Kommentarer till När medlemmarna tryter

Av: Johan

Johan — Tue, 03 Jun 2008 10:51:59 +0000

lefty: men 99% av alla strejker är från stora LO-förbund eller fack som agerar enligt precis samma dynamik (legalism, representation, inrutning, kontroll, byråkrati.). Visst kan fack tappa kontroll över strejken när medlemmarna tar över – se t.ex. Förenade Vårdares text om Vårdstrejkerna i danmark för ett aktuellt exempel – men när man talar om strejk i allmänhet så är det faktiskt strejk som regisserat skådespel för att behålla kontroll över militanta medlemmar som kommer till åtanke. Kolla har två artiklar om detta som är vettiga: http://kollamag.se/2008/05/30/blasningen och http://kollamag.se/2008/06/03/fejk-strejk/

sen sa jag faktiskt inte att alla strejker var kassa. om du läser tredje sista raden av mitt inlägg så framgår det att det vilken funktion en strejk fyller som är relevant. när den ökar arbetarautonomi och leder till större makt över produktion är den bra, annars är den det oftast inte.

Av: Lefty

Lefty — Tue, 03 Jun 2008 08:24:56 +0000

Mats: Att strejk skulle vara ett vapen mot arbetarklassen? Kom igen nu, det är en sak att det finns en strategi från stora LO-förbund, åtminstone sen tidigt 1900-tal, att neutralisera radikala strömningar genom att mobilisera dem i en strejk och sen sänka strejken – men att gå därifrån till att säga att ”strejken” är ett vapen mot arbetarklassen… det är rätt dåligt teoretiserande.

Av: Mats

Mats — Mon, 02 Jun 2008 22:57:29 +0000

Vad är det för skitsnack? Allt tyder väl snarare att strejken har gjorts till ett vapen riktat emot klassen. Vore mer intressant att utforska det och hitta nya vapen för kampen än att gråta över att facken förlorar medlemmar.

Av: Lefty

Lefty — Fri, 30 May 2008 23:14:54 +0000

Johan; du skjuter lite över målet, du skulle väl knappast förneka det faktum att strejk är ett utmärkt sätt för arbetare att sätta sig i respekt, sen att inte alla strejker är lika bra, det skulle nog ingen heller förneka.

Av: Johan

Johan — Fri, 30 May 2008 14:38:31 +0000

uppenbarligen så skrevs den boken före vårdförbundets strejk. varken medlemmar eller motpart verkar ha fått så mycket respekt av den strejken, däremot är självförtroende hos finska sjuksköterskor i topp efter sitt massuppsägningshot. konstigt. en sociolog som har fel.

någon får ringa svenska akademin och be dom ändra definiontion på sociolog från ”Vetenskapsman som man kan åberopa i blogginlägg för att slippa argrumentera utifrån verkligheten” till ”Vetenskapsman som man kan åberopa i blogginlägg för att slippa argrumentera utifrån verkligheten men som ibland visar sig ha fel”. Dö jobbigt.

en annan tanke är att det kanske är att ta tillbaka mervärde och krossa kapitalets makt över sin klass som peppar arbetare och gör arbetsköpare rädda, obereonde om det görs genom masssjukskrivningar, hopp över spärrar, plundring och kravall, med en Luger P-38 mot chefens skalle eller genom en framgångsrik strejk som styrs från klassens bas.

enligt oss autonoma kommunister.
eller nått.

Av: Jan Wiklund

Jan Wiklund — Thu, 29 May 2008 14:40:05 +0000

Arbetarrörelsens avgörande legitimering och själ är strejken. Det är det sätt dess medlemmar kan sätta sig i respekt på, och det enda sätt som finns att tvinga andra ovilliga parter att ta hänsyn till att arbetare finns och är människor.

Detta är inte strejkromantik. Det är slutsatsen av en särdeles torr vetenskaplig undersökning som genomfördes i mitten av 70-talet av herrar Charles Tilly och Edward Shorter och som heter Strikes in France.

Det är inte bara motparter som får respekt, utan även arbetarna själva säger Tilly och Shorter. Agerar de inte politiskt mister de självtilliten och tror sig inte längre om något. Och strejk är det lättaste sättet att agera politiskt på.

Enligt Tilly och Shorter.

Av: martin

martin — Mon, 26 May 2008 19:31:25 +0000

Klargörande: Jag håller med er i den bemärkelsen att jag inte tror att medlemsförmåner är där skon riktigt klämmer, jag ser det som en del i en större helhet. Sen riktar ni in kritiken lite väl mycket mot resonemanget kring facket, medan mina konkreta förslag handlar om vad partierna bör göra.

Sebastian: Kan du verkligen, efter att ha läst min text, påstå att jag ”omhuldar den baskiska nationalismen”? Läs igen

Av: Sebastian

Sebastian — Mon, 26 May 2008 19:02:28 +0000

”I Baskien äger den nationalistiska vänstern en bar- och restaurangkedja, så kallad Herriko Taberna.”

Å de skulle vara ett föredöme, menar du? Fattar inte varför vissa fortsätter med att omhulda den baskiska nationalismen.

Av: martin

martin — Mon, 26 May 2008 11:30:52 +0000

Jag håller så klart med er, varför jag var klok nog att slänga in brasklappen redan i sista stycket.

Av: Jonas2

Jonas2 — Mon, 26 May 2008 10:32:04 +0000

Tycker stycket ovan ger uttryck för något som förtjänar och konkretiserar epiteten sekterism och reformism.

Jag tror facket ”blöder” för att de inte kämpar för medlemmarnas löner och arbetsvilkor (och opponerar mot den ekonomiska politiken som innebär onödigt hög arbetslöshet). Facket ska inte sälja ett livsstilspaket, att få folk att träna på vänstergym etc, utan öka polariseringen genom konkret klasskamp.

Intressant inlägg annars, eftersom idéerna är ganska ovanliga och utmanande. Kul initiativ med hela sajten f ö.