Någon kanske reagerar på att yttrandefriheten den senaste veckan har fått tusen gränser, när den var så gränslös för bara något år sedan i samband med Muhammedkarikatyrerna. Men det är inget att oroa sig över, den västerländska yttrandefriheten har inte förändrats. Det är så här den ser ut: gränslös mot muslimer och alla som saknar reell makt, begränsad när den ska användas mot makten.

Två västerländska fatwor visar var gränserna för yttrandefriheten går: en utfärdad av konservativa och fegliberaler som vill se Julian Assanges huvud på ett fat. Och en fatwa från motståndarsidans reptilhjärnor som påhejar mordhot riktat mot framförallt en av de kvinnor som anmälde Assange för våldtäkt. Med en känd antisemit vid namn Israel Shami som huvudkälla för påståenden som att hon skulle vara CIA-agent för att hon är emot Castro-regimen.

Så vilken sida ska man välja? De går inte att välja, vilket den radikala feministiska vänstern insett, utan detta är två fatwor i resonans som bara bekräftar den liberala patriarkala demokratins tillkortakommanden.

Vi har lärt oss mycket den senaste tiden. Till exempel att feminister inte kan bli våldtagna (tack Omvärldsanalys och resten av världen). Att den ”fria världen” har rätt att vara ”ofria världen” i förebyggande syfte (tack Roland Poirer Martinsson), att krig och ockupation är diplomati (tack Carl Bildt), att det mest oroande i dokumenten är att den amerikanska supermakten är för mjuk (tack Peter Wolodarski) och att det är USA och Israel som egentligen är bakom läckorna som är en psykologisk krigsföring mot Iran (tack Ahmadinejad).

Genom ovanstående skitsnack har maktens olika skepnader hanterat Wikileaks: genom att göra en förvirrande karusell av det hela oskadliggörs innehållet i dokumenten. Och makthavarna är lugna, de vet ju att konsekvenserna är ringa.

Den liberala västerländska manliga demokratin må krackelerar något dessa dagar, men den kommer att resa sig igen. För den definierar sig precis som vi har sett de senaste dagarna. I stort är den ganska nöjd med sig självt, vilket gör den mesta av den liberala kritiken mot den mest ett alibi.

Ansvaret på vänstern är desto större. Men en vänster som inte har en egen analys utan nöjer sig med sexistisk skåpmat och oreflekterat lyssnar på antisemiter, har inget alternativ att komma med. De vänsterradikala borde istället gräva i dokumenten och ta fram det som journalisterna och makthavarna försöker dölja. Och se sig om. För samtidigt som denna soppa har pågått har en unik terrordom gått oss obemärkt förbi. Två män i Göteborg fått en dom på fyra år för ”terrorplaner”. De talade om bröllop och giftermål på telefon, Säpo hör självmordsattack. De erkänner att de har varit i Somalia, de blir direkt kopplade till Al-Shabab. Två personer i juryn ville fria helt medan de andra röstade för fyra års fängelse, vilket gör domen unik. Domen bekräftar Wikileaks-dokumenten, att Sverige och USA är på samma sida i det smutsiga och oärliga kriget mot terrorn.

Om detta borde vänstern tala om och göra något för de personer, framförallt muslimer, som drabbas just nu. Inte engagera sig för en man som är misstänkt för våldtäkt bara för att han råkar ha bra värderingar i övrigt.

Läs också:
Anna Hellgren om kvinnohatarna
Grunderna i anklagelserna mot Asange
Hanna Fridén om den svenska lagstiftningen om våldtäkt
Josefin Brink om problemet med den manliga kulten kring Assange
Ytterst graverande är också att den antisemitiska Shamir är Wikileaks samarbetsperson i Ryssland och att hans son Johannes Wahlström är den personen i Sverige. Wahlström har fått anklagelser om antisemitism efter en artikel i Ordfront.
Och på måndag startar ett alternativ till Wikileaks av avhopparna som kallas Openleaks. Det återstår att se om det faktiskt kan ersätta Wikileaks arbete. Vi kommer sannolikt se fler alternativ, vilket ytterligare talar för att vi inte behöver offra allt vi tror på för Wikileaks ledning.

När Mona Sahlin gav sitt avskedstal på Socialdemokraternas förtroenderåd häromdagen var det uppenbart att hon riktade sig till ett parti i ideologisk kris. ”Det ska löna sig att arbeta” sade Sahlin, liksom för att markera att det enda parti man kan acceptera att stå i opposition till är sitt eget. Man ska bli ett arbetarparti, [...]

Egenansvar är ett ord som i den etablerade politiken oftast hörs från Folkpartiet och i korridorerna hos Integrations- och jämställdhetsdepartementet. Nästan uteslutande har ordet används för att legitimera nedskärningar i social välfärd för redan utsatta grupper. När den Netroots-baserade Öppna Kriskommissionen marknadsför sin senaste rapport på Dagens Arena så är det just begrepp som ”Egenansvar” [...]

Just nu pågår hemliga förhandlingar om betygssystemet mellan regeringen och Socialdemokraterna. Det verkar som att blocköverskridande uppgörelser är den nya strategin, först Afghanistan och nu det här. I värsta fall har vi bara sett början. I vilket fall har vi hittills inte sett någon opposition värd namnet. Kanske är det så att Socialdemokraterna egentligen gillar [...]

Imorgon går årets Socialistiska Forum i stockholm av stapeln, detta år på temat ”vänsterns kris”. Schemat är som vanligt fyllt med både mer och mindre intressanta föredrag, debatter och kulturevenemang. Dagens Konflikt har frågat några av sina skribenter vilka punkter de absolut inte tycker att man får missa i år. Och varför. RÖD STJÄRNA ÖVER [...]

Det finns en berättelse från vänster, före, under och efter valet. Men det är inte en berättelse om framtiden, istället behandlar den det förflutna och börjar med orden “Vi byggde landet…” och slutar med “…men Timbro monterade ner det”. Vänstersossar, vänsterpartister och rörelsens intellektuella ställer mangrant upp på berättelsen till nackdel för framtidsanalysens spänst. Här, [...]

Vem älskar individualiserad föräldraförsäkring? Utanför kretsen av teoretiskt medvetna feminister, väldigt få. Blotta tanken att staten ska lägga sig i hur vi delar upp ansvaret för och samvaron med våra barn är motbjudande för en majoritet av svenska folket. Stödet för förslaget har varierat något över tid, men en stabil majoritet förblir emot. I april [...]

I veckan som gick deltog Tankesmedjan Konflikt i en diskussion om vänsterns opinionsarbete tillsammans med representanter från Cogito och Arbetarrörelsens Tankesmedja. Här följer en sammanfattning om vår ingång i problemställningen. Att progressiva röster formerar sig runt tankesmedjor är ett relativt ungt fenomen i Sverige. Om man bortser ifrån Centrum för marxistiska samhällsstudier som gränsar mellan [...]