Boklådan: Utrota varenda jävel

Sven Lindqvists odyssé över den västerländska rasismens ursprung är lika jobbig som intressant att läsa. De parallella spår Lindqvist låter oss följa i boken (hans resa genom Sahara, debatten kring ras och hierarkier och Joseph Conrads Mörkrets hjärta) är briljanta. Förintelsen var inte något isolerat eller unikt i historien som sådant, skillnaden var att det hände närmare oss.

Rasismen som vi känner den har inte alltid funnits, den ”uppfanns” i samband med kolonialismen. Innan dess var det självklart att ta ställning mot folkmord. Vildarna må ha setts som okultiverade men de förtjänade inte att gå samma öde till mötes som Dronten. Under 1800-talet förändrades den synen, utrotning började ses som naturligt och de starkare snabbade bara på den oundvikliga utvecklingen.

Idéerna om den svage och den starkes rätt lever kvar. Inbäddat i humanistiska floskler om allas lika värde genomsyrar fortfarande föraktet för svaghet realliberalismen. De sjuka och utbrända ska straffas, de mest utsatta i samhället ska hela tiden få nya krav på sig. Tankegångar som kommer från 1800-talets socialdarwinism och har sen dess använts för att legitimera västerländska imperiers spridning och skapandet av nya marknader.

Det mest smärtsamma i boken är berättelserna om hur löjtnanter och kaptener vinner mark åt civilisationen. Vildarna ”flyttas undan” (som kunde betyda koncentrationsläger, fördrivning eller utrotning) och de Europeiska kolonialmakterna utvidgas. Lindqvist visar hur kapitalismen skövlade människoliv när den spreds över världen i så väl Afrika som i Las americas. Den kapitalistiska revolutionen var inte fredlig, dagens privategendom är inte resultatet av hårt ärligt arbete, det är världens mest välorganiserade rånmord.

Utrota varenda jävel kom ut 1992. Då brann flyktingförläggningar, Bert Karlsson spred populistisk smygrasism från riksdagen och Vitt Ariskt Motstånd skaffade automatvapen och gjorde sig redo för Revolutionen. Ett brett spektra av olika former av rasism, från drag under galoscherna och ut med invandrarna till väpnade grupper och militanta aktioner. Vi kämpade och slog tillbaka den vågen men en ny större (och farligare) våg är här. Borta är gapande skinnskallar och tokroliga grevar, istället finns ett mer långsiktigt och strategiskt tänkande i dagens rasistiska rörelser. Men nu som då kan de använda idéer som redan finns. Idén om den andre, den svage och den starkes rätt att dominera. Därför är Utrota varenda jävel ständigt aktuell.

”Du vet det. Jag också. Det är inte kunskap vi saknar. Vad som fattas oss är modet att inse vad vi vet och dra slutsatserna.”