20 teser mot grön kapitalism

Måndag den 12 oktober arrangerar Tankesmedjan Konflikt tillsammans med ABF Stockholm och Centrum för Marxistiska Samhällsstudier ett föredrag med Tadzio Mueller om miljörörelsens vägval inför det stundande klimattoppmötet i Köpenhamn.

Nedan har vi översatt en text skriven av Tadzio Mueller, från tidskriften Turbulence, tillsammans med Alexis Passadakis, från tyska Attac, som analyserar ”biokrisen” som en yttring av kapitalismens återkommande ackumulationskriser, och underkänner därför förslagen till en ”new green deal”.

New green deal och den gröna kapitalismen är sätt att försöka överföra kostnaden för miljöproblemen på fattiga människor i allmänhet och fattiga människor i syd i synnerhet. Ett verkligt alternativ till dagens ekologiskt och ekonomiskt krisande kapitalism kan inte och kommer inte presenteras av Köpenhamnsmötet. Det måste formuleras och uppstå underifrån, från sociala rörelser. Nu är det dags att börja formulera det alternativet.

1. Den befintliga krisen i världsekonomin markerar slutet på kapitalismens nyliberala fas. ”Business as usual” (spekulationsdriven ekonomi, avregleringar, privatiseringar…) är alltså inte längre ett alternativ: Stater och företag kommer att tvingas söka upp nya ackumulationsområden och nya former av politisk reglering för att hålla kapitalismen vid liv.

2. Vid sidan av den ekonomiska och politiska krisen, såväl som energikrisen, gör sig en annan kris redo att skaka världen, biokrisen, resultatet av en dödlig kombination mellan ekosystemets livsuppehållande system, garanten för vår överlevnad, och kapitalets behov av kontinuerlig tillväxt.

3. Biokrisen utgör en oerhörd fara för vår kollektiva överlevnad, men liksom alla kriser möjliggör den också en, för oss i de sociala rörelserna, historisk möjlighet: att attackera kapitalismens blottade strupe, dess behov av aldrig upphörande, destruktiv och vansinnig tillväxt.

4. Av de förslag som lanserats av de globala eliterna är det bara den så kallade ”Green New Deal” som lovat att ta itu med ovannämnda kriser. Den är inte en mysig, varm och grön kapitalism 1.0 med organiskt jordbruk och gör-det-själv-väderkvarnar, utan snarare ett försök att medelst en ny grön fas i kapitalismens historia, generera profit utav den bitvisa ekologiska moderniseringen av vissa nyckelsektorer inom produktionen (bilar, energi, etc).

5. Grön kapitalism 2.0 kan inte lösa biokrisen (klimatförändringar och andra ekologiska problem som t ex den livsfarliga minskningen av biosfärens mångfald), utan försöker snarare slå mynt av den. Därför är den inte förmögen att förändra den kollisionskurs som all marknadsdriven ekonomi driver mänskligheten, i riktning mot biosfären.

6. Vi lever inte på 1930-talet. Då, under tryck av mäktiga sociala rörelser, förmådde den gamla ”New Deal” fördela makt och rikedom nedåt i samhällskikten. Den Nya ”New Deal” och ”Green New Deal” som Obama, gröna partier och multinationella företag diskuterat handlar mer om välfärd för företag än för människor.

7. Grön Kapitalism kommer inte att utmana energibolagens, flygbolagens och bilindustrins makt, dvs de största producenterna av växthusgas. Istället kommer dessa aktörer att bli översköljda med subventioner i syfte att garantera en acceptabel profitnivå under omställningen till symboliska ekologiska justeringar. Justeringar som i vilket fall kommer vara för lite och för sent.

8. Eftersom arbetarklassen globalt sett har förlorat sin förmåga att kräva och förhandla fram utökade rättigheter och schyssta löner, kommer den gröna kapitalismens upplägg att innebära stagnerande eller till och med sjunkande löner i syfte att kompensera för industrins ekologiska modernisering.

9. Den gröna kapitaliststaten kommer att vara en auktoritär stat. Rättfärdigad genom hotet om ekologisk kris kommer den att ikläda sig uniform för att ”hantera” den sociala oron som med nödvändighet följer på proletariseringen orsakad av ökade levnadsomkostnader (mat och energi) och sjunkande löner.

10. Under grön kapitalism kan de fattiga exkluderas från konsumtionen och tvingas ut i marginalen, samtidigt som de förmögna får kompensera för sitt miljömässigt destruktiva beteende genom att shoppa och rädda planeten på samma gång.

11. En auktoritär stat, avgrundsdjupa klassklyftor och välfärd till företag: Utifrån ett socialt och ekologiskt perspektiv utgör grön kapitalism en katastrof som vi aldrig kommer att återhämta oss ifrån. Vi har fortfarande en möjlighet att gå bortom den självmordsmässiga galenskapen som konstant tillväxt utgör. Men snart, när vi vant oss vid den nya gröna regimen, kan den möjligheten ha försvunnit för gott.

12. Under grön kapitalism finns det en fara för att etablerade miljögrupperingar i mainstreamfåran kan komma att spela den roll som fackföreningar bar upp under den fordistiska eran: Att utgöra säkerhetsventil och garantera att kraven på social förändring och vår kollektiva vrede håller sig inom ramar satta av stat och kapital.

13. Albert Einstein definierade ”vansinne” som ”att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat”. Under det senaste decenniet har, Kyotoavtalet till trots, växthusgaserna i atmosfären ökat, men också takten på ökningen. Vill vi verkligen ha mer av samma vara? Vore inte det vansinne?

14. Internationella klimatavtal förespråkar tomma lösningar som snarare handlar om energisäkerhet än klimatförändring. Långt ifrån att lösa krisen, bidrar istället handel med utsläppsrättigheter, CMD och så kallad Joint Implementation till att ge utsläppen av växthusgaser en politisk sköld.

15. För många u-länder blir dessa tomma lösningar (agrobränsle, ”gröna öknar”, CDM-projekt) ett större hot än klimatförändring i sig.

16. Riktiga lösningar på klimatkrisen kan inte tänkas fram av regeringar eller företag. De kan bara växa fram underifrån, från globalt sociala nätverk för klimaträttvisa.

17. Sådana lösningar inbegriper: nej till frihandel, nej till privatisering, nej till flexibla mekanismer. Ja till matsuveränitet, ja till icketillväxt, ja till radikal demokrati och ja till att lämna resurserna i marken.

18. I egenskap av framväxande global rörelse för klimaträttvisa måste vi bekämpa två fiender: Å ena sidan klimatförändring och den fossilbaserade kapitalismen som orsakar den, å andra sidan den gröna kapitalismen som inte är kapabel att avstanna klimatförändringen men däremot vår förmåga att göra det.

19. Självklart är klimatförändring och frihandel inte samma sak, men: Köpenhamnsprotokollet kommer att vara en central regleringsinstans för den gröna kapitalismen, precis som WTO var för den nyliberala kapitalismen. Så hur bör vi förhålla oss till den? Danska KlimaX hävdar att ”ett bra avtal är bättre än inget avtal – men inget avtal är bättre än ett dåligt avtal”.

20. Oddsen för att staterna kommer fram till ett bra avtal i Köpenhamn är skyhöga. Vår målsättning måste därför vara att kräva verkliga överenskommelser om verkliga lösningar. Om det skulle misslyckas: Glöm Kyoto och stäng ner Köpenhamnmötet! (Oavsett taktik)

Mer information:
Måndag 12 oktober: Grön kapitalism eller miljörättvisa – på väg till Köpenhamn