Tid att flytta fram positionerna
Finanssystemets kris ger oss ingen ro, varje dag serveras nyhetskonsumenter redogörelser om konkurser, börsfall och statliga reaktioner. Det som nu händer är det nya milleniets andra ödesfråga efter klimatet som nyliberalerna inte förmår svara på.
Frågor som tarvar vänstersvar är såklart tacksamma, det flyttar fram positionerna och andra resonemang än gängse får sola sig lite i mediauppmärksamhetens glans. Men hoppas inte för mycket, i grunden är förmågan att förvalta det tillfälligt utökade svängrummet avhängigt grad av organisation, aggression och politisk fingertoppskänsla.
Vi lever fortfarande i de taktiska reträtternas tid. Vänsterpartiet har för varje år som gått lärt sig lite mer av spelet, skalat bort onödig frasradikalism och anpassat förhållningssätt och formuleringar för att lättare hitta strategiska allianser. En värdefull process, utan tvekan, men där blottas också en svaghet när vi nu går in på en politisk spelplan av en ny karaktär. Vänsterrörelsen är van vid att backa, så van att vi nästintill har glömt hur det är att slippa be om ursäkt för våra åsikter. I millennieskiftets stora frågor, Tobinskatt, irakkriget och 6 timmars arbetsdag har rörelsen lidit nederlag på nederlag. Vi är otroliga när det kommer till förmåga att resa oss och gräva nya skyttegravar, men tron på faktisk framgång är det sämre med…
När Vänsterpartiets ekonomisk-politiske talesperson Ulla Andersson stod i riksdagens talarstol strax efter lunch under onsdagen, i den allmänpolitiska debatten, var det den ödmjukade, reträttaktiska vänstern som talade. Borgerligheten fick försäkringar om att Vänstern minsann inte ville förstatliga några banker, men man tycker däremot att det är rimligt att stöd till banksektorn villkoras mot statligt inflytande i densamma. Bara en liberal kan ha invändningar. Men tyvärr är det ju inte så, Vänsterpartiet står ensamma med den ganska så modesta hållningen. Det här vet Ulla och det är därför hon lägger ribban just där och ingen annanstans.
Men. Här finns läge att leda opinionen och flytta diskussionen närmare in på partiets eget programområde. Som Ehrenberg säger till Arbetaren, ”plötsligt finns det hur mycket pengar som helst”. Vi måste bara våga mer. Det kokar en ilska i breda folklager gentemot girigbukarna som leker med derivat – let´s go get them!
Det kanske inte är dags för motioner om förstatliganden, ännu, men låt oss börja diskussionen. Partier och folkrörelser är trögrörliga djur i allmänhet och nu när vi måste reorientera ligger försiktighetens våta duk och ger vårt mod en fet förkylning.
Använd krisen till att ifrågasätta samtliga reformer som lagt ut gemensamma resurser i privata händer, ta till exempel tillfället i akt att sätta igång en våg av kritik mot pensionsuppgörelsen, riv upp de gamla såren som aldrig läkt.
Nu är tiden inne att slita åt oss termen ”ansvarsfull” från nyliberalerna som aldrig förtjänat den. En större gemensam sektor, en jämnare inkomstfördelning, en statlig banksektor och många fler hyresrätter hade effektivt hållit krisen stången. Om termen ska ha någon som helst mening för människor av kött och blod är det där den ska grundas, inte i abstrakta illusioner om osynliga händer och skändliga vårdkontrakt till lägsta anbud.
oktober 19th, 2008 at 19:03
Tyvärr (?) är det nog så att man inte kan flytta fram positionerna med analyser och debatt enbart, det behövs en praktik. Och i det här fallet är den, enligt gammal god vänsterteori, facklig.
Det är bara arbetarfacklig militans som skapar efterfrågan på vänsterpolitik. Och sådan ser vi tyvärr inte så mycket av.
oktober 19th, 2008 at 22:04
Analys av Reinfeldt vore passande! Man kan inte säga att han går i reträtt, men dock använder han en liknande strategi; att vandra in i motståndarens domäner för att på så sätt mildra motsättningen mellan hans idéer och de andras. Ett fult men effektivt sätt. Alltså, vänstern borde sluta gå i reträtt, och istället öppna de dörrar de kan högerut vidöppna! Haka på och ta över bra saker i Reinfeldts politik. Och snart kommer de i den blågrönröda (brungrå?)mitten förstå och lyssna även till Vänsterpartiet.
Jag tänkte just på Migrationsverkets privata konsulthjälp tex., är inte den idéen intressant även i ett vänsterstyrt Sverige?
oktober 19th, 2008 at 22:11
Nu missförstås jag kanske! Jag menar att Vänsterpartiet skulle kunna driva en mer radikal politik än idag, om de samtidigt öppnar dörrarna mot högern. Som Reinfeldt gör nu; driver en äkta högerpolitik, men med fingrarna i sossarnas kakburk.
oktober 20th, 2008 at 14:00
Vad, rent konkret, av den klassiska högerpolitiken tycker du att vänsterpartiet borde ta till sig?
oktober 22nd, 2008 at 0:02
Jag tror inte att lösningen på Vänsterpartiet, eller för den delen (resten av) arbetarrörelsens problem ligger i att anamma högerpolitik (ännu mer) och hjälpa till att försämra för arbetarklassen.
Hellre då ett Vänsterparti som bara sträcker upp händerna i luften och bara; ”jag skiter i!” Och sen vägrar samarbeta med Sahlins SAP och om det fäller sosseregeringen… so be it.
Hellre en vänster som bedriver realistisk (inte i borgerlig bemärkelse) och välbehövd arbetarklassorienterad politik men som står utanför en eventuell högersosseregering med liberala hippies som samarbetspartner.
oktober 22nd, 2008 at 15:13
Högern är inte onda människor. De är heller inte ointelligenta. Det finns naturligtvis saker som vänstern kan ta till sig av deras politiska grepp. Att använda sig av privata konsulter för att få nya vinklar inom en myndighet, innebär inte högerpolitik, även om det ser ut så.
Vänstern dras mot mitten för att fånga väljare där. Hur kommer det sig att högerregeringen nu kan föra sin högerpolitik intakt, OCH fånga gamla sosseväljare?
Vänstern ska inte byggas på högerhat. Högern vann (enbart) genom att tona ner sin hatstämning mot vänstern.
oktober 22nd, 2008 at 15:44
Självklart finns det inga onda människor, det har ingen heller påstått. Däremot har jag svårt att se att privata konsulter som hjälper myndigheter är någon superviktig fråga som kommer flytta fram arbetarklassens positioner. Och det är ju trots allt det det handlar om, inte att locka väljare, vinna val eller nåt annat. Det handlar om att jag som arbetare får det mycket bättre i ett samhälle som präglas av socialism än i ett samhälle som dagens Sverige.
Ang. vad (v) borde göra är det såklart att dumpa sossarna och miljömupparna och presentera ett radikalt, antikapitalistiskt, socialistiskt alternativ. Men det har jag tyvärr inga stora förhoppningar på för tillfället…
oktober 26th, 2008 at 15:00
Altså vad regeringen kommer bestå av blir ju inte klart förrän efter valet… Jag är mer orolig för att ett mesigt vänsterparti utan egen politik kommer under 4%.
november 3rd, 2008 at 14:49
För att driva igenom vänsterpolitik måste man ha makt, och därför är det viktigaste i nuläget att locka väljare/sympatisörer. Tyvärr vinner man inga val idag utan att få med sig mittenväljarna (och kanske en och annan sd-väljare..). Att enbart satsa på de frågor man som vänstermänniska intresserar sig för är dömt att misslyckas. Jag anser inte att vänstern ska lägga sig platt, men vi måste bli bättre på att visa intresse för företagare, skattehatare et.c. Vi måste vara lika smarta som snälla. Jag hoppas på att vänsterpartiet för fram sin politik tydligt, att de vågar ta fajten och stå upp för vad de tror på. De kan bli hur stora somhelst 2010! Men inte utan de veliga mittenväljarna som just nu lyssnar på Reinfeldt/Borg.