If you tolerate this, then your children will be next

Delar av det politiska etablissemanget är upprört igen, de mest högljudda tar givetvis täten. Det är maffiafasoner hit, det är mobbing dit osv. och vad är det då som har hänt? Har någon skjutits? Har någon blivit misshandlad?

Nej, det som hänt är att LO har informerat människor om alliansens nya förslag om sjukförsäkringar och, här kommer den hemska biten, de har informerat grannar till politikerna som lagt förslagen och nu genomför dem. Jag har skrivit om detta förut och jag måste säga att jag fortfarande inte ser problemet. Tycker alliansen alltså själv att deras reformer är så hemska att de måste döljas, antingen förslagen själva eller i alla fall politikernas identiteter från de människor som drabbas av dem?

Fredrik Federley går som vanligt längst i sitt förakt för vanliga människor. På hans blogg kan man läsa att ”tanken är att skrämma dem med grannens åsikter”. Gud förbjude att grannarna får reda på den politik som förs, och kanske t.om. har en åsikt. Federley fortsätter: ”Om man inte själv ha rargument eller klarar av att föra debatten försöker man nu i stället med folk mobben” (stavfelen i original). Folkmobben alltså, det är vad som händer om människor får reda på vad som händer och inte överlåter det politiska samtalet åt utvalda människor bakom taggtråd och poliseskort på ett fint hotell i innerstaden.

Det är lätt att göra sig lustig över stureplanscenterns rädsla för vad folk ute i småstäderna ska ta sig för om de får reda på vad de kokat ihop, kanske blir det ett tåg med högaffelbeväpnade arga bönder? Jag tycker dock att den underliggande logiken visar på något mycket mer allvarligt.

I en debatt som pågick i bloggosfären nyligen så var temat ”klasshat”, dvs. huruvida det var progressivt eller ej att hata klassamhället och dess effekter. Jag tänker inte återupprepa min ståndpunkt, men motpartens är mer avslöjande. Det gick ut på att eftersom de tolererar oss som ogillar klassamhället så borde vi också visa samma tolerans mot de som gillar det. Det är marginalvärderingsteorin i sin mest plumpa framtoning, om någon väljer att vara fattig och ha dåliga arbetsvillkor så uttrycker det deras värdering av detta. Det tolererar dock överklassen välvilligt. Eftersom de är beredda och har förmågan att betala för god sjukvård, privat sjukförsäkring osv. så uttrycker det i sin tur deras värdering av att ha det så. Om det nu blir försämrade villkor i den allmänna sjukförsäkringen, då ska man inte vara avundsjuk på de som fixat undan pengar nog att klara sig, man ska tolerera dem på samma sätt som de tolererar de som drabbas.

Stureplanscentern tolererar de som drabbas av nedskärningarna, då borde de vara artiga och toleranta tillbaka. Här finns ingen konflikt, inga kollektiv, inga maktförhållanden. Politiken är borta och kvar har vi individer som uttrycker mer eller mindre tolerans.

Jag har närstående som drabbas av de nya reglerna, som drabbas av den politik som förs. Var ska de ta vägen med sin oro, med sin ilska, med sina behov? Vad finns det för kanaler för den folkmobb alliansen är så rädd för? Försäkringsläkaren får de aldrig träffa. 40 000 färre har dock numer gått från sjuka till friska, enligt dekret från partihögkvarteret. Leve gud och borgerligheten, de kan gå igen.

Machiavelli skriver att härskaren sitter säkrast i sadeln när man glömt hur han en gång svingade sig upp där (oftast genom att döda en massa bönder). På samma sätt fungerar liberalismen bäst om de kan förneka sin blodiga historia, det var ju historiens oundvikliga gång och om någon strök med så se hur mycket tillväxten i det landet steg till sist.

På samma sätt tycks dagens parlamentarism fungera bäst om vi glömmer vem som tog besluten. Tjänstemannen skyller på kommunen, kommunen skyller på riksdagen, riksdagen skyller på EU och EU lyder marknaden. Det är ingens fel att du blev av med din sjukersättning.

Tolerera inte detta. Ockupera kontoret. Strejka. Ring varenda politiker du hitter i telefonkatalogen. Men sitt inte tyst och böjd. Tolerera inte detta.