Kommentarer till Kan arbetarrörelsen erövra EU?

Av: Jan Wiklund

Jan Wiklund — Mon, 15 Jun 2009 12:24:32 +0000

Förlåt, Martin hette du ju!

Av: Jan Wiklund

Jan Wiklund — Mon, 15 Jun 2009 12:23:40 +0000

Suveränt formulerat, Henrik. Möjligen kunde man betona lite tydligare att motståndet måste bli mer europeiskt, dvs omfatta underklasserna på hela EU:s territorium. Så finns det ingen möjlighet för alla Davear att missförstå.

Dave: Underklasserna bekämpade nationalstaterna i hundratals år innan de kände sig starka nog att (efter franska revolutionen) gå in i dom och påverka dom inifrån. Vi får nog ställa in oss på en motsvarande lång period av styrkeuppbyggde när det gäller EU också, är jag rädd.

Av: Dave

Dave — Sun, 07 Jun 2009 14:17:42 +0000

@Henrik: Vilken annan existerande supra-nationell eller internationell institution syftar du på då, som är relevant för de två problem som jag nämnde?

Av: Henrik

Henrik — Sun, 07 Jun 2009 11:20:24 +0000

dave : Jag förstår inte varför detta är ett argument för att verka inom EU. Vad som skall bli supra-nationella arenor för arbetarrörelsen är inte hugget i sten och vi är med och formar dessa beslut. Och jag tror att det finns bättre arenor än EU att lägga fokus på.

Av: Dave

Dave — Fri, 05 Jun 2009 17:56:24 +0000

I min mening är problemet med den svenska EU-kritiken att den är rätt i sak men fel i princip: både på ideologiska och ekonomiska grunder.

EU-politiken är *en* av flera supra-nationella arenor där en internationell arbetarrörelse måste föra en kamp. Dels för att bygga en genuin världskultur som underminerar nationalistiska ideologier, dels för att strategin ”socialism i ett land” inte längre kommer att fungera för ett enskilt europeiskt land.

Ett nödvändigt villkor är ett starkt europeiskt fack och att EU-institutionerna polariseras i klassdimensionen istället för nationsdimensionen. Och så klart att den svenska vänstern slutligen överger sin nationscentrerade världsuppfattning.