Det är givetvis problematiskt att det är en stat som tar tillvara allmänintresset av att några inte förstör för alla. Det är problematiskt för att staten inte är neutral; den består av byråkrater som har sitt klassintresse att ta vara på samtidigt. Och som tenderar att identifiera sig med andra privilegierade. Vilket förvrider slutresultatet. Men någon måste dock ta tillvara allmänintresset. Det önskvärda vore att det gjordes kollektivt, organiserat, av oss alla. Vilket kräver organisering. Kollektivism. Och om inte detta sker måste staten – som liberalen Alexis de Tocqueville påpekade – träda till, ju mer auktoritärt desto sämre organiseringen bland folk är.

Alltså: Vill vi ha en mindre närgången stat måste kollektiv ta över dess uppgifter. Fackföreningar. Kvartersorganisationer. Intresseorganisationer. Absolut inte individer.

Apropå debatten om vad alkoholen påverkar kan detta inlägg vara av intresse:
http://metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.2294876

Ja, jag vet att det är ofint att göra reklam för sin egen blogg, radera om ni vill, men jag orkar inte upprepa mig.

Ibland blir det taskig timing, helt enkelt. Men intresset är inte obefintligt.

Visst, man kan plocka enkla politiska poäng genom att visa hur regering A tar över regering Bs agenda (eller vice versa), men det känns som att vår analys ligger illa till om vår slagkraftigaste kritik mot realliberalismen är att borgarna driver en sossig alkoholpolitik.

Tack vare vår skattefinansierade folkhälsopolitik har dock attityden till alkoholkonsumtion och trafiksäkerhet ändrats de senaste 50 åren. Det är just detta som bidragit till de ”minskar dödsfallen” i trafiken som du hänvisar till. Den är alltså den skattesubventionerade moralpolitik som du kritiserar i din rapport som ligger bakom de siffror du gömmer dig bakom.

De straffsanktioner som påverkar ”rattfylleriet” i störst utsträckning är också de sociala. Indraget körkort har enligt Vägverket en större betydelse för att minska alkoholrelaterade brott i trafiken än de rent juridiska straffen.

Till den ideologiska frågan. Jag kan inte svara för någon annan men jag personligen tycker att det finns helt andra måttstockar som är avgörande för vilka statliga interveneringar som jag motsätter mig än Mills idé om individens totala livstilsfrihet.

För att bara ta det exemplet du illustrerar med. Den ökande alkoholkonsumtionen till trots var dödsolyckorna i trafiken det första halvåret i år de lägsta någonsin. Med något års undantag minskar dödsfallen sedan lång tid tillbaka, de har alltså minskat under hela den period som folk ökat sitt drickande. Den forskning du hänvisar till är teoretiska spekulationer om en tänkt ytterligare konsumtionsökning.
Inget av detta sagt för att bagatellisera rattfylleri eller för att ge sken av något annat än att alkohol i trafiken fortfarande är ett stort problem, men det där talet om att det ”flockas döda kroppar” vid våra vägar om folk får bestämma själva över sitt drickande är helt enkelt vare sig sant eller seriöst. Vad jag sett visar även studier att rattfylleriet påverkas av straffsanktioner. Det går alltså att minska rattfylleriet genom att straffa förövarna snarare än alla andra genom generella restriktioner.