Den svenska makteliten
I en världsunik rapport från 2007, Maktens kön, kvinnor och män i den svenska makteliten på 2000-talet, genomförd av en forskargrupp vid Göteborgs universitet, framkommer det att det råder total mansdominans inom makteliten i Sverige i dag. Endast 25 % av den svenska makteliten utgörs av kvinnor.
I näringslivseliten är det värst, där utgör kvinnorna endast 5 % medan den politiska eliten med 45 % kvinnor är den bäst könsbalanserade. Inom media, kulturliv och förvaltning utgör de kvinnliga toppcheferna 25 %. Varför är det, nu som förr, bara män som får bestämma? Fortfarande är det så, att män väljer män ur sitt eget kontaktnät och nästan uteslutande består sådana kontaktnät av män – och inte kvinnor, varför det ser ut som det gör i dag. Dessutom har män både större och inflytelserikare kontaktnät, och det ska sägas att toppositionerna inte är något man söker – man tillfrågas.
Med andra ord, precis som på den övriga arbetsmarknaden finns också i samhällets toppskikt en struktur som systematiskt gynnar män och deras avancemang, samtidigt som kvinnor och deras avancemang missgynnas. Vad för struktur? En informell kvotering skulle man kunna säga, den onda cirkel där män väljer män.
Den 28 mars tog P4 Sjuhärad upp ämnet för debatt. En professor i Genus, ekonomisk förändring och organisation vid Linköpings universitet, en doktor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, Lars Dahlén, moderat kommunpolitiker i Borås, ordförande i Företagarna i Borås, och en representant från Vägvalet i Borås deltog i debatten. Om man får tro statsvetaren, som deltagit i forskningen, kommer männen inom näringslivet inte att dela med sig av vare sig makt eller utrymme frivilligt, för de erkänner knappt de resultat som framkommit av den nya forskningen.
Krävs det politiska ingrepp då, för att få till rätta könsbalansen? Om man får tro ordföranden i Företagarna, handlar det i stället om att kvinnor måste ta för sig mer. Nej, det första steget mot jämställdhet måste vi män ta, inse att det är vi som är i vägen. Det gäller alla områden i samhället. Som man måste man ifrågasätta sin maktposition utifrån genusperspektiv och inte vifta bort det faktum att råder ett könsförtryck i makteliten, att 75 % av makthavarna i Sverige är män.
Doktorn i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, hävdade att jämställdhetsarbetet inom näringslivet till och med har stannat upp, så illa är det. Då kan man fråga sig, kommer de självmant att börja förändra inifrån eller krävs det politiska ingrepp i näringslivet? Ska vi ha könskvotering till styrelserna? Ett vanligt argument som ofta hörs i debatten, ett argument emot könskvotering, är att man ska väljas till sin post utifrån sin kompetens och inte för att man råkar vara kvinna. Utan att vara förespråkare av könskvotering, tycker jag att argumenten emot är löjliga. När inga kvinnor representerar de största företagen måste man fråga sig, är kvinnor inkompetenta när det bara är män i näringslivstoppen? Skulle kvinnor vara mindre lämpade för makt? Knappast, och det finns internationell forskning som visar att jämställda styrelser borgar för bättre resultat. Men det måste väl finnas bättre sätt att råda bot på den sneda maktfördelningen än att börja kvotera?
Något vi ska komma ihåg, menar författaren bakom rapporten Maktens kön, är att politiken är kvinnornas främsta redskap i kampen för ökad jämställdhet och alltid varit det som möjliggjort för kvinnorna att komma fram och kräva sin rätt. Vad tänker politikerna göra åt den orättvisa maktfördelningen? Vill man förändra situationen som den är i dag överhuvudtaget? I så fall, hur? Och näringslivet, de med sämst jämställdhet, hur går tankarna?
6 kommentarer
