Känner ni inte igen en folkrörelse?
Jag avundas Piratpartiet. Dag för dag byggs en rörelse genom bloggar, nätverk och vanligt hederligt föreningsarbete. Genom happenings som Dreamhack förenas hobby/kulturkonsumtion med politik och medlemsantalet växer exponentiellt.
Ja, det är lättare att attrahera politiktrötta ungdomar när man ”bara” agerar i frågor som rör upphovsrätt, patent och personlig integritet. Men, känner ni inte igen en folkrörelse i vardande när den flåsar er i nacken? Stryk ”partiet” ur namnet och plötsligt syns det förflutnas spöken, nykterhetsrörelsen, frikyrkorna och… arbetarrörelsen. Samstämmigt konstaterar de att de minsann alla blev bemötta som piraterna blir idag. Hånade, förlöjligade och bespottade. Alla växte de upp i etablissemangets skugga tills den dag då den rent kvantitativa tyngd som enbart ett livaktigt folkrörelsearbete kan producera, tvingade fram eftergifter, reformer och respekt. Många medlemmar, många röster, många platser i demokratiskt valda församlingar. Det är så det går till.
mars 6th, 2009 at 11:33
Mycket finns att lära av piratpartiets metoder, men:
1) Är det verkligen så effektivt? Trots ett så gott som totalt fokus på övervakning och integritet i snart ett år, trots FRA+IPRED+ACTA, trots att piratpartiet dominerar bloggosfären fullständigt… så har det fortfarande inte gett utslag på några opinionsmätningar. Vi får se hur det blir i juni, då är eldprovet.
2) Är det verkligen så demokratiskt? Piratpartiet försöker odla en aktivistkultur där vemsomhelst får göra vadsomhelst i Piratpartiets namn. Hittills har det ju funkat bra, men risken finns att någon eller några gör någonting som någon eller några andra inte vill. Finns det några organiserade strukturer för att hantera detta? Eller litar man till ad hoc-lösningar även där? I Piratpartiet tar vemsomhelst till orda närsomhelst, vilket ju låter fint – men vad händer med dem som gärna inte tar ordet själva utan behöver en liten push? En del har lättare att tala inför folk än andra, även på internet. Det finns ett genusperspektiv här: varför består Piratpartiet av 90% män, och är det för en socialist intressant att försöka lära sig så mycket av en organisation som överhuvudtaget inte problematiserar detta?
3) Skalar det? Piratpartiets politiska program är en väldigt liten samling punkter som det är lätt att hålla med om. Eftersom de skiter i övriga frågor kan de inhysa en stor ideologisk bredd utan några större konflikter, därför behöver de inte kompromissa om organisationens ståndpunkt i någon frågan. Skulle en vänsterrörelse klara av att emulera det, eller kräver en vänsterrörelse möten, kompromisser, klassisk folkrörelsedemokrati?
mars 6th, 2009 at 11:44
Oj, jag noterade inte ”Läs hela artikeln…”-länken. Inlägget blev genast mycket intressantare
mars 6th, 2009 at 12:46
För första gången har jag läst en ledare i Flamman – och jag finner den imponerande klarsynt. Tack för detta utmärkta debattinlägg! Du ser dessutom det tydliga vänsterperspektivet i en rörelse som varken är höger eller vänster: Här kan vi faktiskt se ett övertydligt exempel på hur ”Staten och Kapitalet” är varandra behjälpliga i jakten på att inskränka medborgarnas fri- och rättigheter och maximera upphovsrättsindustrins inkomster. Inför hotet om ett övervakningssamhälle med fascistoida drag, bör alla goda krafter förena sig. Det är det Piratpartiet försöker göra då de driver dessa absolut grundläggande demokratiska frågor som inget annat parti tycks ta på allvar. @Job: många tongivande opinionsbildare inom piratrörelsen är kvinnor. På Nätet är du framför allt dina argument, oavsett genus. (PP) har definitivt inga problem med genusperspektivet.
mars 6th, 2009 at 21:25
Imponerande läsning, även för en liberal som mig.
Och ja. Det känns storslaget! ;)
Tack Flamman!
mars 6th, 2009 at 23:23
Job: Trots att du ställde dina diskussionsfrågor innan du läst hela artikeln är det fortfarande relevanta frågor. Angående opinionsmätningar så är det något helt annat än att sätta folk i rörelse. För att återigen jämföra med frikyrkorna så gjorde dom ett enormt avtryck i svenskt kultur- och samhällsliv utan att för den skull påverka människors röstbeteende. När pingströrelsen slutligen bestämde sig för att starta parti på 60-talet, 50 år efter bildandet, dröjde det ändå tills 90-talet innan man kom in i riksdagen.
Att varenda rörelse måste starta parti idag är en sorglig bieffekt av det generösa partistödet vi har i landet, summorna är helt enkelt alldeles för lockande. Men vi får inte låta den aspekten grumla perspektiven här, piraterna ska i första hand förstås som en rörelse. Deras styrka växer på sikt, som jag skriver och kommer inte att slå ut i blom i årets EUP-val och heller inte i riksdagsvalet 2010, om jag får gissa. Men på sikt, om ingen annan utmanar dom, så kommer dom att växa också i opinionen. Med 12 000 medlemmar har dom just vuxit om både Mp och V i medlemssiffror, och det går snabbt nu.
Återkommer i fråga 2 och 3, orkar inte just nu :)
Anais och Leo: Det här är en debattartikel. Det är alltså inte Flammans redaktionella material, det är Tankesmedjan Konflikts, publicerad i Flamman.
mars 6th, 2009 at 23:41
Och tack allihopa för trevliga komplimanger och kommentarer!
mars 7th, 2009 at 1:57
En sak bara; (PP)s tillblivelse är inte ”en sorglig bieffekt av det generösa partistödet” – det är en sorglig bieffekt av att inga partier tar integritets- och rättsäkerhetsfrågor på allvar, samt att inget riksdagsparti längre tycks ha någon ideologisk drivkraft, utan låter sig styras av särintressen, lobbygrupper och pr-konsulter.
mars 7th, 2009 at 15:26
Anaïs: Det är inte det jag menar. Det finns flera sätt att verka för reformer och för att politiken ska gå åt den riktning man önskar. Partibildning är ett, men som jag skriver i mitt förra svar så kan man få en enorm effekt också genom att organisera många människor och utöva påtryckningar. PP som rörelse och organisation bildades som du säger eftersom ingen tog deras frågor på allvar, i tillräckligt hög utsträckning. Men det faktum att man konstituerade sig som parti och inte som en annan form av rörelse beror, tror jag, i hög grad på partistödet.
mars 7th, 2009 at 16:09
Anaïs: onekligen så finns det många tongivande kvinnliga piratpartister, men kom igen nu (tredje diagrammet).
Du säger att ”(PP) har definitivt inga problem med genusperspektivet”. Är det så att där påståendet skall tolkas som om att PP inte HAR något genusperspektiv och att det därför inte är något problem – eller skall det tolkas som att PP har ett genusperspektiv som är så väl gömt att jag bara inte sett det?
mars 7th, 2009 at 16:12
Ang. PPs tillblivelse som parti är väl den officiella anledningen att de vill komma in i riksdagen. Men med tanke på hur opinionen blåser (i Sifos mätningar är PP med i ”övriga partier”, med 0.1%) så är det väl tveksamt om PP ens får partistöd…
mars 7th, 2009 at 16:59
@Job och Martin; nej här är vi alla idealister som inte bryr oss om futtigheter som partistöd! ;)
Allvarligt talat så driver (PP) få frågor. De har heller inget uttalat miljöperspektiv. Men de frågor de driver, som personlig integritet och rättssäkerhet, kan inte ses som särskilt ”manliga”.
Diagrammen är intressanta. Visst finns en skev köns- och åldersfördelning, men betänk att ”piratrörelsen” är ung, och att många kommit in dator/teknik-vägen, med den könsfördelning som finns där. Nätet representerar också ett nytt territorium, där vissa åldergrupper är underrepresenterade. (PP) behöver helt klart nå långt utanför sina egna kretsar med frågor som berör oss alla. (Man kan t ex dessutom konstatera att det förmodligen endast bor män i Hylte kommun.)
Och så till anledningen till att det är ett parti: Tyvärr har många på senare tid fått det skrämmande intrycket att demokrati endast utförs medelst knapptryckande i själva Riksdagens kammare. Politiker, oavsett färg, tycks mer och mer likgiltiga för påtryckningar från sina väljare (undantag endast för lobbyister från penningstarka brancher). Konsekvensen blir att det anses nödvändigt att placera personer som är kompromisslösa i integritetsfrågor framför en och annan av dessa knappar. Om ni nu inte tycker det är en bra idé bör ni istället verka för att era egna partier tar frågorna på allvar.
mars 10th, 2009 at 11:11
Martin, strålande artikel, men det har jag ju redan sagt.
Som religionshistorianörd måste jag dock invända lite mot att frikyrkorna inte skulle gjort något avtryck på röstbeteende innan KDS startades. Innan dess var ju Folkpartiet på många sätt frimicklarnas parti.
Det finns faktiskt en spännande amerikansk undersökning från 40-talet om hur SKP värvade röster (mycket intressant läsning, jag ska se om jag kan gräva fram den) som visar att i valområden där frikyrkorna var starka så fick folkpartiet många röster och kommunisterna få och vice versa. Det var ett av de mest signifikanta resultaten i den undersökningen om jag minns den rätt. Nu behöver naturligtvis inte frikyrklighet orsaka folkpartistiskhet, det kan ju tänkas att ett tredje fenomen, låt oss säga småborgerlighet, ligger bakom dem båda.
mars 10th, 2009 at 17:03
Tack Johan!
Jag måste erkänna att jag skrev lite väl svepande om något jag har/hade dålig koll på. Bra briefing!
Jag minns från ”Lewis resa” att sossarna var på pingstvännerna för att få deras kollektiva stöd så att säga. Men rörelsen som under sina tidiga år fokuserade på fattigdomsbekämpning och sociala frågor hade under välfärdskapitalismen börjat rikta in sig mer och mer på moralen och dygderna. Alkoholförbud och annat i samma anda var helt enkelt oförenligt med preferenserna hos sossarnas övriga allierade. Men detta med Fp var nytt för mig.
mars 14th, 2009 at 19:15
Intressant artikel.
”PP som rörelse och organisation bildades som du säger eftersom ingen tog deras frågor på allvar, i tillräckligt hög utsträckning. Men det faktum att man konstituerade sig som parti och inte som en annan form av rörelse beror, tror jag, i hög grad på partistödet.”
Good guess, men fel. Partistödet hade väldigt liten betydelse. Som ny rörelse är parti en av de sämsta formerna eftersom stöd utgår från tidigare resultat, det utesluter andra former av bidrag och för att få resultat måste man lägga ut en hel del arbete och pengar på valkampanj och valsedlar (valsedlar är bara gratis om man kommer över 1% vilket vi tyvärr inte gjorde 2006).
Partiformen valdes utifrån en analys om att de etablerade partierna i slutändan inte bryr sig om opinioner och goda argument om de inte hotas av direkta röstförluster. Den analysen känns rätt bekräftad om man tittar på svängningarna sommaren 2006 – ”Vi kan inte jaga en hel ungdomsgeneration” – och tillbakasvängningarna efteråt – ”Så vi låter skivbolagen göra det själva”.
Och för de som inte tror att genusperspektiv spelar roll inom Piratpartiet så kan det noteras att det stod två listor till EP-valet mot varandra på förra helgens årsmöte. Den med en fördelning inom 40-60 intervallet vann, och att den var jämnt fördelad var ett flitigt förekommande argument. (Hela diskussionen finns i forumet, läs den gärna.)
Ja, vi har ett problem med att 90% av våra 12 000 medlemmar är män. Lösningen är att få med en ~11 000 kvinnor till. Då går vi också om folkpartiet rejält i antal medlemmar. :)
mars 14th, 2009 at 20:40
Förlåt, jag knarkade till det lite. Förra helgen valde vi styrelse. I höstas bestämdes listan till EP-valet. Båda gångerna segrade ett förslag som låg inom 40-56 spannet.
mars 14th, 2009 at 20:43
Det här blir ju värre och värre, menade naturligtvis 40-60 spannet.