Att försvåra den politiska processen

Med anledning av att ett socialdemokratiskt kommunalråd i Jönköping ifrågasatt lämpligheten för CUF, och i viss mån också LUF och MUF att anordna demonstrationer på första maj skrev CUF:s ordförande Magnus Andersson en debattartikel (30/4) som publicerades på Politikerbloggen. Där motiverade han manifestationen med att CUF har rätt att demonstrera, varpå han jämförde sin egen situation med situationen hos oppositionen på Kuba (jojomensan!) samt gjorde det lätt anklagande uttalandet att Socialdemokratin inte står bakom demonstrationsfriheten som sådan.

Att kommunalrådet faktiskt har en poäng, nämligen att provokationer kan ha effekten att det försvårar den politiska processen (titta bara på när Olof Palme nyttjade sin demonstrationsrätt 1968) faller bort i sammanhanget, man har bestämt sig för att Socialdemokratin inte värderar demokratiska rättigheter.

I samband med detta borde Andersson faktiskt ägna sig åt lite självransakan, och kontrollera hur det står till inom alliansen med just respekterandet av demokratiska grundläggande fri- och rättigheter. Låt oss studera några konkreta exempel ur de senaste två åren, och inte gräva ner oss alltför mycket i uttalanden från kommunalråd. Demokratiska rättigheter man från allianshåll beslutat att ge sig på är, i urval

• 2 kap. 3§: Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp.

Här har kristdemokratiska ungdomsförbundet krävt DNA-registrering av hela befolkningen i syfte att bekämpa brott. Några problem ser man inte, bara fördelar.

Även folkstyret ska få sig en törn: alliansens fyra partisekreterare har varit framme och föreslagit möjligheten till lokala nyval för att marginalisera småpartier, och förslaget presenterades som en direkt effekt av att två kommunalråd i Sundbyberg hoppade över till Socialdemokraterna vilket fick majoriteten att skifta.

Men men. Vidare finner man väldiga problem i

• 2 Kap. 1§: Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad […] frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor.

Att man från kristdemokratiskt håll har försökt stoppa konstutställningar med porträtteringar av avvikande sexualitet är i ljuset av detta att vänta sig, tillsammans med indraget kulturstöd till en teater där det bjudits på proggmusik under titeln Allsång mot Alliansen (uppvisningen handlade inte ens om alliansen). Men det är inte bara yttrandefriheten som naggas i kanten, även skyddet av privatlivet fåt sig en kyss, i synnerhet då

• 1 Kap. 2§: Den offentliga makten skall utövas med respekt för […] den enskildes privatliv och familjeliv.

Vad man gjort där är att öppna för buggning, hemlig kameraövervakning och telefonavlyssning av barn under 15 år, detta ska enligt riksdagsledamoten Hillevi Engström (m) på något mysteriskt vis kunna stoppa gruppvåldtäkter.

Därtill är vill man tumma på andra grundläggande principer, nämligen

• 2 Kap. 1§: Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad […] informationsfrihet: frihet att inhämta och mottaga upplysningar samt att i övrigt taga del av andras yttranden

Här har socialminister Göran Hägglund med den allmäna anständigheten som ledstjärna tagit till med hårdhandskarna för att spärra allsköns internetsidor för regering och riksdag utan en tanke på hur det kan påverka beslutsfattandet, och justitieminister Beatrice Ask (m) har glatt konstaterat att hon inte tänker lägga något veto mot EU-kommissionär Franco Frattinis förslag att förbjuda användningen av vissa ord i sökmotorer på internet. Fru ask har ju också varit pådrivande i att kringgå principen om att man är oskyldig tills motatsen bevisats- man propagerar hejvilt för drogtester av ungdomar enbart på grundvalar av deras ålder. Att brottsmisstanke ska föreligga ska naturligtvis bort, 7% av niondeklassarna har ju någon gång provat att röka holk, och det motiverar ju ett slopande av 2 Kap. 6§ för alla i den aktuella demokrafiska gruppen.

Rättssäkerheten är just ett sådant fenomen som är på tillbakagång, i synnerhet

• 2 Kap. 9 §: Har annan myndighet än domstol berövat någon medborgare friheten med anledning av brott eller misstanke om brott, skall denne kunna få saken prövad av domstol utan oskäligt dröjsmål.

I Sverige har vi nämligen fått ett system som i oklart syfte går ut på att asylsökande ska kunna utvisas om de döms för vissa brott, och med hänvisning till ‘rikets säkerhet’ ska både anklagelsen och bevisen kunna hållas hemliga för den åtalade, vilket socialförsäkringsutskottets ordförande Gunnar Axén (m) talat sig varm om. Rättssäkerhet och lika rättslig behandling av medborgare och icke medborgare är inte prio ett för Axén av den enkla anledningen att han inte kommer att drabbas.

Låt oss skörda vidare. En grundläggande rättighet man har väldiga problem med är ju faktumet att löntagare har någon slags förhandlingsposition i och med

• 2 Kap. 17§: Förening av arbetstagare […] äger rätt att vidtaga fackliga stridsåtgärder

Den ska helt enkelt bort enligt alliansen i allmänhet och Andersson eget parti i synnerhet. Att Sverige saknar lagstadgad minimilön och reglering av andra villkor är bara en bonus.

Skördetröskan går vidare, det blir allvarligare, särskilt när man ger sig på

• 2 Kap. 6§: Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot […] undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse.

Denna grundlag vill man dock tumma på genom att statliga myndigheter ska granska all elektronisk kommunikation mellan medborgare. När man lägger fram detta påstående så blir man ofta rättad eftersom lagförslaget bara talar om den kommunikation som passerar Sveriges gränser. Förslagets förivrare lyckas aldrig svara på varför förtroliga försändelser ska granskas bara för att den passerar gränserna, och man glömmer det viktiga faktum att e-post i regel passerar gränserna, även om mottagaren befinner sig i samma land.

Posten mellan dig och din läkare ska öppnas, på samma sätt som det du skickar till din advokat eller till journalister. Oppositionens interna kommunikation ska således också granskas.

Den enda garanti man får är ett muntligt löfte om att all uppsnappad information som inte handlar om planering av terroristbrott ska förstöras per omgående. För terrorismen är förevändningen. Att terrorism inte upplevs som ett hot ens för säkerhetspolisen tycks inte komma fram i diskussionen. Man tycker helt enkelt inte att brevhemligheten är särskilt viktig.

Här ska i ärlighetens namn nämnas att centerungdomen faktiskt protesterat i form av ett brev till riksdagsgruppen, att man sedan tycker att avskaffandet av brevhemligheten borde meritera lite mer än ett brev är väl en annan femma, särskilt när det är det egna partiet som står för avskaffandet. Och jämför man skillnaden i reaktion mellan centerns avsikt att avskaffa brevhemligheten med ett litet uttalande från ett kommunalråd i Jönköping rörande provokationers möjliga effekter så blir det ju uppenbart hur man prioriterar.

Men låt oss för all del avsluta med ett lite lättsammare exempel från en av Anderssons partikamrater i Ljusdal som gärna vill slopa

• 2 Kap. 1§: Var medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet: frihet att i tal […] meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor.

Kommunalrådet i fråga gillar nämligen inte svordomar, och således bör användning av dessa förbjudas för att tillfredsställa henne. Hur ter sig en mycket lös anklagelse om socialdemokratiskt motstånd till demonstrationsfriheten mot klara inskränkngingar i yttrandefriheten, konflikträtten, informationsfriheten, rättssäkerheten, brevhemligheten, privatlivet och kroppsskyddet? Finns det någon benägenhet att åsidosätta en kommentar från ett kommunalråd som föll för er provokation och istället fokusera på de verkliga hoten mot den demokratiska ordningen?

Nota Bena: Några av CUF:s bilar har under stämman har utsatts för trist skadegörelse och “vänstern” har utpekats som ansvarig utan närmare specifikationer. Man solar sig glatt i martyrglansen, men vi ska komma ihåg att när Ung Vänster på en konsert i augusti förra åretblev utsatt för misshandel av maskerade nazister så var det inget av allianspartierna som uttalade något stöd för de drabbade, istället beskylldes Ung Vänsters Farstagrupp för folkmord på 60 miljoner människor och alliansen vägrade kategoriskt infinna sig på den manifestation mot rasism som hölls ett par veckor senare.

Björn Fridén – studerar filosofi och statsvetenskap i brittiska Exeter och är engagerad i Labours studentförbund. Driver sedan tidigare bloggen Alliansfritt Sverige och har ett oförklarligt intresse för heraldik.