Var i helvete är min stad?

I Sverige försvann ”stad” som juridiskt begrepp med kommunreformen 1971. Men som socialt och politiskt begrepp har staden blivit mer aktuell än någonsin. I Sveriges huvudstad har den breda vänstern under vintern åter samlats kring kampen om staden.

Under två dagar i slutet på februari samlas hundratals stadsbor på biograf Tellus i midsommarkransen där Alarm Stockholm tillsammans med Öppna Stockholm arrangerar vad man kallar för Stadskampshelg. Tellus är inte en slumpvist utvald lokal för en sådan här temakväll. Biografen drivs sedan mitten på 80-talet av en ideell kulturförening bestående av ett femtiotal personer boende kring midsommarkransen ”som gör allt från att baka kakor till att laga projektorer”. Kulturföreningen anordnar allt från biokvällar, föreläsningar, lunchkafé till jazz-pubar.

Men idag trängs det i biosalongen ockupanter från flera generationer tillsammans med intresserade grannar för att lyssna på föredrag, se filmer och tillsammans diskutera och konspirera om framtida strategier och möjligheter för en annan stadsmiljö. I samtalen försvinner föreställningen om storstaden som en anonym grå kanvas. Erfarenheter från bl.a. kampanjen Rädda Aspuddsbadet visar istället att stadsdelsorganisering med lokal förankring fortfarande är möjlig.

Tidigare denna vinter arrangerade Vänsterpartiet i Storstockholm för andra året i rad Stockholmsdagen. Ett forum för visionen om en deltagande stadsdelsplanering. Temat i år var barn och ungdomar. På plats fanns då kriminologen Magnus Hörnqvist som frågade vad det får för konsekvenser för barn och ungdomar när politiken byggs upp runt begrepp som exempelvis nolltolerans eller en 24-timmarsregel mot målningar på väggar och tåg. Vart tar ungas intressen vägen när stadsplaneringen helt ligger i händerna på de äldre?

Organisationen Planka.nu släpper i dagarna en rapporten Till vilket pris? om, avgiftssamhällets yttersta markör i kollektivtrafiken, spärren. I rapporten avslöjar man att spärrarna i kollektivtrafiken kostar 69 miljoner kronor per år att underhålla och förnya. Men också att spärrlinjer tar upp 2 700 kvadratmeter av vår gemensamma stadsyta. Upprätthållandet av ett ineffektivt avgiftssystem får i slutändan minskad tillgänglighet, köbildningar, våld och hot som resultat.

Frågorna om vilka intressen som skall styra stadens utveckling och planering är minst lika aktuella idag som när kvinnor i näbbstövlar slogs med polis i kungsträdgården i början på 70-talet. Och denna vår känns det mer möjligt än någonsin att få vara med och skapa min stad.

Läs mer:
Planka.nu Till varje pris?
Alarm Stockholm
Stockholmsvänstern’s blogg