Folk slåss inte för friheten, de slåss för att få vara fria
The pigs would come up to them and say, ”You scared of communism?”
And the Sisters would say, ”No scared of it, I ain’t never heard of it.”
”You like socialism?”
”No scared of it. I ain’t never heard of it.”
The pigs, they be crackin’ up, because they enjoyed seeing these people frightened of these words.
”You like capitalism?”
Yeah, well, that’s what I live with. I like it.
”You like the Breakfast For Children program, n****r?”
”Yeah, I like it.”
And the pigs say, ”Oh-oh.” The pigs say, ”Well, the Breakfast For Children program is a socialistic program. Its a communistic program.”
And the women said, ”Well, I tell you what, boy. I’ve been knowing you since you were knee-high to a grasshopper, n****r. And I don’t know if I like communism and I don’t know if I like socialism. But I know that that Breakfast For Children program feeds my kids, n****r. And if you put your hands on that Breakfast For Children program, I’m gonna come off this can and I’m gonna beat your ass like a ….”
Orden är Fred Hamptons. Fred skulle blivit 60 år om två veckor men han mördades, blott 21 år gammal, av den amerikanska polisen. Han mördades eftersom han hade förstått att om man kan ge mat åt barnen så kan man också vinna folket för ett annat samhälle. Sanningen är alltid konkret.
I Stockholm så håller Alliansen på med att ta ifrån stadsdelsnämnderna det lilla inflytande de har. Vi har sett mönstret förut, om något är populärt så kan man inte säga rätt ut att man ska ta bort det. Man väntar istället, försämrar stegvis och sen när man bestämmer sig för att helt göra sig av med det så är det inte längre någon som protesterar.
På så sätt kan man sakta dränera sjukvården för privata initiativ, eller underifrån tömma facken på medlemmar genom avgiftshöjning. Death by a thousand cuts och inte ett enda av huggen märktes egentligen. Men tillbaka till stadsdelsnämnderna; ingen ska påstå att de har varit exemplariska modeller på folkligt inflytande, långt därifrån.
Men jag har svårt att tro att vi skulle få en livskraftigare demokrati genom att minska kanalerna för inflytande, hur illa de än fungerar. Men det är en sak som vänstern måste förstå om det ska finnas hopp om att bredda stadsdelarnas inflytande. Något som Fred hade förstått. Ingen kommer att gå till strid för ”inflytandet”. Folk slåss inte ens för något så grandiost som friheten, de slåss för att få vara fria. Om vi ska kämpa för stadsdelsinflytande så låt oss då kämpa för vad folk där verkligen vill ha. För gymmet i Husby. För skolan i Tibble. Om soporna i Malmö. Om 3-G master i Padua. För vårdcentralen i Hammarkullen.
Om vi inte lyckas organisera oss och vinna de kamperna så spelar de ingen roll vilka radikala principer vi står för. Feminismen är i längden körd om kommunalstrejkerna inte kan vinnas. Svarta Pantrarna blev en mobiliserade för att de kunde få slut polisens trakasserier, stoppa droghandeln i sina områden och ge frukost till de som inte själva hade.
Nu växer det holländska socialistpartiet snabbare än något annat vänsterparti i Europa – av samma anledning. I Sverige har vi inte samma behov som i amerikanska ghetton eller i holländska arbetarkvarter, men därför desto större möjligheter. Det är lovande att Aron Etzlers intressanta bok ”Trondheimsmodellen” verkar ha väckt intresset inom det svenska vänsterpartiet, men i dagsläget är det en kunskap och en kompetens som finns mer hos sociala rörelser än hos parlamentariska partierna.
Jag vill se en vänster där organisationsformen är sekundär till arbetet, där sociala rörelser, stadsdelsorganisering och lokala partidistrikt kan samarbeta. Jag skulle vilja se promenader, likt tipsrundor, i varje bostadsområde. Där man går runt och kommer överens av vad man skulle vilja åstadkomma i sitt närområde. En enighet som kommer sig mer av behovet av att arbeta med konkreta frågor än behovet av enighet i sig. För kampen är också alltid konkret.
augusti 18th, 2008 at 13:23
And my last words are gonna be… I am a revolutionary!!!
Länge leve ordförande Fred!
augusti 18th, 2008 at 18:58
I min hemstad svepte en rad av husockupationer på 70-talet fram. Tanken var att skapa ett allaktivetshus. Kampen togs delvis över av lobbyister från en förening. Det ordnades visserligen demonstrationer och aktioner för ett allaktivtes hus, men de var inriktade på att påverka politikerna. Efter många års kamp gick äntligen politikerna med på kraven, och ett kulturhus kom till. Huset drivs mycket av bidrag men aktivterna som anordnas där kostar också uteslutande alltid pengar. Även om detär sk alternativ kultur så kostar den något så fruktansvärt. Att försöka aktivera sig i någon av de föreningarna som håller till i huset har heller inte visats sig vara det lättaste.
augusti 18th, 2008 at 22:08
Mattias: Men det borde väl vara en utmärkt bas för en ny ockupation då? Det finns ett hus som redan förknippas med kultur, det finns folk som inte har råd med den, det finns en part att kräva huset av som säkert är mån om att framstå som godhjärtade och öppna. Kanske genom föreningarna som redan finns där? De är säkert sega, men å andra sidan, vilka organisationer som arbetar långsiktigt är inte lite sega ibland. Försöker man där och det visar sig inte gå så fixar man en ny förening. Många av ockupationerna runtom i Europa som klarat sig genom den senaste repressionsvågen har väl gjort det genom att verka i nåt slags semilegalt rum, ständiga förhandlingar/ständigt försvar.
I Sverige har vi ju en tradition av liknande kamp, de som är äldre än 40 kan berätta om ett gäng men i något modernare tid kommer jag att tänka på Galaxen i Umeå, Ultra/hunddagiset/44an-traditionen i Sthlm, Blackis i Luleå osv.
augusti 19th, 2008 at 16:59
Grejen är att man förlorade en jävligt levande rörelse genom att gå in i det parlamentariska spåret. Ungdomshuset har ju varit jävligt kompromisslösa kring sina krav om självbestämmande, och det kanske inte är så konstigt. Det finns en poäng med att ha så lite kontakt som möjligt med kommunen.
augusti 19th, 2008 at 18:45
Den här sidan borde sannerligen ha ett ”senaste kommentarer”-fält. Hur fasiken ska man annars hålla koll på vart intressanta kommentarer postas i äldre trådar?
augusti 26th, 2008 at 10:22
Det enklaste för att få behålla vårdcentraler som den i Hammarkullen eller den i Tynnered vore att ge läkare förbud att ta halvtids tjänstledigt och åka och jobba i Norge andra halvan. Knappt en enda läkare i stan vill jobba med sjuka blattar när han kan få jobba med krassliga svenskar. Sån är sanningen om läkarna i Göteborg. Undantag finns givetvis, men de är då inte många.
augusti 27th, 2008 at 9:46
Håller med artikelförfattaren. Och två tankar slår mig.
* Vi bör vara på vår vakt mot varje försämring borgarna genomför. Har träffat alltför många anarkister som skiter i de konkreta försämringarna som alliansen genomför.
* Vår (vänsterns) propaganda är ofta abstrakt. Tror inte jag har sett en enda bra klibba från vänstern. ”För socialism” är ett exempel på en abstrakt klibba. Nasarnas ex ”Nej till mångkultur” är bättre, de ger iaf nån slags bild i huvudet på många människor, sin perverterade samhälls”analys”.
augusti 27th, 2008 at 9:47
”trots sin perverterade samhälls”analys”", skulle det stå.
november 15th, 2008 at 12:09
”Det enklaste för att få behålla vårdcentraler som den i Hammarkullen eller den i Tynnered vore att ge läkare förbud att ta halvtids tjänstledigt och åka och jobba i Norge andra halvan.”
Är det inte arbetsfientligt att på detta sätt vilja inskränka arbetstagares rättigheter? Tycker det luktar förtryck om ditt sätt att resonera…