Breddad djungel till högre utbildning
Nu är det snart dags för en ny termin på högskolan. Många nya studenter ska börja plugga samtidigt som jag gör min sista. Mycket har förändrats sen jag började läsa för 6 år sedan. Från och med 2010 blir det svårare, särskilt för de som inte valde ”rätt” redan när de var 14 år gamla.
Högre utbildning och forskning är och förblir ett av de centrala fundamenten för att Sverige ska kunna bli ett fantastiskt land. Att studera är för många en självklarhet, men för många andra är det näst intill oöverstigligt att ta steget in i högskolan. För att underlätta för personer från studieovana miljöer att börja studera har många satsningar gjorts. Fler utbildningsplatser, fler lärosäten, barntillägg i studiemedlet och grundläggande behörighet till alla oavsett gymnasieprogram. Propositionen ”den öppna högskolan” från 2001 var ett ambitiöst projekt att ta ett helhetsgrepp i frågan. Fördjupat samarbete med komvux. Breddade basår som ger grundläggande och behörighet. Uppdrag åt lärosätena att aktivt jobba med frågan.
Under den borgerliga regeringen har utvecklingen gått åt rakt motsatt håll. Nu kan man gå ett komplett gymnasieprogram utan att läsa grundläggande behörighet i Svenska, matte och Engelska. På andra änden av skalan har Jan Björklund plockat billiga politiska poänger på att ge så kallade extra meritpoäng till de som läser svårare kurser i engelska och matte samt ytterligare språk. Konsekvensen av detta är att betyg inte blir jämförbara över tid. 20,0 har ökats till 22,0 om man väljer rätt kurser. Arbetslivserfarenhet är inget som ger extra kvalifikationer i kombination med högskoleprovet. Komvux har stängt för kompletteringsläsning och upplästa betyg har hamnat i en B-kvot.
Sammantaget gäller att öppningarna till högskolan systematiskt murats igen för de som kommit en bit i livet och valen som avgör din framtid flyttas allt längre ned i åldrarna.
Idag måste du göra rätt val i årskurs nio för att inte bränna dina chanser att komma in på attraktiva program. Ett akademiskt problem må tyckas, men det är på programmen med hög intagningspoäng som den breddade rekryteringen behövs som bäst. Konst, juridik, medicin, arkitektur och handelshögskolornas ekonomiprogram. Här är den sociala snedrekryteringen som störst och här cementeras medel- och överklassens makt.
Den djungel av val som skapats tidigt i livet utestänger de som inte har förutsättningarna med sig hemifrån. Att lägga dessa beslut i en 15-årings händer och därmed i deras föräldrars är en cynisk och beräknande politik. Äpplet faller inte långt från trädet och detta är sant, inte bara i fråga om högre utbildning utan också, i fråga om värderingar. Akademiker är i hög utsträckning liberala, möjligtvis med prefixet social. På detta sätt återföds värderingar och makt om och om igen. Den lilla strimma hopp av att bryta trenden håller på att förgöras på ett grymt sätt.
Många är problemen och lika svårt känns det att veta var man ska börja. Vad som däremot är uppenbart är att ”reset-knappen” måste tryckas in på själva meriteringssystemet till högre utbildning.
- Kurser måste vara lika mycket värda oavsett när, var och vilka man läst
- Slutbetyg istället för kursbetyg ger möjlighet att komma igen under gymnasiet
- Arbetslivserfarenhet måste åter värderas
- Komvux måste öppnas upp för alla och resurser satsas på vuxenutbilding
- Gymnasiet måste ge alla grundläggande behörighet till högskolan
- Kvotering av underrepresenterade grupper måste tillåtas för att öka mångfalden
Det är en fråga om makt över de samhällets institutioner som styr den värld vi lever i. Det är en fråga om demokrati. Det är en kamp om allas lika rätt till kunskap.
1 kommentar till artikeln




