Det politiska våldets verklighet

Det skrivs mycket om politiskt våld i dagstidningarna nu förtiden. Från höger och vänster ställs det krav på att olika politiska läger högljutt skall ta avstånd ifrån olika extrema våldsaktioner. Men i stridens hetta glöms det ofta bort att hela vårat liv inordnas i kapitalismens förhärskade våldsrelation.

Sådant blir tydligt så fort man vänder bort blicken ifrån Svenska Dagbladets ledarsidorna och blickar ut över något så otidsenligt som arbetsplatspolitiken.

På anrika Berns salonger i Stockholm kan man om kvällarna mingla runt på Israel-fester tillsammans med Fredrick Federley, Gunnar Hökmark och Lars Leijonborg. Men när champagnen är uppdrucken och musiken har tystnat fylls lokalerna istället utav nattarbetande städare.

Situationen för dessa nattarbetare är inte helt okänd. Hösten 2007 så drev papperslösa arbetare tillsammans med fackföreningen SAC en strid mot Berns där man krävde grundläggande rättigheter som t.ex. ob-tillägg, semesterersättning eller anställningsavtal.

Åter igen är Berns nu platsen för en facklig konflikt där kravet på fasta anställningar står i centrum. Ett krav som från början möttes med uppsägning från arbetsgivarens håll, vilket i sin tur ledde till att SAC satte arbetsplatsen under blockad.

Att kravet på rättigheter på sin arbetsplats åt 2009 är förknippat med rädsla för att plötsligt stå utan inkomst, att betala räkningar och hyra med, kan inte ses som något annat än våldsamt. Och när arbetare väljer att organisera sig bemöts det allt oftare av ett mycket mer tydligt och direkt våld. Vi såg bland annat hur busschauförerna i Råsta smygfilmades av arbetsgivaren vid den fackliga anslagstavlan och hur arbetsgivaren dessutom spred lögner om sabotage i kvällspressen tack vare personliga kontakter inom journalistkåren. Och i fredags lät polisen till och med bli att ingripa när SAC’s fackliga blockad mot Berns angreps utav Fredrick’s festande kompisar.

På en videoupptagning som en utav blockadvakterna lagt ut på Internet kan man tydligt se hur polisen vägrar ingripa när en person bland annat tar stryptag på en utav de fackliga aktivisterna.

Men borgerliga debattörer vill hellre diskutera 20 stycken kastade stenar mot en bepansrad polisbuss än 2 000 papperslösa arbetare som arbetar under slavlika förhållanden på deras egna favoritsyltor. Det är nämligen ett våld som de själva aldrig har råd att ta avstånd ifrån.