Att lära sig leva med Islam
Alla som brukar läsa Newsweek vet att det för det mesta är bortkastad tid, man vet sedan innan vad de kommer att skriva och den främsta anledningen att bläddra igenom den är att det kan vara bra att veta vilken radda liberala ståndpunkter som är på tapeten för tillfället.
Därför är det överraskande att ett nyligt nummer faktiskt innehöll en artikel som var intressant och tankeväckande, i all sin allmängiltighet. Läs gärna Fareed Zakarias artikel ”Learning to live with radical Islam” och de uppföljande artiklarna som diskuterar situationen i Irak och Afghanistan.
Där skrivs rakt upp och ned vad antikrigsvänstern sa när USA urskillningslöst bombade sin gamla vän Saddam Hussein och gav sig ut på jakt efter sin andra gamla allierade Bin Laden. Först och främst, man kan inte bomba fram demokrati.
”Recognizing the reality of radical Islam is entirely different from accepting its ideas. We should mount a spirited defense of our views and values. We should pursue aggressively policies that will make these values succeed. Such efforts are often difficult and take time—rebuilding state structures, providing secular education, reducing corruption—but we should help societies making these efforts. The mere fact that we are working in these countries on these issues—and not simply bombing, killing and capturing — might change the atmosphere surrounding the U.S. involvement in this struggle.”
Vore det inte för att han värnar just USA:s roll så skulle ju Zakarias låta som vilken socialist som helst; de materiella villkoren som ger upphov till fundamentalism måste förändras. Fred, bröd och frihet. Men vänta nu, är inte det en naiv inställning som grundar sig en reflexmässig motvilja mot allt USA gör? Tydligen inte nu längre, när dammet från bomberna lagt sig så finns det ett visst uttrymme för eftertankens kranka blekhet. Då finner man två saker. För det första, kriget handlade aldrig om demokratiska värderingar om någon nu trodde det. För det andra; en fundamentalistisk Islamist blir ett problem för USA i just de ögonblick då de motsätter sig just USA:s rätt till världsherravälde. Som en f.d. CIA-analytiker säger i artikeln ”Målet är att bekämpa ‘Bin Ladenismen’. Moderata muslimer är inte svaret. Shiitiska präster och Sunnifundamentalister är vår räddning från framtida 9/11″.
Ordagrant. Uttryckligen. Ärligt. USA har inga problem med fundamentalism, inte ens av den Islamistiska sorten (då vi för tillfället bortser från marknadsfundamentalismen som orsakade slakten i Latinamerika), så länge fundamentalisterna bibehåller stabiliteten och vänskapen med USA, på hemmaplan i de oljeproducerande regionerna.
Eller vad sägs om att domaren i Afghanistans högsta domstol, utsedd av USA, vill förbjuda kvinnor att sjunga på tv, förbjuda kabel-tv helt och hållet, införa könssegregerade skolor och dömde två journalister till döden för att de kallade Islam för reaktionärt.
Men trots att man retar sig på att artikelns perspektiv är att försöka justera USA:s interventioner snarare än att lämna dem därhän, så är analysen ett stort steg i rätt riktning. Ett land som angrips tenderar att mobilisera mot angriparen – om de som har vapenkraft är Islamistiska fundamentalister (vapen de fått från USA till att börja med) så kommer folk att samlas kring dem. Vill man däremot, på riktigt, främja en progressiv utveckling i ett område, då ger man bistånd till progressiva krafter. Då bygger man skolor. Då organiserar man fack. Då gör man allt det där naiva som vänstern försökte diskutera när liberalerna hejade fram bombmattor.
På sätt och vis är det ödets ironi, att när Fredrik Federley skänkar pengar till Israels barnamord och Fredrik Malm manar till angrepp på Iran, då rekryterar de samtidigt heliga soldater till fundamentalisterna.
mars 27th, 2009 at 14:12
Mycket läsvärt!
mars 27th, 2009 at 15:28
Jag läste i Tvärdrag om en SSUare som varit i Afghanistan och han argumenterade för att man måste vara där för att ”stoppa talibanerna”. Men i själva verket blir ju de svenska trupperna en skyddsstyrka för de fundamentalister som lyckas förhandla sig till en del av makten från USA. Kan inte Sverige stödja fria fackföreningar och kvinnogrupper i Afghanistan istället för att upprätthålla status que med trupper?
mars 27th, 2009 at 15:30
Håller med Kristina.
mars 27th, 2009 at 16:19
”Israels barnamord” Där försvann all trovärdighet.
mars 27th, 2009 at 16:57
Pär: Så vad ska man kalla de mördade barnen i Gaza som Israel, antingen medvetet eller genom ointresse för civila konsekvenser, bombade både traditionellt och med fosfor?
Var de inte barn? Var de krigförande barn? Varför är det inte barnamord?
(för att inte blanda in andra historiska massakrer som Israel är skyldiga eller medskyldiga till)
mars 27th, 2009 at 17:08
Cosmo K: Exakt!
Varför bomba Iran när man kan smuggla in pengar och ge stöd till fackföreningarna?
När det begav sig så åkte Metalls kassör till Brasilien med en väska fylld med dollarsedlar. Mottagren var Metallarbetarledaren Lula.
Solidaritet ffs
mars 28th, 2009 at 1:40
Mycket ärlig och sympatisk artikel. Bara ett Gott samvete ser/väljer att se vad som händer bakom kulisserna…Själv är jag stolt muslim, men djupt ledsen över islamofobin man stöter på dagligen. Vår samtid saknar toleransen.
Tummen upp för dig!
mars 29th, 2009 at 14:57
För att ställa en något negrianskt riktad fråga: Arbetarklassen gör bättre i att agera rebelliskt inom det den imperiella ordningen, än barbariskt utifrån?
april 2nd, 2009 at 13:15
a) Faktafel: det amerikanska stödet till bin Laden var icke-existerande, stödet till Iran och Irak gick primärt ut på att binda upp två läbbiga diktaturer i ett krig och islamistiska fundamentalister har inte amerikanska vapen (det hade inte heller Afghanistan eller Irak).
b) Att bygga upp vettiga strukturer i Irak och Afghanistan är vad USA försökt göra i åratal. På intet sätt nytt men ett helsickes svårt arbete.
c) Antagandet ”misär -> fundamentalist” är fel. 911-kaparna tillhörde huvudsakligen välmående saudisk medelklass. bin Laden själv växte upp i en snorrik familj. Senaste gruppen självmordsbombare i England var läkare.
d) Vilket land har problem med fundamentalister så länge de själva inte drabbas? USA är i detta avseende identiskt med Sverige.
april 2nd, 2009 at 22:26
a) Stödet från USA till Mujaheddin i deras konflikt med Sovjet är väldokumenterat, förra gången amerikanska vapen användes i Kabul. Samma sak gäller för amerikansk vapenexport till Irak.
b) Det beror ju på vad man menar med vettiga strukturer; om det handlar om en stabil tillförsel av olja och att spela ut lokala intressen i interna krig så visst. Om man vill se en demokratisk utveckling så nej.
c) det de alla har gemensamt är att de kommer från och/eller identifierar sig med en del av världen som lever i stor misär, och att de reagerar på en (sann eller falsk) bild av vilka som orsakar den misären
d) ett land som påstår sig föra krig för universalistiska värden måste nog försöka säga sig ha det, ”liberate the Iraqi peope” du vet.
april 3rd, 2009 at 16:31
a) Det amerikanska stödet sändes till Pakistan som sedan fördelade ut vapen, pengar mm. till olika mujahedin-falanger. Jänkarna hade nästan aldrig någon direktkontakt med afghanerna, och definitivt inte bin Laden som redan på tidigt 80-tal hatade USA. bin Laden stod dessutom mest för logistik och ekonomiskt stöd till afghanerna, inte som krigare. ”Allierade” är att överdriva med mer än vad en SCUD-missil brukar missa.
Vilken amerikansk vapenexport gick till Irak under Saddams styre, utöver de 24 helikoptrarna? Michael Moore hävdade i ”Bowling for Columbine” att Irak invaderade Kuwait med amerikanska vapen, men illustrerade detta med en _sovjetisk_ BMP-2. Har du bättre data än SIPRI?
b) Hålla allmänna val, bygga upp VA, elnät och vägar, skolor, skapa en icke-korrumperad statsförvaltning och polis, driva lokala AMS-projekt – och lite mer.
c) Men då ägnar de sig åt rena fantasier. Inget du, jag eller USA gör kan förhindra dem från att utföra framtida terrordåd. Det är ju till och med meningslöst att förändra de materiella villkoren, eftersom de kommer ignorera fallande barnadödlighet, höjd levandsstandard, avveckad diktatur osv.
d) Jag vidhåller min tes: länder har inga problem alls att ignorera massakrer, folkmord och diktatur, så länge det inte drabbar / hotar dem själva. Först då händer något.