Vänstern kongressar

Vänsterpartiet kongressar i Norrköping fredag till söndag och Dagens Konflikt finns på plats under hela helgen.

Det första som slår en läsare av den skörd av motioner som inkommit till Vänsterpartiets kongress i Norrköping, med start idag, är dess kraftiga slagsida åt partiprogrammet. Det är vad partiet ska tycka, inte vad partiet ska göra, som står i fokus. Och det är klart, tyckandet definierar vad partiet är och sätter ramar både för de förtroendevalda men också för medlemmarna. Står en medlem för långt ifrån partiets program så kanske han eller hon borde överväga sitt medlemskap. Principprogrammet blir för vissa en självklar referens i interna debatter som ett tungt vägande argument när rätt ska skiljas från fel.

Men för den som är van att betrakta alla sorters principprogram som ord på en lunta med papper som ligger längst inne i arkivet tills att det blir dags för revidering igen, så framstår prioriteringen som minst sagt märklig.

För även om partiet styrs av programmet så är det verksamhetsplanen, eller i Vänsterpartiets fall, kongressuttalandet, som anger riktningen under den närmsta tiden. Här brinner medlemmarnas intresse inte fullt lika intensivt.

Kanske är det så att ett vänsterparti under en aggressiv högerregering har väldigt få val, står relativt enade ställda inför uppenbara prioriteringar i kampen mot högern och att det därmed inte finns några större kontroverser rörande vad partiet faktiskt ska göra. Kongressuttalandet fastställer den inslagna vägen mot att bli gräsrotspartiet som jobbar nära människors verklighet som en vital del av vardagskampen. Där finns också en påminnelse om att det inte ska innebära en urvattning av partiets politik, men skönjas kan ett mer strategiskt förhållningssätt, till exempel i frågan om sex timmars arbetsdag.

Stora strider under kongressen verkar bli just förflyttandet av 6-timmars arbetsdag från förhandlingskrav till långsiktigt krav samt ekologismens närvaro i partiprogrammet (Står Vänsterpartiet på ekologisk grund?). Striden står här mellan en ekologiskt anstruken hållning där relationen människa-natur formuleras som en separat relation och en mer marxistisk där relationen gentemot naturen hänförs till mellanmänskliga relationer, utan att för den skull förminskas. Förekommit har också motioner om debatter om feminismens ställning i partiet. En rad motioner från samma herrar har lagts där termen patriarkat ska bytas mot genusordning för att män inte ska skrämmas bort från partiets politik. Andra oroar sig för att partiets nya retorik om arbetsmarknaden utgör en väg tillbaka till en endimensionell syn på samhällstrukturer där klass sätts över allt annat.

Trots detta har kongressens förspel präglats just av dess frånvaro av stora stridigheter, av det relativa arbetslugn som sätter stämningen i partiet. Det här är året där den hållning som under ett år har vuxit sig till norm, med goda exempel från Norge och Holland som innefattar vardagskamp och ett lyssnande och öppet förhållningssätt till väljare, stadfästs. Mycket ska till för att rubba det.

I borgerlig media kastas de vanliga harangerna fram om ”grumlig demokratisyn” och ”traditionalisterna dominerar” vilket förstås är den etablerade strategin sedan gammalt; kör floskler om koppling till det forna östblocket så slipper vi lyssna på vad partiet faktiskt vill.

Läs mer på Vänsterpartiets kongressida.