Media hjälper SD nå riksdagen
Förra veckan (16/10) lät TV4 meddela att de avser att göra reklamaffärer med Sverigedemokraterna (SD) till ett värde av flera miljoner kronor. Därmed bidrar TV4 till att normalisera de åsikter som SD företräder. Dessutom gavs Jimmie Åkesson (SD) nyligen utrymme att hävda att ”muslimer är det största hotet sedan andra världskriget” på Aftonbladets debattsida (19/10).
Naturligtvis sker detta följt av en strid ström av reaktioner. Men inga ursäkter i världen kan väl försvara att man på bästa sändningstid i TV och i tidningar låter rasister ventilera sig – särskilt inte sådana ursäkter som i dagarna anförts av till exempel Aftonbladets chefredaktör Jan Helin (19/19).
På sant liberalt manér försvarar Helin att de rasistiska floskler och lögner, som Åkesson for med i sin debattartikel, nådde ut. Yttrandefriheten måste gälla även SD, annars diskriminerar vi dem, menade Helin. Dessutom vet för få människor i dag vad SD egentligen står för. Men de här ursäkterna står sig mycket slätt mot hur verkligheten ser ut, för att inte nämna vad svensk lagstiftning förordar. Det har nu gjorts en JK-anmälan mot Aftonbladet och deras beslut att låta rasister komma till tals angrips på bred front. Inte ska väl yttrandefriheten ha högre status än svensk lag? Förutom detta så måste den bild av svenskarna, som fullständigt ovetande om SD:s politiska agenda, starkt ifrågasättas. Under mycket lång tid har det stått klart för de allra flesta att SD avser att göra skillnad på människor beroende på deras religionstillhörighet. Däremot lär partiets budskap vid det här laget aldrig gå ur huvudet på svenskarna, med tanke på hur frekvent media informerar om dem. Och det är precis detta som är min poäng. Med bistånd av etablerad media väcker SD en debatt för vilken de fritt kan diktera villkoren. Och omvärlden, som numera ska bemöta partiet till varje pris, anpassar sig därefter. Exemplen är många där detta har skett.
I tisdags (20/10) ställde Centerpartiets partiledare Maud Olofsson upp i en debatt mot Åkesson och det blev en given seger för Åkesson. Annat hade varit otänkbart med tanke på att debattens innehåll bestämts redan i förväg. Frågan vi måste ställa oss nu är om vi ska låta den diffusa, för att inte säga banala, invandrarfrågan bli nästa valrörelses huvudtema?
Det man till sist kan säga om det som nu är på väg att ske, är att det är en upprepning av det sätt på vilket 90-talets medier handskades med rasistiska partier såsom Ny Demokrati (NyD). Det är en sorts kris vi ser inom medie- och journalistikbranschen. Under det tidiga 90-talet var det som sagt NyD och deras främlingsfientliga politik som stod på agendan – i dag är det SD. Men nu som då förefaller de stora medierna vara tämligen ovetande om hur de ska rapportera om och behandla rasistiska partier. Förr, när NyD var på uppgång men ännu inte accepterade, var det alldeles tyst om dem i media. De var helt enkelt inte rumsrena. När de så blivit bekräftade som parti, i och med riksdagsavancemanget, slog det fullständigt över och alla skulle plötsligt skriva om dem. Ja, dessutom skulle alla politiska krafter förhålla sig till dem på ett nytt sätt, liksom inta en ny position. Därtill följde att även den politiska och samhälleliga diskursen i stort ändrade riktning och kom att handla om den konflikt mellan nyanlända och etniska svenskar som egentligen inte finns, men som partier som SD och NyD vill framkalla.
Risken med att plötsligt släppa på spärren och låta SD komma in i värmen kan man tänka sig är mindre nu än då, eftersom vi redan upplevt 90-talet och NyD. Men de som följt debatten i svallvågorna av Aftonbladets kontroversiella publicering kan se att hela det offentliga samtalet faktiskt gör en ideologisk nyorientering. Man försöker passa in samtalen och diskussionerna inom ramen för de förmenta skiljelinjer som SD målar upp. Dessa skiljelinjer tenderar i sin tur – och detta finns det historiska belägg för – att rikta uppmärksamheten på helt irrelevanta frågor såsom ”invandrarfrågor” i stället för att belysa centrala samhällskonflikter såsom de som rör arbetsmarknad, socialpolitik och utbildning.
Trots att det är min bestämda uppfattning att SD kommer att suga på den här karamellen mycket och länge, så finns det ännu hopp om man förr var optimistiskt inställd till den stundande valrörelsen. Om media på allvar vill göra en insats mot rasismen i vårt samhälle – och det kan den göra, all media har en agenda, om än inte partipolitisk – då måste man utnyttja den demokratiska frihet som består i att välja bort och avstå från vissa inslag i median. Demokrati innebär inte att alla ska få säga sitt var som helst och när som helst. Demokrati är rättvisa och frihet i praktiken – inte en uppsättning principer som blint måste följas.
oktober 26th, 2009 at 18:15
Reklam eller inte. Folk kommer att rösta på sd så länge de sympatiserar med partiet. Ni som på ett eller annat sätt representerar en annan politisk uppfattning än sd måste övertyga väljarna om att ni har rätt och sd fel. Så enkelt är det faktiskt.
Censur kommer bara att spä på sd:s martyrskap ytterligare. Tro inget annat än att de älskar att bli censurerade. Då kan de fortsätta att framställa sig själv som sanningssägare som censureras av den politiska och mediala eliten. Det är exakt den positionen de vill ha.
oktober 26th, 2009 at 19:46
Grejen är ju att det inte är censur det är frågan om. Att stöta ihop med en sverigedemokrat på stan, i bostadsområdet, på skolan, i en debatt i klassrummet osv ska självklart inte bemötas med ”censur”, dvs genom att vända andra kinden till. Men om det handlar om direktsända debatter i TV, samarbeten i riksdagen osv, då ska man fanimig – i demokratins namn – välja att ta avstånd från SD och inte släppa fram dem.
Alla studier visar att i alla länder där SD-liknande partier släppts in i finrummen, har de fått mycket inflytande.
oktober 26th, 2009 at 20:14
”Inte ska väl yttrandefriheten ha högre status än svensk lag?”
Det är väl precis det den ska ha? Med tanke på dess status som grundlagsskyddad.
Däremot håller jag med dig om det märkliga i att Aftonbladet väljer att ta in Åkessons debattartikel. Speciellt med tanke på Aftonbladets följande dementi av i stort sett hela artikelns sakinnehåll. Om Åkessons debattartikel var så bristfällig som Aftonbladet i efterhand hävdar borde den rimligen inte publicerats från första början.
Jag tycker att du gör det lite lätt för dig när du hävdar att det inte finns någon konflikt mellan svenskar och invandrare. Att SD är på god väg att i demokratisk ordning väljas till riksdagen av svenska folket är om inget annat så åtminstone ett tecken på att ganska många svenskar anser att det existerar en sådan konflikt. Tomasteoremet: det människor tror får verkliga konsekvenser. Om tillräckligt många anser att det existerar en konflikt mellan svenskar och invandrare kommer de att agera som om det existerar en sådan konflikt. Då kommer en sådan konflikt att uppstå.
oktober 26th, 2009 at 20:21
Jag tycker att SD har fått för mycket utrymme och median är lite förvirrad de ska göra. De är rädda för att det ska kallas för censur om de inte publiceras SD:s material men det har de fel i. Yttrandefrihet är inte friheten att säga vad man vill – den har gränser och det är att försöka skapa hat om en viss grupp människor, något som SD gör. Den debattartikeln som publicerades i aftonbladet kan lika gärna kallas för hets mot folkgrupp och då är det ett brott mot lagen.
Men å andra sidan vill de även ha martyrskapsställning så det är en avvägning. Jag tror man ska låta deras viktigaste artiklar som visar deras rätta ansikte komma upp på sidorna men inte mer, inte deras omformuleringar att försöka visa sig andra än de är.
oktober 27th, 2009 at 0:55
”Tomasteoremet: det människor tror får verkliga konsekvenser. Om tillräckligt många anser att det existerar en konflikt mellan svenskar och invandrare kommer de att agera som om det existerar en sådan konflikt. Då kommer en sådan konflikt att uppstå.”
Haha, är du hippie eller? Isbjörnar kan ju rent tekniskt ligga i konflikt med oss människor. Om vi med SD-retorik (dom tar våra jobb och svenska tjejer) målar ut isbjörnarna som all världens skitstövlar kommer folk antagligen att sluka det också – såvida ingen presenterar en samhällsanalys utifrån klassmässiga och ekonomiska termer. Vi måste ha den analysen. Annars får vi massa hippies som du som accepterar konflikter som bara finns i folks missnöjessinne.
Säg som det är bara. Du smygröstar på SD och tycker att det måste väl ligga något i hetsen mot islam bara för att de får röster.
oktober 27th, 2009 at 18:52
Jag förstår inte vad du tror dig uppnå genom att raljera. Jag är varken hippie eller SD-sympatisör. Och din liknelse med isbjörnar är bara larvig. Nej, människor är inte dumma i huvudet och jag tror inte att svenska folket röstar på en politik som inte på något plan ger genklang i deras egna erfarenheter.
Uppgiften för vänstern i förhållande till SD och SD:s politik kan därför inte vara att dumförklara deras väljare. Inte heller att censurera eller skrämma till tystnad genom att dra fram ”rasist”-kortet i varje diskussion. Det blir lätt lite Peter och vargen över det förfaringssättet. Snart fungerar det inte längre. En allvarlig risk med att prata ”rasism” och ”den onda vita mannen” varje gång man nämner SD är också att man bekräftar för SD:s väljare att SD är ett parti som står på deras sida.
Jag tror att det bästa sättet för arbetarrörelsen att motverka SD är att driva sin egen politik. För det handlar om en kamp om rätten att definiera verkligheten och konfliktlinjerna. Menar vänstern allvar med att den PRIMÄRA konflikten i samhället står mellan arbete och kapital borde man alltså prata klass istället för att låta SD definiera konfliktlinjerna.
oktober 27th, 2009 at 22:28
Först och främst bra skrivet Johan!
Som jag ser det finns det mycket att hämta i att skriva om SD och ge dem ett utrymme i media. Dock inte ett utrymmer för deras politik utan för deras parti.
De är oseriösa därför att de gång på gång bevisat att de har en massa nazister i leden. De är oseriösa därför att det rör sig om oseriösa personer.
Angriper man deras politik erkänner man politiken som seriös, det är den inte!
oktober 28th, 2009 at 12:07
”Menar vänstern allvar med att den PRIMÄRA konflikten i samhället står mellan arbete och kapital borde man alltså prata klass istället för att låta SD definiera konfliktlinjerna.”
Det är det här som är hela min poäng? Jag vill inte ha med SD att göra i något sammanhang. Jag blir upprörd över att medierna daltar med dem. Vacklar minst sagt. Släpper in dem lite grann ena dagen och sen kritiserar dem nästa dag. Låter SD göra reklam som vilket annat parti som helst, osv. Det är det jag vänder mig mot.
Tvärtemot dig menar jag att det inte finns en konflikt mellan invandring och välfärdssamhälle (mellan invandrare och svenskar, som vi bägge uttryckte oss ovan) oavsett om de får röster eller inte.