En stad bakom galler?
Under flera månader har boende i förorten Aspudden i södra Stockholm kunnat ta del av musikkvällar, konstutställningar, barnaktiviteter, filmvisningar och lokalpolitiska möten i Aspuddsbadets lokaler. Igår möttes besökarna istället utav stängsel, plåt och avvisande skyltar.
Fram till i tisdags har nämligen Aspuddsbadets lokaler ockuperats utav aktionsgruppen Rädda Aspuddsbadet, i protest mot att idrottsnämnden med Madeleine Sjöstedt (FP) i spetsen beslutat om att riva badhuset. För att protestera mot rivningen har ockupanterna valt att öppna upp badet för allmänheten och fylla det med kultur och aktivitet för de boende i Aspudden. Men igår valde idrottsnämnden att köra ut aktionsgruppen och ta tillbaka badhuset.
Aktionsgruppen har utan resultat försökt föra en dialog med idrottsnämnden och Madeleine Sjöstedt, vilka inte visat sig intresserade av att komma fram till en lösning tillsammans med badhuset och dess besökare. När idrottsnämnden igår gick in i huset valde de först att skicka polis på ockupanterna och spärra av ett stort område runt om badhuset. Allt för att slippa möta upprörda aspuddsbor och badgäster.
Traditionellt sett brukar det vara ockupanter som barrikaderar och stänger in sig i hus. Men i det här fallet ser vi det motsatta. Det är ockupanterna som öppnat upp ett hus för allmänheten och kommunen som valt att bygga barrikader för stänga folk ute. Detta verkar vara en ny trend i Stockholm.
För en vecka sedan ockuperades nämligen ett rivningshotat hus i Rinkeby av dess lokalbefolkning, under kravet ”Rinkebyhuset åt rinkebyborna”. Aktionsgruppen Rinkebyhusets vänner öppnade upp huset och tillsammans med andra rinkebybor arrangerades yogakurser, Chilensk folkdans, diskotek, streetdancekurs och öppen kaféverksamhet.
Samma öde väntade dock även Rinkebyhuset. Kommunen valde att skicka polis på rinkebyborna, istället för att föra en dialog med dem. Och från och med i fredags är huset tomt, omringat av stängsel, barrikaderat och dekorerat med igenspikade fönster.
I min egen förort Farsta påminns jag om detta varje gång jag går förbi Västbodaskolan. En skola som tidigare var full av lekande och lärande barn står nu tom och barrikaderad. Trots protester och en ockupation som under en helg öppnade upp skolan för basketturneringar, live-musik och biovisningar valde politikerna att ta ifrån oss möjligheten att använda skolan och dess mark som en social mötesplats. Den stora skolgården med sin basketplan och många lekplatser har idag stängslats in så att inga barn längre skall kunna leka, spela eller klättra där.
Vi ser alltså två starka rörelser i Stockholm. En som vill öppna upp staden och fylla den med deltagande kultur och möten mellan människor. Och en annan som vill stänga igen, lägga ned, stängsla in och avgiftsbelägga.
Vilken av dessa rörelser vill du vara en del av?
november 26th, 2009 at 13:41
Du skriver som följer:
”Kommunen valde att skicka polis på rinkebyborna, istället för att föra en dialog med dem. Och från och med i fredags är huset tomt, omringat av stängsel, barrikaderat och dekorerat med igenspikade fönster.”
Faktum är att det var rinkebyborna som var först ut med välja bort möjligheten att föra dialog – eftersom de istället valde att ockupera… Då är det knappast underligt att kommunen följer i rinkebybornas fotspår.
november 26th, 2009 at 14:04
Kan det vara så att samhället känner en rädsla.
En rädsla över att tappa kontrollen. En rädsla som skapar en osäkerhet över vad framtidens samhälle egentligen vill ha.
Känner man den osäkerheten, så drar man i alla handbromsar som finns och försöker att kontrollera bort frågor, dialoger och möjligheter till både nya insikter, nya möjligheter och konsensuslösningar.
Titta bara på vår obegåvade utbildningsminister.
Om han kunde förstå, utan rädsla och istället med nyfikenhet, att halveringstiden för kunskap har minskat. Förr var den en mansålder, men nu är det ett mycket, mycket snabbare förlopp. Inom vissa områden säger man att halveringstiden för kunskap är 18 månader.
Och framtidens jobb finns de finns inte ännu, så vad ska vi utbilda till?
Förr, var allt mer förutsägbart man visste i skolan varför man skulle utbilda och till vad. Det handlade om sunt förnuft, disciplin, ordning och reda, utantilläxor och en förberedelse för rutinuppgifter. Och dit befinner sig, eller rättare sagt vill Björklund backa tillbaka in igen.
Katederundervisning med traditionella kunskapskrav och Nationella prov skall ge det svenska samhället den arbetskraft de vill ha. Jag vill istället ha skolor som utbildar elever att tänka själva, reflekterar och värderar för att gå ur skolan för att skapa det samhälle som de vill ha.
Jag tror att samma fenomen skapar dessa konflikter i Aspudden och Rinkeby. Politiker och förvaltningar vet inte hur de skall handskas med processer av detta slag. De slår istället vakt om tagna, må vara felaktiga, beslut, kniper om sin prestige och en löjlig lust att alltid bygga nytt, större, dyrare och högre – för det visar mer att de är progressiva.
Så nära. Men ändå så långt ifrån verkligheten.
Och lyckas de stoppa alla dessa fåniga försök till proteströelser — då kanske de får bli rikspolitiker.
Ännu längre bort från verkligheten.
november 26th, 2009 at 17:35
Bra skrivet
november 26th, 2009 at 17:35
Bra skrivet Jesper
november 27th, 2009 at 22:13
Jag hörde en som sa att Moderaterna är på god väg att ta över Folkpartiets väljarröster i nästa val. En uträknad strategi och ingen slump. Alla utom Folkpartiet verkar ha fattat. Folkpartiet som fått storhetsvansinne, har avancerat till en blandning av Berlusconi och facism. Fp gör allt för att nå upp till Moderaternas människosyn. Vissa människor älskar att bli spottade på och förnedrade och dom väljer det senare. Övriga röstberättigade väljer ett av oppositionspartierna, tills vidare.
november 28th, 2009 at 2:09
Om badhuset ägdes av någon annan än kommunen så skulle de aldrig få riva. Det är kommunen själv som beviljar rivningslov och skyddar kulturhistoriska och andra värden. Men när de själva ska riva så är det inte så noga med skyddet.
Demokrati är inte bara idrottsnämndens majoritet. Det är också invånarna i Aspudden och andra badgäster. Det är kulturnämnden som sa nej och stadsmuseum som sa nej. Dessutom har idrottsförvaltningen systematiskt förvanskat tillgänglig information för att utmåla alternativet att driva badet vidare som orimligt.