Rasismen är inte grunden till Sd’s framgång men resultatet!
Det har aldrig varit så lätt att vara antirasist i Sverige som idag. Det har aldrig varit så svårt att vara antirasist i Sverige som idag. Samtliga riksdagspartier har under valrörelsen högljutt varnat för rasistiska partiers framgångar. Och varje svensk nyhetsmedia med självaktning bedriver just nu någon sorts ”Vi gillar olika”-kampanj. Ändå misstänkliggörs arbetarrörelsens historiska kamp mot rasism som aldrig förr. Hur går det ihop?
Det blåser en kall vind genom hela Europa. Klyftorna ökar, såväl mellan fattig och rik, kvinna och man, papperslös och medborgare, sjuk och frisk, arbetslös och anställd. Vårt samhälle dras med allt större socioekonomiska problem. Något som även hade kunnat vara ett problem för den borgerliga politiken som just nu styr Europas färdriktning. Men istället har vi sett hur högern gått stadigt framåt i val efter val.
Vi har de senaste 30 åren kunnat bevittna hur det tomrum som skapas när klassdimensionen i politiken försvinner fyllts av högerpopulistiska problemformuleringar. Verkliga socioekonomiska problem smetas över med nya luddiga och abstrakta formuleringar. Olika partiers förslag ser givetvis olika ut; Kristdemokraterna pekar på ”kultureliten”, Moderaterna pekar på ”bidragssamhället” och Folkpartiet pekar tillsammans med Sverigedemokraterna i sin tur på ”islamiseringen” och ”svenksfientligheten”. Men alla har två saker gemensamt: de är tillräckligt abstrakt formulerade för att kunna kanalisera nästan vilken typ av missnöje som helst, samt att de krackelerar så fort de angrips på ett konkret plan.
Och rösterna på Sverigedemokraterna i årets riksdagsval kom inte heller från den vita välmående överklass som många velat göra gällande. Tvärtom kommer många av rösterna från delar av vårt samhälle som verkligen fått känna på resultatet av ett samhälle som håller på att dras isär. Dessa väljare drivs inte heller av främlingsfientlighet och rasism utan av en allmän oro över ett välfärdssamhälle som håller på att falla sönder.
Högern är dock beroende av denna populism då den döljer dess egna politiska misslyckanden. Ja, den kan till och med kanalisera missnöjet mot högerns politik till dess egen fördel. Därför är det nu inte heller förvånande att se hur snabbt svensk höger ärver Sverigedemokraternas problemformuleringar.
I DN Debatt eftersöker nu Paulina Neuding, chefredaktör för den liberala tidskriften Neo, tillsammans med Johan Lundberg, chefredaktör för den konservativa tidskriften Axess, ”en debatt om orsakerna till de problem vi ser och som kan kopplas till invandringen”. Om Jimmie Åkesson kan jämföras med det moderna samhällets version av en kvacksalvare bör de borgerliga debattörerna beskrivas som medhjälparen som spelar ”nöjd kund” och garanterar att ”mirakelkuren” verkligen fungerar.
Det är alltså viktigt att förstå att det inte är rasism som är grunden till Sverigedemokraterna och högerns framgångar. Det är blott resultatet. Och om vi vill ta antirasismen på allvar måste vi främst angripa grunden till populismens framgångar. Vi kan då inte nöja oss den tomma ryggdunkande antirasism som nu marknadsförs i kvällstidningarna. Vi måste ställa krav på ett samhälle som håller ihop, trots att vi riskerar att misstänkliggöras av den etablerade högerns apologeter.
Något som kort kan beskrivas genom att parafrasera den Brasilianska romersk-katolska prästen Hélder Câmara: ”När jag säger att jag ogillar rasism så kallar de mig en hjälte. När jag förklarar hur rasism uppkommer så kallar de mig för ’jävla kommunist’.”
Denna text har tidigare publicerats i ETC Stockholm
oktober 5th, 2010 at 11:31
skitbra skrivet.. det finns ingen quick-fix.. en gammal klyscha: vill du förändra världen, börja med dig själv.. men i dagens samhälle som hyllar quick-fix principen är det inte lätt att framföra åsikter som skulle innebära mer jobb..
nu är ju dagens nymoderater långt ifrån dom första med sitt koncept.. Bröd och skådespel åt folket gick ju hem under ett antal hundra år
oktober 6th, 2010 at 19:09
Tråkigt att se författaren välja samma bana som gjort sverigedemokraternas intåg i riksdagen möjligt dvs att fortsätta hävda att all kritik mot förd invandringspolitik = rasism. ”Folkpartiet pekar på islamiseringen”? En sån formulering smakar ungdomsförbund i behov av att se världen i svart och vitt. Om inte vänstern inser att förd politik inom invandring/integration är en fråga precis som alla andra politiska frågor, och som det därför finns för- och nackdelar med, kommer vi hamna efter. Fastighetsskatt har för- och nackdelar, invandring har för- och nackdelar. Det rätta sättet att motverka SD är att sakligt och med väl underbyggda argument påvisa varför fördelarna överväger nackdelarna med invandring. INTE att i kör skrika rasist till alla som tar frågan på allvar. Folk är smartare än så.
oktober 6th, 2010 at 21:24
@ grabben
Jag tycker att du missförstått min ambition med texten.
Migrationspolitiken och dess problem är högst påtagliga och väldigt viktiga. Det håller jag verkligen med dig om. Just därför arbetar både partier (som t.ex. Socialdemokraterna, vänsterpartiet och Feministiskt initiativ) och folkrörelseinitiativ väldigt mycket med just dessa frågor.
Men, det är inte dessa problem och grundläggande politik som varit viktigast för den väljargrupp ur vilken Sd hämtar många av sina röster. Tvärtom är det generella välfärdsfrågor som intresserat denna väljargrupp. Minskad invandring har helt enkelt bara blivit ett enkelt och enligt mig rasistiskt svar på problemet med finansiering av generell välfärd.
Om man menar allvar med sitt intresse av migrationspolitik så är det uppenbart att man borde söka sig till ett parti eller organisation som på allvar delar detta intresse och inte bara använder det som en populistisk lösning på grundläggande samhällsproblem.
oktober 7th, 2010 at 17:31
När jag träffar invandrare som röstar på moderaterna och viftar bort den vidriga behandling mot sjuka och arbetslösa som denna regering står för, så bryr jag mig faktiskt inte om ifall de personligen drabbas av rasistiskt våld! De önskar ett samhälle med stora klyftor, där alla sköter sitt och skiter i andra därför att de själva tjänar på det, och då känns det beklämmande då de vänder sig till mig och vill ha mitt stöd, då hetsjakten nu råkar drabba dem själva.
Jag kan heller inte förmå mig att stå sida vid sida med några högerpartister – oavsett om det är moderater eller något av deras tre bihang, och ropa antirasistiska slagord. Det legitimerar ju dessa socialdarwinistiska partier som ju faktiskt ägnar sig åt att skrota socialförsäkringssytemet och införa avgrundsdjupa klyftor.
I skenet av deras förda politik blir ”vi gillar olika” kampanjen inte trovärdig, utan ett sätt för dessa att tvätta sitt rykte och framstå som humanistiska – vilket de ju bevisligen inte är. Gillar de inte sjuka och arbetslösa så behöver de heller inte gilla oss andra – invandrare eller infödda!
Vänstern måste åter tala om klasskamp och lägga ned den allmänfjolliga bussighetsattityden och fjäskandet åt höger, som alltför länge präglat vänsterdebatten. En verklig vänster kräver rättvis behandling oavsett hudfärg, religion, sjukdom eller arbetslöshet. De som utnyttjar andra för egen vinnings skull ska politikst brännmärkas oavsett om de är infödda eller invandrade.
Det är dags att ta ställning för oss alla som drabbas av alliansens politik och stå för en politik som kräver social rättvisa – först då kan vi komma tillrätta med extremhögern, vare sig den sitter i regering eller i riksdag.