Haha, den där kommentaren var den roligaste jag sett på länge. Theo publicerar en oerhört välskriven och välunderbyggd artikel om problemen kring privatisering av offentlig vård i dess olika former. Vad gör du? Anklagar honom för att vara extremist och idealist som inte underbygger med fakta. Läs igen för guds skull, du har ju uppenbarligen inte en aning om vad du pratar om. Och var är den fakta som du bygger dina påståenden på? Det finns inte ett exempel från Theos text i hela ditt inlägg, det förtjänar nog också ett grattis.

Många är 40/50-talisterna som viftat med palestinasjalar som inte gärna skryter om detta idag, eller ens har liknande åsikter de hade då.

Egentligen förtjänar dina idealistiska och naiva synpunkter ett grattis, du har uppenbarligen inte hunnit bli synisk efter att ha sett verkligheten än.
Har ett par vänner som röstade på vänsterpartiet från början som är läkare, som numera flyttat sig in mot mitten. Om ytterligare 10 år röstar de kanske på moderaterna? Haha..vi får se.

I Norge finns en intressant läkare som prövat en metod att låta folk berätta under en, två timmar i närvaro av lyssnande psykolog och henne som läkare, med jättegoda resultat. Folk brukar nånstans veta var skon klämmer när det kommer till det psykosomatiska. Att få berätta för en som respekterar vad man säger och lyssnar uppmärksamt utan att ge goda råd och styra och ställa har jätteeffekt. Det är inte som man kan tro heller att de blir ständigt återvändande som måste ha mer och mer av det goda. Men då måste de få frågan vad de själva vet om sig och sin situation. Det handlar mycket om hur lyssnandet sker. Hur frågan ställs.

Vården är en gemensam angelägenhet. Man kan inte förvänta att svaga patienter ska kunna ta sig fram i en härva av oöverskådlig mångfald och välja bästa vård.

Däremot ska vi väljare ge politikerna makten över ramarna. Hur mycket ska vi satsa? Det finns också ekonomiska prioriteringar som ska göras mellan vård och forskning t ex. Där ska inte medicinen få bestämma utan bara rådfrågas.

Styr kvalitetsarbetet med stärkta rättighetslagar för patienten och ge konkret inflytande även åt fotfolket på vårdinrättningarna. Skapa en oberoende kvalitetsorganisation som finns inom varje enhet . Där ska patient och vårdare också kunna få ombudshjälp. Satsa på omvårdnadsforskning och se till att resultaten används i utbildning och verksamhet.

Förverkliga vårdförbundets idé om en journal som tillhör patienten och där inte bara vårdpersonal kan domumentera utan även patienten. Utveckla husläkarens roll som spindeln i nätet vid specialistkontakter.

Lägg ner tankarna på att vårdtagaren ska driva runt som en lycksökare bland vinstdrivande företag.

Jag har så många tokiga bisarra erfarenheter från både privat och offentlig vård. Jag vill att de ska tas tillvara. Vårdval är inte en lösning.
Och det har varit fullt möjligt att byta husläkare sen länge, vilket är något som osynliggörs i den poltiska reklamen.

Vård är inte samma sak som konsumtion. Det går inte att hantera på samma sätt som mobiltillverkning eller mobilköp. Och reklam har inget i vården att göra. Där ska sanning råda.

Redan idag kostar det oss skjortan, hur blir det sen?

Om Theos påstående är lögn så undrar jag varför Svenska Dagbladet bekräftade detta i en undersökning i början av mars (tror det var 5, 6 eller 7 mars) 2008 där man helt fräckt konstanterar att de fattiga förorterna var förlorare i ”vårdvalet” då vårdcentralerna flyttade till de rika innerstäderna. Betyder detta att SvD ljuger svenska folket rakt upp i ansiktet eller att de helt enkelt tar sitt journalistiska ansvar?

Jag tror inte att du läst theos artikel ordentligt eller att du medvetet struntar i vad han säger, eller hur?

”Denna påtvingade valfrihet som ingen, utom överklassen vill ha”.

Jag betraktar det här som en ren lögn. Vad menar du? Du ger vänstern dåligt rykte genom den här typen utav argumentation, och sänker debatten till sandlådenivå. Dessutom tappar man lusten att läsa vidare.

Klart att jag vill ha valfrihet i vården, fast jag är en helt vanlig person med ganska låg lön.