Själv kan jag ana flera spår mellan den andra och tredje falangen som du beskriver, där delar av miljörörelsen rör sig mellan radikalitet och tillväxtkritik parat med ett visst främlingsskap inför socialismen som idéhistoria å andra sidan. Den finns i varierande omfattning orienterad i Miljöpartiet, Miljöförbundet Jordens Vänner och Attac med flera. Här kan man också ana en mångfald med inriktningar, allt ifrån de som sällar sig till en större frihetlig radikalitet till de som är mer instrumentella i sina begränsade reformprogram.

Förenklingar riskerar öppna upp för alltför lättvindiga avståndstaganden gentemot den mer reformistiskt sinnade miljörörelsen. Samtidigt kommer alltid kritik att behövas i formulerandet av systemkritiska idéer och rörelser. Kritik som din egen, Petter!