Vänsterpartiet kongressar i Norrköping fredag till söndag och Dagens Konflikt finns på plats under hela helgen.

Det första som slår en läsare av den skörd av motioner som inkommit till Vänsterpartiets kongress i Norrköping, med start idag, är dess kraftiga slagsida åt partiprogrammet. Det är vad partiet ska tycka, inte vad partiet ska göra, som står i fokus. Och det är klart, tyckandet definierar vad partiet är och sätter ramar både för de förtroendevalda men också för medlemmarna. Står en medlem för långt ifrån partiets program så kanske han eller hon borde överväga sitt medlemskap. Principprogrammet blir för vissa en självklar referens i interna debatter som ett tungt vägande argument när rätt ska skiljas från fel.

Men för den som är van att betrakta alla sorters principprogram som ord på en lunta med papper som ligger längst inne i arkivet tills att det blir dags för revidering igen, så framstår prioriteringen som minst sagt märklig.

För även om partiet styrs av programmet så är det verksamhetsplanen, eller i Vänsterpartiets fall, kongressuttalandet, som anger riktningen under den närmsta tiden. Här brinner medlemmarnas intresse inte fullt lika intensivt.

Kanske är det så att ett vänsterparti under en aggressiv högerregering har väldigt få val, står relativt enade ställda inför uppenbara prioriteringar i kampen mot högern och att det därmed inte finns några större kontroverser rörande vad partiet faktiskt ska göra. Kongressuttalandet fastställer den inslagna vägen mot att bli gräsrotspartiet som jobbar nära människors verklighet som en vital del av vardagskampen. Där finns också en påminnelse om att det inte ska innebära en urvattning av partiets politik, men skönjas kan ett mer strategiskt förhållningssätt, till exempel i frågan om sex timmars arbetsdag.

Stora strider under kongressen verkar bli just förflyttandet av 6-timmars arbetsdag från förhandlingskrav till långsiktigt krav samt ekologismens närvaro i partiprogrammet (Står Vänsterpartiet på ekologisk grund?). Striden står här mellan en ekologiskt anstruken hållning där relationen människa-natur formuleras som en separat relation och en mer marxistisk där relationen gentemot naturen hänförs till mellanmänskliga relationer, utan att för den skull förminskas. Förekommit har också motioner om debatter om feminismens ställning i partiet. En rad motioner från samma herrar har lagts där termen patriarkat ska bytas mot genusordning för att män inte ska skrämmas bort från partiets politik. Andra oroar sig för att partiets nya retorik om arbetsmarknaden utgör en väg tillbaka till en endimensionell syn på samhällstrukturer där klass sätts över allt annat.

Trots detta har kongressens förspel präglats just av dess frånvaro av stora stridigheter, av det relativa arbetslugn som sätter stämningen i partiet. Det här är året där den hållning som under ett år har vuxit sig till norm, med goda exempel från Norge och Holland som innefattar vardagskamp och ett lyssnande och öppet förhållningssätt till väljare, stadfästs. Mycket ska till för att rubba det.

I borgerlig media kastas de vanliga harangerna fram om ”grumlig demokratisyn” och ”traditionalisterna dominerar” vilket förstås är den etablerade strategin sedan gammalt; kör floskler om koppling till det forna östblocket så slipper vi lyssna på vad partiet faktiskt vill.

Läs mer på Vänsterpartiets kongressida.

Jag läser att Katrine Kielos upmmärksammar just det som jag tidigare varnade för. Nämligen att det nu är skattebetalarna som får skjuta till pengarna när konkursbouppteckning av Fredrick Federley och Dominika Peczynski’s anti-fackliga salladsbar är klar. På invigningen av salladsbaren berättades det att man skulle servera lite mer exklusiva sallader, som exempelvis skulle lyxas till [...]

Att feminismen och kvinnors rättigheter är under angrepp är ingen nyhet. Media fylls av hetskt abortmotstånd, nynazister attackerar aktivister och den borgerliga regeringen inför vårdnadsbidrag och pigavdrag. Samtidigt poserar Anders Borg med en tummad pocketutgåva av Simone de Beauvoirs Det andra könet i tidningen Kupé och säger ”Självklart är jag feminist!” Detta är minst sagt [...]

Delar av det politiska etablissemanget är upprört igen, de mest högljudda tar givetvis täten. Det är maffiafasoner hit, det är mobbing dit osv. och vad är det då som har hänt? Har någon skjutits? Har någon blivit misshandlad? Nej, det som hänt är att LO har informerat människor om alliansens nya förslag om sjukförsäkringar och, [...]

Idén om medlemsnytta ligger djupt förankrad i arbetarrörelsen. Fackföreningarna står ut i sammanhanget med sina försäkringar, stipendier och elavtal som exempel på tjänster som erbjuds att locka den apolitiske. Det är långt ifrån alla som är intresserade av den politiska debatten, studiecirklar eller att få vara med och rösta fram ett kommunalt budgetförslag. Men den [...]

Söndag den 1 juni kommer vi att hålla ett informationsmöte om våra planer för nationaldagen. Vår förhoppning är att mötet ska kunna lägga grunden för ökat samarbete mellan olika grupper som motsätter sig nazisternas framfart. Mötet kommer att innehålla följande hållpunkter: Ingen Människa är Illegal berättar om situationen för papperslösa invandrare i Sverige utifrån demonstrationens [...]

Den 6 juni kommer vi i NMR (Nätverket Mot Rasism) att hålla en stor antirasistisk demonstration på Söder i Stockholm. Anledningen till detta är att Sveriges nazister på samma dag samlas för att marschera för sitt terrorvälde och mot demokrati, tolerans och jämlikhet. Att runt 1000 nazister samlas i centrala Stockholm kan vi inte acceptera! [...]

Jag går upp på morgonen. Klockan är strax efter åtta, men eftersom jag jobbar på kvällarna ett par dagar i veckan så kan jag komma till jobbet lite senare än normal kontorstid. Jag gillar att promenera till jobbet men oftast blir det ändå cykeln eftersom jag behöver ta mig till något när jag är klar [...]