Replik: Låga straff ger hämndlystet samhälle
Det är något märkligt när vänstern, som annars ständigt ropar på att staten ”borde göra något”, just när det gäller mördare och våldsverkare anser att krav på att göra ”något” är helt fel. Ordet rättvisa har vänstern lånat från juridiken, och det betyder att den som begått brott ska sona det och samtidigt upprättas brottsoffret. Först därefter blir försoning möjlig. Men det omöjliggör vänstern när den agerar för orättvis kriminalpolitik.
Petter Nilsson kallar rättvisa för hämnd. I logikens namn måste det betyda att han också ser på fördelningspolitik genom höga skatter på höginkomsttagare som hämnd. Det är en primitiv och befängd samhällssyn.
Lika ogrundat är hans påstående om att alla ”är överens om” att hårdare fängelsestraff är kontraproduktivt. Hans eget utspel tar ju sats i programmet SVT Debatt där det ju tydligt framgick att här finns ingen som helst enighet i denna sak – tvärtom. Jag ansåg i den refererade debatten, och här, att hårdare fängelsestraff är nödvändigt för att komma till rätta med den ökande kriminaliteten som hotar den mest grundläggande tryggheten i ett samhälle: frihet från våld och övergrepp.
Petter Nilsson har fått allt om bakfoten när han utmålar det som att brottsoffer ska utmäta straffen. Nej, det är domstolarnas uppgift. Men rättsskipning är –
Det proportionerliga straffets avsikt är att brottslingen ska få chansen att sona sin skadliga handling, samtidigt som brottsoffret därmed får upprättelse. Det är en sorts moralisk fördelnings politik, för att tala vänsterspåk.
så som vi tolkar den i civiliserade länder sedan antikens Grekland och över den romerska rätten – en fråga om att återskapa jämvikt mellan brottslingen och brottsoffer. Det proportionerliga straffets avsikt är att brottslingen ska få chansen att sona sin skadliga handling, samtidigt som brottsoffret därmed får upprättelse. Det är en sorts moralisk fördelnings politik, för att tala vänsterspåk. Det är detta ”problem” som straffet löser.
Och hela poängen är att när straffet avtjänats kan brottslingen, om man insett och erkänt felet i sina handlingar, uppnå försoning och få ny chans.
Lindriga straff ställer däremot till problemet, eftersom samhället då avsäger sig möjligheten till försoning. Det är när brottslingen inte sonar sin handling som han permanent kommer att betraktas som kriminell. Det är just därför som kommuner och andra arbetsgivare i allt högre grad kräver utdrag ur polisens belastningsregister vid anställningar. Det är därför länsstyrelsen inte tillåter en före detta brottsling att köra budbil (krävs yrkestrafiktillstånd) eller starta restaurang (alkoholtillstånd kräver fläckfritt utdrag ur belastningsregistret).
Och när en gärningsman straffas lindrigt, ta syndikalistmördaren som exempel, då kan han söka in på läkarutbildningen på Karolinska eftersom straffet var så kort att han är ung när han kommer ut. Vad är Karolinskas svar? Att också antagning till högre utbildning ska kräva utdrag ur belastningsregistret. Med vänsterns lindriga fängelsestraff får vi ett samhälle där brottslingen aldrig uppnår försoning, utan förskjuts från samhället på alla områden. Gissa varför återfallen är så många med slapp svensk kriminalpolitik?!
Sedan hemfaller Petter Nilsson till det vanliga flummet från den moraliskt havererade kriminologin som försöker blanda bort korten. Rättsskipning har ingenting med vård att göra. Rättsskipning handlar enbart om att återskapa rättvisa. När straffet är utdömt och rättsskipningen börjar verkställas, då, men först då, kan vård komma in som en del i hur den dömde behandlas medan han avtjänar straffet. Vård kan alltså ingå i rättsskipningen, men den kan aldrig ersätta straffet.
Mot den bakgrund jag här givit står det därmed klart att det framtidsscenario som Nilsson målar upp i sin avslutning, där han talar om höga murar, blir konsekvensen av hans politik. Jag som kommer ur arbetarklassen vet att det är vi som inte tillhör etablissemangen som drabbas av våldet. Och det är oss som rättsstaten skyddar genom att tillämpa hårdare straff för dem som inte respekterar de moraliska regler som ett civiliserat samhälle bygger på.
Dick Erixon, samhällsdebattör och företagare
http://erixon.com/blogg/
Läs även:
Petter Nilsson: Någon borde skjutas…
maj 7th, 2008 at 18:42
Men om straffet ska stå i proportion till hur offret lidit, då får vi ju en situation man får olika straff beroende på vem man skadar, och då går ju hela kontinuiteten i rättsystemet förlorat.
Men okej, ponera att vi skaffar ett rättsystem där den drabbade får uttala sig om hur mycket han/hon har lidit innan straffet bestäms, är det då rimligt för mig som inbrottsoffer att yrka på dödsstraff för förbrytaren? Eller ska vi ha en domstol som i slutändan har sista ordet?
Nåväl, det må väl vara hänt. Men Dick glömmer svara på varför straff ger upprättelse. Vad är kopplingen?
maj 7th, 2008 at 19:25
Varför straff ger upprättelse? Det är simpel naturrätt.
Och påståendet att strängare straff inte skulle fungera allmänpreventivt, som Petter Nilsson hävdade, är jag så trött på. Om vi inför dödsstraff för fortkörning och statuerar exempel genom ett hänga upp några fortkörare i lyktstolparna längs E4:an, lätt att fler skulle hålla hastigheten.
Jag är dock inte för dödsstraff. Men just to prove a point.
maj 7th, 2008 at 19:50
Hanna: Om du är trött på det är väl knappast relevant. Det intressanta är ju att straff endast fungerar allmänpreventivt när de är extremt hårda, som i ditt exempel. Men så fort det inte handlar om dödsstraff för småstölder osv. försvinner den allmänpreventiva effekten. Men om du nu är så trött på att höra just detta kanske du skall prova att visa upp forskningsresultat som visar på just allmänpreventiva effekter vid mer ”humana” straff. Bollen är på din planhalva, dribbla inte bort den.
maj 7th, 2008 at 22:09
Kan såklart inte prata för Dick Erixon men jag antar att han med proportionella straff menar att mord bör straffas med t.ex. livstid och att våldtäckt och allvarlig misshandel ger långa fängelsestraff > 10 år ( Tid taget väldigt slumpmässigt). Detta är något som fastställs av staten för varje typ av straff och utdöms av domstol.
Dvs offren ska inte vara med och avgöra vilket straff folk ska få.
Men att kunna mörda någon och som ”straff” få ett års fängelse är sjukt. Vad ger det för syn på rättsystemet hos de som drabbades av dådet? Eller en tjej som blir våldtagen och brottsmannen får ett kort straff som efter straff rabbat blir ytterligare kortare. Kommer hon efter det känna att det som hon blev utsatt för var fel och att staten ser allvarligt på det hon utsatts för samt att om någon gör något sådant så låses de in så att de inte längre kan åsaka henne mer skada.
Ett rättsystem måste ha fokus på de som utsätts för brottet och inte brottsligen, och jag tror absolut att vissa personer bör låsas in för att aldrig släppas ut. Återfallsrisken bör vara tämligen låg för någon som aldrig släpps ut. Och jag tycker att det är helt sjukt att vi släpper ut folk med en stor risk att återbegå allvarliga brott. Snacka om att offra oskyldia för brottslingar skull!
maj 7th, 2008 at 22:33
Vad båda tycks missa är vad som borde stå i fokus vid brott, brottsoffret. Istället för vårat institutionaliserade hämndsystem borde domstolarna arbeta för att offren skall kompenseras – av brottslingen. Det bästa sättet att sona ett brott, säg stöld, vore ju rimligen att ge tillbaka eller ersätta det man tagit. Istället har vi ett system som bygger på att om du tar något av mig så tar staten något av dig, knappast rättvisa.
maj 7th, 2008 at 22:47
Så Dagens ”Konflikt”? är inte bara en sidan för snällvänsterns kommande karriärister utan också ett forum där vänster och högern i sann liberal anda kan mötas och utbyta åsikter?
Har inte Dick och hans brunliberaler egna medier att synas i?
Vilka skall mer få komma till tals? Kanske Klas Lund om Judar, Jimmie Åkesson om kultur, Federley om salladsbarer eller Johan Ingerö om random reaktionär åsikt? Enligt mig är Dick och Klas på samma nivå och skall behandlas likadant.
Ha inne artiklar som handlar om någonting som kan vara till värde för en självorganiserad arbetarrörelse. Vad skulle någon förutom en kackerlacka få ut av att läsa Dick Erixon? Hur motiverar ni det här????
maj 7th, 2008 at 23:57
Jag tycker att det är klockrent att Dicken får komma till tals, han visar tydligare än alla andra påståenden vad liberalernas hållning är i denna frågan, och hur illavarslande det är när såna som honom får makt.
Om man skulle kunna använda Klas Lund-citat till antifascistiska syften så låt honom tala för tusan, så länge man kan göra en bra politisk poäng så är det bara att köra på.
maj 8th, 2008 at 0:00
Tobias: du framstår som väldigt naiv (i bemärkelsen att du är oförmögen att bedömma och förstå skeenden) när du skriver ”mord bör straffas med t.ex. livstid [...] Detta är något som fastställs av staten för varje typ av straff och utdöms av domstol. Dvs offren ska inte vara med och avgöra vilket straff folk ska få.” Menar du att domare, jurister är isolerade från samhällsdebatten och inte hör anhöriglobbyn skrika efter hårdare straff, måste man fråga sig för att mena det vore inte så genomtänkt.
Du borde läsa artikeln av Petter som Dicks text ska föreställa ett svar på. Han förklarar vad du missuppfattat om hur lagstiftning går till.
maj 8th, 2008 at 1:00
Tycker det är briljant ifall Dagens Konflikt börjar med repliker i god demokratisk anda.
maj 8th, 2008 at 1:05
Jag ser nog inte vad det har med demokrati att göra, det är väl jättebra att Dagens Konflikt bestämmer sina egna debatter och ger liberaler chansen att göra bort sig?
maj 8th, 2008 at 2:46
Problemet är att debatten bygger på känslor, och inte på fakta. Detta gäller *inte minst* människor som Peter Nilson, som inte tycks funderat speciellt mycket på brott och straff. Tex. frågan “ är det någon som på fullt allvar tror att en mördare gör en kalkyl på straffvärdet “ är menningslöst och vilseledande.
1. För det första är svaret: Ja, ibland funderar potentiella mördare på straffvärdet, även om de inte utför kalkyler med Excell-ark, och ibland inte. Det *räcker* att det sker ibland för att straff ska “funka.” Avskräckande effecter sitter djupt inne i hjärnan, och kräver inte någon orealistisk form av rationalitet, till och med djur klarar av att justera sitt beteende om de straffas.
Kall rationalitet behöver inte finnas bakom brott för att straff ska fungera, för de mjuka humanister som (emotionellt) vägrar acceptera att brott ibland begås medvetet. Många brott begås hursomhelst av yrkeskriminella, som mer eller mindre explicit väger straff och påföljder, både fore och efter brott.
2. För det andra kommer mord och andra grova brott inte slumpmässigt ur jorden. Människor som begår grova brott är ofta tidigare dömda. Nästan 70% av väldtäksmän och 38% av män anmälda för misshande hade enligt Brå “före den aktuella polisanmälda misshandeln dömts till fängelse.”
Kan ni förneka att kriminella som sitter fängelse svårligen kan begå brott?
Det räcker att titta på ökända svenska brottslignar, som Christer Petterson, Lasermannen, Mijailo Mijailovic Jacky Arklöv och Tony Ollson var alla tidigare dömda för våldsbrott. Hade deras straff varit tillräckligt långa hade Olof Palme, poliserna I Malexander,Anna Lind, Lasermannens offer och andra GARANTERAT inte mördats.
Här är Tony Olssons karriär:
1990 – Dömd till skyddstillsyn för: stöld, grov stöld, försök till grov stöld, förberedelse till grov stöld, tillgrepp av fortskaffningsmedel,…
1991 – Dömd till ett års fängelse för: snatteri, rån, tillgrepp av fortskaffningsmedel samt olovlig körning
1992 – Dömd till två år och fyra månaders fängelse för: stöld, försök till stöld, tillgrepp av fortskaffningsmedel, skadegörelse samt olovlig körning.
1993 – Dömd till ett år och sex månaders fängelse för: olaga hot, stöld, tillgrepp av fortskaffningsmedel, skadegörelse, grov skadegörelse…
1994 – Dömd till fyra månaders fängelse för tillgrepp av fortskaffningsmedel och olovlig körning.
1995 – Dömd till fyra års fängelse för: förberedelse till mord, stämpling till mord, tillgrepp av fortskaffningsmedel samt olaga vapeninnehav.
Och, Ta Da,
1999 deltar- I mordet på polismännen Olov Borén (42) och Robert Karlström (30).
Klarar ni verkligen av att förneka att längre straff kan förhindra brott genom dessa uppenbara mekanismer? Eller skulle annars laglydiga medborgare ökat sina våldhandlingar om grova brottslingar sitter inlåsta längre, i syfte att kompensera statistiken?
Den här dagismoralen (“alla är snälla inners inne, konflikter löser man med kram och samtal” har inte tjänat Sverige väl. Vänstern och socialliberaler gillar att prata om utbyggnad av välfärd som sätt att minska brottslighet.
Kanske fungerar det. Fundera då på detta: Sedan 1950 har Sverige byggt ut välfärden mer än något annat land, samtidigt som man sedan 60-70 talet bedrivit ett experiment med mjuk kriminalpolitik. Sedan 1950 har i stort sett alla brottskategorier ökat dramatisk, från mord till misshandel till våldtäkter till rån.
Poängen är inte att det var välfärdstatens fel. Däremot har det bevisligen inte fungerat, eller om det har fungerat har den possitiva effekten varit svagare än den katastrofala effekten av vad ni har gjort med rättsväsendet.
3. Dresden: Du låter säker på din sak. Visst, låt mig ge dig exempel på en viktig sammanfattningsartikel och en specific artikel.
Criminal Deterrence Research at the Outset of the Twenty-First Century”,
Daniel S. Nagin, Crime and Justice, Vol. 23, (1998), pp. 1-42
“Evidence for a substantial deterrent effect is much firmer than it was two decades ago. However, large gaps in knowledge on the links between policy actions and behavior make it difficult to assess the effectiveness of policy options for deterring crime. There are four major impediments. First, analyses must estimate not only short-term consequences but also calibrate long-term effects. Some policies that are effective in preventing crime in the short term may be ineffective or even criminogenic in the long run because they may erode the foundation of the deterrent effect-fear of stigmatization. Second, knowledge about the relationship of sanction risk perceptions to policy is virtually nonexistent; such knowledge would be invaluable in designing effective crime-deterrent policies. Third, estimates of deterrent effects based on data from multiple governmental units measure a policy’s average effectiveness across unit. It is important to understand better the sources of variation in response across place and time. Fourth, research on the links between intended and actual policy is fragmentary; a more complete understanding of the technology of sanction generation is necessary for identifying the boundaries of feasible policy.”
”Using Sentence Enhancements to Distinguish between Deterrence and Incapacitation,” Kessler, Daniel P & Levitt, Steven D, 1999. Journal of Law & Economics, University of Chicago Press, vol. 42(1), pages 343-63, April.
“Differentiating empirically between deterrence and incapacitation is difficult since both are a function of expected punishment. In this article we demonstrate that the introduction of sentence enhancements provides a direct means of measuring deterrence. Because the criminal would have been sentenced to prison even without the law change, there is no additional incapacitation effect from the sentence enhancement in the short run. Therefore, any immediate decrease in crime must be due to deterrence. We test the model using California’s Proposition 8, which imposed sentence enhancements for a selected group of crimes. Proposition 8 appears to reduce eligible crimes by 4 percent in the year following its passage and 8 percent 3 years after passage. These immediate effects are consistent with deterrence. The impact of the law continues to increase 5-7 years after its passage, suggesting that incapacitation may be important as well.”
Var är din forskning som på ett metodologisk sunt sätt bevisar att påföljder aldrig fungerar avskräckande?
maj 8th, 2008 at 9:50
Svar till Kjell.
Naiv tycker jag absolut inte att jag är.
Det jag svarade på var inlägget ovan där Björn ställde sig frågan om man skulle fråga brottsoffren om vilket straff det tycker är lämpligt. Det var det jag argumenterade emot. Ett rättssystem måste vara förutsägbart och behandla folk lika vilekt inte skulle bli falelt ifall offren får vara med direkt att fatta beslut.
Och när det gäller rättsväsendet syn på straff och allmänhetens så tror jag att det är en väldigt stor skillnad. T.ex var det ganska nyligen ett fall uppe där någon hade mördat sin fru/sambo på ett väldigt hänsynslöst sätt. Detta ansågs inte tillräckligt allvarligt för att ge livstidsfängelse (Vilket i princip bör innebära att väldigt få mord kan anses vara så allvarliga att de kan ge livstid) istället utdöms 10 års fängelse vilket bör betyda att personen är ute efter 6 år. Jag tror att de flesta hade tyckt att livstid vore det mest naturliga i det här fallet.
överlag så verkar domstolarna väldgit sällan dömma i de övre delarna av straffskalorna vilket jag inte tror rimmar speciellt väl med det som samhället anser är rimligt.
maj 8th, 2008 at 13:18
Låt den allmänpreventiva åtgärden stavas privategendomens förpassning till historiens skräphög.
augusti 12th, 2008 at 15:43
Men herregud, lämna Anders Eklund ifred. Vadå gruppmentalitet?
http://0deduktiv0.blogspot.com/
Reagera med förnuft och logik, inte känslor. Omväxling förnöjer.
Behovet av 5 utropstecken/frågetecken visar bara det hur hetsigt labil man är, skrämmande att vuxa människor inte besitter större skärpa än så.
november 13th, 2009 at 20:10
Straffen för våldsbrott är löjliga, borde minimum 10 år för ett riktigt grovt väldsbrott som vållande till ananns död via direkt användande av fysiskt våld. Grov misshandel borde vara minst 5 år. Ingen chans till att avtjäna mindre än hela straffet och med straff då menar jag inte ”leka i lådan” fängelse som vi har idag. Straff ska var så nära man kommer ett helvete på jorden utan att trampa över gränsen för tyrtyr!
Dags att resa upp ordentligt i sverige, vet allt för väl hur vissa personer i min gamla bekanskaps krets skrattar åt fängelse straffen i sverige, några av som dömda för mord. De är inte ett dugg avskräckta av en ev. fängelse vistelse och forsätter i sin gamla kriminella bana som om inget hänt. Ingen som är yrkeskriminell i sverige ser fängelse som en riktigt bestraffning som ev. skulle avskräcka från forsatt kriminell verksamhet. Det är löjligt!