Vad handlar Gategate om?
Helgens internetsnackis var utan tvivel Jesper Nilssons berättelse och återskapade videoklipp där poliser tvingar honom att radera foton i sin telefon. Det finns flera aspekter på historien som är värda att diskutera. Om inte annat så belyser händelsen hur begreppet lillebrorssamhället kan börja användas och på möjligheter för sociala medier.
Den typen av maktmissbruk som utövades av poliserna är knappast något nytt. Sida efter sida på SvDs, DNs, Expressens eller Jespers Blogg fylldes av berättelser av hur man råkat ut för poliser som betett sig illa. Normalt när såna här situationer uppstår talas det om rötägg inom poliskåren, hur någon förstör för alla andra. Någonstans måste man börja fråga sig vad det egentligen handlar om.
Den här typen av händelser sker såpass ofta, i förorterna framförallt, att de inte kan ses som undantag, utan som något som är en central del av svenskt polisväsende. Kåranda är ett resultat av en hierarkisk odemokratisk struktur. Det enda sättet för den enskilda polisen att klara av sitt arbete är genom att hålla varandra om ryggen och det leder till maktmissbruk satt i system.
En annan aspekt av att polisen tar över och sköter MTR:s arbete i tunnelbanan är att det upprättas nya spärrar inom landet. Det kan bli en effektiv metod för att sätta dit papperslösa och att kontrollera och trakassera ”oönskade element” som hemlösa. Det är en typ av polisiär kontroll på ett sätt vi inte tidigare sett i Sverige. Den typen av kontroll är inget annat än fascistisering (läs mer om det på Mathias inlägg här), alltså en del i ett samhälle som präglas av rädsla och kontroll snarare än öppenhet och tillit. Planka.nu har flera gånger skrivit om hur polisen driver in böter åt privata aktörer.
Även om övervakningen nu börjar gå åt båda hållen har makten såklart alltid fördel. Dels i och med problematiken att polisen utreder andra polisers brott och en kåranda som bygger på att man håller varandra om ryggen, dels i att de som framförallt drabbas bara i undantagsfall har resurser att lyckas få ut sin historia i media. Oturligt nog, för polisen, tillhör Jesper en kategori med både politisk medvetenhet och tekniskt kunnande vilket resulterade till att det den här gången blev en politisk snarare än polisiär händelse.
Kanske kan vi se en glimt av framtiden där den nya arbetaren det vill säga skrivbordnissen gör motstånd inifrån. Jag vet inte, men när produktionsmedlen flyttas från fabriken till våra huvuden skapas nya former av motstånd. Det är en hoppväckande tanke i tider när politiska frågor allt oftare blir polisiära frågor (till exempel vid demonstrationer och fackliga konflikter).
februari 15th, 2010 at 10:33
Flyttas produktionsmedlen ”från fabriken till våra huvuden”? Verkligen? Är ”skrivbordsnissen” den nye arbetaren? Verkligen?
Handlar inte gategate snarast om att polisens normala beteende kom i blixtbelysning för att de för ovanlighetens kull gav sig på en person ur den röststarka medelklassen, en person som kunde och orkade göra sig hörd?
februari 15th, 2010 at 11:17
Jo precis, och han tillhör en av de nya arbetarna. En av de många skrivbordsnissar som har ett stort tekniskt kunnande som de kan använda.
februari 15th, 2010 at 11:37
Håller med Andrea Doria.
februari 15th, 2010 at 12:47
”Jo precis, och han tillhör en av de nya arbetarna. En av de många skrivbordsnissar som har ett stort tekniskt kunnande som de kan använda.”
Fortfarande medelklass. Och det säger jag inte i något nedsättande syfte, jag är lika mycket medelklass som Jesper, men faktum kvarstår: Snuten gick på fel kille den här gången. Verbal, IT-kunnig politiskt medveten medelklass. Naturligtvis kan även en arbetare vara alla tre sakerna, men ändå.
Jag har väldigt svårt att se poängen med att kalla medelklass arbetarklass. Om ni inte är anhängare av den där konstiga klassanalysen som låtsas att alla löntagare är ”arbetare”?
februari 15th, 2010 at 12:51
VARFÖR fastnar vi alltid i en definitionsdiskussion kring vem som är arbetarklass/medelklass? VARFÖR är det ens intressant att ha en sån diskussion om och om igen? VI är en emancipatorisk rörelse, vi är relativt enade kring vad vi vill. OCH, om vi låter begreppsfascister som Andrea Doria sätta agendan kommer vi aldrig få någon kraft att agera utan hamna här gång på gång —> http://www.youtube.com/watch?v=gb_qHP7VaZE
februari 15th, 2010 at 13:34
Det kan vara en intressant debatt hur vänstern inte lyckas vara stringenta i hur vi använder klassbegreppen. Är det i sociologisk mening, ekonomisk mening, psykologisk mening osv? Hur vida den proletariseringen av mellanskiktet som Marx förutspådde faktiskt äger rum och hur vida resonemanget som Andrea Doria bara gör det svårare att förstå den processen.
Men jag håller med om att det är ointressant i denna form. Det blir bara förvirrat och alla talar ut olika perspektiv och missar de gemensamma målet.
februari 15th, 2010 at 13:55
Först och viktigast: Bra gjort Jesper!
Sen: Här blir väl frågan snarare om produktionsmedlen numera sitter i folks huvud eller inte. För sitter dom i arbetares huvuden istället för i kapitalisters händer verkar det som om den tekniska utvecklingen på ett otroligt lyckosamt vis har löst problemet att ”[f]rån arbetarens synpunkt blir produktiv användning av hans arbetskraft möjlig, först från det ögonblick då den är såld och har blivit satt i förbindelse med produktionsmedel.”
Har kvalificerat arbete alltid varit en slags protokommunistiska celler som upphäver det kapitalistiska lönearbetets villkor, eller inträffar det under vissa specifika historiska förutsättningar?
februari 15th, 2010 at 15:28
”VARFÖR är det ens intressant att ha en sån diskussion om och om igen?”
För att inte vänstern ska domineras av medelklassen medan arbetarklassen osynliggörs/dödförklaras. Om och om igen.
Jag är medelklass, jag förbehåller mig rätten att ändå önska en socialistisk revolution. Däremot kommer jag aldrig att hävda att jag själv tillhör det proletariat till vars befrielse den revolutionen syftar.
Pm i huvudet har en viktig poäng, som går utanför olika mellanskiktsgruppers eventuella proletarisering. Sånt skiftar naturligtvis över tid, kolla bara på lärarnas status i dag och för 50 år sen.
Klasstillhörigheten däremot handlar om så mycket annat än bara hur lite/mycket makt man har på jobbet (och ännu mindre vad man tjänar. Så klart). Vilket inte minst Jespers egen bragd i veckan så tydligt visar.
februari 15th, 2010 at 15:32
”om vi låter begreppsfascister som Andrea Doria sätta agendan kommer vi aldrig få någon kraft att agera utan hamna här gång på gång —> http://www.youtube.com/watch?v=gb_qHP7VaZE”
Den dag jag börjar med sektrunkande och framhåller den ena lilla bokstavskombinationen framför den andra får du hemskt gärna slå mig i huvudet med ett baseballträ.
februari 15th, 2010 at 18:07
”För att inte vänstern ska domineras av medelklassen medan arbetarklassen osynliggörs/dödförklaras. Om och om igen.”
Andrea: Men waina lagom!!!
Vem fan bryr sig om vänstern och sossiga arbetsklassbegrepp?
Jesper gör rätt i denna fråga och du idiotförklarar honom med argument i stil med ” Tänk på att Jesper har det bättre än barnen i Afrika ” Tack för den!
Titta på dig själv och dina kamper istället!
februari 15th, 2010 at 19:10
”Jesper gör rätt i denna fråga och du idiotförklarar honom med argument i stil med ” Tänk på att Jesper har det bättre än barnen i Afrika ” Tack för den!”
Öh, whut? Idiotförklarar? Barnen i Afrika? Jespers grej, räddandet av bilderna och filmen, hela blogginlägget och allt som hände under helgen är bara helt fantastiskt. Äntligen dokumenterar någon civilsnutarnas beteende, äntligen får trakasserierna lite uppmärksamhet. All cred till Jesper, mitt inlägg här handlade över huvud taget inte om hans insats.
Vad jag ifrågasatte var däremot Hermans påstående att produktionsmedlen flyttats från fabriken ”till våra huvuden” och att kvalificerade kontorsjobb skulle vara nya arbetaryrken.
februari 15th, 2010 at 22:30
jag gillar dagens konflikt för klassperspektivet och hur artiklarna är konkreta och välriktade. det är inte så mycket om och men och terapi, vilket man i liknande sammanhang kan stöta på rätt ofta. och vem orkar lyssna på sånt till slut. möjligtvis en gniden medeklass. men jag skiter rätt mycket i vem som är medelklass så länge jag slipper terapin och istället får läsa bra och rättfram artiklar. tack dagens konflikt
februari 16th, 2010 at 11:18
Andrea: Herman skriver
”Kanske kan vi se en glimt av framtiden där den nya arbetaren det vill säga skrivbordnissen gör motstånd inifrån. Jag vet inte, men när produktionsmedlen flyttas från fabriken till våra huvuden skapas nya former av motstånd.”
En tendens mannen, en tendens! Och du flippar om medelklass!!
”Vad jag ifrågasatte var däremot Hermans påstående att produktionsmedlen flyttats från fabriken ”till våra huvuden” och att kvalificerade kontorsjobb skulle vara nya arbetaryrken.”
- Vilken han inte skrev… suck…
Fuck vänstern, men arbetsklassen är inte heller en klubb för inbördes beundran som sossarna försökt göra begreppet till. Utan ens ställning i produktionen. D.v.s min och din (?).
peace
februari 16th, 2010 at 23:35
Suverän: Vad Andrea_Doria syftar till är att medelklassen om och om igen kuppat vänstern från oss och att problemet är större än att polisen i sig lider av inre problem. Dom är del i ett större problem men just i det här fallet så gick dom på fel person, vilket är bra för oss allihop självklart.
Om du inte bryr dig om vänstern eller ”sossiga arbetarklass (antar jag att du menar) begrepp” gör det hela lite konstigt – jag förstår inte vad du vill gnälla över om det inte berör dig?
Du har självklart rätt i att arbetarklassen inte är en klubb för inbördes beundran men ingen annan här hävdar det heller – eller att den nödvändigtvis måste vara en del av det som i Sverige kallas vänstern. Men en grupp som inte bara säger sig representera oss utan också VARA oss och tala för oss är det. Därför kan det vara relevant att försvara dom klasspositioner som den här gruppen anser vara relevanta för framgång.
Som sagt, även om du inte håller med om ens bastankarna kring det, betyder inte det att alla andra gör det och för oss är det därför lite viktigt.
”peace”
februari 17th, 2010 at 1:10
AndreaDoria skrev:
”Jag är medelklass, jag förbehåller mig rätten att ändå önska en socialistisk revolution. Däremot kommer jag aldrig att hävda att jag själv tillhör det proletariat till vars befrielse den revolutionen syftar.”
Alltså, det här kan jag inte förstå. Tror du att ”medelklassens” och alla andras lönearbete kommer tuffa på som vanligt efter ”proletariatets befrielse”? Att krossa kapitalismen är att omdana samhället i grunden, och alla som känner sig intresserade är välkomna.
För övrigt är vi på ett sätt alla proletärer idag genom att fler saker än frukten av vårt arbete tas ifrån oss, i takt med ekologisk kollaps, intellektuell egendom som privatiseras osv. Zizek: http://www.youtube.com/watch?v=_GD69Cc20rw
februari 17th, 2010 at 2:09
För att förtydliga, jag gåller med AndreaDoria om att det finns en medelklass och att det kan ha spelat roll i det här fallet. Vad jag inte förstår är tanken, grovt menat, att socialism/kommunism och omkullkastandet av kapitalismen är helt oangeläget för medelklassen. Herregud, alla som vill ha något annat än detta skitsamhälle har intresse av ”antikapitalism”.
februari 17th, 2010 at 15:29
Essese: Vad jag menar är att jag lever gott i det här samhället. Jag är inte proletär. Visst, jag måste lönearbeta eller förlita mig på socialförsäkringssystem för att överleva, men har det ändå betydligt bättre förspänt än en arbetare.
Proletariatets befrielse måste som bekant vara dess eget verk, där kan jag ge mitt stöd, men aldrig utge mig för att representera arbetarklassen.
Klassen är ett kollektiv, inte en samling individer. Medelklassen utgör inte ett revolutionärt subjekt som klass, även om historien är full av revolutionärer med den klassbakgrunden. Det är skillnad.
februari 18th, 2010 at 1:39
Jag tycker att Andrea Dorias syn på problematiken är sund men måste säga att Jesper sätter alla fingrarna på problemet.
“Det kan vara en intressant debatt hur vänstern inte lyckas vara stringenta i hur vi använder klassbegreppen.”
I den marxistiska kritiken av kapitalismen är det ganska uppenbart att det bara handlar om två klasser, den som äger och den som inte äger. Tittar man ur ett samhälleligt sociologiskt perspektiv så krävs däremot en större indelning av människors sociala position i samhället. Varför denna indelning också har fått benämningen klass kan säkert någon annan förklara mycket bättre än jag. Men tydligt är att vänsterrörelsen är en klubb för inbördes beundran där slagfältet är interna forum och vapenarsenalen är väl ihoppusslade begrepp som ofta kräver så mycket förkunskap för att förstå att de flesta personer inte skulle orka bry sig. Inte ens om de så förklarades I väl formulerade och isolerade exempel. Prova att ställa er inför 50 random industriarbetare och använd ett så “självklart” begrepp som normativ så får ni se hur många ni tappar. Låter det som att jag idiotförklarar arbetarklassen? Absolut inte, men industriarbetare läser inte den formen av litteratur och texter som aktiva inom vänsterrörelsen gör. Däremot slår de en stor del av den intellektuella vänstern på fingrarna i så mycket annan kunskap. Samanfattningsvis, så länge vänsterrörelsen inte talar till och, i förlängningen, med arbetarna så är den inte en del i att flytta deras/vår position varken framåt eller bakåt.
februari 19th, 2010 at 3:40
Andrea: ”Medelklassen utgör inte ett revolutionärt subjekt som klass, även om historien är full av revolutionärer med den klassbakgrunden.”
Som Essens sade: vi kommer alla att vinna på anti-kapitalistisk politik, så låt os alla hjälpas åt. Varför inte delta du med Andrea, även om du förstår dig själv i en medelklass-identitet med lågt ”revolutionärt potential”. Att göra revolutionär politik är ett bättre liv även, och om vi arbetar med våra demokratiska begär förankrade i processen (framtiden i nuet: en ”nutopism” som Chris Carlson kallar det), då blir det bara roligare och roligare att krossa kapitalismen. Hop on board :)
februari 20th, 2010 at 19:04
”Varför inte delta du med Andrea”
I den här inkarnationen ägnar jag mig åt skrivande, som jag hoppas på sitt eget lilla vis bidrar till opinionsbildningen. Bloggen går ju ganska bra för att ha den politiska inriktning den har.
Jag har spenderat mycket tid i den politiska submiljön (det sk ”träsket”) i yngre dagar, var vad borgarmedia kallar en ”proffsdemonstrant”. Men man blir äldre, engagemanget handlar mer konkret om vardagen. Man får bidra på andra vis.