för oss (mig = typ vanlig arbetare, ej så mkt tid över att läsa allt om marx, demonstrera etc) kan det istället kännas som ett snobberi inom vänstern, med debatter som dessa. statuskrig.

det jag tycker är viktigt: är det verkligen en vänster som är för lite ”riktigt vänster” som kväver socialismen? eller är det det att rörelsen sparkar på sig själv istället för att tillsammans sparka v-ä-l-d-i-g-t hårt på den som förtjänar det?

ok om det finns kritik att ta upp, men varför slå öppet mot primärt likasinnade i media? man ger bort poäng. som när greider kritiserade sahlins väska. kan inte hjälpa att jag tycker det är jävligt onödigt. man ska inte vara snål mot de som delar grundvärderingarna, de som inte delar dem är för många och för starka för det just nu. vänstern kommer nog tyvärr inte ha en chans om de fortsätter puckla på varandra.

om vänstern ska ha en reell chans att komma framåt och förändra på riktigt, framstår det första steget vara att ge varandra utrymme, typ: alla som är för riktig jämlikhet (irriterande enkelt och dumt, eller hur?) är med.

Wirten verkar ju vara en av alla dessa individualister som inte vågar ställa sig stadigt på en sida.
Begriper inte att folk som är rädd för arbetare är vänster. De borde hålla sig till Folkpartiet

Det är en bild jag inte känner igen mig ett dugg i. Jag arbetar på ett bemanningsföretag och har haft ett antal industrijobb under de senaste åren (även ”riktiga” anställningar, bl.a. på sågverk) och inte en jävel på golvet har varit moderat. De flesta har vänsteråsikter vad gäller offentlig sektor, arbetsrätt och lön (samt vad gäller amerikanska ockupationskrig) men vet ofta inte vad dom ska rösta på (finns ju inget socialistiskt parti värt namnet i riksdagen, och dessutom råder begreppsförvirring om vad socialism överhuvudtaget är), och skiter således i det eller lägger rösten på socialdemokraterna av tradition. Båda är givetvis en katastrof – att rösta på (s) är att rösta för privatiseringar – men några moderater har jag då fan inte sett till. Däremot lever det ju kvar rätt mycket machizmo inom industri och logistik och lager. Hårda straff och kortare rättegångar, mer poliser, hårdare styr på ungarna i skolan och sånt. Men det är helt klart underordnat de ekonomiska frågorna, och bygger oftast mer på ett grundmurat ointresse för pedagogik och juridiska skiljelinjer och mindre på värderingar.

Det är alltså min uppfattning. Och mina upplevelser i arbetslivet skiljer sig starkt från mina förväntningar, trots att jag är uppväxt i en sådan miljö.

Och ser man vilka som är engagerade i Arena noterar man att det handlar om gamla socialliberaler från DN och Expressen, de borgerliga tidningarna. Det är helt enkelt inte en vänster som ligger bakom Arena utan socialliberalerna från Bengt Westerbergs tid. Och om det är några som helt saknar kunskap om kolonialism så är det Arena.

Debatten ska självklart tas offentligt. Det är där Arena valt att lägga debatten genom att i offentligheten ständigt attackera resten av vänstern samtidigt som man stryker högern medhårs.

Arenas svar i Aftonbladet var något av det mest pinsamma som skrivits i svensk press. Alla som inte tyckte om Arena var nu McCarthy som i såg i mellan fingrarna för Hitler?? Och stor sak görs över vilka ämnen som tagits upp – men märkvärdigt tyst är det om ställningstagandena.

Återigen, vilka har Arena själva kallat för sin målgrupp? ”Högutbildade ensamstående höginkomsttagare som bor i storstäder”. Som Aron Etzler skrev:

”En tankesmedja som under hela sin existens är mer ogillad av den egna sidan än av motståndarna får sägas ha misslyckats.”

Föresten, varför tog Suhonen denna debatt till Aftonbladet?? sen när blev det så viktigt att bråka offentligt? finns det inte viktigre fiender att attackera i media, så kan vi ta dessa konflikter internt?