Jag orkade bara med att titta några minuter på SVT-debatt i förra veckan innan jag oroad bad en vän att byta kanal. Debatten för dagen gällde efterdyningarna av det s.k. Engla-fallet och studion var full av människor, kändisbloggare såväl som representanter för ”vanligt folk”, och de flesta verkade överens om att någon borde skjutas, eller åtminstone spärras in och nyckeln slängas.

I min förra artikel ”Arbetare bliv vid din spik” diskuterade jag social rörlighet. Hur vårt samhälle säger sig bygga på allas möjlighet att forma sina egna liv, samtidigt som dessa möjligheter blir alltmer illusoriska. Man kan ha olika åsikter om klassklyftor i termer av ekonomisk situation är något bra eller dåligt. Det finns det en [...]

Såväl den rödaste vänstern som den blåaste högern, åtminstone den delen av det blåa spektrat som hamnar inom ramen för allmän anständighet, anser att man bör ge människor möjlighet att utjämna de skillnader som kommer sig av ren slump och födsel. Det finns något orimligt i tanken på att man ska komma till världen med hela sitt framtida liv bestämt av den samhällsklass ens föräldrar tillhör. Även den mest inbitna förnekare av klassamhället kan erkänna att det är stor skillnad att lära sig gå i en villa i Danderyd och att ta sina första steg i Botkyrka.

Antingen så höjer vi skatten med 1.20 och gör kollektivtrafiken avgiftsfri. Då bereder vi möjlighet för alla att resa runt i vår stad, att få möjlighet att besöka bibliotek, badplatser, träffa sina vänner, ta sig hem tryggt på kvällen. Det kommer att gynna miljön, minska klimateffekterna, minska partikelhalterna på våra gator osv.

John F. Kennedy höll ett tal i Indianapolis 1959 där han påpekade att det kinesiska tecknet för kris innehåller två beståndsdelar, där den ena betyder fara och den andra stor möjlighet. Han anslöt sig därmed till en lång rad av amerikanska presidenter som orsakat mycket skada genom att tro alltför bokstavligt på newage-liknande självhjälpsböcker, men [...]