Reinfeldt: Svenskarna är hjärntvättade och tror på tomten
Vintern 1993 befinner sig Sverige mitt i en ekonomisk kris. Carl Bildts fyrpartiregering instiftar det som i folkmun kommer att kallas bankakuten och finansminister Anne Wibble presenterar ett sparpaket på 81 miljarder kronor. Men i det Moderata ungdomsförbundet sitter Fredrik Reinfeldt och Per Schlingmann och slipar på en helt ny moraluppfattning för Moderata samlingspartiet.
Resultatet av Fredrik och Pers samarbete blir boken Det sovande folket. Denna bok, eller snarare pamflett, är märkligt blandning av science fiction-novell, moralisk principförklaring, Anne Frank-inspirerad dagbok och politiskt strategidokument. Den gemensamma nämnaren i de olika texterna är det djupliggande föraktet för den generella välfärden.
Tydligast blir detta i bokens fjärde kapitel där Reinfeldt går igenom vilka moraliska principer som bör genomsyra en Moderaternas politik. Inspirerad utav objektivismens kardinaldygder beskriver Reinfeldt självständigheten som det allra heligaste. I boken The Fountainhead beskriver den objektivistiska husguden Ayn Rand de som är beroende av andra för “second handers”.
På samma sätt målar Reinfeldt upp sin egen alienationsteori i Det sovande folket. Likt människor som genom sitt beroende av andra lever i “andra hand” så fråntas svenska medborgare sin egen initiativförmåga och livslust genom det gemensamma trygghetssystem som den svenska arbetarrörelsen byggt upp under 1900-talet.
Vad denna alienation kan leda till beskriver Reinfeldt redan i bokens första kapitel, Sovhjärnorna. Här presenteras en dystopisk science fiction-novell där vi får bekanta oss med den nya farsoten “välfärdsdöden”. “Fullt jämförbar med pest, smittkoppor eller AIDS” har statliga pensionsfonder, a-kassa, kollektivtrafik och svensk folkhälsopolitik lett till 2000-talets farligaste och dödligaste epidemi.
Boken som författades under svensk ekonomis förra krisperiod har länge varit väldigt svår att få tag på. Men tack vare Anders Utbult och Björn Fridén finns den nu tillgänglig via Alliansfritt Sverige i en digital Pirat-utgåva med nytt förord.
Att få tillgång till de tankar som formats under vår förra kris – hos den person som nu sitter vid rodret under pågående kris – är självklart mycket intressant. Och Anders Utbult och Björn Fridén har i och med digitaliseringen gjort ett demokratiskt hjältedåd för att öka vår förståelse för Moderaternas idéer om tärande sektorer, utanförskap och bidragsberoende.
mars 10th, 2009 at 21:38
Det bästa är ändå DN;s ledarsidas analys från 18 november 1993…
”Reinfeldts bok är välskriven och viktig. Den speglar ett stämningsomslag
och ett tänkande, men delvis också realiteter.’
/—/
En lyhörd ung riksdagsman som Reinfeldt avlyssnar ungdomarnas
trygghetsattityder och förskräcks över att folket är så motspänstigt
inför frihetsrevolutionen. Det måste vara falskt medvetande, skapat av
den tidigare härskande gruppen och dess system, lyder den
Marcuse-kopierade förklaringen, nyttjad även av tidigare revolutionärer
som funnit att människorna hamnat på efterkälken.”
mars 12th, 2009 at 9:21
Det hela är pinsamt, men långt i från lika pinsamt som när Lars Ohly fram till för några år sedan kallade sig för kommunist! Dessutom grät han enligt uppgift när Berlinmuren föll. Tycker det är mycket värre än det Reinfeldt skrivit!
mars 12th, 2009 at 15:16
Martin: Det där med tårarna vid Berlinmurens fall är ju ett totalt hittepå. ”Enligt uppgift”, patetiskt.
Enligt uppgift så festade Carl Bildt i tre dagar efter Pinochets militärkupp, feel free to quote me on that.
mars 12th, 2009 at 17:27
Tragiskt som fan. Han visar sitt rätta ansikte.
Det är samma journalistkår som mycket noggrant (och med rätta!) granskade de uttalanden Lars Ohly gjort i 80-talets början under förra hösten accepterade Fredrik Reinfeldts ursäkt utan följdfrågor eller mer genomträngande studier av moderatledarens bakgrund. Detta trots att åtskilliga sprickor i fasaden ger en annan bild än det ”nya arbetarparti” de moderata spinndoktorerna försöker frammana.
mars 12th, 2009 at 23:00
Har tidigare hört talas om denna bok och läst några citat här och där men har nu läst hela och måste säga att det är otroligt att der Fuhrer kan ha varit 28 år när han skrev detta. Det verkar mer vara ett verk av en ung tonåring. Kan det vara möjligt att mognaden kommit så snabbt på senare år? Ett tecken på hans sk mognad kan ju vara att det övervakningssamhälle som beskrivs i boken nu håller på att genomföras idag i verkligheten. Har han ändrat åsikt där?
MUF och Moderaterna måste ju ha tagit detta på allvar (och ser man genom retoriken så gör man det fortfarande) och det är mycket otäckt! Påminner lite om det jag läst om Knutby.