European Social Forum och vänsterns framtid
Såväl inom partivänstern som inom den utomparlamentariska vänstern finns det en högst kluven inställning till Europeiska Sociala Forumet som ska hållas i Malmö i september. Kritiken går i stort ut på att de sociala forumen/rörelsen/processen i grunden inte är antikapitalistisk. Självfallet stämmer det till viss del. Varuekonomin hotas inte, inga darrningar i det kapitalistiska fundamentet och fem minuters promenad från Forumet kommer människorna fortsätta rösta på Sverigedemokraterna helt ovetande om vad som pågår.
Den rörelse som startade i Porto alegre 2001 kom snabbt att bli en naturlig del i det som kom att kallas globaliseringsrörelsen. Som en löpeld spreds forumtanken genom alternativa rörelser och vänstermiljöer. Alla skulle vara med och demonstrera och säga att kapitalets globalisering inte enbart är manna från himlen, från solidaritetsrörelser och kyrkor till militanta antikapitalister. Rätt snabbt ebbade trenden dock ut. Vi började inse att det inte var en praktik som handlade om vår vardag, istället blev det ett förutsägbart skådespel.
Det är där jag ser problemen med forumen, de är något som sker utanför vår vardag. Rörelsen lyckas inte komma in i våra liv. Det blir ett forum för aktivister, vilket i sig inte alls är dåligt så länge fokus ligger på våra kamper och hur vi sprider dem. För mig fungerar den typen av möten ofta
De sociala forumen lever. Trots att de är av och för aktivister har de sina poänger. Att diskutera våra analyser och kamper är viktigt och forumen är en mötesplats där vi kan sprida dem.
som en uppladdning av batterierna. De lokala forumen som funnits har inte riktigt lyckats bli något annat än mötesplatser. Ambitionen från början, i alla fall för Uppsala Social Forum, var att skapa en bred front av sociala rörelser och att mötas och diskutera gemensamma frågor. Från det breda nätverket som fanns från början blev det en liten organisation som ordnade ett smörgåsbord av aktiviteter för aktivister.
Forumen är ett mischmasch av feel good-vänster, kristna, trotskister och autonoma. Men gör det sociala forum ointressanta för den utomparlamentariska vänstern? Absolut inte. Det finns en fara i att se allt svart eller vitt. Den ideologiska renhetens idé där all mediering och reformism är dålig är idag kontraproduktiv. Den utomparlamentariska vänstern har inte råd att isolera sig just nu. I många av de kamper vi driver har vi ett stöd som vi får ut eller kan få ut mycket av. Även vi behöver lära oss lyssna och ibland kliva av stora know-it-all hästen. Nu mer än på många år har vi möjligheter att skapa nya gemensamma fronter med den mer etablerade vänstern.
De sociala forumen lever. Trots att de är av och för aktivister har de sina poänger. Att diskutera våra analyser och kamper är viktigt och forumen är en mötesplats där vi kan sprida dem. Tycker vi forumen saknar relevant innehåll, har vi guldchans att fylla dem. Ställer vi oss utanför och klagar på att de inte är tillräckligt antikapitalistiska, förlorar vi chansen att skapa nya allierade. Jag vill i alla fall inte missa Hardt och Negris fördrag.
juni 30th, 2008 at 16:47
Jag kommer i och med de två sista styckena att tänka på intervjun med 2 Juni-mannen som i dagarna kom upp på motkraft, och det han säger om RAFs isolering. Nu ver ju den aningen mer extrem än den du Herman talar om, men man man ändå se likheterna. Den utomparlamentariska vänstern måste föra en diskussion både inom sig själv och med andra, annars kommer man stelna och bli allt mer marginaliserade.
juli 1st, 2008 at 0:24
På ESF i Malmö ska Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu tala t på invigningen. Det säger ganska mycket om vilken inramning det finns att jobba inom. MJV och Vänsterpartiet har tex hoppat ”huvudorganiationsarbetet” eftersom de haft svårt att få igenom saker gentemot de ekonomiskt större ABF och LO.
Det är liksom ganska svårt att få igenom radikala saker på ESF. Vilket inte heller är någon nyhet. Under ESF i Florens valde stora delar av den utomparlamentariska vänstern att ställa sig utanför. Av liknande anledningar.
Tex kravet på polisutbildade demovakter..
Det är i mina ögon lite för enkelt att säga att det handlar om självvald isolering. Lika mycket handlar det om Socialdemokratisk utmanövrering.
juli 1st, 2008 at 1:16
Vad har Sverigedemokraterna med saken att göra? Är det något slags neurotiskt tvång som du har att nämna sd?
juli 1st, 2008 at 8:49
ålahue
Jag tycker inte det säger så mycket om vad vi har att jobba med innehållsmässigt. Vad jag har förstått så är de som faktiskt arbetar med forumet bra folk (till skillnad från Reepalu). Vi får se hur det blir när punkterna blivit de 200 de ska bli.
Polisutbildade demovakter låter inget vidare (även om demonstration kanske inte är den viktiga delen av ett forum). Har du mer info om det? Vilka kräver det och var kan jag läsa mer om det?
Tobias: Ja mitt neurotiska tvång har fått mig att nämna SD i 2 av 5 artiklar jag skrivit här. Tack för stödet.
juli 1st, 2008 at 9:23
ålahue : Jag arbetar runt massa olika vardagspolitiska frågor ur ett radikalt perspektiv till vardags. Självklart kan man kritisera innehållet på enskilda andra punkter på ESF. Men det minskar inte radikaliteten i de punkter som vi har chans att arbeta fram. Utnyttja istället den infrastruktur som byggs upp men hjälp av socialdemokratiska pengar för att föra fram en mer radikal politik.
Jag förstår givetvis att det kan vara svårt för mindre organisationer att få igenom saker i ”merging” processen. Men jag tror personligen att om det kommer finnas en avsaknad av radikala vardagspolitiska punkter på ESF i höst så är det ytterst ett bevis på en avsaknad av radikal vardagspolitik i sverige idag, både inom den parlamentariska och utomparlamentariska vänstern.
juli 1st, 2008 at 20:33
Oavsett vad man tycker om hela ESF så kommer jag absolut att närvara!
juli 2nd, 2008 at 11:41
Jag förstår verkligen inte alls. Artikeln argumenterar för enighet och för att bryta den isolering som du ser överallt, som om det vore ett abstrakt mål som går att ställa över allt annat. Men så funkar inte saker och ting i verkligheten. Det är nämligen inte så att det som definierat kritiken mot ESF från våra led – och nu talar jag om oss autonoma nere i röda södern i största allmänhet och de arbetsgrupper inför ESF som jag personligen arbetar med i synnerhet – är vilka politiska positioner vi respektive de olika grupperna i ESF tar eller vilka politiska poänger som kan göras inom ESF. Det är en diskussion som har tagits, t.ex. i relation till den syndikalistiska rörelsens utestängande ur ESF pga ickevåldsprincipen – men det är inte det som har varit den bestämmande frågan. Politik är aldrig abstrakt och isolerad från faktiska kamper.
Vad det istället har handlat om är den konkreta funktion ESF fyller, med alla dess aspekter inklusive radikalt innehåll eller ej. Vem stärker ESF? Vem tvingas anpassa sig? Vem blir oskadliggjord? Vem bli legitimiserad? Vem blir marginaliserad? Vem blir beroende av vem? Och här är svaren på frågorna helt beroende på en historisk kontext som ni Stockholmare kring DK/VM/SFP verkar ha väldigt, väldigt svårt att greppa trots att man förklarar den gång på gång.
Den konkreta situationen är mycket enkel och entydig för oss som befinner oss mitt i den: de som sitter och tar anteckningar på våra (era?) polisstatsföredrag är de som åtalar oss för att vi blockerar kontoren till de som svartlistar oss från arbeten som i sin tur är de som vi ska planera programpunkterna med. Polisen som försiktigt trevar om de kan få plocka ut block (gissa vilket?) ur den stora ESF-demonstrationen utan demoledningens protester är samma poliser som på EkoFin-mötet i april 2001 isolerade vår del i demon och fick tre timmars ostörd batongträning inför sina insatser i GBG– och den demoledning som officiellt motsätter sig detta är samma personer som tjöt i högen sky då 2001, men lämnade oss ensamma att få stryk och istället åt Chorizo med Advance Patrol tjatande om en abstrakt rasism eller något. Polisen som vill föra dialog är samma som kartlägger oss i olagliga register, och journalisterna som vi ska marknadsföra oss med hjälp av är samma som inte knappt bryr sig om det och som kommer att hjälpa snuten att stigmatisera oss så fort vi utmanar sosseriet.
Och på tal om sosseriet så är det dom som inför arbete-för-social-bidrag och jobbar hårt på att finansiera lyxbyggen med skattepengar och HSB-hyror så de kan locka hit rika Köpenhamnare och Stockholmare till sina nya fina, ekologiska stadsdelar. Det är i våra kvarter som hyror går upp, det är vi som får leva med att kass stadsplanering och med deras ”trygghets-insatser” dvs övervakningskameror riktade mot våra offentliga rum och snutar som gör punkinsatser i våra kvarter.
Så nej, det handlar inte vilka radikala programpunkter som kommer in eller vad vi respektive sossarna tycker. Det handlar om en konkret situation där vi som arbetare, studenter, arbetslösa och prekariserade människor befinner oss under attack och ni vill att vi ska sitta ner och snacka med de som angriper oss – ni vill att vi ska vara passiva offer som bara tar en massa skit utan att slå tillbaka. Seriöst, vem som tycker vad och vilken ”ideologi” de har är skit samma. Vi bryr oss inte om de är sossar, moderater, sverigedemokrater eller attac:are – vi kämpar tillbaka mot de som angriper oss som klass. Thats that. Ditt snack om ideologi är HELT ovidkommande.
Det var allt.
Just ja. Det positiva med ESF. Det KOMMER att finnas en stark närvaro av den utomparlamentariska oppositionen som KOMMER att använda ESF för att slå tillbaka mot de angrepp som riktas mot oss, båda vad gäller lokala projekt och saker som vi tror att människor från hela Europa kan relatera till (det är ju som sagt intimt sammankopplat även om sosseriet i Malmö ligger jävligt långt fram på många områden). Så ta ledigt, dra ihop vängrupper, ring era Skånekamretar och fixa sovplats och kom ner rocka loss.
juli 2nd, 2008 at 12:57
Johan, ja majoriteten av ESF-aktivisterna (eller deltagarna heller för den delen) ÄR inte revolutionärer. De behöver övertygas, genom argument och praktik.
För det första: Syndikalisterna blev inte utestängda från ESF i Malmö, de valde att stå utanför.
För det andra: Demoledningen i årets ESF är bra, så du kan vara lugn.
För det tredje: Den revolutionära vänstern i Sverige och Europa marginaliserar sig själv. ESF skulle inte kunna tillföra något ytterligare dit.
juli 2nd, 2008 at 14:07
men jag har ju inte sagt att det handlar om vem som är revolutionärer eller inte. det är just det som är poängen. vi kommer aldrig att övertyga våra arbetsköpare att bli revolutionärer? vilken roll spelar det om stadsplanerarna som snor våra pengar till dyra lyxarkitekter är vänster eller inte? du kan inte bara underordna kapitlaismens fundamentala motsättningar din vänster-höger-skala.
måndagen den 22 september kommer vi gå tillbaka till vår verklighet där vi måste slava för att få pengar eller bidrag. varför ska vi sitta och snacka eller demonstrera me, de som upprätthåller den verkligheten i en helg? vad har vi att vinna på det? vad vinner jag rent konkret på att samtala med min chef eller styrande politiker om FRA-lagarna, NATO-toppmöten eller skuldavskrivning på ESF? inget, inget alls. Vad vinner den styrande eliten på att sådana samtal? samförstånd, uppsugandet aktivister och upprätthållandet av illusionen om politikens möjligheter till en abstrakt befrielse frånkopplad materiell omständigheter och konkreta konflikter. i detta fallet betyder det konkreta sammanhanget allt.
juli 2nd, 2008 at 14:10
Utmärkt kommentar av Johan.
Till Jonas: Frågan är vad den revoultionära vänstern är marginalisead från i så fall, etablissemanget eller arbetarklassen? Att sätta oss i knä på sossarna är något vi bara kan förlora på, i trovärdighet och handlingsutrymme.
juli 2nd, 2008 at 14:29
Johan, tack för ett långt sakligt inlägg (även om jag inte förstår åt vilket håll du slår alltid). Sen tror jag att vi missförstår varandra om du tror att jag vill ha chefer och Reepalus att prata samförstånd med. Det är inte dem jag syftar på iallafall. Inte heller handlar det om att sitta i knä på sossar.
Jag tror dock att även vi vet om vad som händer om sossarna tar över 2010 utan tryck vänsterifrån. Det är just det vi vill skapa, ett tryck vänsterifrån (eller arbetarklasspersprketiv för att använda ord jag tror du gillar bättre) som hindrar den typen av politik som vi såg 82 och 94, alltså en direkt fortsättning på den liberala politiken.
Jag tror dock att ideologi är väsentligt, och att vänsterintellektuella fyller en funktion (hur illa vi än kan tycka om dem som personer eller deras uppifrånperspektiv på samhällsförändring). Garanten för vår tandvård, våra bostäder etc är ett samhällsklimat som omöjliggör allt annat än att ta från de rika. Hur skapar vi det samhällsklimatet är frågan vi måste ställa oss. Att sitta ned med chefer och andra pratar iallafall inte jag om.
Att mötas och diskutera är inte att ställa sig passiv och bli offer. Repalu lär säkerligen inte vara på en enda programpunkt så det är inte hans gelikar vi behöver sitta ned med heller, men har vi inte saker gemensamt med LO fackens medlemmar? Är det inte intressant för oss att prata om varför vi agerar som vi gör just eftersom vi inte får utrymme för det i media de läser?
Vem stärker ESF frågar du dig. Ja det får vi se, men jag ser möjligheter för oss att stärka våra positioner. Vi skulle kunna diskutera våra projekt och våra kamper bland oss och till andra. Vi har potentiella allierade och en massa kamrater på plats ovsett om Malmöstad använder ESF som marknadsföring.
Mycket om det du skriver om är precis det jag menar när jag skriver att forumet inte är en del av våra vardaliga liv och det är en kritik som jag håller med i, även om jag inte är säker på att det måste vara så.
Sen undrar jag om du verkligen tycker ideologi är oväsentligt när du talar om utomparlamentarisk opposition och ”oss” som en del av en rörelse. Vi som är aktiva delar mer än bara livsvillkor som klass menar jag.
juli 2nd, 2008 at 16:08
Så den autonoma vänsterns uppgift och största förhoppning inför ESF är alltså att sätta tryck på sossarna att inte föra högerpolitik när dom kommer in i regeringen igen? Vilket skitsnack. I verkligheten har sossarna fört klasspolitik emot arbetarklassen unde rhela förra mandatperioden – med eller utan tryck från ”vänstern”. vakna upp för fan.
juli 2nd, 2008 at 21:10
Bonnot,
Det är en av förhoppningarna jag har. Sen är det inte så enkelt att ett tillfälle avgör det hela. Och jag håller självfallet med om att arbetarklassen har varit de stora förlorarna i alla val sedan 76 skulle jag säga. Men för väl vore det väl om vi kunde ändra på detta och flytta fram våra positioner.
Och om du läser det jag skriver så ser du också att det jag främst vill är att stärka och utvidga de kamper och konflikter vi redan för genom att sprida dem.
juli 6th, 2008 at 17:24
Okej Herman, jag tror att alla är överens om det du skriver om tandvård osv. Vad jag undrar är _vad_ som ska diskuteras och _vilka_ man ska diskutera med? Risken som jag ser det är att diskussionen inte alls kommer att föras med LO:s medlemmar utan med de som anser sig representera dessa?
För tio år sedan så formulerade Kämpa Tillsammans i Brand att dagens klassamansättning gjort vänstern off, jag undrar om inte ESF är ett desperat försök att samla samman vänsterns aktivister för att på så vis bilda en tillräcklig stor massa för att bedriva en politik som de facto blivit omsprungen av arbetarklassens klassamansättning? Jag har kanske fel men är det inte reliker som tar plats på ESF? Jag är inte en principiell motståndare mot deltagande, i Lund har många intressanta föredrag hållits på de sociala forumen. Men det som jag antar att du vill är det jag är skeptisk mot, för visst är det aktivister exempelvis inom socialdemokratin och Vänsterpartiet som ni är inriktade på?
Varför vill ni hjälpa den vänstern?
juli 7th, 2008 at 10:20
Den mesta av din kritik av mitt inlägg har redan blivit besvarad, men en grej bara.
Tror du verkligen att det går att skilja på den funktion som ESF har för de lokala politiker och LO-pampar som finansierar och styr skiten (reklam för gröna malmö och pepp för den svenska modellen) från den funktion de vill att den ska fylla i ett större vardagssammanhang, från det de gör måndag till fredag 50 veckor om året? Hela min poäng har hela tiden varit att det spelar ingen roll om det finns en eller hundra radikala punkter i programmet, om det finns en eller hundra radikala medarrangörer. Som helhet är ESF ett angrepp på europas arbetarklass från dess styrande elit. Jag har försökt illustrera detta genom att sätta det i en lokal historia av sosse-repression mot radikala yttringar, att förklara ESF-administratörernas kontext och tankesätt. Jag kan faktiskt inte hjälpa att du läser detta genom ditt ideologifilter. Men poängen är fortfarande inte vem som revolutionära eller inte, vem som tycker vad, utan hur ESF kommer att användas av den politiska eliten.
Låt mig uttrycka detta på ett så tydligt sätt jag bara kan: ESF är en del i en process där europas politiska elit (styrande partier och partier som utmanar nyliberalismens styre från sosse-positioner), finkapitalistiska entreprenörer (alltså gröna och rättvisa småborgare och storkapitalister) och olika medlande institutioner försöker samordna, diskutera och cirkulera SINA ANGREPP på oss arbetare, studenter, arbetslösa, utslagna, sjukskrivna och det påtvingade trasborgarskapet.
Ja, det finns andra dimensioner i processen, som t.ex. att de vill knyta aktivister och lokala auktoriteter från olika bostadsområden (gratis arbetskraft) till sig eller att de vill skapa en ideologisk legitimitet för sitt projekt. Där kan vi gå in i ESF och utmana dom, men huvudsyftet står fast och utan hinder i så fall. Den härskande klassen gör vad den alltid gör när den härskar – samordnar, utvecklar och genomför försämringar för den underkuvade och upproriska klassen.
Vill du prata om ESF:s sidofunktioner, fine! Gör det. Vi kan snacka om hur vi ska bygga mothegomoni eller knycka aktivister från vänstern till den ena eller andra vänsterradikala gruppen. Men tro inte att det kan väga upp ESF:s primära syfte. Och om du tror det talar du från en vänsteristisk politikerposition där du sätter vänstergruppens lilla perspektiv mot masskampens möjligheter till uppror. Väljer du detta synsätt blir ditt perspektiv OMÖJLIGT att sammanfoga med ett perspektiv som utgår från behovet av att utöka och eskalera våra försök till angrepp på överklassens politiska och ekonomiska system. Vad det kommer ner till? För eller mot ESF. För eller mot europas styrandes klass vänsterfalang.
Med vänlig hälsning,
Johan
juli 7th, 2008 at 17:20
”Som helhet är ESF ett angrepp på europas arbetarklass från dess styrande elit.”
Onekligen en ganska grov analys.
Att den revolutionära vänsterns deltagande på forumet bara skulle bidra till att legitimera sossar, är något jag definitivt inte tror på för fem euro. För att någonsin kunna genomföra en revolution duger det inte att gömma sig i nån håla i skogen.
Sekterist: ”Oj, det finns många sossar i ESF! – Vi lämnar hela röreslen! Skit i att 20 000 personer väntas till Malmö! Om vi ÄR MED på forumet, legitimerar vi bara sossarna!”
Revolutionär: ”Se till att finnas där folket finns.”
Aldrig slagit er vilka som legitimeras om den revolutionära vänstern INTE är med på forumet?
Vore intressant om ni (Johan, R mfl) redogör för kraftfulla strategier att nå ut, oraganisera, bygga allianser och sätta press på högern, sossarna, och resten av det kapitalistiska systemet. Konkret, vad göra som är så mycket bättre än ESF?
juli 7th, 2008 at 18:10
Vad jag vet är ”folket” överallt: på våra arbeten, skolor eller i våra bostadsområden. På klubben eller friskis & svettis. Vi behöver inte gå på ESF för att vara bland ”folket” – vi är där hela tiden!
juli 7th, 2008 at 20:35
Jonas:
”Sekteristerna” i SAC gör exempelvis en mängd intressanta aktioner i Malmö och Lund, sedan har vi Förenade Vårdare och Motarbetargänget som arbetar mycket kring undersökningar och sådant. De kraftfulla strategierna har ju generaliserats inom SAC och den utomparlamentariska vänstern, alltså försök att bryta med den etablerade vänsterns hegemoni på arbetsplatserna. Vår Makt blev så populärt att vissa kamrater lånade namnet. Men visst, oerhört mycket återstår att göra, speciellt i högertider som dessa, men vägen som grupperna i Malmö slagit in på är nog rätt väg.
Känns som andra tendenser är en form av backlash tyvärr, man bjuder in högertänkare, börjar på ett lite otäckt vis koppla samman invandring och arbete osv. och nu kan man inte heller förstå varför skåningar är skeptiskt inställda till ESF. Det har nog därför mindre med ”revolutionism” – sekterism att göra än med centrum – periferi.
Jag antar att du tycker att verksamheten i Malmö och Lund är ointressant eller så känner du inte till den. Hurusom, som jag ser det har den autonoma vänstern i Malmö och Lund alltid förhållit sig tämligen odogmatiskt till de sociala forumen. Många intressanta föredrag har hållits där under årens lopp (inte minst har Johan varit aktiv i att organisera dem). Den här gången har man dock av olika anledningar valt att avstå, den mest konsekventa hållningen representerar nog Johan, andra agerar nog utifrån två andra grunder 1) en kritik av Euromayday-kampanjen (eller det har kanske inte med saken att göra?) 2) en insikt att ESF (i det här fallet) inte kan abstraheras bort från den politik som bedrivits i Malmö de senaste tio åren: Bo01, Välfärd för alla, AUC, Garaget – Malmö som en nyliberal eventstad. Vänsterpartiet har ju inte fört en konsekvent politik här, vilket kanske förvånar f.d. autonoma.
För egen del tycker jag att man helt klart kan hålla föredrag och workshops på ESF om man vill det, men det viktiga är i sådana fall vad som sägs och vad man vill diskutera. Jag får uppfattningen att det Herman vill med ESF är att träffa ”centrum” och inte agera i periferin. I Florens valde den utomparlamentariska vänstern att stå utanför, mycket möjligt att det var sekterism som låg bakom det beslutet. Nu i Malmö handlar det nog mer om en ovilja att bli Reepalus radikala alibis.
juli 8th, 2008 at 0:24
jonas: återigen så har väl allt du klagar över svarats på redan. men bara två små prylar.
du säger att min analys är grov, det vill säga att de styrande politiska partier, de kapitalister och kapitalistföreningar (bokstavligt) samt de fullständigt instutitionaliserade ”sociala rörelser” som styr i ESF inte är en del av den politiska/ekonomiska makten? kan du inte argumentera för motsatsen istället för bara säga att du inte håller med? det är liksom det som allt står och faller med i ditt inlägg.
och vilka alternativ vi jobbar med? tja, vi har ju fått jävligt tuff repression efter gbg2001 (och innan) och en del idioter fick lite för mycket plats att bråka, vilket har lett till något av en neråtgående tendens om man jämför med åren runt 2000 då vi verkligen var heta här. men saker som händer i regionen nu inkluderar fem utomparlamentariska vänsterlokaler som drivs i malmö (tre knutna till den autonoma rörelsen), två i lund (en autonom), tre webshopar, ett par autonoma socialistiska grupper som har funnits ett par år var och håller samman saker och ting bra samt sysslar med vettiga interventioner (aktionsdagen 24, utomfackligt strejk-haveri, whatnot), nya prylar som motarbetarna, postverket har väl en bas här med, förenade vårdare är malmöbasrat, ( ), ansiktslöst motstånd/undersöknings-konceptet, sommarjobbskampanjen i SUF, kunskapsfabriken-konceptet/kampanjen, hårda fackliga och utomfackliga tag kring LS, fem suf-klubbar i regionen, vår makt-konceptet, jävligt vettiga antifa-grupper (minst två, förlåt tre), husockupantsvängen (vi drar en bra bit över 100 pers till rätt tuffa demos i danmark om vi verkligen vill, kanske dubbelt så många om räknar med alla punkare), vi har lyckats göra slut med djurrättandet rätt bra vilket käns härligt, nya feta och sjukt vettiga feminister med bra ideer och drivkraft i MF, kolla!… bara off the top of my head. inte för att vi är bäst i världen (det är vi inte, RF-gbg är bäst i världen), men vi har i alla fall visioner och en analys bakom vad vi gör istället för att som rena opportunister försöka trumma ihop någon freaky vänstervåg med VPK (när VPK är som sämst sedan 50-talet). så ge oss inte ”vad gör ni?”-rutinen, den är gammal, stinker och funkar inte. kom med argument baserad på en politisk analys eller låt bli.
och nej, jag är normalt inte lika bitchig. men när folk dissar en utan och inte ens anstränger sig för att göra det snyggt, eller genomtänkt för den delen. scheez. man blir så trött.
juli 8th, 2008 at 14:32
Som miljömupp är det roligt att följa denna interna vänsterdebatt. När vi i MJV kritiserade sociala forum sönder och samman för några år sedan för att splittra global rättviserörelsen genom att inte bjuda in Zapatisterna som hedersgäster var stödet inte särskitl omfattande. Den komiska WSF deklarationen som påstår att partier och väpnade berfrielserörelser ska hållas borta vilket i praktiken inneburit att partierna har mer inflytande än i de flesta folkrörelsesmarbeten med radikala folkrörelser som står zapatisterna och andra befrielserörelser nära nästan utestängts (jodå det är lite si och så med det i praktiken också, på ESF i Aten var Hizbollah där om jag inte är felinformerad). Dweklarationen med sin civila samhällesideologi för akademiker skulle med ESF i Norden få sig sin praktuuppvisning.
Det var alltså med viss tvekan MJV engagerade sig i ESF. Vi är ju bara 2.300 medlemmar av varierande sort. Det lilla vi varit med i utkanten av något enstaka föreberedelsemöte eller på ESF har gett ett intryck av internt vänstertjafs och oöndliga diskussioner om vem som ska vara talare här och där samt att alla övergripande diskussioner förs mellan mer eller mindre radikala vänsterintellektuella om rörelserna, inte som en dialog mellan rörelserna själva. Men våre erfarenheter av lokala sociala forum som deti Skåne var goda så varför inte testa och se om vi kunde bidra på något sätt.
Det blev lite nu eller aldrig satsning på att göra ESF grönare och mer folkrörelseinriktat, mindre toppstyrt och vänsterakademiskt. Det första vi gjorde var att se på ESF som ett poltiskt projekt för att driva radikala krav där ordnande av seminarier och annat var överordnat syftet att ena radiakla folkrörelser och skaffa dessa mer utrymme för ett gränsöverskridande samarbete. Vi valde Nordbruk som samarbetspartners, en bondeorganisation utan kontor med fatiiga bönder men vällänkade till den globala kampen via Via Campesina. Vi valde att bli samarbetsingenjörer istället för att främst driva fram våra egna talare.
Det kom i totalstrid med framförallt Attac medan vänstern inom ESF organiseringen länge såg yrvaklet på och förstod inte riktigt vad som hände. Vi lyckades få bort de värsta ideerna om att de anställda skulle ha rösträtt och att styrelsen skulle betstämma allt utan fick in att arbetsgruppernas rol var central med mandat från medlemsmöten (inom budgetram förstås). Det politiska innehålet i information utåt fick vi strida för längre, det tog lång tid innan det var självklart det som MJV hävdade, att ta med i information från arrangörerna enstaka solidarietsmeddelanden till stöd för kampen mot hårda straff för fredsdemionstranterna i Florens som ordnat demon vid ESF 200 och mot NATO kriget i Jugoslavien 1999. Mne det gick och sedan kom det med till 5000 adresser.
I och med att vi är mer byråkratiska och formella än socialdemokrater eller professionella om det behövs och håller noga koll på att demokratiska beslut och budget följs för att i nästa stund göra som vi brukar, ockupera gallerior för att sprida politisk propaganda elelr storma flygplatser har vi inte haft några svårigheter att ta strid om själva makten i processen istället för att vara radikalt alibi. Det är sant att när några ledande vönsterpartiester hoppade av utan att förklara sitt avhopp politiskt så stod vi ensamma i styrelsen bland aktivistorganistionerna och koordineringen av arbetsgrupperna. Men vi tog strid på de flesta fronter och fann sedan att den bästa lösningen var att skapa tydliga amktförhålklanden i allainas med alla arbetsgrupeprna. De organisationer som valt att inte lyssna på aktivstorganisationerna och stod för en oansvarig obalans i förbeerdelseprocesen där mobilsiering med politiskt innehåll kok i skymundan tillsammans emd mängder av praktiska frågor till förmpn för den mer statusorienterade prorgamprocessen fick stå sitt kast och fylkla hela styrelsen med likasinnade i den svenska delen.
Den manövern gick bra. Alla arbetgrupperna protesterade och krävde mer respekt vilekt i praktiken ocksåp blivit fallet och Attac svängde 1800 grader i styrelsen och blev tillsammans med andra i styrelsen genuintr intresserade av att annat blev gjort än programplanering.
MJV å sin sida hade hela tiden stått mycvket marginellt i programprocessen. Vi satsade på att sarta kampanj mot Stora Enso tillsammans med Via Campesina och Jordes vönner i Finland samt MST stödgrupper och andra. Hela vår politiska strategi visade sig gå bättre än förväntat. Riktigt varför förstår jag inte riktigt. Men det visade sig när sammanslagningwsprocessens kulel komma igång hade vi i MJV byggt upp mycket bätre kontaktnät än de flesta andra, både mellan olika rörelser och internationellt. Inom Europeiska jordens vänner har man varit lite skeptisk mot ESF som lite för väönster så vi startade med att få med os syster organisationer i Norden. Sedan upptäckte internationella JV att vi samarbetade med Nordbrukl och blev mycket lyckliga, de är en central samarbetspartner för JV globalt men tas sällan med i europeiska samarbeten. Med finska rörelsers hjälp fick vi erfarenhete av hus man samordnar många aktiva rörelserunder ett socialt forum, något de gjort på Asia Social Forum och World Social Forum i Mumbai genom att göra tidingar och samordna en mängd seminarier med urfolk, miljöfrågor etc. Normalt går det tydligen till så att proffs på olika NGO kontor samordionar sig kring något seminarium med ett annat enstaka profss på ett annat NGO kontor. Experternas julafton,ofta viktiga och radikala teman men likafullt utan att bidra till at skapa en kraftig kollektiv rörelse. Nu mottogs vi med tacksamhet på kontoren för att vi tönkt mycket längre, fixade så det blev ungdomsaktivistläger, daglig samordning av miljöröreslen under ESF, aktionsideer av olika slag och finansiering av alla talare frånm tredje världen vi ville ha med hjälp av finnarna och latinamerikagrupperna.
Så plötslig stod vi där med stöd från Jordens Vänner i hela Europa och Via Campseina inte bara för miljö- och jordbruksfrågor utan också för de förslag vi hade för att göra upp allmänt med avradikaliseringen av globala rättviserörelsen och underordnandet av den under akademisk social forumförståelse av vad ”civila samhället” är för något. Vår inbjudan tillsammans med 30 latinamerikanska solidarietsorganisationer och våpra finska vänner till Zapatisterna fick tyvärr inget napp, kanske av parktiska visaskäl. Men indianrörelserna i Bolvia och Ecuador som är lika radikala kunde vi bjuda in till våprt förslag om globala rättviserörelsens igår, idag och imorgon. Detta tillsammans med Narmadarörelsen som var tillsammans med gummitaparna de fösta att få stopp på världsbanksprojekt och idag står i spetsen när småbrukarna tar strid med marxistpartiets nyliberala utförsäljning av deras land i Västbengalen. Och den radikala delen av G8 motståndet. Samt Boris Kagarlitski från Moksva och Wahu Kaara från antiskuldrörelsen i Kenya.
Vi satsade också på temat Kan folkrörelser förändra vår vardag, något som vi tyckte var ett tema som var lika viktigt och övergripande som det om globala rättviserörelsen men som saknats på ESF ordentligt förut, åtminstoen som något franmhävt som centralt för alla. Folkrörelser handlar inte bara om stora ideer om globala rätvisa och internationellt folkrörelsesamarbete i en tänkt stor gemenskap, det handlar också om att vara förbunden med det dagliga livet. För att göra det centralt och samtidigt gör aupp med myten om sociala forum som unika och inga andra politiska processer iniom internationellt folkrörelsesamarbete som viktiga valde vi att välja ut fem större folkrörelser som vi vill fråga om deras eraferenheter och betydlese för folks vardag och hur det kan samarbeta med andra rörelser. De fem var urfolk, feminister, bönder, miljö och facket. Den underliggande poängen är att fyra av dessa rörelser efetrsträvar att det globala ledarskapet i hög grad formas utifrån globala majoritetens intressen och alltså domineras eller i alla fall i hög grad har ett starkt inflytande från tredje världen. Undantaget är facket. Men iställetr för att intelelktuella analyserar detta tönkte vi att de personer som ledningarna för de stora folkrörelserna utser deltar i debatten. alltså inte nödvändigtvis radikala ståndpunkter men frågor som sätter fokus på annat än ännu en internationell kampanj utan mer ställer på sin spets vad rörelserna gör i folks vardag.
Vi försökte också som enda svensk organisation ta initiativ till att reperession av folkrörelser togs upp på ESF. Något vi fick gensvar för från den aktiva rperessionsgruppeninom ESF. En analys skrevs om repression i Norden som man ka hitta på gipfelsolis hemsida.
Men hur skulle det då gå i sammanslagnignsprocessen som vi tidigare inte brytt oss omi MJV. Med en helt annan syn på globala rättviserörelsen stod italisnska organisationer som önskade sig att internationella kommitten för WSF skulle utse talare för en sådana debatt. vår folkrörelsedialog verkade ingen annan ha samma perspektiv som oss. Repression fanns som sagt tillräckligt intresse för på annat håll.
det visade sig dock att italienrna tyckte vår förslag till alla talare var jättebra och önskade bara att en person inom WSF ansvarig för utvdigning kunde vara med i panelen också. Brunnsviks folkhögskola tycket vår ide också var bra och vi bägge försöker nu få med LO tilsammans med övriga större folkrörelser i dailogen medan ABF också är med.
Mitt intryck är att det fanns inom ESF ett stort tomrum i mitten, mycket lite av samlande ideer kvar som tanken om EU medborgarskap med räöttigheter elelr vad det nu kan vara. Vi har lyckats få igenom ca 25 seminarier och workshop i stort sett som vi velat, ibkland i samarbete med 26 andra organisationer ibland med färre. Några större svårigheter att agera om man bara som MJV har folkrörelsesamarbete inskrivit i stadgarna eller på annat sätt har en klar ide om vad man vill som jhar ett radikalt mål och en öppenhet för de möjligheter som ESF för tillfället kan ge. Några illusioner ska man förstås inte ha, det hela är dominerat av vönster som ständigt har svårt för att förstå frågor som ifrpgasätter hela den rådande utvecklingsmodellen i sig och inte bara föredlnignspolitiska frågor eller frågor kring förhållandet arbetare och kapital. En vänster som alltid sökt behandla miljömuppar som mindre vetande enfrågeaktivister. Och en vänster ekoniomiskt beroende av stora medel för att ordna 600 tolkar, östeuropadeltagande etc.
Vi får väl se hur det går. Men det har i alla fall gått betydligt bättre än jag trott,, t.o.m. har jag lyckats bli av med rollen som Sveriges mest aggressive lkritiker av ESF-WSF. Förberedelseprocessen har innehållit en lång rad exempel på väörsta formen av NGO professionalism och mycket asnnat. Men det är inte uttryck för direkta socialdemokratiska försök att styra utan snarare en kultur inom LO facket och Attac inritkad på tjänstemannastyre. När väl denna praktik där arbestgrupperna lämnades att arbetá var och en för sig medan en del tjänstemäns synpunkter gjordes till mycket viktiga ledde till sammanbrott för organisationen och sedan dess harvdet psotiva som Attac och LO sagts sig önska kommit mer till sin rätt tack vara en del väönsterpartisers tysliga agerande för att de skulle tvingar tya asnavr för sitt aagerande.
Vi får som sagt ser hur det går. Några större problem utöver de problem som automatiskt följer av att 800 programpunkter ska ned till 200 har jag inte sett som en av de ansvariga för sammanslagning av t.ex. demokrati, repressions och kriminaliseringsfrågor. I övrigt ser jag också gott utrymme för radikala frågor och framförallt varierade. Vänstern inklusive socialdemorkaterna elelr NGOs är inte tillräöckligt enade för att medvetet elelr omedvetet lägga en alltför enhetlig profil på programmet. Int minst från Östeuropa lär blandningen bli ganska brokig.
juli 8th, 2008 at 15:03
Tord: tack för ett insiktsfullt inlägg innifrån försöken att skapa en bred rörelse och åstadkomma konkreta politiska förbättringar på samhällsnivå med massorganisering som grund.
Den typen av erfarenheter och resonemang utgör en bra kontrast till abstrakta och grovhuggna resonemang om ”maktens intressen” och smågruppspolitik.
juli 9th, 2008 at 16:42
R: Du skriver att du tycker man ”helt klart kan hålla föredrag och workshops på ESF om man vill det, men det viktiga är i sådana fall vad som sägs och vad man vill diskutera.”
Då har vi ju faktiskt samma åsikt i den frågan.
R: ”Nu i Malmö handlar det nog mer om en ovilja att bli Reepalus radikala alibis.”
Mitt förslag: Tryck upp 20 000 flygblad med kritik av socialdemokraterna och Reepalu, delta på forumet och dela ut dem och tala med så många malmöbor ni bara kan!
Johan: Till vilken grad ditt deltagande på ESF legitimerar sossarna eller inte är något jag har svårt att ”bevisa”. Det handlar just om vad jag TROR. Och jag TROR att du inte har rätt i att det är bättre att stå utanför ESF. Jag tillhör också dem som tror att det vore bättre om SACs 8000 medlemmar var organiserade inom LO. Det är en spännande tanke att tänka vad 8000 beslutsamma, radikala och kämpande personer där skulle innebära för landets arbetarklass.
F ö är mitt intryck av ESF-organiseringen att det hade varit enkelt för ex LS o Suf att spela en betydande roll om de hade mobiliserat 15-20 personer.
juli 14th, 2008 at 10:40
Tord: Nåja jag tror din beskrivning av vänstern inom ESF faktiskt varit lite orättvis och missvisande. Mig vetterligen så var det väl i alla fall en del av vänstern som var med på mötet förra året (och många därefter) och drev på för folkrörelselinjen.
Trots alla problem är det desto fler vänstermänniskor (organiserade i bland annat Vänsterpartiet) som varit aktiva i processen än exempelvis socialdemokratin därför retar det också mg att det blir så mycket sosseri över det hela. men så är det när Lo sitter på kulorna. Det behöver ju inte bli dåligt rakt igenom för det.
Dock är det givetvis svårare för oss som är organiserade i Vänsterpartiet att driva på hur som helst utan att anklagas för att försöka ta över det hela. Som ju du också vet att vi blivit flera gånger och trots det fortsätter att arbeta i många olika grupper (jag skulle vilja gå så långt som att säga att utan oss inget forum – i allafall inga bajamajor på plats…).
Lite smolk i bägaren tycker jag att det är att MJV (som jag själv är medlem i) har drivit på för att Illmar ska tala – men det är väl en annan historia.
Daniel
juli 21st, 2008 at 13:44
Wow. Ett kommentarsfält med hittills 38 000 tecken.
Tänk om folk insåg att mängden ord är mindre viktiga än mängden mottagare. Att inget argument är bättre än vad dess lyssnare kan ta till sig.
Att politisk förmåga kommer ur makt, pengar, ur organisation och trovärdighet. Ibland lite skitiga händer.
Ni, mina vänner, har just illustrerat varför ”sosseriet” lär behålla ledartröjan inom svensk arbetarklass för överskådlig framtid.
Like it or not.
/en som aldrig röstat på SAP
augusti 5th, 2008 at 18:34
Johan: Din position är extremt viktig att diskutera och ta på allvar, och jag tror att de allmänna utläggningarna om hur saker ser ut på det stora hela är sanna. Men jag delar inte din position helt därför att jag tror att den å ena sidan befinner sig ett snäpp för långt bort från de saker vi pratar om, å andra sidan har svårt att se utanför det autonoma träsket.
För att förtydliga. När vi byter teori är det viktigt att komma ihåg att ”sant” och ”falskt” inte är tillräckliga kategorier för att beskriva en sak. Vad som är sant respektive falskt avgörs nämligen inte bara av hur den konkreta saken faktiskt ser ut, utan också hur långt ifrån vi valt att analysera den. Spinoza är ett exempel på en filosof som valde att gå hela vägen, och peka på att allting är en och samma sak. Och en bit på vägen är nödvändig att gå.
Efter en kort jämförelse på distans av moderaterna och sossarna kommer vi fram till att de är i princip ”samma sak”. Lite mer distans och vi kan inkludera alla riksdagspartier. Ytterligare lite distans och vi kan räkna in alla som sysslar med politik. Ytterligare lite distans och Marx och hela den moderna livsformen får följa med. Fortsätter man på denna väg kan man mycket väl hamna i religiös fundamentalism eller primitivism. Frågan är var, från diskussion till diskussion, man måste stanna i denna resa respektive var man måste fortsätta klumpa ihop saker.
Problemet med din identifiering av ESF som en del av kapitalet är att det inte säger mer än vad det säger att exempelvis identifiera en arbetsplats eller ett köpcentrum med kapitalet. Det är mycket raljerande om att vänstern ”sätter sig ned och snackar” med sossarna bara genom att delta på forumet. Sätter man sig ned och snackar med sin chef bara genom att gå till sitt jobb? Sätter man sig ned och snackar med Ingvar Kamprad bara genom att handla på Ikea?
På samma sätt som vi måste gå till jobbet måste vissa kommunister delta på ESF. Jag säger inte att du måste det, lika lite som du måste gå till mitt jobb, men jag kommer exempelvis att delta på ESF som en organisk förlängning av mitt liv (jag må äcklas av mitt liv, men jag tänker inte sluta ta det för vad det är).
Alltså. Jag kan hålla med om att ESF är en kapitalistisk kategori (precis som arbetarklassen, den autonoma vänstern m m.). Men man kan också se det för precis vad andra vänsteraktivister ser det som, ett forum för radikal praktik. Om du inte med lätthet kan släppa tanken på att alla som åker till malmö deltar i kapitalets planering av öresundsregionen så tror jag att det kan bli svårt att vidhålla den ”odogmatiska” hållning som jag inte betvivlar att ni har inför sociala forum.
Jag tycker att det är en relevant poäng att göra, att ESF är en del av en större fraktion av kapitalistiska intressen. På samma sätt har Ungdomshuset i mångt och mycket varit en symbol för en typ av danskt kapital som nu är på tillbakagång till förmån för ett kapital utan behov av kulturradikal fernissa. Men det kan inte skuldbelägga nån vänsteraktivist som kämpar för dessa sfärer.
Jag tycker att du borde ta dig en funderare på exakt vad du vill ha sagt med dina tankar om ESF. Än så länge kan jag inte se någon annan slutsats än att den autonoma vänstern (i skåne) och SAC är bättre saker att engagera sig i än att bygga sociala forum. Kanske går det att klämma fram en mer matnyttig slutsats från de poänger du gjort än detta?
augusti 8th, 2008 at 22:35
Det största problemet ESF har är väl att det inte är ett dugg intressant? Jag skiter väl i vem som åker dit…
Om inte programmet går att hålla sig vaken till spelar ju inte Olles fenomenala (monadenala?) liknelse om betrakningsvinkel så stor roll… den stora förlusten är ju att svensk vänster har slutat organisera sig utifrån sina egna intressen.
augusti 12th, 2008 at 21:12
Hej, jag kommer att hoppa in här i form av en potentiellt formbar arbetare.
Jag läste om denna tillställningen för ca 20 minuter sedan och eftersom jag inte är så insatt i de olika formerna vänstern kan ta sig tänkte jag att detta är perfekt för mig att åka och deltaga i. Här kan jag snacka med mer eller mindre likasinnade och försöka hitta var jag står och var jag vill lägga min energi.
Mitt intryck var även att detta kommer att vara just ett forum där alla som vill kommer till tals och där jag har tillfälle att tala med folk från olika grupperingar och fördjupa mig i vänstern helt enkelt, vad den än må vara.
Det är då jag blir besviken att se att organisationer och personer som jag vet står väldigt nära mig tankemässigt väljer att hålla sig i skuggorna där en svenssonarbetare som jag inte kommer åt, jag är ju ute efter en så bred representation som möjligt, där man inte går miste om något.
Johan, jag är övertygad om att du har mycket bra att säga mig och andra halv-vilsna arbetare som är sugna på mervärdet.
Vart ska jag bege mig om jag vill prata även med dig, eftersom du inte vill infinna dig där många samlas.
/Johan 20 år, nyss inkommen på arbetsmarknaden, känner sig utnyttjad och att något är mycket fel med samhället.
augusti 14th, 2008 at 1:48
Hej johan nr 2: varför tycker någon annan ska ”säga dig” något som du inte redan vet själv? Ta reda på så mycket du kan själv. Det är inte så svårt att hitta bra teoretiska verktyg som du sedan kan använda i din verklighet. Det är inte heller så viktigt att ta reda på ”var du står”, det leder ingenstans. Försök istället att hitta ”likasinnade” där du är; på jobbet, bland dina kompisar osv. Där kan du sedan hitta ytor av kamp som är mycket bättre och mer fruktsam för dig än någon vänstergrupp kan bli.
Och låt för guds skull inte några jävla leninister få ”forma” dig till någonting. Vad vi behöver är inte mer får — vi behöver folk som kan tänka och agera självständigt och direkt emot stat och kapital!
augusti 14th, 2008 at 20:49
olle: du kommer till precis samma slutsats som mig – det är bättre att arbeta med projekt som inte är direkt involverade i kapitalets administrering. alla projekt där sossar, inkl VPK, har en stark position är mer eller mindre meningslösa att lägga tid på (detta forum borde förpassas till denna kategori, men man måste fan bemöta direkta påhopp så…).
sen var poängen aldrig att ESF är en del av kapitalismen, just eftersom , som du säger, allt är det. poängen är att det är ett projekt med ett visst syfte format av en specifik situation. det går inte att lyfta projektet ur denna situation. syftet är att cirkulera erfarenheter kring humansitisk/grön/fair/senmodern kapitalistisk managment i den europiska elitens vänsterfalang samt göra reklam för Malmö stad och locka till sig ”grönt kapital” (t.ex. nya gröna småföretag, feelgood liberaler som köper dyra bostadsrätter och pressar upp priser, osv…). det är det som kritiken går ut på – inte att det samma sak som att gå till jobbet, men tack för svaret ändå. (du har fortfarande inte svarat på mitt inlägg till dig på DK:s första tråd föresten http://www.dagenskonflikt.se/jesper/valkommen-till-dagens-konflikt-2/#comments )
johan 2: kul att du vill leta reda på likasinnade människor. det är alltid bra att försöka utveckla sina analys och skapa allianser. mitt syfte är inte att det ska vara svårt att utmana kapitalismen, poängen är att man inte kan göra det tillsammans med de människor som beslutar om nya övervakningskamerostråk, ger polisen direktiv att bete sig som svin, tvingar folk att jobba för bidrag, ger tillstånd att bygga gated communities, snor pengar från arbetarklassområden och ger till rika genom det kommunala bostadsbolet och HSB… det finns en hel del projekt som inte bygger på, men kanske ibland ändå måste befinna sig i, dialog med dessa politikersvin… de brukade kalla sig autonoma innan någon skäggig typ i stockholm kom på att man kunde göra en komplett politisk ideologi av ordet som betydde något helt annat… ah, the times they are a changing!
hur som helst så tycker jag att du ska kolla ESF2008action.net om du ändå ska till malmö i september – där finns en massa bra eller halvbra saker som händer som inte är en del av ESF. annars finns det ju skitmycket annat man kan göra. dela ut motarbetaren på sitt jobb, starta upp en fackklubb, gå med i SUF, starta en läscirkel på någon vettig bok, slå ner nazister, eller vad tusan nu det kan handla om… att jobba med ESF jävla sosseri är inte en sådan sak.
september 16th, 2008 at 21:59
Rörelser är föränderliga även SAP, SSU, LO och ABF. Det finns vanliga knegare och vänsterfolk som vill ta tillbaka sitt parti. När jag läser inläggen här låter det som om man pratar om en enda konservativ klump. Ni ska inte sitta i inte i knät på sossarna, ni ska sparka sossarna i baken, ni ska visa vägen, gå före. När SAC började organisera papperslösa så visade man vägen, LO tvingades att ta ställning, trycket inifrån ökade, och man har försökt att organisera papperslösa. Vänstern inom SAP och LO kunde peka på er och säga ”kan dom kan vi”.
oktober 2nd, 2008 at 23:16
Jag hann aldrig se på svaren till mitt alltför långa och felstavade inlägg om ESF förrän nu efteråt. Några kommentarer:
Det är rätt att Vänsterpartister tillförde ett folkrörelseperpsektiv, inte minst i praktiken med folk, MJV är en för liten förening för att bidra lika mycket i praktiken även om vi försökte.
Det är tyvärr så att vänsterpartiets aktiivtser höll mycket tyst om sina politiska skäl till att hoppa av fler aposter och hå¨ller än mer tyst efter ESF och låter SAttac och socialdemokratin nästan ensamma göra utvärderingen.
Beslutet att hoppa av följdes också av beslutet att enbart satsa på begränsade uppgifter inom ESF i den falska tron att socialdemokratin och deras närstående organisationer skulle inse att de måste ta större ansvar, vilket de inte gjorde. ESF räddades i praktiken av enskilda oorganiserade aktivister som fick fylla de tomma luckor som inkompetent skötsel av förberedelsearbetet från fackföreningar och Attac lett till med extrema belastningar på några få som skulle röja upp efter ett år av tomma byråkratplaner. Suboptimering av resurserna på t.ex. kultur och latinamerika eller fredsaktionen medan de gemnsamma uppgifterna var extremt underbemmanade gjorde att hela organiseringen var nära att bryta samman helt, kritiken från tolkarana visade på mindre problem än de än värre problemen med scenerna.
Att MJV skulle ha verkat för Ilrmar Reepalu är helt fel, Reepalus inbjudan var beslutad av styrelsen. Vad Daniels syftar på är att jag personligen som samordnare för Europakontaktgruppen fick en roll för att komplettera beslut fattade av andra och sprida talarna bland flera rörelser. Det innebar att vi fick talare som t.ex. under lördagen öve rhälften blivit gripna och ställts infor domstol som Fighers and Lovers, Marie Jopnasen, Kajsa Lindqvist från MJV, Boris Kagarlitski som satts i fängelse både under Sovjettiden och under Jetlsin, en bonde som är med i en rörels esom rycker upp genmanipuerade växter, en handling som nyligen i Portugal betecknas som teerorism, etc. Vänsterskitporatet om att talarna var så konservativa i Malmö är typiskt lathet, jämnfört med tdiigare ESF var det snarare betydligt radikalare, majoriteten kvinnor, många yngre aktiivster, många dömda för sin aktivism. Men seriösa undersökningar och jämföäreölser har jag lärt mig under förberedelserna för detta ESF är inte vänsterns styrka.
För miljörörelsens del g´fungerade smarabetet mycket bra, vi får mycket positiva reaktioner från alla håll, inte minst från Jordens Vänner internationellt och Via Canpesina. Ryktena säger också att klimatdiskussionerna på ESF var radikalare än de på European Action, och sådana rykten vill jag gä4rna tro på. Under alla omständigheter fanns inga politiska begränsingar i miljöfrågorna på ESF. Vänstern eller facket däremot har lite mer internkrig för sig efter ESF, Nordborna är sura på kontinentalvänstern och tvärtom för att de inte dök upp på varandras seminarier.
Det fanns en hel del bra programpunkter kring repression, urfolk etc. Men det stora intrycket är att ESF processen lider av vänsterns politiska anorexi och statusfixering som saboterar en politsering av förberedelserna och uppföljningen. T.x. saboterades Via Campesina försök att få flkrörelserna gemensam att organiseralett seminarium om den multidimensionalel krisen och hur frågorna hänger samman. Vänstern sket på sig i skräck över att en bondeorganisation höll på att ta ledningen för den allmänna debatten på ESF och vänsterna alla konservativa radiakaler och reformister enade sig snabbt i att sätta stopp för förslaget. Lite gram måste jag erkänna att jag kräks åt mycket av den politiska anorexi som vännstern all olika delar lyckats uppvisa när de smular sönder en allmän debatt och ersätter den med en bokmässa för torgförande av åsikter inom olika sakfrågor istället för samling också kring samhällsförändring. Symptomatiskt är att ESF saknar ett diskussionsforum. Strypgreppet på processen där en liten vänsterorganisationselit kan styra genom konsensus och östeeuropeerna fövandlas till dekor är i längden inte hållbar. Att anarkisterna deltar i den i grunden nyliberala formen för mässa genom att nytrycka Godzillaaffischer från Göteborg 2001 i politisk anorextisk anda och förgyller éventet med ytterligare ett konkurrernade inslag i nyliberal anda visar tilol fullo på vönsterns oföråga att gå utanför nyliiberala marknadens politiskt anorektiska normer.
Men nu är tiden sådan och kanske utvärderingen av ESF kan leda till lite nayare tanlkar och politisering. I Rysland gör man redan uppror mot social forum som status jippon, västeuropeeer lär tviongas till nay tankar när med avancerade länder som Turkiet och Ryssland tar tag i rodret och utamanar den västeuropeiska poltisika anorexin och bristen på politisering av ESF.
Under tiden kan man glädja sig åt att vänstern med dess många schatteringar ändå finns. Min erfarenhet är att det finns positiva sidor hos alla delar av vänstern. Att det till slut blev en ung socialdemorkat som räddade ESF och som gjorde att jag kunder lämna pengar till östeuropeerna så det kunde komma hem och att inte den centrala organisationen brakade sammans mitt under mötet. 30 minuters sömn bev det och för henne ingen men iväg åkte bussarna och någonstqans pågick intressanta seminarier man inte hann med.