Marknadslogik är en oxymoron
Antingen så höjer vi skatten med 1.20 och gör kollektivtrafiken avgiftsfri. Då bereder vi möjlighet för alla att resa runt i vår stad, att få möjlighet att besöka bibliotek, badplatser, träffa sina vänner, ta sig hem tryggt på kvällen. Det kommer att gynna miljön, minska klimateffekterna, minska partikelhalterna på våra gator osv.
Eller, så lägger vi hundratals miljoner på spärrar, väktare, spärrvakter, kontrollanter. Vi hetsar våra kontrollanter att jaga folk som inte har råd att betala biljetten, vi sätter sånt tryck på dem att de blir hetsiga och våldsamma mot de som inte kan betala. Därefter måste vi skapa vakter för att vara våldsreserv åt våra kontrollanter. Vi sparkar fackligt aktiva som höjer sin röst när rutorna börjar falla in och tågen fattar eld. Vi sprider felaktiga siffror i media och vägrar lyssna när folk ifrågasätter det faktum att våra siffror inte stämmer. Och när folk ändå tar sig igenom våra spärrar, då ökar vi hastigheten så att den slår igen och ger blåmärken även på de som betalar. Allt detta för att ta betalt för trafik på rälsar som byggts för kollektiva medel, som är nödvändiga för alla som vill leva ett meningsfullt liv på ett miljövänligt och kollektivt vis.
Vi slopar avgiften på muséerna. 159 % fler besökare jämfört med året innan. Människor som får ta del av kultur, historia och får möjlighet att hitta på aktiviteter tillsammans som inte är beroende av hur mycket pengar de kan betala.
Eller så återinför vi en avgift. Var tredje besökare har inte längre råd att gå. Muséerna står tomma och tvingas avskeda stora delar av sin personal. Curatorerna ryker först, trots att det är de som kan ta hand om samlingarna. Marknadsförarna får vara kvar, för det viktigaste är att bibehålla en vinst.
Jag är så trött på allt förvirrat lovprisande av “marknaden”. Låt oss vara tydliga. Dagens marknader har vinst som fördelningsmekanism, och det är fullständigt vansinne. Ett vansinne som blir ännu tydligare när det tillåts reglera tillgångar som är nödvändiga för hela kollektivet.
Utbyte är bra. Kollektiva beslut är bra, ju närmare de som påverkas ju bättre. Mekanismer för att allokera produktion är bra. Behovstillfredställelse är bra. Marknader är kaos. Vinsten som reglerande faktor ger de katastrofala konsekvenser vi ser runtom omkring oss. I en biosfär som försvinner, i sönderarbetade människor, i kolonial misär, i oljekrig osv. Återigen, detta är inte en marknad som gått snett. Detta är en kapitalistisk marknad som fungerar som den ska göra, som gör det den gör.
Detta är marknaden som den ser ut idag. Det är konsekvenserna av nyliberalismens dogma. Det är realliberalismen. Den blir alltmer cyniskt uppenbar när den är fullständig ohämnad. Att säga att man gillar kapitalistiska marknader men inte ovanstående är som att säga att man gillar chokladglass, men den ska inte smaka choklad och inte vara gjord av glass. När spärrarna slår igen och ger dig blåmärken nästa gång, då är det en marknadslösning som träffat dig.
Hur väl funkar det, Milton?
november 12th, 2008 at 0:56
”Eller så återinför vi en avgift. Var tredje besökare har inte längre råd att gå.”
Nu är det väl inte riktigt så. Det är hellre så att muséer, teater, opera, et.c. inte är något som intresserar människor så pass mycket att de är villiga att betala för det. När det är gratis kan man lika gärna slinka in, om man går förbi och inte har något annat för sig. Men det är knappast något som är värt skattefinansiering av den anledningen, hellre tvärtom.
Att skatter ska finansiera nån slags ”finkultur” som inte kan finansiera sig själv av de intresserade är vansinne; varför ska någon som gillar att spela Playstation betala teater- eller museuminträden för människor som gillar teater och museum mer än tv-spel? Borde inte all kultur – eller rättare sagt alla fritidsintressen – vara lika mycket skattesubventionerade i så fall? Annars är det ju taskigt för någon som råkar ha en hobby som staten inte tycker är värd att subventionera; då måste han betala andras teaterbiljetter, operaföreställningar och muséer – och har inte råd att syssla med sin egen hobby då han ju redan betalar för alla andras. Att jag ska betala för att du vill gå på museum är lika logiskt som att du köper mina tv-spel.
Vill du gå på museum får du betala. Vill ingen betala får museumet stänga; då finns det tydligen inget intresse för det. Det är ganska ologiskt att finansiering av något ska tvingas fram, trots att ingen är intresserad av det; och finns det intresserade finns det inget problem. Visst kanske man måste prioritera ett besök på museum över något annat, men så ser det ut. Ska det finansieras via skatter måste man också prioritera, och välja att lägga skattepengarna på gratis inträde på muséer hellre än t.ex. sjukvård eller skola, som de flesta nog är överens om är lite viktigare uppgifter för staten.
”Låt oss vara tydliga. Dagens marknader har vinst som fördelningsmekanism, och det är fullständigt vansinne.”
Mjo, dagens marknad ser väl mer eller mindre ut på det sättet. Men det är ett resultat av regulationer; av monopol som gynnar kapitalister på arbetarnas bekostnad. En verkligt fri marknad är inget annat än en fri spelplan. Aktörerna själva avgör hur den ska utformas; vill man agera kooperativt eller kommunistiskt finns det inga hinder, vill man agera individuellt finns det heller inga hinder för det. Att blanda ihop dagens system med en fri marknad är något som lustigt nog förekommer hos både vulgärliberaler och marxister; vulgärliberalerna använder det som ett argument att dagens orättvisor är helt okej, medan marxister använder det som ett argument för att fria marknader är djävulens påfund. Båda argumenten faller givetvis som korthus, då man med en enkel iakttagelse kan se att dagens marknad faktiskt INTE är fri, utan tvärtom totalt reglerad. Att påstå att marknadslogik skulle vara en oxymoron är detsamma som att påstå att mänsklig logik skulle vara det. En fri marknad består enbart av människors individuella eller kollektiva handlande; och att hävda att människor inte skulle vara kapabla till logiskt tänkande är väl lite väl cyniskt och verklighetsfrånvänt.
”Marknader är kaos.”
Nej, marknader är vad individerna gör dem till; precis som Alexander Wendt menade att den anarki som råder mellan staterna på det internationella planet är vad staterna gör av denna. Marknaden är, liksom anarki, I SIG inte något som kan vara varken det ena eller det andra. Det är en tom plats som måste fyllas med något; det människor sedan fyller marknaden med, DET är vad marknaden utvecklas till att bli. På en fri marknad är människor fria att strukturera upp produktionen på precis vilket sätt de vill. Marknaden är bara en fri spelplan. Givetvis blir denna spelplan mindre fri ju mer man reglerar den; och dagens marknad är därför väldigt ofri och gynnar en ekonomisk elit hellre än det arbetande och faktiskt värdeproducerande folket.
mars 3rd, 2009 at 22:52
Jag gillar dina principer, men i det här fallet är väl ett bra exempel att folk intresseras av att gå på museerna för att de är gratis, och sen väljer att betala för vissa upplevelser eller eller souvenirer på plats?
Marknadsekonomi är något för ett post-kapitalistiskt samhälle. :)
mars 4th, 2009 at 2:52
Emil: den mänskliga logiken kanske inte är totalt kaos, men när man ser vad vi åstadkommit tidigare känns det ju som att det finns en del brister. jag tycker inte att man inte vara cynisk för att mena att girighet och egoism finns inom de flesta av oss (det säger ju t o m reinfelt :)) och att vi därför kanske inte kan hantera helt tomma spelplaner alltid.
regler överlag är till för att skydda de som är svagare. de regler och lagar vi skapat i vår demokrati har ofta tillkommit som reaktion på något som tidigare gått fel, för att förhindra att detta något sker igen. efter andra världskriget tillkom t ex många etiska regler inom forskning och i övrigt. det hade ju visat sig att när t ex vanliga läkare fick ha sin spelplan fri under just denna period, började de göra vidriga experiment på t ex spädbarn med fel härkomst. man kan skylla på tidsandan, det sociala trycket, ledaren och den ekonomiska kris som precis varit då. poängen är att regler rent generellt ofta behövs, för att ogynnsamma betingelser säkerligen kommer uppstå igen.
just på arbetsmarknaden är regler är ett sätt att balansera upp den naturliga maktobalans som existerar mellan arbetsgivare och arbetstagare och skydda de som i djungeln – den äkta fria marknaden – kanske skulle gått under. dessa regler luckras idag upp pga många saker, bl a ideologin om den fria marknaden som det enda rätta, som t ex lett till nya organisationsformer. och faktum är att detta skapar ett reellt lidande hos människor som blir exploaterade.
vilken ‘regulation’ är det som skapar monopol och gynnar eliten? de regleringar jag främst tänker på vad gäller marknader är sådana som handlar om att trygga någorlunda löner och arbetsvillkor för arbetare.