Men om du gnager dig igenom diskussionen på yimby.se, både Stockholms- och Göteborgsversionerna, kan du hitta en del hänvisningar.

Enkelt uttryckt:

Segregation uppstår för att staden är splittrad i ”bra” delar och ”dåliga”. De rika tar hand om de ”bra” och de fattiga får ta vad som blir över.

Vad är då ”bra”? Vad går att sälja dyrt? Ja, dels förstås gated communities. Som bidrar till att splittra upp stan ännu mer, där har du rätt. Men också tät artonhundratalsstad, som är otroligt attraktivt.

Mitt recept är alltså att efterlikna artonhundratalsstaden, som kännetecknas av täthet, blandning och frånvaro av barriärer.

Men för att göra det krävs förstås det där du talar om – politisk styrning över byggandet. Idag väljer fastighetskapitalet att bygga perifert för att det är det enklaste sättet att skapa markvärdestegring. Man köper billig mark och bygger där och säljer. Detta kräver att kommunen svansar efter och bygger infrastruktur, annars blir förstås det byggda värdelöst. Det gör kommunen, eftersom den låter ”marknaden styra”.

Istället bör givetvis det politiska styra. Folk vill och har alltid velat bo centralt. I centrum finns de bästa allmänningarna, i centrum slösar man minst tid på transporter. Och om man bygger i centrum behövs inte så mycket skattefinansierad infrastruktur. Alltså är det bäst att bygga i centrum.

Du har också rätt i att det behövs ett politiskt beslutat byggande. I en växande storstad kommer det alltid att vara lönsammare för fastighetsägarna att höja hyran än att bygga nytt. historiskt sett hade de kommunala bostadsbolagen funktionen att bygga utan att detta var lönsamt, för att öka utbudet och därmed få ner marknadshyrorna. Det var en funktion de släppte på 70-talet, efter debaclet med miljonprogrammet. Givetvis borde de återuppta det programmet, annars finns inget som motiverar deras existens. Men det har inte så mycket med segregation att göra. Det var kommunala bostadsbolag som byggde de nu så segregerade miljonprogramsområdena. Det har mer med den generella hyresnivån att göra.

För att återknyta till Malmöexemplet är Rosengård ganska centralt och skulle kunna gå att göra något bra av. Däremot knappast brofästet som är och förblir en gated community.

Jag vore mycket intresserad av att ta del av den forskning du nämner. Det låter spännande! Posta gärna här så alla intresserade kan ta del.

Men det var ovanligt på den tiden. Engels beskrev det som en sensation.

Idag är det som bekant inte det minsta ovanligt.

Det enda man kan göra åt detta är att ta reda på varför det attraktiva är attraktivt och bygga mer sånt.

Det finns en del forskning om vad som gör en stad attraktiv. Och om man ska förenkla är det täthet, variation och frånvaro av barriärer. Det är detta som kännetecknar den traditionella staden och som vi saknar i 1900-talets förortsbyggande.

Det mest missförstådda är kanske variationen. Det handlar inte om nån sorts arkitektonisk eruption, vad som åsyftas är funktionell variation – det ska gå att använda husen till vad som helst. De ska inte låsas till en användning redan på ritbordet.

Det skulle gå bra att integrera Rosengård i staden genom att bygga stadskvarter hela vägen dit. Längre än så är det inte. Man finge förändra Rosengård lite också, främst genom att erbjuda fler lokaler för kommersiella och ideella verksamheter. Men det är allt.

Man behöver inte avskaffa klassamhället för att avskaffa segregationen. 1800-talets stad var inte segregerad. Det var först när man började bygga townships i periferin åt underklassen som den blev det. Det var först då som underklassen blev osynlig.

En komplett ombyggnad av staden gör inte så mycket efter ett tag, allt man kan lyckas med är att på kort sikt rubba värdet på olika områden och föra det mot en mittnivå igen för att sen se hur nya lyxområden utkristalliserar sig från den nya ”platta” stadsplaneringen.

Att gentrifiera slitna områden är ju den stående metoden överallt – Möllan i Malmö, Södermalm i Stockholm och Majorna i Göteborg. Effekten låter ju knappast vänta på sig. Allt som finns är ju enstaka kvarvarande och en samling kulturkoftor som sen byts ut mot dom rikas barn som söker sig till dom lite mer intressanta områdena

En icke-segregerad stad kräver – förutom olika slags bostäder – också olika slags verksamheter. Och det får inte finnas tomrum mellan. Stan måste sitta ihop.

De rika knösarna kommer alltid att vilja klumpa ihop sig. Men om alla bor i stan istället för utanför, i olika getton, finns mindre chans för dom att låtsas som att vanligt folk inte finns.

I alla moderna samhällen finns ett proletariat, som inte utgörs av de dummaste i samhället utan av de med sämst sociala och ekonomiska förutsättningar att ”tjäna pengar och få ett bättre liv”. Arbetarklassen.

Att påstå att människor medvetet väljer att leva i misär med kackerlackor och mögel på smulorna man får från socialen är att ytterligare spotta på dem.

Det är en attityd som späder på klasshatet, och det är otroligt naivt att tro att det aldrig tar sig våldsamma uttryck.