Vad hvilja Socialdemokraterna?
Rubriken kommer från den svenska socialdemokratins grundare August Palm som ställde frågan på ett möte i Malmö november 1881. Samma fråga är högst aktuell även idag när partiet håller kongress i Stockholm om den framtida politiken.
I samband med kongressen har tidskriften Arena intervjuat fyra ledamöter i partiledningen om deras syn på den färdriktning SAP ska gå mot. En av frågorna lyder så här:
Kan man inte öka den offentliga sektorn för att få bort arbetslösheten?
Nej, det kan man inte göra, för då skapar man mer ett kommunistiskt system, där ingen ska vara arbetslös och så placerar man ut folk överallt, det fungerar inte i vårt system, utan man måste ju gå från den andra vägen här. Säger Sven-Erik Österberg, sossarnas gruppledare i riksdagen.
När ledande socialdemokratiska företrädare kallar sin tidigare ekonomiska utjämningspolitik med stor offentlig sektor för ett ”kommunistiskt system” så vilar något tragiskt över alltihop. Saken blir heller inte bättre att exmpelvis Svenska Dagbladet drar den bisarra slutsatsen att sossarnas förhållande till kommunismen är orsaken till väljarflykten!
Sedan slutet av 1980-talet har socialdemokraterna tagit stora steg åt höger i sin politik i samband med nyliberalismens glansdagar. Ekonomisk demokrati blev istället fokus på rösträtt och medborgarskap. Privatiseringar blev valfrihet och mångfald. Klasstillhörighet blev etnicitet och kön. Utbyggnad av välfärden blev istället nedskärningar och EU-medlemsskap.
Samtidigt har avståndet mellan ledning och gräsrötter blivit allt större. När partitopparna suckar över basplanets ovilja till ”nödvändiga reformer” så suckar samma medlemmar över vad tusan partiet håller på med. Därav väljarflykten och medlemsraset. För varför ska en LO-medlem rösta på ett arbetarparti som hellre identifierar sig med höginkomstttagarna i Stockholms innerstad än arbetarfolket i förorterna?
Högervridningen inom SAP lär fortsätta om inte en rungande majoritet av medlemmarna tar tillbaka sitt parti från kanslihushögern. Om det sker på denna kongress eller nästa får framtiden avgöra.
oktober 29th, 2009 at 19:22
Vad vi ser är sviterna av politikens proffesionalisering. Något som har drabbat samtliga partier. Jag är inte ens säker på att vissa partitoppar är missnöjda över medlemsras och uppgivna gräsrötter. Det blir ju mindre oreda då…
Hoppas dock att de som strävar efter en vital socialdemokrati lyckas att sätta sin prägel på kongressen. Exempelvis genom att hålla vid liv visioner om arbetstidsförkortning och klassperspektiv.
oktober 29th, 2009 at 19:34
Robert:
Som du säger så har de etablerade partierna, i synnerhet arbetarrörelsens, de senaste tjugo alltmer betraktat sina medlemmar som ett nödvändigt ont. De är bra att ha när man marknadsför partiet utåt men överflödiga när beslut ska fattas, exmpelvis när det dåvarande pensionssystemet ATP slopades i stängda styrelserum på 90-talet.
Vi får hoppas att folk i (s) gör motstånd mot högervridningen inom partiet även om oddsen ser dåliga ut.
oktober 29th, 2009 at 23:26
Tyvärr förlorade vi frågan om arbetstidsförkortning. En stark vänstervridning ser inte ut att komma på den här kongressen men en viss moderering av partistyrelsens stolligheter bidrar man i alla fall med.
Dock finns hopp inom ungdoms och studentförbundet men kanske även allt där löses upp om vi vinner tillbaka makten och nya karriärister strömmar till.
Just idag känns det hårt att vara sosse.
/Vänstersosse
oktober 29th, 2009 at 23:37
Anton:
Tänkte väl det. Vi får sätta hoppet till gräsrötterna inom LO, SSU och S-Studenterna. Förhoppningsvis kan en opinion mobiliseras innan saker och ting blir värre. Beklagar nederlaget.
oktober 30th, 2009 at 11:08
Gillar inte hur du skriver ”Klasstillhörighet blev etnicitet och kön.”. Förstår vad du menar, men det är VÄLDIGT lätt att missförstå det, antar att du inte ser någon motsättning i att man faktiskt kan vänsteranhängare och samtidigt motsätta sig olika former av diskriminering./Jakob
oktober 30th, 2009 at 11:08
Gillar inte hur du skriver ”Klasstillhörighet blev etnicitet och kön.”. Förstår vad du menar, men det är VÄLDIGT lätt att missförstå det, antar att du inte ser någon motsättning i att man faktiskt kan vänsteranhängare och samtidigt motsätta sig olika former av diskriminering./Jakob
oktober 30th, 2009 at 11:23
Jakob:
Jag menade inte att frågor som rör kön och etnicitet är oviktiga, tvärtom. Däremot är dessa frågor helt harmlösa för det ekonomiska och politiska etablissemanget. Hur explosiv är frågan om diskriminering för borgerligheten jämfört med frågan kring de låga kvinnolönerna i offentlig sektor?
Även som kvinna/invandrare så har man också intresse av diskussion kring klassbegrepp eftersom detta rör omfördelning och makt i samhället.
november 1st, 2009 at 22:08
Det tycks som att det socialdemokratiska partiet helt har trillat i det marknadsliberala diket och att nästan bara namnet minner om det som en gång var.
Det finns säkert kritiska s-medlemmar men hur ska de (och vi inom en allmän, bred och kritisk vänster i stort) förhålla sig (oss) till det som sker (och förvisso har skett under lång tid)?
Var finns hoppet och vägen (syftar inte nu på det bortomsinnliga) för nuet och framtiden i en tid av alltmer fanatiskt och väl närmast ”religiös” marknadstroende borgerlig hegemoni?
Jag menar vad ska vi tro på och hur ska vi kunna verka för ett humanare och jämlikare samhälle?
november 2nd, 2009 at 1:59
Tråkigt att kongressen inte blev det den borde ha blivit. Jag håller med föregående kommentator här och ser kopplingar till politikens professionalisering. Vi väljer inte längre en av oss utan en av dem som det hette i en bok om fenomenet.
Givetvis blir professionalisering lång mer problematisk för vänsterpartierna än för högern. Högern vill ju ändå ha elitstyre.