Större klyftor skapar en fet och fattig underklass
De senaste 20 åren har antalet personer som lider av fetma fördubblats i Sverige. Fetman ökar i alla åldrar och både hos kvinnor och män, men fetman är som så många andra saker i livet orättvist fördelad. Även om gener och livsstil spelar en stor roll är det visat att utbilding, inkomst och arbete är starkt bidragande faktorer. Föga förvånande har de sämst ställda i samhället också störst risk för att vara feta. Detta gäller också de allt fler barn som växer upp under svåra förhållanden.
Att vara fet har många negativa konsekvenser. Typ-2 diabetes, högt blodtryck och hjärtinfarkt är några risker, men feta personer har också sämre livskvalitet, både psykisk och fysisk. Feta barn mobbas oftare än andra barn, folk vänder sig om på gatan, man förlorar kampen om jobbet, om flickan eller pojken.
Då är det inte särskilt märkligt att tidningarna varje vecka basunerar ut nya metoder, tips och trix, för hur man ska bli ”snygg och smal”. Även forskningen på området är intensiv och bara under 2007 producerades mer än 6500 vetenskapliga artiklar som på något sätt behandlade viktminskning.
För två veckor sen kom en ny studie som visade att diet med lite kolhydrater, även kallad atkinsmetoden, fungerar bäst för den som vill förlora sina extra kilo. Dieten tillåter obegränsad konsumtion av alla typer av kött, fisk, fågel, skaldjur och ägg. Men debatten och kostråden saknar helhetsperspektiv. Atkins är för det första en ekologisk katastrof.
Djurhållning står för större utsläpp av växthusgaser än fordonstransporter globalt sett så en ökad konsumtion av animaliska produkter bidrar till den accelererande klimatförtörelsen. Sen ska vi inte tala om fisken, vi ska vara glada om nästa generation ens får se en torsk på naturhistoriska muséet.
För det andra är Atkins en kostsam kost. Smör, ost, kött, fisk och kyckling kostar 20-40% mer än under förra året enligt PROs stora undersökning av matpriser som presenterades i juni. Om vi drar oss till minnes att det är de ekonomiskt svaga i samhället som är i störst behov av att gå ner i vikt, hur oansvarigt är det inte då att föreslå en diet som få fattiga skulle ha råd att följa?
Vi måste lyfta blicken för att nå en helhetslösning. Miljö, hälsa, ekonomi, allt hänger ihop. Samhället vi lever i kan inte delas av med vattentäta skott och den politk vi får serverad duger knappt till att lappa och laga. Fetmaproblemets uppkomst, att klyftorna växer, att barnen får det värre, ignoreras. Lösningen som presenteras är en korkad, kortsiktig, klassföraktande klimatkatastrof.
Det handlar om miljöhänsyn, det handlar om skatter och andra styrmedel för att ändra konsumtionsmönster, det handlar om inkomstutjämning och lika bra utbilding för alla. De ökade klyftorna i samhället har skapat ett Sverige med en fet och fattig underklass som inte ens har råd att banta. Det är dags att riva upp och börja om för en rättvis och hållbar värld.
augusti 12th, 2008 at 1:44
Nu får det va nog med offer- och tycka synd om-mentaliteten. Om man med den nya metoden går ner i vikt är det väl jättebra? Menar du att man ska sätta klimatet före den egna hälsan? Då får jag säga att jag föredrar det martyrskap som går ut på att man ska få stryk av snuten.
En annan grej: det här med att arbetarklassen är för fattig för att gå ner i vikt köper (!) jag inte. Det kostar väl inget att krubba mindre och springa i spåret nåra ggr i veckan? Däremot kanske man som arbetare har mindre ork till fysiska aktiviteter eller hälsosam matlagning. Eller mindre tid för den delen. Men det är lite en annan grej.
Sen är ju en del sjukligt feta och för dom är ju krubbet som en drog, dvs dom är missbrukare. Då blir det marigare. Men nu snackar jag om att bli av med nåra trivselpannor. Det har alla råd med!
augusti 12th, 2008 at 11:48
Å! Intressant, ett klassperspektiv på missbruk är det inte ofta man ser. Jag håller själv på o skriver på ett sånt inlägg när jag kan timea in skrivlust och god hälsa. Jag saknar lite kommersialismens inverkan på konsumtionen dock (även om den i detta inlägg skulle reduceras till mat, godis, snabbmat etc), reklamiseringen och köpa-lycka-för-pengarna drabbar i allra högsta grad arbetarklassen.
augusti 12th, 2008 at 22:33
Jag skrev om samma sak för ett tag sedan:
http://tackforingenting.blogspot.com/2008/03/man-behver-dem-belningarna-man-kan-f.html
Maten ingår i ett socialt sammanhang och är en konsekvens av sociala betingelser, inte bara viljestyrka. Och det är belöningarna som ger trivselpannor eller att äta på fel tider kan också ge övervikt. Jag tror att om man skulle jämföra BMI och arbetstider skulle man hitta en del intressant. På mitt jobb är till exempel natten överviktigare än dagpersonalen.
augusti 13th, 2008 at 17:19
Jag kände en gång en brud som inte kunde rulla så jag fick alltid rulla åt henne. Hon sa att hon inte kunde lära sig för hon va dåligt rent motoriskt. Det va hon, så jag accepterade det argumentet. Sen slutade jag röka. 2 veckor senare kunde hon rulla mycket bra.
Dvs – trots dåliga förutsättningar, klarar man av ganska mycket, mycket mer än man tror.
Så länge man inte missbrukar mat kan man komma i form ganska enkelt. Jag har sett det många gånger. Det handlar visst om motivation!
För missbrukarna däremot måste man koppla in läkare, medicin och ett mer systematiskt förfarande.
augusti 14th, 2008 at 8:02
”Arbetarklassen” har svårare att tänka långsiktigt. Det är ”instant gratification” som gäller.
”Arbetarklassen” har tråkigare jobb och trivs sämre med sina liv. Därför, i kombination med instant gratification, hittar de inte kraften att äta rätt och motionera.
Mellan kl sex och sju varje vardags morgon springer en 30-årig kvinna förbi min lägenhet. Ska vi gissa hennes sociala klass?
augusti 14th, 2008 at 10:45
Artikeln kritiserad här:
http://metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.3887414
(Reklam jag vet, ta bort om ni vill, men för er kännedom)
augusti 14th, 2008 at 10:50
Alltså hur kan man inte ha ”råd” att banta? Att äta mindre kostar mindre… Att jogga längs med nåt joggingspår kostar inga pengar, det kostar inga pengar med situps, armhävningar osv.
augusti 14th, 2008 at 10:54
Väldigt dåligt resonemang.
Det du och endast du som person som kan göra att du går ned i vikt. Ingen annan, inga skatter eller tvång.
För att citera från viktväktarna och deras program points plan:
”Det finns inga magiska kurer eller genvägar som gör dig normalviktig.För att gå ned i vikt måste du förbränna mer kalorier än du äter. Ett kilo fettväv innehåller 7000 kcal. För att gå ned ½ kilo i veckan måste du göra av med 3500 kalorier mer än du stoppar i dig. Du kan antingen minska ditt intag med 3500 kalorier i veckan, eller förbruka 3500 extra kalorier genom att motionera. Eller kombinera de två.”
Jag har komprimerat ovan citerade skrift lite men det är ren och skär sanning.Punkt.
Att skylla på ”klasser” är verkligen att omyndigförklara folk. Man väljer själv vad man vill stoppa i sig eller inte.
S hussein har en bra poäng med att som arbetstagare jobba med fysiskt arbete som resulterar i orkeslöshet på kvällen. Själv vet jag efter att jobbat som verkstadsarbetare i två år så är man inte så pigg på kvällen, dock spelade jag ändå bandy regelbundet.
Nu som tjänsteman sedan 7 år sitter jag vid datorn och rör mig alldeles för lite på jobbet jämfört med tidigare, men då ser jag istället till att komma upp tidigare så jag kan promenera innan jobbet, samt efter.
augusti 15th, 2008 at 1:16
Men hörru Saddam. ”Jag kände en gång en brud” är ingen utgångspunkt för att analysera strukturella problem. Visst, det kan vara en förklaring på personnivå varför en person som lever under exakt samma förhållanden som en annan inte alls drabbas.
Men ifall det sker en generell förändring (som det gör i frågan om vikt) så kan man inte förklara det med nån jävla viktväktar smartass-skit om att folk generellt skulle gått och blivit dåligt motiverade. Sånt sker inte av någon sorts slumpartad moralisk degeneration, det har så klart en materiell förklaring någonstanns. Alltså:
Folk blir generellt fetare för att samhället har förändrats så det svårare att hålla sig i form.
För att exemplifiera. Vi tänker oss ett en grupp på 100 personer, 10 har väldigt lätt för att bli feta, 60 har ganska lätt för det och 30 har väldigt svårt för det.
Ifall de lever i ett samhälle där den enda mat som finns är sallad blir bara de 10 första feta. När vi ska förklara varför just de blir feta kanske det är för att de är dåligt motiverade, eller för att de rent genetiskt har en annan ämnesomsättning eller whatever.
Ifall sen samhället förändras så att folk bara lever på pizza blir 70 personer feta så kan man fortfarande förklara skillanderna mellan de feta och de smala med motivation och gener osv. Men SKILLNADEN från hur samhället såg ut förut, måste förklaras med den förändrade samhällstrukturen.
”Skatter och tvång” kan alltså visst påverka hur folkhälsan ser ut (sånt är vetenskapligt bevisat).
Sen är man ju självklart emot ”skatter och tvång” för arbetarklassen, utan för ett samhälle där vi inte behöver löneslava och alla istället har tid och möjlighet att vårda sina kroppar som de själva behagar.
Sen visst, det är ju inte så att DU ska avstå från atkins bara för att kapitalismen har knullat upp världshaven (det kommer ju inte göra nån skillnad iaf) men de som har en massa makt och sitter och hetsar kan använda den på helt andra sätt än att komma med knäppa kostråd. Börja med att göra den hälsosamma maten gratis t.ex.
augusti 15th, 2008 at 10:27
Jag hajar va du menar och är själv helt för statlig styrning, i synnerhet när det gäller att stävja missbruk. T ex skulle jag inte protestera om man förbjöd starksprit. Brass och cerveza popular borde däremot va subventionerat :-)
Men icke desto mindre är det ju möjligt för dom allra flesta att gå ner 10 pannor och komma i form. Att systemet gör det svårare för vissa och lättare för andra är ju ingen ursäkt för att avstå/misslyckas så länge det – trots systemet – ändå är möjligt att göra.
JA, det är lättare att va direktörsson än urspårad arbetarkis, oavsett om man vill ha MVG i alla ämnen, bli hockeyproffs eller dra hem tre miljoner brudar från krogen. Men eftersom allt det där ändå är fullt möjligt för fucked up knegarungar så kan man inte luta sig tillbaka och skylla sina misslyckanden på systemet.
Enda gången man kan skylla på systemet är när det är fråga om MISSBRUK. Att missbruka mat är en sak, men glöm inte att många alkisar är överviktiga. Inte bara bänknötarna utan också ungdomar/unga vuxna. Dricker man motsvarande 10 stark varannan-vartrejde dag är det lätt att lägga på sig och naturligtvis omöjligt att gå ner. Systemet har en skyldighet att stävja missbruk, hjälpa folk ur missbruk och sen hålla dom rena. Man kan inte lägga det på personen själv av det enkla skälet att en missbrukare inte är sig själv.
augusti 16th, 2008 at 0:26
”Men eftersom allt det där ändå är fullt möjligt för fucked up knegarungar så kan man inte luta sig tillbaka och skylla sina misslyckanden på systemet.”
Det kan man väl visst? Du kanske inte tycker att man ska det, men kan kan man definitivt. Själv tycker jag fö. inte det är särskillt intressant.
Vad som är rellevant är att konstatera att det är så här samhället är strukturerat och att det inte finns någon anledning för mig som förlorare i det systemet att bara acceptera det (varför skulle jag?).
När (om) jag får chansen att rubba det kommer jag ta den.
augusti 16th, 2008 at 13:13
Petrichenko: Din människosyn är intressant. Folk är viljelösa offer för ”strukturer”. Folk behöver tuktas av en allvetande elit som består av folk av högre kvalitet. Läskigt. Sista meningen ”När (om) jag får chansen att rubba det kommer jag ta den”, låter väldigt likt tanken på ”Revolution”.
Ni vänstermänniskor förnekar er inte. Ni vet bäst om hur folk ska spendera sina pengar, hur de ska leva sina liv. Det är patologiskt.
augusti 16th, 2008 at 14:02
petrichenko: Hur ofta får mänskligheten chansen att störta systemet och upprätta ett nytt? En gång på 250 år? Tänker du betrakta dig själv som förlorare så länge? Tänker du ursäkta folks destruktiva beteende med att dom är arbetare så länge? Och hur tror du nåra som inte ens kan ta hand om sin egna hälsa ska kunna störta systemet?
augusti 16th, 2008 at 18:27
Tina: Vad du snackar skit. Jag skriver väldigt tydligt att folk INTE är viljelösa.
Däremot så är man faktiskt drabbad av stukturer (i din värld lever man förståss i ett vakum av fri vilja?).
Förhoppningsvis kan vi (just genom en jävligt tydlig vilja) tillsamans ändå resa oss och tukta eliten, inte tvärt om. Ja, det kan man kalla revolution.
Men du vill förståss att det ska fortsätta vara som det är nu, när vi måste slita oss sönder och samman för att få några pengar att spendera öht?
Vi vet väl alla ungfär hur vi skulle vilja leva våra liv, men vi KAN inte göra det som det ser ut nu.
S Hussein:
Nej, snarare en gång på per 50 år (utifrån de senaste 200åren iaf). Sen är det inte säkert att man lyckas.
Vadå ”ursäkta”? Jag tar (mer eller mindre framgångsrikt) itu med mina individuella problem. Våra gemensamma problem måste vi gemensamt ta hand om. Och det är ju precis det jag snackar om.
augusti 16th, 2008 at 19:01
herregud, vad är det här för omodererad sandlåda?!
Poängen i artikeln ovanför är ju att lite cash gör oss feta. Vad är det att bråka om? Antingen accepterar man det eller också spårar man ur i personligt ansvar och anklagar hela arbetarklassen för att vara för dum för att äta sallad.
Och, alltså, jag kan äta sallad och det tror jag resten av arbetarklassen också kan. Jag gör det till och med ibland. En gång motionerade jag, men det var inte speciellt kul. Jag förstår dem ensamstående morsor med ekonomiska problem och tre kids och en farsa som strular att man inte är speciellt motiverad att börja vara kosthitler och springa i spåret. Fattar inte ni det?
augusti 16th, 2008 at 20:53
Nä. I min värld lever man inte i något vakuum. Man agerar som individ efter de förutsättningar som är reella, ”strukturer” man så vill. Hur skulle DU och JAG tillsammans ”ändå resa oss och tukta eliten” som du utrycker det. Jag är säker på att vi inte definierar ”rättvisa”, ”demokrati” och ”frihet” på samma sätt. Jag är säker på att du definierar rättvisa som ekonomisk nivellering och demokrati som gemensamt ägande av produktionssystemen. Så tack, men nej tack.
Till Theo Bodin: Jag är fet och fattig. Jag vill inte att beskäftiga byråkrater och samhällsplanerare ska berätta för mig vad jag ska lägga mina pengar på. Men just det… det var ju det som var problemet.. jag är ju tjock för att jag har för LITE pengar att lägga på en innediet Jag är för fattig för att äta mindre än jag bör.. Stackars mig. Jag är ett offer för en struktur som innebär att jag mer eller mindre är tvingad att käka för mycket och inte motionera.
Ni i vänstern är som sagt sjukligt inriktade på att lägga er i, lägga till rätta och tala om för folk att de inte vet sitt eget bästa. Själva tillhör ni naturligtvis en finare sorts människor som, bara ni fick komma till makten, skulle lösa i stort sett vilket problem som helst med andra människors pengar, andra människors tid och andra människors arbete.
augusti 16th, 2008 at 21:13
”En gång motionerade jag, men det var inte speciellt kul. Jag förstår dem ensamstående morsor med ekonomiska problem och tre kids och en farsa som strular att man inte är speciellt motiverad att börja vara kosthitler och springa i spåret. Fattar inte ni det?”
Det fattar vi! Det handlar om motivation som flera skrivit. Det vi vänder oss mot är:
– att man bara för att man är arbetare och/eller har päron som är knegare skulle va predestinerad till en överviktig white trash-tillvaro
och mer specifikt
- att arbetarklassen inte ”har råd” att leva hälsosamma liv
För det första är det jävligt konstigt tänkt för det kostar som sagt inget att krubba mindre eller springa i spåret nåra ggr i veckan.
För det andra har arbetarklassen visst råd med gymkort, kött istället för snabbmat, osv, om det skulle behövas – det är inte 30-talet!
augusti 16th, 2008 at 21:29
s hussein:
”- att man bara för att man är arbetare och/eller har päron som är knegare skulle va predestinerad till en överviktig white trash-tillvaro”
Om det inte beror på strukturer att fetma är vanligare bland arbetare, vad beror det på då? Strukturer är den enda logiska förklaringen. Men nej, ni högerliberaler menar att det beror på flum som ”vilja” och ”motivation”, vilket ju inte förklarar ett skit.
augusti 16th, 2008 at 22:12
Jag är för det första inte liberal.
Det kan visst bero på strukturer där sociala, psykologiska och ekonomiska faktorer spelar in.
Men eftersom ALLA (exklusive missbrukarna) kan komma i form om dom vill kan ju inte ”strukturerna” va utslagsgivande, eller hur?
augusti 17th, 2008 at 12:44
Tina:
”Man agerar som individ efter de förutsättningar som är reella, ”strukturer” man så vill.”
Fint, då vart vi överens om det. Kan du också erkänna att den syn på människor du ankagade mig för att ha inte stämmer?
”Hur skulle DU och JAG tillsammans ”ändå resa oss och tukta eliten” som du utrycker det. Jag är säker på att vi inte definierar ”rättvisa”, ”demokrati” och ”frihet” på samma sätt. Jag är säker på att du definierar rättvisa som ekonomisk nivellering och demokrati som gemensamt ägande av produktionssystemen. Så tack, men nej tack.”
Jag brukar väl helst försöka undvika urvattnade begrepp som rättvisa, demokrati och frihet. Jag vill ha makten över mitt eget liv.
Jag vill inte bli ”nivillerad” av någon, på något plan.
Det jag försökt vända mig mot bland kommentarerna här är när man reducerar en jävligt tydlig samhällelig förändring till en fråga om inviduell motivation och moral – det är ju inte så det funkar (och det är ju bara så ubota jävla skitdumt att hävda det).
Därmed inte sagt att jag håller med artikelförfattaren från början i allt han skriver (det är ju tråkigt att man ”hammnar så” i debatten, men när jag gick in här för att kommentera på artikeln så fanns det ju kommentarer som var betydligt dummare, så jag kommenterade på dem istället) och när du Tina skriver ”Jag vill inte att beskäftiga byråkrater och samhällsplanerare ska berätta för mig vad jag ska lägga mina pengar på.” så kan jag ju bara hålla med. Det är ju samma sak som smart-ass viktväktarskiten, bara det att man inte kan avstå den.
Jag skulle tycka det var intressant att se vad Theo (eller någon annan DagensKonfliktare) har att säga om din (i mina ögon) mycket rellevanta kritik:
”Ni i vänstern är som sagt sjukligt inriktade på att lägga er i, lägga till rätta och tala om för folk att de inte vet sitt eget bästa.”
(påminner mig om ett favoritinlägg från en av mina favoritbloggar där han visar en film med ”Vänster” spelad av Sven Mellander och ”arbetarklassen” spelad av random skitunge
http://kimmuller.wordpress.com/2008/07/02/valkommen-och-omorganisering/
)
augusti 17th, 2008 at 15:27
Varenda skittal på varenda antifa-demo handlar om att det här gör vi minsann inte för att nassarna är nattsvarta arselhål utan för att vi är arbetare som försvarar oss mot reaktionärer.
Hur kan ni ha sån tilltro till arbetarklassen när ni i nästa andetag säger att man som arbetare inte ens kan ta hand om sin egen hälsa pga ”strukturer”?
Nästa gång jag hör nåt sånt på en demo eller möte ska jag säga, ”tyvärr, vi kan inte delta, vi är för feta och dessutom för fattiga för att komma i form, detta pga strukturerna” och sen gå hem. Kidsen som aldrig har jobbat en dag får väl jubla och känna att dom är ena badass motherfuckers till knegare, jag avstår.
augusti 17th, 2008 at 17:31
”Hur kan ni ha sån tilltro till arbetarklassen när ni i nästa andetag säger att man som arbetare inte ens kan ta hand om sin egen hälsa pga ”strukturer”?”
Men det är det ju ingen som säger. Däremot att det blir enklare/svårare beroende på hur strukturerna ser ut – det kan du ju inte förneka? Eller hur?
Och strukturer är ju inte något bortanför oss själva, vi kan skapa egna strukturer och vi kan riva ner dom som finns idag.
(sen har antifademos och tillhörande tal en tendens att vara lite off, men det är ju ändå en helt annan fråga.)
augusti 17th, 2008 at 21:01
En av politikens intressantaste diskussioner som förs här. Kul, tycker jag!
Det bästa som skrivits i frågan är kanske G. V. Plechanovs ”Om personlighetens roll i historien”. Är ca 80 sidor. En av få gamla texter som är riktigt läsvärda genomgång av hur marxister ser på struktur kontra personligheten. Rekomenderas riktigt varmt! En av de bästa böcker man kan läsa!!!
http://www.marxists.org/svenska/plechanov/1898/persroll.htm
augusti 18th, 2008 at 4:50
Kan du inte dra det lite kort för oss som inte orkar läsa skiten?
Nu kanske nån tycker jag är lat, men dom har i så fall inte hajat nånting, det är strukturernas fel – hade man hetat Löwen von Gripenskita hade man kunnat läsa den på nolltid…
augusti 19th, 2008 at 10:07
S Hussein: Hinner inte nu. Ska skriva en längre artikel om det inom en månad. Läs kapitel VI och VII så får du med det centrala.
http://www.marxists.org/svenska/plechanov/1898/persroll.htm
augusti 25th, 2008 at 11:48
Men jeez, Atkins?! Det är GI-modellen som fått sitt erkännande sent omsider, Atkins är ju bara GI för miffon. Extremist-GI.
Om man har problem med fetma (riktiga problem, såna som ger diabetes och hjärt-kärlsjukdomar, inte att baddräkten sitter lite tajt) och lägger om kosten kommer man att SPARA pengar. Inte få större matkonto.
Ingen (utom möjligen något Atkins-freak) har hävdat att man ska klippa bort grönsakerna ur kosten. Det som ska bort är kolhydrater, eller mer konkret öl, pommes, vitt bröd, frukostflingor och allt med socker.
Tillsammans med kilona försvinner även sötsuget, vilket innebär mindre pengar till småätande mellan målen.
”Fattiga har inte råd att banta”, vilket jävla bullshit.
augusti 29th, 2008 at 18:13
Det handlar väll framförallt om att kunna tycka om sig själv och den man är och inte ständigt leva i tron om att man ska ändra på sig. Media har en stor inverkan i denna debatt, och vårt förhållningsätt till livet. Media gör att många befriar sig från ett eget ansvar utan söker surfa på andras ”råd” och ”normer”. Fenomenet ”fetmaepidemi”, media och eget ansvar har jag debatterats på min blogg…
september 2nd, 2008 at 19:42
Bra artikel tack för intressant läsning, har lite funderingar också.
Denna problematik finns i hela världen antar jag, inte minst i USA? Sedan undrar jag om de 6500 vetenskapliga artiklar år 2007 var bara i Sverige, eller i världen?
Nästsista stycket, stavfel på ordet politik.
december 1st, 2008 at 1:02
Det finns annan fisk än torsk, som dessutom inte kostar skjortan. Vilken kass argumentation. Man undrar vilka andra fakta du ”glömmer” för att få din bild av klassamhället att gå ihop.
Har man gått svensk grundskola och är läskunnig är det inte speciellt svårt att undvika dålig mat så jag undrar mycket vad du menar med ”lika bra utbilding för alla”.
För övrigt finns det alternativ till en låg-GI-kost bestående av kött: ät veganskt som jag och Birgitta Ohlsson! Och dumpa socialismen!
december 6th, 2008 at 4:29
När (om?) man läser mellan raderna i detta fascinerande inlägg får man intrycket av att kapitalism och fördelningen av monetära medel skulle vara roten till fetma-problemet i Sverige idag, eller åtminstone förvärra ett existerande problem. Jag vet inte i vilken dröm hr Bodin fick inspiration till detta inlägg, men den är dock fjärmad från den verklighet jag och övriga världen lever i. I detta välsignade land kostar äpplen, rotfrukter och andra basvaror mindre per kilogram än t.ex. lösgodis, mjölkchoklad och nötfärs (t.o.m blandfärs!). Att konsumera basvaror är således billigare än ”skräpmat”. Att så många personer inte förstår att den boll som kastas upp, kommer falla ner; den energi som intas, matchas mot den som görs av med, och andra fundamentala jämviktsförhållanden är snarast ett dåligt betyg för vår grundskola och inget annat. Att äta nyttigt är inte detsamma som att äta dyrt och vice versa. Människor gör (och SKA göra) informerade val, låt dem göra det, och låt dem även ta konsekvenserna av deras handlande, även om det innebär att köpa kaloririk och eventuellt ”onyttig” mat.
februari 4th, 2009 at 23:33
En stark riskfaktor för fetma är att ha feta vänner. Kommer inte ihåg källan på rak arm men det finns medicinsk evidens för detta!