Bringing’ sexy back to byråkratin
Hur rasism och främlingsfientlighet bör bemötas har för alla oss, som i något sammanhang arbetat med anti-rasistiska frågor, utgjort en knäckfråga. I Linköping verkar man dock ha funnit en lämplig metod. Gatstenar har definitivt spelat ut sin roll. Nu tas ett annorlunda medel i anspråk i kampen mot fascism. Omvärlden häpnar.
Bilderna från de årliga Salem-demonstrationerna, med unga och arga demonstranter i första ledet, i ljuset av polissirener i bakgrunden, går inte hem hos folk i allmänhet. De autonoma ifrågasätts allt mer, och inte minst sedan Stoppa Matchen-demonstrationen känns ”kravallentusiasm” som ett beskrivande ord nära till hands.
I stället borde man ta avstånd från nazism genom att på gator och torg manifestera mot den. Men också den fredligare varianten av anti-rasistiskt arbete är tvivelaktig. Hur hade slagord hjälpt mot de nazister, som för inte så länge sedan försökte bränna inne en barnfamilj? Nazismen i Sverige har mördat, det är viktigt att komma ihåg.
I Linköping tycks det som att man funnit en verkningsfull metod mot nazismen. På både ett fredligt och lustbetonat sätt gör man motstånd – och det fungerar. Åtminstone på den del av den organiserade nazismen, som har siktet inställt på politiskt avancemang.
För inte så länge sedan deklarerade Nationalsocialistisk Front, att de ger upp sin politiska kamp. Men i stället gick de upp i ett nytt parti, Folkfronten. De politiska ambitionerna är desamma som förr, och i princip samma personer har fått ledande positioner i det nya partiet. Det enda som känns nytt och fräscht med Folkfronten är den medieanpassade retoriken. Nu är man nationella, inte längre uttalat nazister.
Folkfronten stötte dock oväntat på patrull i Linköping. Det visade sig att ett annat Folkfronten hunnit registrera sig hos Valmyndigheten före dem, och omöjliggjorde därmed för det nazistiska Folkfronten att ställa upp i val till såväl kommun som riksdag. Det nya Folkfronten har, till nazisternas stora förtret, också en vilja att ta sig in på den etablerade politiska arenan. I sak skiljer sig dock de båda partierna. Det nybildade Folkfronten är nämligen en grupp socialister, med avsikt att nedkämpa alla former av nationalism. De kan sägas vara “det gamla” Folkfrontens motpol. Man är noggrann med att, från socialisternas sida, påpeka att man “inte ska förväxlas med nazistpartiet Folkfronten, som missbrukar namnet.”
Socialisterna i det nya Folkfronten får sista ordet:
– Det finns olika sätt att kämpa mot nazismen. En del slåss med gatstenar. Vi använder byråkratin i stället, säger en av initiativtagarna till tidningen. – DN, 14/3 2009.
mars 23rd, 2009 at 19:46
Alltså. Visst att det var bra, men hur hjälper det här överhuvudtaget? Nassarna kommer aldrig komma in i kommunfullmäktige, de är för mongo för det. Istället trivialiserar ni militanta antifascisters kamp, precis nu när en socialist blivit knivad av SMR igen. Nice work!
mars 24th, 2009 at 2:19
Militant antifascistisk kamp kommer inte att imponera på någon så länge det inte sker i utrotningsproportion.
Jag föreställer mig att detta på alla vis hjälper mer än att dra på sig luvan efter skoltid och kasta cyklar på någon enstaka förtiotalstysklandsentusiast.
mars 24th, 2009 at 2:24
Blah har uppenbarligen inte förstått detta med orsakssamband. Sambandet mellan att dönickar i SMR finner för gott att knivhugga ”antifascistiska” våldsverkare (av Blah förhärligande kallade ”socialister”) och att Folkfronten i Linköping har gjort så att nazisterna måste samla in underskrifter för att registrera en ny beteckning (http://www.folkfronten.nu/2009/03/22/namninsamling-for-svenskarnas-val/) är obefintligt. Återigen har den som tänker med knytnäven lyckats använda halmstrån och andra dumheter. ”Antifascisters” s.k. ”kamp” skrämmer bort folket, och får inte bort nazismen. Den som inte begriper det har knappast gjort någon klassanalys.
mars 24th, 2009 at 8:43
Jag är bara tvungen att flika in här att personen som blev misshandlad i söndags är socialist, han sitter ju i kommunfullmäktige för Rättvisepartiet Socialisterna och är inte en person som använder våld.
Förövrigt håller jag med om att knytnäven inte upplöser nazismen. Det känns lite ledsamt att vissa autonoma grupper vägrar se att det snarare verkar i motsatt riktning många gånger.
mars 31st, 2009 at 2:31
Jag skulle tro att kamrat Reichführern har en lite mer ortodox syn på vilka som är socialister och vilka som inte är det än de flesta av oss
maj 1st, 2009 at 23:09
Extremhögern och extremvänstern är beroende av varandra. Det är i sak inte någon särskilt stor skillnad på AFA-aktivister och fotbollshuliganer. Fotbollshuliganen kombinerar sitt fotbollsintresse med ruff och slagsmål i samband med matcher. AFA-aktivisten sitt politiska intresse med att söka sig konfrontation med högerextremister. Det handlar om att söka spänning och äventyr. Sedan att detta kan förklaras med antirasistisk kamp låter ju bra såklart. Att militant veganism, ett utpräglat extremvänsterfenomen, utgick från de delar av landet där högerextrema rörelser i det närmaste är obefintliga är ingen slump. Där blev istället köttindustrin ett substitut för äventyrliga vänsterungdomar att få utlopp för lusten att bruka våld…