Intervju: Peter Franke
De senaste åren har det skett en betydande maktkoncentration inom svensk media. Tre koncerner; Stampen, Schibsted och Bonniers kontrollerar tre fjärdedelar av marknaden och nu går det rykten om ytterligare sammanslagningar.
Det bara finns tre (!) stycken oberoende sexdagarstidningar kvar: Värmlands Folkblad, Dala-Demokraten och Östran i Småland. Mellan 1989 och 2004 tappade dagspressen 24% i upplaga och tappet fortsätter. Få tidningar når lönsamhet och ingen oberoende tidning skulle överleva utan presstödet. Men systemet hänger på gärsgårn sedan Bonnierlobbyn nere i Bryssel blivit alltmer aggressiv. SR rapporterade nyligen att EU-kommissionen ifrågasätter det svenska systemet och halva Tidningssverige håller nu andan. Vi bestämde oss för att ringa Peter Franke. Han är sedan sju år chefsredaktör på Värmlands Folkblad men började jobba på tidningen för drygt 30 år sedan. Ägarna till tidningen är Värmlands S-distrikt, några LO-förbund och ca 150 enskilda aktieägare. Det går bra för VF, men utan presstödet på 15 miljoner skulle det inte gå att ge ut tidningen.
DK: Hur ser du på utvecklingen?
PF: Trenden går ju mot att allt ska va gratis. På nätet är det ju gratis att läsa tidningen, metro är också gratis och då är det svårt att behålla och locka folk att betala för en tidning. Olika tidningar har valt lite olika strategier. Man kan ju jaga upplaga, dvs köpa den genom att dumpa priset och i princip ge bort tidningen. Men vi har sagt att vi ska ha dom läsarna som är beredda att betala för tidningen. De sista femhundra eller tusen exen på marginalen blir väldigt dyra, man minskar betalningsgraden och så får man lägga en massa pengar på kampanjer. Vad som är viktigast för oss ur ekonomisk synvinkel och som blir avgörande för oss är vad som händer med presstödet. Det blir problematiskt när Schibsted som gör jättevinster får statligt stöd. Om dom ger ut en tidning som inte skulle klara sig i en konkurrenssituation utan presstödet och som ändå fortsätter att ha en självständig redaktion och ledarsida så tycker jag att det är ok, då har man en mångfald och är meningen med presstödet.
DK: Finns det inte en stor risk att opinionsbildandet och nyhetsvärderingen i de uppköpta tidningarna förskjuts åt höger, dels när ägarna kanske har en annan agenda och det som är gratis också tenderar att bli mer lättsmält och okritiskt?
PF: I många fall är alternativet nedläggning så det är ju bättre att dom är kvar. Ledarsidorna finns kvar på alla tidningar och jag tror inte att de nya ägarna vågar styra ledarsidan. Det skulle bli ett jädra liv och de skulle inte klara att ta en sån debatt. I de allra flesta fall är de fortfarande självständiga tidningar så på det viset syns det inte så mycket. Opinionsmaterialet är väldigt viktigt för oss på VF och har så alltid varit. Det är ju också den delen som gör oss unika, en röd röst i ett annars blått tidningslän. Det är lite dystert att många av våra systertidningar har varit tvungna att lägga ner eller blivit uppköpta av den där stora draken. Det är vår styrka att vi fortfarande är lokalt ägda och lokalt styrda. Vi är bara tre kvar i landet som har det på det viset.
DK: Vad är det då som gör att det finns så få självständiga tidningar?
PF: Om man ser hur Värmland ser ut politiskt så borde alla läsa VF (skratt) men folk väljer inte tidning efter politisk åskådning och inte heller efter journalistisk kvalitet. Folk väljer tidning efter var det finns mest annonser och sånt och det är det som är vårt stora dilemma. Innehållsmässigt och kvalitetsmässigt är vi ju väl så bra som den stora draken men varje dag har dom kanske 20 sidor mer än vad vi har. Och det är otroligt mycket mer annonsintäkter. Vi gjorde kanske en vinst på 3 miljoner i fjol medan deras var i runda slängar 300 miljoner. Det är hundra gånger mer! Så har vi ett presstöd på 15 miljoner och NWT säger att presstödet snedvrider konkurrensen. Det är så löjligt så man inte tror att det är sant. Det är ju en absurd diskussion. Vi tävlar i samma liga och tävlar om samma läsare och samma annonsörer men vi har helt andra förutsättningar. Vi måste jobba mycket hårdare och vara mycket effektivare för att klara oss över huvud taget medan dom bara kan glida på, nästan som av automatik.
DK: Jag förstår att ni måste få det att gå runt men nu samarbetar ni med Metro och ni har köpt tidningarna Värmlandsaffärer och Karlstadstidningen. Inte a-press precis. Tappar ni inte bort era principer? Hur långt är ni egentligen beredda att gå för att överleva?
PF: Det ska du egentligen fråga ägarna om men ur mitt perspektiv ska vi vara en röd tidning men måste samtidigt kunna tänka affärsmässigt. Vi måste bli starkare och stå på flera ben. Kan vi göra affärer som vi tjänar pengar på som kan trygga utgivningen av Värmlands Folkblad som ändå är kärnverksamheten är vi nog beredda att gå ganska långt. Samarbetet med metro var ett sätt för oss att tjäna en hacka. Dom skulle ändå komma hit det visste vi, så genom affären fick vi dels en ny tryckkund och dels möjligheten att sälja annonspaket med metro och VF. Det är en lite udda lösning, men som fungerat ganska bra.
DK: Hur ser du på utvecklingen nationellt, framför allt att arbetarrörelsen abdikerat från medier och opinionsbildning?
PF: Det har varit otroligt många misstag genom åren. Man vet inte vad man vill riktigt. I ett land som har haft ett rött styre i 70 av drygt 90 år är en så total borgerlig dominans på tidningssidan är ynkligt. Förra året kom en bok om a-pressens 100 år och det är riktigt dyster läsning. Historien är kantad av misstag och klantigheter också från ägarnas sida. LO och partiet har inte varit särskilt bra ägare och saknar fortfarande en ordentlig mediastrategi. Vi är väldigt få röster som hörs och vi måste bli fler och få ta mer plats på riksplanet. Att vi inte hörs påverkar ju hela samhällsklimatet och går ju igen i andra medier också. Ord som solidaritet och gemenskap är ute, nu är det tävlingar, förnedrings-TV och allt möjligt annat. Det skapar många problem i samhället också politiskt. Men vi försöker stå upp och förklara, ta fajten, och tänka längre än näsan räcker. Det är en viktig uppgift.
Sen är ju inte vi så mycket bättre än andra på det här med facklig bevakning. Det har sjunkit undan allteftersom åren går och blivit mindre viktigt. När jag började här på VF för 30 år sedan hade vi 2 fackliga reportrar som åkte på kongresser och bevakade intensivt vad som hände. Men nu är det mer som ”Javisst ja. Det är en kongress också ja”. Så även hos oss har det hänt någonting.
DK: Varför satsar inte ni som ändå är fackägda på att bevaka fackliga frågor?
PF: Jag tror att det är tidens tecken. Den typen av journalistik har sjunkit undan för varje årtionde som går, det är dystert. Vi pratar om att anlägga en moteld. På ledarsidan kan jag göra det hela tiden men det är ju inte alla som läser den . Det är på nyhetssidorna vi kan förändra och jag tycker ändå att vi försöker, men samtidigt måste vi bevaka de lokala nyheterna, det som händer, i första hand.
DK: Men vad finns det för möjligheter på nationell nivå att samarbeta kring bevakning av arbetarrörelsekopplade nyheter då? Samarbetar inte ni som ändå finns i dessa frågor?
PF: Jag har ju träffar med mina ledarskrivande kolleger i Sverige och vi försöker jobba och tänka tillsammans. Sen har vi ju ett utbyte ekonomiskt och marknadsmässigt också.
DK: Men journalistiskt? Att bevaka frågor kopplade till arbetarrörelsen?
PF: Vi har pratat om att samarbeta kring sådana frågor men det har inte kommit längre än till prat. Det är faktiskt ganska dystert, jag var på LO-kongressen i juni och från s-tidningarna var vi bara 5 chefsredaktörer där. Det är otroligt dåligt. Ganska dystert faktiskt.
DK: Hur ser du på möjligheterna att i framtiden skapa ett vänsteralternativ på riksplanet?
PF: Att starta en ny tidning det är nog kört. Det vore bättre att investera i de tidningar man redan har för vi finns ju på ganska många ställen runtom i landet. Om man kunde stärka oss tror jag att man skulle kunna nå ut väldigt bra. Det är det ju trist att i Stockholm, Göteborg och Malmö finns inget alternativ till borgerlig press. Göran Greider har ju haft som idé att man ska ha en röd ledarsida i svenska dagbladet för att nå ut opinionsmässigt, men det vet jag inte om dom är så pigga på…
DK: Har du något hopp för framtiden…
PF: (Skratt) Ja, nu ska vi inte va alltför dystra. VF fortsätter att satsa vidare. Många är rätt trötta på NWT och förbannade på dom också, för dom är så styva korken och så där. Vi har all möjlighet i världen att ta marknadsandelar och med rätt upplägg blir vi en riktigt bra tidning och då ska vi kunna få tillbaka läsare och öka upplagan. Vi ska bannemej kunna göra en Aftonbladet i Värmland!
