Stäng ner Stockholmsprogrammet

I juli läggs EU:s nya ”Femårsprogram för inrikes- och rättsliga frågor” fram, som kommer att slutgiltigt antas i december.

Efter Tammerfors 1999 och Haag 2004 ska ett nytt ”femårsprogram” för den europeiska inrikespolitiken beslutas under svenskt EU-ordförandeskap (ett gigantiskt kliv för det europeiska säkerhetssamarbetet). Medan de riktlinjer som togs fram under Haagprogrammet har ratificerats av de flesta EU-medlemsstaterna (bland annat trafikdatalagring, skapandet av Frontex, samkörandet av databanker, mer kompentenser för Europol), ska i det nya Stockholmsprogrammet återigen ”kampen mot terrorism och organiserad kriminalitet” stå som garant för ett utökat samarbetet mellan europeiska polismyndigheter, militärer och säkerhetstjänster och implementeringen av nya tekniska övervaknings- och kontrollåtgärder.

I maj kommer EU-kommissionen lägga fram ett ställningstagande och sin syn på den europeiska inrikespolitikens framtid. Från den 15 – 17 juli kommer sedan Unionens inrikes- och justitieministrar samlas i Stockholm för ett reguljärt informellt möte, för att lägga grunden för det nya programmet. 30 november och 1 december ska programmet slutgiltigt antas i Bryssel. Vid sidan av inrikes- och justitiedepartementen är andra svenska ministerier delaktiga i utformandet av den nya femårsplanen, däribland de för finans, försvar, integration och jämställdhet.

Med valet till det europeiska parlamentet i juni, utgången av den sittande europeiska kommissionens mandatperiod och det irländska ratificeringsförsöket av Lissabonfördraget, ska många avgörande beslut fattas i EU 2009 som även påverkar antagandet av ”Stockholmsprogrammet”.

”The adoption of the Stockholm Programme in 2009 will be complicated in the field of criminal justice and police cooperation due to the pending ratification of the Treaty of Lisbon, which has an immediate effect on the legal basis of any future legislation in this area.” (Den europeiska rättsakademins konferensinbjudan)

Under den nuvarande ledartrojkan (Frankrike, Tjeckien, Sverige) kommer i förhandlingarna antagligen en stor vikt tillmätas president Sarkozy och inrikesminister Alliot-Marie. Inom området inrikespolitik ligger det nuvarande 18 månadersprogrammets tyngdvikt på området ”europeisk migrationspolitik”. Framförallt ska besluten som togs vid ”integrationstoppmötet” 3 – 4 november 2008 i Vichy förankras i ”Stockholmsprogrammet”.

En ordförandetrojka representeras på inrikes- och justitieministernivå. De inrättades för första gången under det tyska ordförandeskapet 2007 och bestod då av ministrar från Tyskland, Portugal och Slovenien. Tyska justitieminstern Zypries lovordade det tredelade ordförandeskapet som ”väl avvägd europeisk politik” eftersom det förbinder ”stater i olika storlekar ur olika regioner Europas”. Dock dominerade den tyska regeringens säkerhetspolitiska föreställningar artonmånadersprogrammet 2007: ”Förstärka Frontex och ansluta till Schengen Information System, förbättra det polisiära samarbetet och terrorbekämpningen, bekämpa den illegala migrationen, stärka domstolsväsendet och det praktiska samarbetet eller ejustice”. Tyngdpunkten ”Interkulturell dialog” diskuterades under aspekten ”Att garantera säkerheten”, passagen ”Stärka de medborgerliga rättigheterna” förblev vagt formulerad.

Likaledes träffades 2007 den så kallade Framtidsgruppen (”New ideas for a free and safe Europe”) för första gången, en sammanslutning av europeiska inrikes- och justitieministrar. Grundat på initiativ av den dåvarande EU-kommissarien för Justice and Home Affairs, Frattini, och den tyske inrikesministern Schäuble, vill den enligt egna utsagor ”informella gruppen” utveckla riktlinjer för den europeiska inrikespolitiken:

”Medlemmarna har alla deltagit i sina personliga egenskaper, det vill säga de talade bara för sig och behövde inte företräda sina länders regeringars åsikter. Det resulterade i att det kunde diskuteras mera öppet än i de formella rådsmötena.” (Tyska inrikesministeriet)

”Upprätthållande av den Europeiska modellen”

Trots det misslyckade Lissabonfördraget vill den informella inrikesministerklubben driva på de låsta förhandlingarna kring en uppvärdering av den europeiska inrikespolitiken. I Framtidsgruppen är alla ministrar ur den aktuella och den nästkommande ledartrojkan organiserade (en del länder, exempelvis Tyskland, verkar dock inneha ”permanenta poster”) liksom ”specialiserade experter” och iakttagare.

Framtidsgruppen lade i juni och juli 2008 fram sin önskelista för ”Stockholmsprogrammet” (EU:s inrikesministrars önskningar) i separata rapporter på områdena rätts- och inrikesfrågor.

Som genomsnittliga uppgifter betraktas samverkan mellan polismyndigheter och rättsväsenden, kampen mot terrorismen, ledningen av insatser i tredje länder, migration och asyl samt gränsskydd, civilskydd, nya teknologier och informationsnätverk. Konkreta prioriteringar är ”upprätthållandet av den ‘europeiska modellen’, hanteringen av det ökande beroendet mellan inre och yttre säkerhet” samt tillhandahållandet av ”bästa möjliga dataflöde inom ett europa-övergripande nätverk”.

Till debatt står ett centralt europeiskt befolkningsregister, gränsöverskridande online-granskningar, ökad kontroll över internet, satellitövervakning, software-baserade ”riskanalyser”, ”e-borders”, gemensamma deportationsflyg och -plan, flyktingläger i ”tredje länder”, mer polisiära interventioner utanför EU, utbyggnaden av den paramilitära ”Europeiska gendarmeritruppen”, samarbete av inrikes och utrikes säkerhetstjänster, insättande av militären för att avvärja migration, utbyggande och harmonisering av polisdatabanker och förenklad tillgång till dem, och så vidare.

Kort tid återstår fram till dess att innehållet i ”Stockholmsprogrammet” ska fastslås. Därmed råder det febril aktivitet vid myndigheter och institutioner för att hinna påverka EU:s nya inrikespolitiska kurs. Medlemsländernas regeringar utvecklar sin egen profil i förhandlingarna, exempelvis Finland, Österrike och Sverige. Det ”Europeiska nätverket för domstolsadministrationer” (ECJN, European Network of the Councils for the Judiciary) har uppmanat medlemsgrupperna till egna ställningstaganden.

I februari lyftes ”Stockholmsprogrammet” fram vid den ”Europeiska poliskongressen” i Berlin. I början på mars träffades 250 ”experter från EU-institutioner, nationella ministerier, think-tanks och NGO:er” i belgiska Brügge på inbjudan av Department of Political and Administrative Studies och finansierat av kommissionen och det svenska inrikesministeriet för att definiera framtida ”kärnfrågor” inom asyl- och migrationspolitiken, kontrollen av de yttre gränserna, samarbetet mellan rättsväsenden och poliskooperationen. Svenska justitieminister Beatrice Asks tal i Brügge förblev dock väldigt vagt beträffande den konkreta utformningen av femårsprogrammet och hur EU kan ”stärka sin roll som global aktör”.

På konferensen ”INTEGRATING CITIES III” som ägde rum i Berlin i början på april bekräftade vicepresident Jaques Barrot hur viktiga de europeiska städerna är för migrationspolitiken. Under rubriken Nya horisonter för EU-straffrätten anordnade den Europeiska rättsakademien en konferens i maj för advokater, domare, åklagare, jurister i förvaltningsrätt, poliser och forskare.

18 mars presenterade Barrot, Europeiska kommissionens vicepresident, det förväntade innehållet i kommissionens förslag för ”Stockholmsprogrammet” i europautskottet i tyska förbundsdagen, varvid han dock undvek att göra konkreta uttalanden på området ”offentlig säkerhet”. Barrot lät förstå att kommissionens konkreta ställningstagande som väntades komma i maj skulle orientera sig vid inrikes- och justitieministrarnas önskemål: Utbyggnad av Europol och Eurojust, bekämpande av gränsöverskridande brott såsom terrorism (med fokus på radikalisering och finansiering) och organiserad kriminalitet (med fokus på barnporr, databrottslighet, människohandel, ekonomisk brottslighet samt narkotikahandel).

Tillbakavisa ”Stockholmsprogrammet”, stäng ner det eller skrota det

Under rubriken ”Oppose the ‘Stockholm Programme’” publicerade det säkerhetskritiska European Civil Liberties Network (ECLN) ett upprop mot den nya femårsplanen. ECLN bildades 2005 av bland andra Statewatch, CILIP och Kommitén för medborgerliga rättigheter och demokrati och består för närvarande av 43 stödgrupper. ECLN kritiserar att sociala konflikter allt mer görs till polisiära och militära angelägenheter och uppmanar, inför scenariot av den ”totala övervakningen”,  medborgarrättsgrupper och enskilda att delta vid diskussionerna kring ”Stockholmsprogrammet” och arbeta för ett ”demokratiskt Europa”.

EU-kommissionen lanserade i höstas en förment ”offentlig konsultation”, i vilken medborgare skulle svara på frågor om ”Frihet, säkerhet och rättsväsende: Hur kommer framtiden se ut?”. Enkäten var dock utformad som en multiple choice enkät, seriösa kritiska svar var inte ens förutsedda. Resultatet blev att bara 770 online-formulär fylldes i.

ECLN tillsammans med andra grupper och enskilda personer har därför tagit initiativet till att informera offentligheten om detta angrepp på de demokratiska rättigheterna och upplösandet av de mänskliga rättigheterna i och bortom Europa. Det finns tillräckligt med skäl till tvivel.

Pressmeddelande från ECLN

”ECLN:s medlemmar analyserar ‘uppbyggnaden av tidigare otänkbara detaljerade profiler över medborgarnas politiska och privata liv’ utan någon som helst standard för dataskydd, juridisk eller demokratisk kontroll. EU:s ‘exkluderande migrations- och asylpolitiken’ kritiseras, som leder till ‘tusentals döda vid Europas gränser och på europeisk mark’.

Det som sker är en politisk process som går ut på att göra säkerhetsfrågor av en mängd skilda komplexa politiska teman; alltifrån näringsmedels- och energiförsörjning via sociala och miljöfrågor till klimatförändringar och migration. Resultatet är ett tilltagande säkerhetspolitiskt, militariserat tillvägagångssätt vid sociala och ekonomiska problem. EU har skapat en apparat för inre och yttre säkerhet, inklusive straffrätt, säkerhetsmyndigheter, databanker och informationssystem, paramilitära organisationer och en ökad militärisk verksamhet. Denna apparat byggs ut av ett tunt nätverk av ansvariga som inte kan hållas ansvariga.”(Pressmeddelande ECLN)

Redan tidigare än ECLN hade flera vänstergrupper i skuggan av protesterna mot NATO-toppmötet i Strasbourg och Baden-Baden dragit igång en kampanj mot ”Stockholmsprogrammet”. I uppropet för ”Summer of Resistance 2009″ kritiseras det fortskridande sammanflätandet av inre och yttre säkerhet och analyseras EU:s, G8:s och NATO:s roll i den ”europeiska säkerhetsarkitekturen”. Den tidigare EU-kommissarien för rätts och inrikesfrågor ”Justice and Home Affairs”, Franco Frattini, hoppade vid valet i Italien 2008 över till Berlusconis kabinett och är som utrikesminister ansvarig för årets G8-möte på den sardinska ön La Maddalena. Frattini ser ”säkerhet” som en central fråga för G8: ”Europa kan, istället för enbart som konsument, bli en producent av säkerhet. EU och NATO måste integreras i istället för att överlappa varandra. Vi kommer åter plocka upp den tankegången inom ramen för G8.”

Stockholmsprogrammets kritiker ogillar att man håller fast vid ”tillgänglighetsprincipen” ur Haagprogrammet. I ett ställningstagande från i mars klandrar det österrikiska dataskyddsrådet att konkreta dataskyddsbestämmelser och ”standardiserade dataskyddsformler” saknas, vars erkännande står i ”ovedersäglig motsättning till det konkreta innehållet i ett flertal åtgärder”:

”I övrigt blir det påtagligt att innehållet i Stockholmsprogrammet saknar en tillräckligt klar avgränsning av olika, låt vara sammanhängande, delvis överlappande teman. Så används teman som ’tillgänglighetsprincipen’, ‘den gemensamma utvecklingen av informationsteknologier’, ’informationsutbytet’, ‘interoperabiliteten’, eller ‘den europeiska strategin för förvaltandet av straffrättsligt relevant information’ löst och sätts delvis utan närmare förklaringar i relation till varandra. (Dataskyddsrådet)

De kritiserar utbytet av data mellan europeiska säkerhetstjänster, Interpol, men även ”direkt tillgänglighet för institutioner som Europol och Eurojust”, som i sin tur ”i brist på adekvata standards för dataskydd och rättsstat” underhåller ett ”knappt kontrollerbart datautbyte med
tredje länder”:

”Specifikt vad gäller omsättandet av tillgänglighetsprincipen i förhållandet mellan underrättelsetjänsterna ska påpekas att det tillkommer en försvårande faktor i och med att den information det gäller handlar mindre om fakta än om antaganden och påståenden.” (Dataskyddsrådet)

Ytterliggare kritik riktar dataskyddsrådet mot påskyndandet av hemliga övervakningsåtgärder, automatiserade kontroller av de yttre gränserna, sammanslagningen av databanker eller den ”gränsöverskridande online-åtkomsten”, för vilket ansvaret enligt Schäubles förhoppning kommer ligga på Europol.

”Frågan som infinner sig är inte så mycket den om de bestående systemen bör byggas ut som det är frågan om ett genomtänkt nedmonterande av dem. Den väg som ritas upp i Stockholmsprogrammet går självfallet i diametralt motsatt riktning.” (Dataskyddsrådet) Källa: www.heise.de

Matthias Monroy, Berlin
http://stockholm.noblogs.org

ECLN:s upprop mot Stockholmsprogrammet kan undertecknas på hemsidan www.ecln.org.
Översatt från tyskan av embryokollektivet, anarkisterna.com.