Sociala medier och sociala rörelser
I dagarna var det nästan exakt ett år sedan Twitter officiellt slog igenom i Sverige. Under Januari 2009 började alla större tidningar att rapportera om hur politiker tog sig in på Twitters arena och hur Twitter i sin tur tog sig in på politikens.
I den stundtals schizofrena debatten om Twitters (och sociala mediers) politiska tyngd brukar två olika sidor lyftas fram av PR-evangelisterna. Vem som helst kan komma till tals på Twitter och Vem som helst kan föra dialog med våra folkvalda politiker på Twitter.
Det första argumentet är av en vanlig teknikpositivistisk tradition. CD-skivan skulle göra det möjligt för vem som helst att bli blockbuster-artist över en natt. DVD-skivan skulle revolutionera mediautbudet på ett sätt som idag endast kan tillskrivas piratkopieringen över Internet. För att inte tala om hur det lät när tillgången till Internet slog igenom och vem som helst skulle kunna bli en mäktig mediamogul genom att skaffa en webbsida på Geocities eller Spray.
Men kompaktskivan och den digitala videodiskens revolutionerande teknik styrde inte över distributionsnätverken, handeln och skivbolagen. Vem som spelades i våra stereoanläggningar bestämdes inte ytterst utav materialkostnaderna för CD-skivorna. Och idag kan vi nästan tragikomiskt se på hur det vi diskuterar på våra hemsnickrade webbsidor är just de ämnen som politiker och näringsliv planterat på DN-debatt.
Det andra argumentet är dumt av helt andra anledningar. Dels för att det förutsätter att det inte finns en god dialog mellan medborgare och folkvalda idag. Men också för att det bara har visat sig funka så länge det politiska samtalet inte börjar likna ett blåsväder. Madeleine Sjöstedt som fått mycket beröm för sin aktivitet inom sociala medier valde att skicka sin medarbetare för att ta hand om de jobbiga kommentarerna på hennes blogg. De allra jobbigaste kritikerna valde hon helt enkelt att inte publicera eller besvara.
Men finns det då inga virila politiska rörelser på Twitter? Jo självklart finns det det. Precis som det funnits på gator & på torg, i stencilerade flygblad & i tabloider, på stenkakor & på DVD-skivor eller på bloggar & Facebook. Det hör till folkrörelsers natur att ta sig utryck i alla möjliga former. FRA-motståndet är ett tydligt exempel på det som Alberto Melucci beskrev som komplicerade nätverk med bas i osynliga nätverk i vår vardag och mindre i offentliga och kollektiva handlingar. En hetrogen och ibland även splittrad rörelse som binds samman av gemensamma värderingar och ytterst i känslan av att vara delaktig.
Så låt oss se bortom Twitter för en stund. Låt oss se progressiva rörelsers styrka – såväl i Iran som i Borlänge – inte som styrkan hos sociala medier utan som styrkan hos sociala rörelser.
Mer information
Folkrorelser.nu
New perspectives on social movements, an interview with Alberto Melucci
Missa inte heller att följa Tankesmedjan Konflikt på Twitter och på Facebook…
6 kommentarer





