Bilden av terrorvänstern rena fantasier
Har vi en ny terrorvänster i Sverige? Nej, vi har inte haft någon terrorvänster sedan förra sekelskiftet. Då var det socialdemokraternas ungdomsförbund som sprängde strejkbrytare och slogs mot brunskjortor.
När IRA nu skjuter poliser, ETA spränger hus och resten av Europa står i lågor från studentuppror så är det som att den svenska högern saknar en riktig väpnad vänstergrupp att oroa sig över.
”Var är AFA-demonstranterna?”, undrade en besviken journalistkår efter första dagen av Davis Cup-matchen. Andra dagen fick de sitt lystmäte, i en kvart slängde några svartklädda färgägg och sparkade på bepansrade bilar som polisen fraktat dit av just den anledningen.
mars 16th, 2009 at 18:42
Ännu en artikel där du blandar bort korten, böjer på sanningen, försvarar genom att bortförklara osv. Precis som våra kära politiker. Likt tv4:as ”Parlamentet” hysteriskt roliga övning där man inte ska säga ”ja” eller ”nej”. Jag förstår syftet, men finns det verkligen inte bättre sätt att få en militant vänsterrörelse att inte anses som extremistisk och anses som ”respektabel” (vilket jag antar är syftet bakom artikeln) än att blanda in denna sort av politikersnack? Jag tror snarare det är kontraproduktivt, bättre att i så fall säga sanningen och stå för den. Istället ha jävligt bra argument för varför man gör som man gör.
Som exempel, om nu någon inte förstår alls vad jag menar: ”ens i sina mest militanta stunder, kommer sällan längre än till skadegörelse.” Tror Petter är mycket medveten om att nazister och annat pack blivit och blir rejält misshandlade då och då, som exempel. Det är sant att den utomparlamentariska vänstern inte kan betraktas som terrorister, men det är inte sant att det mest militanta som den utomparlamentariska vänstern pysslar med är skadegörelse…
mars 16th, 2009 at 20:54
jaja; Jämför med de referenser som Anders Bergman ger, och som Petter verkar polemisera mot, det är i alla fall de jag ser nämnda i artikeln, dvs. Raf, 2Juni och IRA så är väl några spöade nassar inte så mycket att vifta om. Är det nödvändigtvis mer militant att spöa nassar än att rikta skadegörelse mot ekonomiska intressen? Det sistnämnda riktar sig ju åtminstone mot riktiga politiska strukturer å är inte gängkrig mellan olika grupper med -front på slutet.
Jag tror snarare att om man hållit sig till att bara spöa nassar så hade ingen brytt sig särskilt mycket, det är när man ger sig på saker närmare civilsamhället som ”samhället” också blir upprört, och då passar de på att räkna upp några spöade nassar.
Det är inte det att vi inte har en rörelse som åtminstone ser sig själv som militant, det sorgliga är bara att den är så dålig på det och så fjärran från att åstadkomma något. Men är det identitet och bild man är intresserad av så räcker väl det.
mars 17th, 2009 at 10:14
Redaktionen ber ödmjukast om en bättre ton i debatten.
mars 23rd, 2009 at 14:03
Det är riktigt, vi kanske inte har någon riktig terrorvänster. Än. Men de är på god väg.
mars 23rd, 2009 at 14:41
SuneG: Jag kan verkligen inte se några sådana tendenser, annat var det kanske på 70-talet.