Öppet mål för (V) när Mona Sahlin släpper planhalvan
Förra lördagen höll Mona Sahlin sitt sommartal i Nacka. Den röda tråden i talet var jämställdhet som också verkar bli en av socialdemokraternas valfrågor. Vårdnadsbidraget och barnomsorgspengen kritiserades. Trenden med ökande ekonomiska skillnader mellan män och kvinnor måste vändas, rätt till heltid och höjda bidrag till ensamstående föräldrar var receptet toppat med skattesänkningar för låginkomsttagare.
Att minska skillnaderna mellan män och kvinnor är ett bra sätt att minska den totala orättvisan i samhället. Medan Sahlin lovar mer till de som har det sämst glömmer hon, eller undviker frågan vad som ska göras med de som redan har mer än de behöver. Vill man att klyftorna ska minska måste man ta från de rika och ge till de fattiga. Mona Sahlins politik kan, i bästa fall, leda till en bättre procentuell utveckling av den disponibla inkomsten för de fattigaste jämfört med de rikaste. Men 10% av 10 000 kronor kommer alltid vara mindre än 5% av 30 000. De fattigas tilldelning av den totala tillväxten i samhället kommer fortsätta att krympa, allt medan klyftorna blir större och större i reella termer.
I slutet på mars i år gjorde Socialdemokraterna ett utspel om högre skatt för höginkomsttagare, återinförd förmögenhetsskatt och fastighetsskatt för de allra rikaste. Ett urvattnat förslag med marginella skillnader jämfört med dagens system som mycket riktigt avfärdades som ”alldeles för magert” av Ulla Andersson (V).
Med andra ord finns just nu bara ett parti i riksdagen som med trovärdighet kan påstå sig vilja minska de ekonomiska klyftorna i samhället. Och stödet för denna politik är förbluffande starkt i Sverige. I den välciterade rapporten från Sveriges kommuner och Landsting som kom förra året slås fast att runt 80% av befolkningen är beredd att betala mer i skatt om det leder till högre kvalitet i vård, skola och äldreomsorg. Viljan att betala skatt går så långt att till och med arbetarna, som har de lägsta inkomsterna, i nio fall av tio kan tänka sig att betala högre skatt. Det folkliga stödet finns, men frågan är hur man presenterar det.
I valet 2006 blev vänsterpartiet utskrattade av hela etablissemanget när 200 000 nya jobb skulle skapas i den offentliga sektorn. Trots det konkreta målet är abstraktionsnivån otroligt hög. 200 000 jobb… Två spontana kommentarer till det förslaget från ett par vänner var: ”Knappast att vi har råd, förstå vad mycket det kommer att kosta!” och ”Finns det ens så många som arbetar i offentlig sektor idag?” Känslan av det ofattbara i detta övervinner det rationella tänkandet. Överbudspolitik blev svaret från borgarna och snart kom Lars Ohly krypande till korset (läs DN).
Man ska inte göra saker mer komplicerade än vad de är. Vädja till känslorna, inte till förnuftet. Vi vet att en stor majoritet av den svenska befolkningen vill ha högre skatt om det går till välfärd. Vi vet också att de flesta är ointresserade av skattefrågor. Sex av tio är lite eller inte alls intresserade. Bara 5% tycker att det är en av de tre viktigaste politiska frågorna. Vi vet också att vård, skola, miljö, sysselsättning och omsorg är de viktigaste frågorna för den svenska befolkningen, men vem har inte bästa lösningen på dom frågorna? Av livets stora frågor värderas rättvisa högt, endast hälsa, frihet, ärlighet, världsfred, familjetrygghet och kärlek anses viktigare. Längre ner på skalan kommer jämställdhet, lyckligt liv, sann vänskap, inre harmoni och självförverkligande. Längst ner hittar vi rikedom, frälsning och makt.
Med hjälp av SOM-institutets mätningar har vi skapat skattehöjarens 10 bästa paroller som vinner valet. Planhalvan är lämnad obevakad, det är bara att rulla in bollen i mål.
- Med högre skatt kan vi satsa högre på din hälsa
- Högre skatt gör dig inte rik, men fri!
- Ärliga människor gör rätt för sig – höj skatten för de rika
- Med högre skatt kan vi hjälpa andra att växa upp i fred och frihet
- Skatt tryggar dig och din familj.
- Skatt är att hjälpa varandra – Skatt är kärlek
- Alla betalar efter förmåga – det är rättvisa
- Lycka kan inte köpas för pengar – Tillsammans gör vi världen bättre
- Rikedom bygger murar – jämlikhet bygger vänskap
- Skatteuttag – the sky is the limit!
Men vänta! Högre skatt gör väl mig väl snarare ofri och olycklig? Jaså, tycker du det? Det gör inte jag och inte heller 90% av Sveriges befolkning. Inget kan stoppa oss om debatten flyttas från förnuft till känsla. Magen styr världen.
september 2nd, 2009 at 9:48
De intressanta följdfrågorna till folk som är positiva till högre skatter är naturligtvis:
1. Hur mycket högre skatter?
2. Betalas av en själv eller ”någon annan”?
Min reflektion när det gäller skatter är att det känns märkligt att ett av världens högsta skattetryck inte skulle räcka till ”vård, skola och omsorg”. Sannolikt är det transfereringar av olika slag som är boven i dramat.
För min egen del anser jag att allt över 50% i marginalskatt är att jämställa med konfiskation. Högre skattenivåer än så är väl främst ett sätt för (S) att hindra vanligt folk från att få pengar över. Då folk börjar få pengar över tenderar de ju att börja rösta på andra partier än (S)….
september 2nd, 2009 at 10:08
Hm, jag som trodde att Danmark hade högst skattetryck. Annars så har ju marginalskatten sänkts i samma takt som skillnaden mellan inkomst och kapitalvinst växt i Sverige sedan 1970-talet. Med 80-, 90-talets och dagens kapitalistiska krisers i minnet så känns ju inte denna pågående ökning av uteblivna skatteinkomster inte som något som skapar trygghet i våra liv.
Om ”konfiskation” av kapitalinkomster och höga inkomster skapar ett tryggt och ekonomiskt stabilt samhälle så ger jag tummen upp!
september 2nd, 2009 at 10:46
Jesper
Du läste fel. Jag skrev ”ett av världens högsta skattetryck”.
Tycker det vore respektabelt av (S) och övrig Vänster om man talade klarspråk i Skattefrågan, så att folk får klart för sig vilka skattehöjningar man planerar och kan räkna på om man gynnas eller inte.
Vill också än en gång poängtera att jag ser (S) vurmande för höga skatter redan i normala inkomstlägen som ett sätt att hindra att folk inte får mer pengar över och börjar rösta borgerligt… Pengar till vård, skola och omsorg får man in tillräckligt av utan att ytterligare höja skatten….
Blir skatterna än mer konfiskatoriska så kan det bli svårt för Sverige att konkurrera om placering av arbeten som kräver högt kvalificerad personal inom kunskapsintensiva yrken. Därtill finns risken att riktigt driftigt folk väljer att starta företag någon annanstans – vilket man naturligtvis måste väga in som en ytterligare negativ effekt av de höga skatterna.
september 2nd, 2009 at 10:58
”1. Hur mycket högre skatter?”
Tillräckligt för att kunna nyanställa personal inom vård, skola och omsorg i den grad att de som jobbar där inte SJÄLVA ska behöva vård på grund av slitet och stressen i jobbet.
Tillräckligt mycket för att vårdpersonal ska hinna tvätta händerna ordentligt och för att städarna ska hinna städa sjukhusen ordentligt.
Tillräckligt mycket för att minska skolklasserna till max 20 elever och anställa tillräckligt med lärare för riktade insatser både mot elever som behöver extra stöd och mot de extra begåvade som behöver ett annat sorts stöd.
2. Betalas av en själv eller ”någon annan”?”
Jag är medelinkomsttagare, tjänar bortåt 35 000:- i månaden. Sedan i vintras är jag nere på drygt 25% i skatt. Det är fan inte OK, när det samtidigt ska sparas in överallt.
Jag betalar gärna, säg, 30 procent i skatt (ja, det kan säkert behövas mer än så för det jag räknar upp ovan) om jag samtidigt kan få drastiskt sänkta priser i kollektivtrafiken, slopade avgifter i primärvården, sänkt egenavgift på apoteket, avdrag för a-kasse- och fackavgift osv. Det är kostnader som är lika för ALLA, Martin, men de kan hållas låga och därmed mindre kännbara för de som tjänar minst, för studenter, för arbetslösa och sjukskrivna – om vi som tjänar lite bättre skjuter till stålar.
Det här handlar om värderingar – antingen så tycker man det är OK att folk som torkar våra gamla i röven gör det för en pisslön och dessutom BETALAR med trasiga ryggar och leder, eller så gör man det inte.
”Betalas av en själv eller ‘någon annan’”, Martin? Vem tror du det är som betalar dina (och mina) skattesänkningar?
september 2nd, 2009 at 11:08
”Blir skatterna än mer konfiskatoriska så kan det bli svårt för Sverige att konkurrera om placering av arbeten som kräver högt kvalificerad personal inom kunskapsintensiva yrken. Därtill finns risken att riktigt driftigt folk väljer att starta företag någon annanstans – vilket man naturligtvis måste väga in som en ytterligare negativ effekt av de höga skatterna.”
”Än mer konfiskatoriska”, Martin, är det så du vill beskriva utvecklingen av skattesystemet i Sverige? Vi har ju varken arvs- eller förmögenhetsskatt längre, de stackars miljonärerna som plågades så av fastighetsskatten har fått det mycket billigare. Och vi som tjänar bortåt 35 000 betalar alltså endast 25% i skatt.
Det är nu en gång så att det här samhället, landet vi bor i, Sverige, är till för oss som bor och arbetar här. Allihop, inte bara de rika eller särskilt välutbildade.
september 2nd, 2009 at 11:14
Martin: Hotet om att företagen skall fly utomlands är lika gammalt och unket som resten av dina argument. Det var samma argument som fanns ifrån högern när S höjde marginalskatten på 70-talet. Hoten visade sig då vara helt tomma.
Det kan ju vara dags att påminna oss om att vi har haft en marginalskatt på 89% i Sverige. Idag har vi på strax över 50% och vi har sett en mer än halvering av våra skatteintäkter. Något som lett till att vi nu tvingas till ständigt nya nedskärningar i vård, skola och omsorg.
Skattesänkningar kostar, precis som Daniel påpekar. Idag är det skolbarn, låginkomsttagare, sjuka och gamla som får betala för att rika skall få skattesänkningar som är större än många medelinkomstagares årslöner.
september 2nd, 2009 at 11:30
Daniel
Jag anser att marginalskatter över 50% är konfiskation. Att arvsskatt och förmögenhetsskatt är borta är steg i rätt riktning.
Jesper
Sverige i mitten av 70-talet och en bra bit in på 80-talet får ju med lite perspektiv betecknas som ett land som var ”lite efter” många andra länder – liknelsen DDR-Sverige är ju inte helt fel ute.
Tokigheter som löntagarfonder, förmögenhetsskatt och arvsskatt drev ju bort bolag som IKEA, Tetra Pak mfl ur landet. Vad det kostat Sverige i arbetstillfällen och välfärd, lär säkert bli föremål för en avhandling vad det lider. Undrar hur f-n de politiker som införde ett skattesystem med 89%(!) marginalskatt tänkte? Det måste ju vara unikt att ha den typen av skattenivåer, även om möjligheter till avdrag etc såg annorlunda ut då. Om jag inte minns fel så fick Astrid Lindgren vid något tillfälle betala mer än 100% i skatt, hur det nu gick till.
september 2nd, 2009 at 12:03
Daniel
Men uppenbarligen var Sverige ett av världens rikaste länder, med högst levnadsstandard och bäst välfärdssystem, fungerande industriproduktion, utbyggnad av kollektivtrafik osv, när vi hade högre skatter och bättre trygghetssystem.
Idag, med mycket lägre skatter, har vi sjukvårdskris, skolkris, äldrevårdskris, ekonomisk kris, massarbetslöshet, nedskärningar på alla plan, industriproduktionen havererar, företagen sänker löner, drar in på kaffeautomaterna och fikat, försäkringskassan slänger ut sjuka osv osv. Men vi har lägre skatt ffs!
september 2nd, 2009 at 12:04
Det ovan var riktat till ”Martin”
september 2nd, 2009 at 14:18
”Sverige i mitten av 70-talet och en bra bit in på 80-talet får ju med lite perspektiv betecknas som ett land som var ”lite efter” många andra länder – liknelsen DDR-Sverige är ju inte helt fel ute.”
Nu slirar du en bra bit från din fixering på 51% marginalskatt som expropriering. Jag önskar verkligen inte tillbaka tiden då endast staten fick sända TV och radio, och proggen var naturligtvis en estetisk och kulturell katastrof. Men för det första regerade Björn Borg inom tennis och ABBA var större än vi riktigt kan begripa. För det andra: När Sverige hävde sig upp ur den popkulturella avgrunden på 90-talet var en av de saker som gjorde det möjligt vårt på den tiden jämförelsevis generösa a-kassesystem. Fråga Kent, fråga Cardigans för att ta två exempel på kända band som ”erkänt” att de aldrig kunnat ta sig dit de är i dag utan a-kassan.
”DDR-Sverige” är ett småroligt begrepp i sin kontext i Filip och Fredriks bok om knäppa grejer de minns från sin barndom, men jämförelsen med DDR är egentligen enbart löjlig. Den statliga kontrollen över delar av massmedia, OK (fast ossis kunde å andra sidan se västtysk tv), väl utbyggd barnomsorg och aborträtt – men hur var det med DDR:s idrottsframgångar i sporter där man inte kan kura sig till bra resultat? Byggde de bra bilar? Byggde de bra hus? Hade de världskända regissörer och popartister?
Å andra sidan sköt de flyende medborgare i ryggen vid Muren och avlyssnade allt och alla på ett vis som vi ironiskt nog är på väg att göra nu (måste bero på skattetrycket, nicht wahr?).
Jag tror ingen längtar tillbaka till Sveriges gamla auktoritära attityder på exempelvis alkoholområdet (även om en liberalisering fortfarande är av nöden även där, för att inte tala om när det gäller narkotika), men även om det gamla välfärdssystemet var långt ifrån bra med sin stora tonvikt på korporatism finns det ingen anledning att inte vilja ha tillbaka de schysta delarna.
september 2nd, 2009 at 16:17
Man måste tydliggöra vad det handlar om, mer pengar till offentlig sektor men mindre pengar till konsumtionsvaror och privata företag. Fler skinande ålderdomshem o nyrenoverade skolor men färre skinande kontorskomplex o nyrenoverade kök.
Det handlar om att medelklassen och framförallt överklassen får minska på sin privata konsumtion så att gamla kan få en värdig äldrevård och arbetslösa en tryggad inkomst och möjlighet till jobb.
Stora investeringar inom sådant som ex. skola, vård och infrastruktur tenderar också att löna sig samhällsekonomiskt på medellång sikt, det ska alltså inte förstås som kostnader. Kan människor få hjälp direkt med sina problem (ex. sjukdom, strul i skolan eller arbetslöshet) så slipper problemen växa sig enorma i framtiden.
Jag tycker att detta är rimliga prioriteringar att göra och folk måste övertygas om fördelarna. Men man måste vara medveten om skatternas begränsningar, i längden så kan vi ju inte förlita oss på att höja skatterna. En rejäl samhällsomdaning måste komma till stånd.
september 3rd, 2009 at 15:28
Alex
Du ser ekonomin som ett statiskt nollsummespel. Förändrade skatter påverkar folks beteende. Högre skatter kan få till effekt att folk jobbar mindre eller ägnar sig åt skatteplanering. På sikt gör sådant att kakan att dela på allt annat lika blir mindre.
Motsättningen mellan privat- och offentlig konsumtion är inte sådan som du beskriver den. En stark och utvecklingsbar offentlig sektor kräver en stark och växande privat sektor inkluderande köksrenoveringar och kontorskomplex.
Risken att Sverige skall göra om historiska misstag med skyhöga marginalskatter och självmål som löntagarfonder får dock bedömas som väldigt begränsade. Det parti (V), som möjligtvis skulle stödja sådan politik ett begränsat folkligt stöd, vilket flera valresultat visat. En lämplig iakttagelse efter senaste riksdagsvalet kan ju vara att cirka 95% av Svenska folket tycker att socialism är dålig idé…
september 4th, 2009 at 12:01
Att spela på känsla och inte förnuft i valrörelsen har väl varit högerns framgångssaga de senaste valen. Självklart kan vänstern också göra det. Jag ser stora plakat med HÖJ SKATTEN! i stora bokstäver och vad det ska vara bra för i små bokstäver under :).
Alla skatter är konfiskatoriska eftersom det innebär att staten tar en del av människors inkomst, det är inget argument i sig till att ha lägre skatter. Att man vill att någon annan ska betala för att man vill ha högre skatt är lite feltänk. Man vill ju att alla ska betala (helst efter förmåga) och man lär knappast slippa undan själv. Jag är övertygad om att de allra flesta tjänar på högre skatter upp till ett högre skattetryck än vad vi har idag. Problematiken med braindrain är överdriven och lägsta arbetskostnad vill vi inte konkurrera med.
september 4th, 2009 at 12:09
@Martin
Ekonomi är ett nollsummespel i ögonblicket. Det finns bara så mycket arbetskraft och så mycket produktionsmedel. Sen måste vi börja sätta värden på allt inte bara på ekonomiska vinster och arbetstimmar. Männsikors fritid, ökad jämställdhet och möjligheten att styra utvecklingen efter vad som är nyttigt för alla och inte bara de som har störst inflytande över efterfrågan har också värden även om det inte syns i ekonomers siffror.
september 4th, 2009 at 15:47
Martin:
Hela diskussionen om att skatt över en viss nivå skulle vara skadligt och att det skulle finnas nån sorts magiska gränser är rent flum. Tyvärr är det oseriös forskning som tillåtits diktera policy alltför länge, till den grad att politiker kan tänka sig att göra allt, utom just att höja skatten, trots att behoven kräver just skattemedel.
Sen vet vi ju att välfärdsservice bedrivs mest effektivt när det sköts av offentligt finansierade organisationer. Det i dagarna omdiskuterade amerikanska sjukvårdssystemet tar ju 13 % av BNP, medans vårt tar 8 %. Deras innebär dessutom att väldigt stora delar av befolkningen inte täcks öht.
Sen är det svårt, för att inte säga omöjligt, att isolera ekonomiska realiteter och vad som orsakat dessa. Skulle vi ha fått lyxrenoverade badrum och kök även med en fortsatt inkomstutjämning a la svenskt 70-tal? Förmodligen, ganska mycket av det där kan ju tillskrivas allmän ekonomisk utveckling, precis som 70-talets svenskar var mycket rikare och mer välmående än 50-talets.
Till sist, skattesatsen ska motsvara behovet för den gemensamma sektorn. Privatisering av välfärdsstjänster innebär ju bara att vi betalar genom andra former, avgifter vanligtvis, och där visar USA att notan i slutändan blir större. En bibehållen välfärdsservice tar mer och mer i anspråk av den totala BNP på grund av Baumols sjuka. Har skrivit om detta här några stycken ner: http://www.dagenskonflikt.se/martin/what%C2%B4s-the-fuss-about/
Fick också en länk till en mer gedigen genomgång av begreppet här: http://www.nytid.fi/arkiv/artikelnt-684-5127.html
september 5th, 2009 at 4:31
Varför höja skatten för arbetare? Beskatta höginkomsttagare och rika istället!
september 7th, 2009 at 21:43
För att skatter är solidaritet, inte stöld. Alla ska bidra efter förmåga, och också den minst välbeställda har möjlighet att bidra!
september 7th, 2009 at 21:44
Ovanstående är skrivet av mig och riktat till Erik.
september 7th, 2009 at 23:29
Jag betalar mer än gärna lite extra i skatt. Har nyss fått jobb och det känns faktiskt bra att få börja betala skatt.
september 8th, 2009 at 12:08
Problemet är att man får så lite tillbaka som höginkomsttagare. Kraven på att all samhällsservice osv skall funka prickfritt är med all rätt väldigt höga när marginalskatten är uppemot 60%.
För egen del har jag erfarenhet av arbete i London, och där var högsta marginalskatten 40% och någon sämre samhällsservice än i Sverige var det i alla fall inte.
Åter till ämnet med höga skatter – vänsterns låga opinionssiffror i Stockholm är i mina ögon ett bevis på att komma dragande med högre skatter inte upplevs så intressanta av de väljare som är tänkta att betala dem.
september 9th, 2009 at 15:56
Martin: ”Du ser ekonomin som ett statiskt nollsummespel. Förändrade skatter påverkar folks beteende. Högre skatter kan få till effekt att folk jobbar mindre eller ägnar sig åt skatteplanering. På sikt gör sådant att kakan att dela på allt annat lika blir mindre.”
Det är typiskt liberaler att använda sig av logiska resonemang istället för att se på verkligheten. Vart finns empirin som talar för att högre skatt skule ge en ”mindre kaka att dela på”?
Det finns inget som säger att ökad omfördelning skulle ge en mindre kaka och dela på, men även om det var på det viset så skulle det vara att föredra då omfördelning är snabbare och jämlikhet ett mycket viktigare mål än ökad tillväxt då ekonomisk jämlikhet har bevisat positiv effekt på folkhälsa, skolresultat, brottslighet, förnöjsamhet, tillit mellan människor, psykisk hälsa, integration och förväntad livslängd.
Angående att radikal omfördelning ger snabbare resultat än tillväxt är enkelt att påvisa. Den långsiktiga tillväxttakten i vår ekonomi ligger på ungefär 1,5%. Hur många år skulle det ta för en ung kvinna med en timlön på 100:- att komma upp i en timlön på 200:- i den här tillväxttakten? Hela livet ungefär, räkna själv. Men med en socialistisk omfördelning av resurserna skulle hon omedelbart uppnå vad som annars skulle ta hela hennes liv (exploateringskvoten ligger på ungefär 100%, ett socialistiskt arbetsvärdesystem skulle alltså omedelbart fördubbla en genomsnittlig löntagares inkomst).
”Motsättningen mellan privat- och offentlig konsumtion är inte sådan som du beskriver den. En stark och utvecklingsbar offentlig sektor kräver en stark och växande privat sektor inkluderande köksrenoveringar och kontorskomplex.”
Nej, det är först och främst den privata sektorn som är beroende av den offentliga. Den offentliga sektorn subventionerar våra kapitalister något otroligt på flera sätt.
1: Utbildning av arbetskraft
2: Rehabilitering av arbetskraft
3: Infrastruktur
4: Kostnader för miljöförstöring
O.s.v. samt erbjuder allmän trygghet och stabilitet.
Skulle kapitalet behöva internalisera alla sina kostnader så skulle profitkvoterna krympa ihop till den grad att det ö.h.t. inte skulle löna sig att investera i produktiv verksamhet, vilket det knappt gör ens i dag därav finanskrisen.
Den offentliga sektorn lägger hela grunden varpå den privata kan utvecklas.
september 9th, 2009 at 17:35
Du inleder med att skriva om jämstäldhet, och sen så tar du statestik på att rätvisa prioriteras mer och sen så pratar du inget mer om jämstäldhet.
Förstår jag rätt när jag tror att du tycker jämstäldhet ska underordna sig en klasskamp?
Det är ju fel att läsa statestiken som rättvisa nr 7, jämstäldhet nr9, alltså är rättvisa bäst.
En feministisk politik handlar om rättvisa där en föredelningspolitik är grundlägande.
Det känns som du ställer Sahlins jämstäldhet som något negativt och motpol till en ”rättvis” vänsterpolitik
september 9th, 2009 at 17:36
föresten, varför är det typ bara män som komenterar här?
september 15th, 2009 at 9:23
”För egen del har jag erfarenhet av arbete i London, och där var högsta marginalskatten 40% och någon sämre samhällsservice än i Sverige var det i alla fall inte.”
Men vet du hur fattiga folk är i Storbritannien? Antagligen träffade du inte några, de håller sig i andra stadsdelar än svenska liberaler som ”har erfarenhet av arbete i London”.
De slipper betala när de går till doktorn, men å andra sidan kan de behöva två jobb för att försörja sin familj. Jobb de kan förlora i en handvändning, eftersom Labour på sina 12 år vid makten inte brytt sig alls att reparera arbetsrätten.
Klassklyftorna i Storbritannien är otroligt mycket större än i Sverige, bostäderna är ett skämt men inte hyran man betalar, till och med vattnet kostar pengar. Det gick så långt härom året att lärare i Londonskolor erbjöds baracker att bo i, eftersom en lärarlön inte räcker för att hyra en vanlig lägenhet i London. Så man kan vara både medelklass med utbildning, ha ett jobb och ändå vara hemlös.
Men men, det viktigaste är väl att högutbildade med löner brittiska arbetare (och många svenska tjänstemän) bara kan drömma om dessutom betalar max 40 procent i marginalskatt.
september 15th, 2009 at 9:23
”föresten, varför är det typ bara män som komenterar här?”
Sist jag kollade styr vi typ världen.