När det gäller hur vänsterpartiet ska gå vidare hoppas jag att debatten drar igång på riktigt nu. Det har funnits en lite liknöjd tendens tycker jag, de senaste åren. Ett rätt väl sammansvetsat gäng, som gillar varandras idéer, verkar vara tongivande. Och folk med andra åsikter verkar dra sig för att ge sig ini debatten.

Jag tror också att en positiv populism skulle vara på sin plats. Identifiera några starka frågor som partiet kan driva och identifieras med. På nittitotalet var sex timmars arbetsdag, EU-motstånd och kritik av sossarnas högersväng såna givna trumfkort. I den senaste EU-valrörelsen måste jag tyvärr säga att jag inte förstod alls vad v drev för frågor. Lönedumpning visst, bra, men det gjorde även s och mp. I integritetsfrågan blev man akterseglade av piraterna, trots att v har en minst lika bra politik där, och gjort ett starkt parlamentariskt jobb.

Som sagt, identifiera några starka frågor som sätter sig i minnet hos väljarna. Gärna hitta ett sätt att förklara dem som inte kräver en utbildning i nationalekonomi eller statsvetenskap. Gudrun Schyman är en expert på att använda det där populistiska tilltalet. Det är en bidragande orsak till att hon är så hatad av borgare, och vann så många röster åt vänstern.

Sen tror jag också att ett byte av partiledare skulle underlätta. Inte för att jag ogillar Ohly, jag tycker att han är en utomordentlig politiker. Men det är inte oss redan övertygade som en partiledare för vänsterpartiet måste locka. För många av vänsterns potentiella väjlare kommer Ohly för alltid att förknippas med kommunistdebatten.

Jag vill inte heller att vänsterpartiet ska bli som socialdemokraterna. Men jag vidhåller att vänsterpartiet bör lära av Reinfeldts sätt att våga göra om, våga förändra partiet och dess politik på områden där dogmer tidigare styrde politiken och metoderna. Vänsterpartiet måste bli ett parti som klarar sig utan fixstjärnor som Schyman eller Sjöstedt.

Själv skrev jag precis ett inlägg utifrån ett socialdemokratiskt perspektiv om populismens möjligheter:

http://tankarfranroten.wordpress.com/2009/06/11/pizzapopulismen/

Och förövrigt är min invändning mot 200 000 fler i offentlig sektor att jag tycker att vi ska anställa så många det behövs. Det kan lika gärna vara 300 000 (eller 150 000). V förlorade mycket i den debatten genom fokuseringen på siffran snarare än behovet (som finns).

Första angående det gemensamma ägandet. Vad jag förstår från motionen så hyllar den knappast dagens statliga företag utan menar på hur gemensamt ägande skulle kunna vara, om man styrde dem på rätt sätt. Om man istället menar att avgörande industrier ska ligga i privata händer, så är det ju mer än retorik man vill ändra på.

I den kapitalistiska arbetsdelningen får vissa företag utrymme att behandla sina anställda, kunder och sin omvärld hur bra som helst (t ex PR-byråer) medan man i andra delar av näringskedjan måste systematiskt underbemanna, missbruka provanställningar, betala svartlön, eller vad det nu kan vara, för att nå upp till samma lönsamhetsnivåer. Varför en socialist skulle vara imponerad av nåndera är högst oklart.

Angående 200 000 jobb så misstänker jag att det skulle vara ännu lättare att genomföra i lågkonjunktur, med tanke på alternativet. Vikariekostnader, please…

Angående väljare som man egentligen har stöd hos. Jag tror att den första att säga att man som parti inte räckt till var Ohly, mer eller mindre med orden ”vi har varit för dåliga”. Det finns en rad faktorer som kan brista för ett parti i ett val, eller annars. Politiken är en av dom, men långtifrån den enda.

V ville i den här rörelsen vara partiet som skulle använda sina medlemmar, spendera minimalt med pengar från centralt håll och jobba på gator och torg, sociala medier, etc. Partikadern räckte inte till, den är för dålig och måste växa, bli bättre och mer aktiv. Det jag menar i texten, är ju att den ska växa och bli bättre genom att partiet hittar en egen roll istället för att försöka vara SAP. Men jag behöver inte upprepa mig.

Och nja, det var väl inte menat som ett skämt, inte heller på massor av allvar. Jag länkade lite sådär på måfå till saker som är mer eller mindre relaterade till en diskussion, som jag brukar göra på Internet. Det är tråkigt att du tog illa upp, jag är inte ute efter att babbla, jag vill få fram en poäng om att vänsterpartiet måste bli bättre (och att det inte behöver betyda ett steg åt höger). Jag respekterar verkligen er ambition att bestämma innehållet på er sida, och sympatiserar med en sådan publicistisk ambition. Finns det någon lista på vilka medier man kan länka till utan att stöta sig med hur du vill se sidan?

För det andra. Jag förutsätter att ditt länkande till Politikerbloggen är ett skämt, även om ett oförskämt sådant. Och jag hoppas att du inte förväntar dig att någon skall bemöta det. Vi på Dagens Konflikt försöker föra en seriös debatt och jag tycker att det är mycket sorgligt om du försöker sänka nivån på samtalet genom att länka till högerspöken och skvallerjournalistik. Tack på förhand!

Jonas Sjöstedts bidrag till den larviga ”V måste ta avstånd”-debatten är för övrigt direkt pinsam.

Och ater igen, jag sager inte att regeringen ar bra, eller att vansterpartiet ska flytta hogerut. Men att regeringens retorik ar tom ar ingen ursakt for att vansterpartiets ska vara det. Och jag vidhaller att vansterpartiet maste titta pa sin politik och gora den mer relevant och anpassad for 2010, samtidigt som man slutar prata om massa valjare som man ”egentligen har stod hos”, men som av en eller annan anledning inte rostat. Man har de valjare man fortjanar. Om man inte kan fa dem att ta sig ner till vallokalen ar det fel pa partiet, inte pa dem.