Intervju: Andreas Kaivarainen från International Solidarity Movement

Dagens konflikt fick ett pressmeddelande från International Solidarity Movement-aktivister som nyligen blev avvisade på flygplatsen i Israel. Vi beslutade oss för att ställa några frågor till en av dem.

- Hej Andreas, kan du berätta lite om ISM och bakgrunden till det som hände?

Vi skulle åka ner med ISM för att där bedriva solidaritetsarbete på Västbanken. Vi var ett par kamrater som åkte och skulle komma ner i två omgångar.

Jag har under en längre tid velat åka ner till Palestina för att hjälpa till med det man kan tänkas hjälpa till med. Jag har haft ganska många kompisar som har varit nere och inspirerats utav dom.
Själva planerandet för den här resan började under ESF i höstas då jag stötte på och började diskutera med andra personer som skulle åka ner.

- Vad hände när ni kom till Tel Aviv?

Först så åkte vi på en kontroll när vi klev av planet. Det var ett standardförhör där en ”vanlig” säkerhetsvakt ställde lite frågor om vad vi tänkte göra i Israel.

Det var inte så vidare ingående frågor och förhöret var slut inom ett par minuter. När vi kom till passkontrollen så ställdes frågorna en gång till men den här gången så bestämde sig personen som kontrollerade passet att allting inte var som det skulle och tillkallade sen sin chef.

Vi fick då sitta ner i ett väntrum mellan en och två timmar innan de började plocka in oss en och en på förhör. Efter första förhöret så verkade allting fortfarande positivt och vi båda räknade med att det snart skulle vara klart.

Det var inte förrän ett andra förhör började och den här gången med en mer nitisk tulltjänsteman som det började hetta till. Jag satt med denna nitiska person i en halvtimme där han gång på gång kallade mig för lögnare och ville ha reda på vad vill skulle göra. Att vi bara skulle turista i Israel var han inte nöjd med.

Under tiden mitt resesällskap var inne hos den nitiska tulltjänstemannen så blev jag hämtad av en civilklädd ”vakt/agent”. Jag vart förd till ett annat förhörsrum som låg en bit från de andra. Väl där så inleddes det förhöret med ”Vilken politisk organisation tillhör du?” När jag då förklarade att jag inte tillhörde någon politisk organisation så blev förhörsledaren tokig och ställde sig upp och sparkade till en stol som flög genom hela rummet och landade på andra sidan rummet med märken i väggen som följd.

Dagen fortsatte med väntan och en ordentlig undersökning efter bombrester på våra kläder. Vi fick även ett ultimatum att betala 5000$ per person och skriva under ett papper där vi avsade oss rätten att resa in i de ockuperade områdena och delta i några politiska aktiviteter. Först strax efter lunch vart vi förda till häktet.

- På vilket sätt kan man stödja ISM och solidaritetsarbete i Palestina när att åka dit verkar svårt?

Alla vi människor som dag ut och dag in står vid sidan om och ser på måste vakna och förstå allvaret i Israels övergrepp på det Palestinska folket.

Jag anser att alla individer kan bidra på något sätt. Det kan handla om bagatellartade saker som att diskutera med en vän, ansluta sig till en grupp på facebook eller varför inte donera 50 eller 100 kronor till en efter eget tycke lämplig organisation.

Men vi måste förstå att som individer kan vi inte göra mer än att försöka göra vår röst hörd. Som ett kollektiv kan vi göra mer. Som en del av en större grupp kan vi gemensamt göra vår röst hörd ännu högre. Lösningen ligger i att organisera sig!

- Hur ser ni på vapenvilan och det som händer nu?

Vapenvilan är självklart någonting positivt för folket i Gaza men vi får inte glömma att detta är någonting Israel har sysslat med i över 60 år. Kriget är inte över för att Israel har gått med på en vapenvila.

Kriget kommer inte att sluta förrän ockupationen av de palestinska områdena upphör och Israel tar upphör med sin apartheidpolitik.

- Det krävs mycket mod att åka till en krigsregion, varifrån hämtar du styrka och inspiration för att åka?

Jag har inspirerats utav alla de kamrater som har varit nere. När man har suttit ner och pratat med personerna som har varit nere och framförallt alla personer som har varit bosatta där.

Att åka ner till en krigsregion har man självklart reflekterat över. Det som är bra med ISM är just att det är platt organisation och att väl på plats kan man välja den konfliktnivå man vill lägga sig på. Man behöver inte vara en utav dem som står längst fram i exempelvis en demonstration, utan man kan välja att stå en bit ifrån eller t o m att inte vara med. Det finns så mycket arbete som man kan involvera sig i. T ex följa med skolbarn till skolan och bara vara närvarande i checkpointsen.

- Hur ser du på motståndet som finns i Gaza idag?

Jag har svårt att uttala mig om just Gaza och vilket motstånd de har där idag. Det är ett område som har lidit mycket utav Israels förtryck och som har fått utstå kraftiga förluster på i människoliv och materiella skador.

Men jag betvivlar inte för en sekund att motståndet kommer att finnas så länge ockupationen utav Palestina fortsätter.

Tack så mycket för din medverkan, kampen fortsätter…