När jag skrev ”Arbetare – tillsammans – med ungdomar har demonstrerat, ockuperat byggnader…” så skulle jag kanske ha skrivit kravaller då den typen av demonstrationer såklart inkluderas i vad jag menade med ”demonstrationer” (jag åsyftade såväl fredliga som våldsamma, där kravallerna dock är det primära av de två tillvägagångssätten). Jag ber om ursäkt för att jag rörde ihop begreppen.

Vad jag menar med utvecklad kritik av kapitalismen är att den kamp som många studenter tillsammans med arbetare utgör, går bortom politiska organisationer (såväl kommunistpartier, fackföreningar eller anarkistiska ”rörelser”) och bygger på sociala relationer – det mänskliga varandet. Jag anser att sådana här direkta kontakter är mer progressiva än när ”kravallturister” kastar sten eller när fackliga sammanslutningar tågar med plakat i händerna.
Jag tror på spontaniteten mellan människor snarare än organiserandet i politiska organisationer. Jag kan förstås finna positiva sidor, händelser osv. i organiserade rörelser men jag tror inte det är dom som är det primära i kampen mot kapitalismen.

Jag menar såklart inte, som du har uppfattat det, att kravallerna inte bygger på klasskamp – tvärtom. Tråkigt att mitt (fel)användande av ”demonstrationer” fick dig att läsa hela texten så som du har gjort. Jag menade ju snarare att hos den här typen av kravaller (som uppkommit genom sociala gemenskaper, spontanitet etc.) är ett ytterst totalt klassperspektiv närvarande.

ursäkta för missförståndet.

/J

Arbetare – tillsammans – med ungdomar har demonstrerat tillsammans, ockuperat byggnader (hyreshus, kommunhus, fackföreningar – och partilokaler) och funnit en gemensam nämnare i sin kamp – klasskampen. De tar sin kritik av kapitalismen ett långt steg längre än genanta ”hooligans” (som R kritiserar) och mossbelupna smakdomare (R själv) som klagar men inte vet vad de ska göra med sin uttryckta ”misstro” gentemot kapitalismen.

Arbetarna tillsammans med studenterna för fram kritiken av lönearbetet, moralen, språket, den rådande hegemonin, det borgliga varandet och det frigörande perspektivet att vi måste våga ett utträde ur detta samhälle. Insikten att de befinner sig i samma situation: likt arbetarna är fängslade i arbetet är studenterna det i skolan är progressiv, riktig och total.

Pga. av det yttersta spända läget (missnöje gentemot resultatet med ursprung i decennier av högerpolitik, statens våld, den globala finanskrisen etc.) kan mycket hända, om än på gräsrotsnivå: vi vet ju alla att ingen omdaning av kapitalet kommer att stå vid dörren imorgon. Men det kritiska läget i Grekland leder otvivelaktigt till att nya sociala relationer tar form och att kapitalets mest effektiva vapen: att splittra oss, i bästa fall kan börja glida dess uppehållare ur händerna.

”Antingen skapar vi själva vår historia eller så låter vi den skapas åt oss.”
/Arbetarrådet i den befriade byggnaden som förr tillhörde GSEE, Aten

Mvh

Och angående ”anarkofascisterna” så passar väl ett grafitticitat som står på väggarna i Grekland just nu:”We destroy our present because we come from the future”. Right on comrades.

Det är dock vänstern som jag i detta, och i de allra flesta andra, fall anser förjäna den primära kritiken.

Mvh

”Anarkofascisternas” beteende signaliserar desperation. Man uppförstorar dödsskjutningen in absurdum, och tror att denna händelse rättfärdigar allmänt avskrädesbeteende, inte bara i Grekland, verkar det som, utan även runt om i Europa.

Detta är typisk rättshaveristisk logik à la rödvänstern. I det spända läget som socialister frammanar, så är det nog inte lätt för det polisiära att, enligt eran logik, alltid agera klanderfritt. Man har alltid dessa röda ögon på sig (som mycket riktigt beror på helt annat), och vid ett felsteg, så anklagas alla potentiella ”fascister” kollektivt, och revolutionen är i full gång.

Det är här problemet ligger. Man ska givetvis kunna få kritisera och, på ett moget sätt, demonstrera. Men så fort något tragiskt händer, så spelar lagar ingen roll längre, och den så typiskt rättshaveristiska socialismen blir än en gång till självutnämnda hjältar.

Mvh