När medlemmarna tryter
Idén om medlemsnytta ligger djupt förankrad i arbetarrörelsen. Fackföreningarna står ut i sammanhanget med sina försäkringar, stipendier och elavtal som exempel på tjänster som erbjuds att locka den apolitiske. Det är långt ifrån alla som är intresserade av den politiska debatten, studiecirklar eller att få vara med och rösta fram ett kommunalt budgetförslag.
Men den politiska styrkan ligger, särskilt för den resurssvage, i flertalet. Vi måste hitta sätt att åter orientera oss mot nyttan som en av många åtgärder för återkoppling till ett mer ärorikt förflutet.
En organisation som mer eller mindre desperat försöker att hitta vägar till utökad nytta i medlemskapet är studentkåren. En utredning på beställning från den borgerliga regeringen har genomförts där kårobligatoriet rekommenderas att försvinna till förmån för statsfinansierade studentorganisationer med frivilligt medlemskap. Den kår som har få medlemmar relativt sett lärosätets population kommer att få mindre pengar i kassan. Utmaningen ligger i att hitta smarta sätt att göra medlemskapet attraktivt för att på så sätt bli många och starka i frågor som ligger på kårernas bord. De flesta kårer vet att det inte är studentinflytandet per se som lockar flertalet, men däremot rabatter, bostäder, internetuppkopplingar, krogliv och mycket annat.
Arbetarrörelsen borde, i ljuset av de senaste 20 årens utveckling, genomsyras av samma krismedvetande. Visst, krisen har tagit sig andra uttryck och smugit sig på snarare än kraschlandat från ingenstans. Men medlemsorganisationerna blöder, om detta kan ej tvistas. Här är behovet av att knyta till sig förmåner som ger medlemskapet ”mervärde” som allra mest akut. Facken excellerar i nyttotänk med sina förmånliga försäkringar men också genom nya innovationer som Transports avtal med vägkrogskedjan Rasta om att tillhandahålla ljudböcker till långtradarchaffisarna. Ett projekt som gjort Transports medlemmar till de största konsumenterna av ljudlitteratur i landet.
Visst kan man tänka sig ett Vänstergym? Eller en Second hand-kedja i vänsterregi? Kampsportsklubb? Schackförening? Nattkaféer som alkoholfria sociala alternativ? Allt till extra bra priser vid uppvisande av medlemsskapsbevis? Javisst.
I Holland driver SP enklare sjukvårdsinrättningar i arbetarklassens bostadsområden. I Baskien äger den nationalistiska vänstern en bar- och restaurangkedja, så kallad Herriko Taberna.
Det här är partier som genom sina sidoprojekt och företag finns i arbetarklassens vardag och politiserar den genom andra vägar än gängse etablerade. Den svenska vänstern måste se och lära. När rörelsen blir en motmakt med egna resurser stärks vårt förhandlingsläge gentemot borgarna och kapitalet och blir till ett skydd när det blåser hårt.
I längden kan inga medlemsförmåner i världen rädda den rörelse som inte driver sina medlemmars intressen framåt, vilket förstås är grunden till medlemstappen i rörelsens partier och fack från första början. Men, ingenting får lämnas åt slumpen när vi kämpar för att återta det som förlorats.
maj 26th, 2008 at 1:03
Hey, det är konsumentmakt Martin!
;D
maj 26th, 2008 at 11:16
Tror du inte att det vore lättare för storförbunden att behålla sina medlemmar om de bara kämpade lite för dem? Visst Vårdförbundet strejkar, men först efter att det krävts från gräsrötterna. Men inte fan begär man sympatiåtgärder från andra TCO-förbunden eller från några LO-förbund. Så länge inte storförbunden har en analys och praktik som innefattar klasskampen så är det kört att behålla medlemmarna hur mycket rabatt på H&M eller internetuppkopplingar man än får på köpet.
maj 26th, 2008 at 12:32
Tycker stycket ovan ger uttryck för något som förtjänar och konkretiserar epiteten sekterism och reformism.
Jag tror facket ”blöder” för att de inte kämpar för medlemmarnas löner och arbetsvilkor (och opponerar mot den ekonomiska politiken som innebär onödigt hög arbetslöshet). Facket ska inte sälja ett livsstilspaket, att få folk att träna på vänstergym etc, utan öka polariseringen genom konkret klasskamp.
Intressant inlägg annars, eftersom idéerna är ganska ovanliga och utmanande. Kul initiativ med hela sajten f ö.
maj 26th, 2008 at 13:30
Jag håller så klart med er, varför jag var klok nog att slänga in brasklappen redan i sista stycket.
maj 26th, 2008 at 21:02
”I Baskien äger den nationalistiska vänstern en bar- och restaurangkedja, så kallad Herriko Taberna.”
Å de skulle vara ett föredöme, menar du? Fattar inte varför vissa fortsätter med att omhulda den baskiska nationalismen.
maj 26th, 2008 at 21:31
Klargörande: Jag håller med er i den bemärkelsen att jag inte tror att medlemsförmåner är där skon riktigt klämmer, jag ser det som en del i en större helhet. Sen riktar ni in kritiken lite väl mycket mot resonemanget kring facket, medan mina konkreta förslag handlar om vad partierna bör göra.
Sebastian: Kan du verkligen, efter att ha läst min text, påstå att jag ”omhuldar den baskiska nationalismen”? Läs igen
maj 29th, 2008 at 16:40
Arbetarrörelsens avgörande legitimering och själ är strejken. Det är det sätt dess medlemmar kan sätta sig i respekt på, och det enda sätt som finns att tvinga andra ovilliga parter att ta hänsyn till att arbetare finns och är människor.
Detta är inte strejkromantik. Det är slutsatsen av en särdeles torr vetenskaplig undersökning som genomfördes i mitten av 70-talet av herrar Charles Tilly och Edward Shorter och som heter Strikes in France.
Det är inte bara motparter som får respekt, utan även arbetarna själva säger Tilly och Shorter. Agerar de inte politiskt mister de självtilliten och tror sig inte längre om något. Och strejk är det lättaste sättet att agera politiskt på.
Enligt Tilly och Shorter.
maj 30th, 2008 at 16:38
uppenbarligen så skrevs den boken före vårdförbundets strejk. varken medlemmar eller motpart verkar ha fått så mycket respekt av den strejken, däremot är självförtroende hos finska sjuksköterskor i topp efter sitt massuppsägningshot. konstigt. en sociolog som har fel.
någon får ringa svenska akademin och be dom ändra definiontion på sociolog från ”Vetenskapsman som man kan åberopa i blogginlägg för att slippa argrumentera utifrån verkligheten” till ”Vetenskapsman som man kan åberopa i blogginlägg för att slippa argrumentera utifrån verkligheten men som ibland visar sig ha fel”. Dö jobbigt.
en annan tanke är att det kanske är att ta tillbaka mervärde och krossa kapitalets makt över sin klass som peppar arbetare och gör arbetsköpare rädda, obereonde om det görs genom masssjukskrivningar, hopp över spärrar, plundring och kravall, med en Luger P-38 mot chefens skalle eller genom en framgångsrik strejk som styrs från klassens bas.
enligt oss autonoma kommunister.
eller nått.
maj 31st, 2008 at 1:14
Johan; du skjuter lite över målet, du skulle väl knappast förneka det faktum att strejk är ett utmärkt sätt för arbetare att sätta sig i respekt, sen att inte alla strejker är lika bra, det skulle nog ingen heller förneka.
juni 3rd, 2008 at 0:57
Vad är det för skitsnack? Allt tyder väl snarare att strejken har gjorts till ett vapen riktat emot klassen. Vore mer intressant att utforska det och hitta nya vapen för kampen än att gråta över att facken förlorar medlemmar.
juni 3rd, 2008 at 10:24
Mats: Att strejk skulle vara ett vapen mot arbetarklassen? Kom igen nu, det är en sak att det finns en strategi från stora LO-förbund, åtminstone sen tidigt 1900-tal, att neutralisera radikala strömningar genom att mobilisera dem i en strejk och sen sänka strejken – men att gå därifrån till att säga att ”strejken” är ett vapen mot arbetarklassen… det är rätt dåligt teoretiserande.
juni 3rd, 2008 at 12:51
lefty: men 99% av alla strejker är från stora LO-förbund eller fack som agerar enligt precis samma dynamik (legalism, representation, inrutning, kontroll, byråkrati.). Visst kan fack tappa kontroll över strejken när medlemmarna tar över – se t.ex. Förenade Vårdares text om Vårdstrejkerna i danmark för ett aktuellt exempel – men när man talar om strejk i allmänhet så är det faktiskt strejk som regisserat skådespel för att behålla kontroll över militanta medlemmar som kommer till åtanke. Kolla har två artiklar om detta som är vettiga: http://kollamag.se/2008/05/30/blasningen och http://kollamag.se/2008/06/03/fejk-strejk/
sen sa jag faktiskt inte att alla strejker var kassa. om du läser tredje sista raden av mitt inlägg så framgår det att det vilken funktion en strejk fyller som är relevant. när den ökar arbetarautonomi och leder till större makt över produktion är den bra, annars är den det oftast inte.