”Ett stärkt parti efter helgens kongress”

På nolltid utrymms Louis De Geer konsert- och kongresshall där Vänsterpartiet haft sin 37:e kongress och inom loppet av en knapp timme avgår de tåg som tar merparten av delegaterna vidare ut i landet. De allra flesta, ja en överväldigande majoritet, känner sig förmodligen ganska nöjda med den politik som mejslats fram, kontroverserna har, när det kommit till kritan, varit få.

Resultat: En tydligare ekopolitisk profilering, ett något mer strategiskt förhållningssätt till 6 timmarsarbetsdag, klart ja till fildelning (med tillägget att v genom politiska medel ska hitta vägar till tryggad försörjning för artister) och därmed en vändning i frågan. Nej gemensam valplattform före valet med Mp och S, klart nej till slöjförbud, klart nej till utökade kontakter med Kuba och fortsatt utträdeskrav ur EU. Utöver det landade kongressen också i att barn ska få ha fler vårdnadshavare än dagens två samt att återbetalningsreglerna för studenter måste mildras.

Enskilda frågor och ställningstaganden, som gärna förändras eller tyder på en splittring, är ju det som massmedia plockar upp, dramaturgin är enkel och välbeprövad. Men om man gräver djupare än att enbart radda upp röstresultat, vad var det då som hände?

Som tidigare noterat var kongressens stora syfte att fastslå den nya SP-inspirerade inriktning som fått starkt fotfäste i ledningen, men också ute i partiföreningarna. Aktivisternas parti, till skillnad från parlamentarikernas parti, agerar ute bland folk, plockar upp åsikter och strömningar och gör politik av det, lyssnar, skapar sammanhang för vardagskamp och framförallt, mobiliserar. Ledningen vill att V ska bli folkrörelse, och medlemmarna genom sina ombud, stod enade bakom projektet.

Partiet ska knacka dörr, partiet ska växa och aktivera de människor som passiviserats under år av arbetarrörelsereträtt. Självklart skulle det aldrig sägas rent ut, men mycket av retoriken kring förändringen, som t ex att partiet ska ut i verkligheten, implicerar att man nu är aningens för mycket akademiker, frasradikaler, idealister eller vad det nu kan vara för tillmäle som känns aktuellt. Som slogan är ”Ut i verkligheten” bra mycket radikalare än vad det låter; det står för en mer materialistisk hållning än vad partiet haft på år och dar. Det var enigheten i detta som överskuggade det allra mesta och gjorde kongressen mindre intressant för media som fick gripa efter ett par halmstrån i jakten på ”konflikter”. För om fokus ligger i en metod, ja, då blir ju sakpolitiken mindre viktig. Politiken ska ju enligt metoden plockas upp från bostadsområdena och arbetsplatserna.

Den nya inriktningens svaga länk är att den bygger på enkla koncept som ”lyssna”, ”verkligheten”, ”knacka dörr”, alltså i sig ganska oförargliga ord och begrepp som är lätta att förhålla sig till och där medlemmarna själva kan lägga in lite vad som helst. Att det är långtifrån alla som kopplar metoden till ett resultat där Vänstern börjar agera mer utifrån strategiska bevekelsegrunder istället för principiella stod klart efter att ha hört lördagens inlägg i talarstolen. Partiet har en bit att gå i den metamorfos som ska landa i en svensk variant av nederländska SP och norska SV.

Metoden är lokal till sin natur och det måste alltså satsas av de enskilda partiföreningarna för att partiet också i realiteten ska kunna bryta ny mark. Här kommer utvecklingen att vara extremt ojämn. I mindre städer har partiet svårt att rekrytera tillräckligt många för att bilda en kritisk massa vilket innebär att enskilda medlemmar tillåts färga verksamheten och folks intryck av partiet i väldigt hög utsträckning.

Ledningens linje fastslogs i kongressuttalandet som behandlades under lördagen. Tre politiska utmaningar beskrevs som högprioriterade: Klimatpolitiken, den allmänna välfärden och skarp EU-kritik när nu EU genom sin domstol visar på unionens faktiska konsekvenser för förhållanden i enskilda länder. Alla tre väl valda, strategiskt korrekta områden med redan stort eller som i klimathotet, växande folkligt engagemang och stöd. Vänsterpartiet står stärkt efter helgens kongress men kan ha långt kvar innan de nya metoderna ger konkreta resultat i medlemsantal och röstsiffror. Tålamod efterlyses.