”Om inte konstruktionen av framtiden och den slutgiltiga utopin är vår sak, så är det så mycket säkrare vad vi för närvarande har att utföra. Jag avser den hänsynslösa kritiken av allt bestående, hänsynslös såväl däri att den inte gör halt för några slutsatser som att den inte viker undan i konflikter med de härskande makterna.” – Marx, Brev till Arnold Ruge

Detta perspektiv är nödvändigt för att bli av med en bitterhet som hör samman med en skev utopisk vision. Om utopin övergår från en grov och ständigt radikal (i förhållande till den ständigt föränderliga situationen omkring en) bild i bakgrunden till ett rättesnöre så bäddas det för bitterhet.

Men man kan uppenbarligen vara ”trasproletär från Rågsved” och fortfarande se på TV och skriva dåliga bloggkommenterare på internet? ;)

Gruvarbetare har föresten det nog bättre ekonomiskt ställt än någon av oss och jag är tämligen säker på att det inte finns någon Nike-fabrik i just Zimbabwe.

Hur som helst, när upphörde arbetarklassen att existera? Var det efter andra världskriget när vi började skaffa oss med vitvaror, TV och bil? Ända in på 70-talet, ja t.o.m. på 80-talet så tycktes alla rörande överens om att det fanns en arbetarklass. Sedan slog Sverige rekord i ökade klassklyftor och nyfattigdom blev ett begrepp, var det i den svängen som arbetarklassen plötsligt upphörde och alla såväl i här i Botkyrka som borta i Danderyd blev ”medelklass”? Vad menar du med det begreppet egentligen? Är det inte något lurt med det hela, att klass blir tabu i en tid då begreppet är som mest relevant?

Vari ligger den magiska kraften i en internetanslutning som gör att vi helt plötsligt byter klass? Och att kapitalet numera ställer högre krav på arbetskraftens utbildning än vad det gjorde 1928 säger väl ingenting om klassernas existens eller inte? Upphörde i.s.f. inte redan klassamhället när vi fick sex års skolgång? Eller kanske när vi fick nio? Vari ligger den magiska kraften i just universitetsstudier?

Dessutom så är det långt ifrån alla av oss som faktiskt pluggat på universitet, jag har det inte och faktum är att ingen i min släkt gjort det, få har ens gått treårigt gymnasie.

Tänk efter lite nu. Klart att klass fortfarande är relevant, mycket relevant t.o.m. Tänk efter på vilka det är som tjänar på att vi inbillar oss motsatsen. Tänk efter på vilka det är som lär oss att vi är ”medelklass” oavsett vart vi bor, vad vi jobbar med och hur mycket vi tjänar.

Mupp. För det första har faktiskt inte gruvarbetarna i norrland det särskilt jävligt. Mer utsatta är callcenterslavar och McWorkers, faktiskt. Du är fast i ett föråldrat tänk där bara klassiska manliga arbetaryrken kan göra anspråk på att vara arbetarklass. Men detta är en jävlig konstig uppfattning. Ska jag vara helt ärlig så betraktar jag gruvarbetarna i norrland, snickarna och metallarbetarna som arbetarklassens aristokrati. De är dessa grupper som har den starkaste organiseringen och uppnått mest i förhandlingar. Min morsa arbetar som sektreterare i offentlig sektor. Hon har 100 högeskolepoäng och många kvalificerade arbetsuppgifter. Hon är 55 år men hon tjänar mindre än min kompis som är 24 och arbetat 3 år som rörmockare. En bibliotikarie, socialarbetare eller sjuksköterska har sämre betalt än manliga arbetare utan högskoleutbildning. Att därför sätta likhetstecken mellan att ha akademisk utbildning och att tillhöra medelklassen är jävligt tokigt.

Nu blir ni sura, men ni är inget annat än medelklass, o det ni tillhör är medelklassrörelsen. :) Face it.

Mvh,
Trasprolitär från Rågsved – the Capital of Punk.

Jag har jävligt mycket hopp, nästan lika mycket som mitt hat.
En annan värld är nödvändig.