Utanför tågstationen i Rom står militärer uppställda och söker igenom varje grupp med utländskt utseende i en kraftsamling mot ”invandrarbrottsligheten”. De står inte ensamma. De legaliserade medborgargarden hjälper dem att patrullera gatorna.

Att vistas som migrant i landet utan uppehållstillstånd har nu blivit olagligt, och grips du på gatan utan papper kommer du hamna i de fängelselika förvaren CPT, ”center för temporärt uppehållstillstånd”. Gränserna stängs, till och med mot andra EU-länder som Rumänien. Allt paketerat som ”säkerhet”, den fråga som förde Berlusconis högerallians till makten. En säkerhet som inte omfattar alla: vågen av rasistiska och homofoba attentat ökar i Italien. Pogromer mot romer och senegaler i Neapel, dagliga attacker mot homosexuella i Rom, en ung svart man slås ihjäl av butiksägare i Milano.

Samtidigt sprider sig sakta de nyfascistiska husockupationerna från Rom till resten av Italien. I fotbollsklackarna är den högerextrema dominansen snart total. Postfascisterna vid makten har utvecklat ett blint öga för nyfascisternas framfart på gatan, en tyst tolerans och medgivande.

Det är svårt att hitta en tidningsartikel om Italien, både i Sverige och resten av Europa, som inte varnar för Berlusconi, för det italienska exemplet. Men en mer korrekt beskrivning vore att se Italien som Europas experimentlaboratorium snarare än en anomali. De säkerhetsåtgärder som testas fram där inrättas senare i övriga EU. Under Sveriges ledning.

Den globala suveräniteten håller på att skifta form, efter nyliberalismens kris och de blockeringar som påfördes de internationella institutionerna under globalieringsrörelsens kampcykel. Den ekonomiska krisen, i kölvattnet av bolån och bankkrisen i USA, påskyndar utvecklingen genom att ge upphov till ökade sociala spänningar.

En av de ledande arkitekterna för EUs nya ”säkerhetsarkitektur” är Franco Frattini. Efter valet i Italien 2008 lämnade han sin post som EU-kommissionär för rätts- och inrikesfrågor för att istället bli utrikesminister i Berlusconis kabinett. Som utrikesminister blev en av hans första uppgifter att utforma G8-mötet i L’Aquila i juli 2009. Följaktligen blev också ”säkerhet” den centrala frågan på toppmötet, Frattini drev hårt linjen att EU och Nato måste integreras istället för att överlappa varandra och såg den centrala roll G8 kunde spela i detta projekt.

Italien har fått mycket internationell kritik i sin målsättning att reducera ”illegala” migrationen till noll och sin kriminalisering av papperslösa. Frattini har framgångsrikt genomfört resor till Mauretanien, Senegal, Angola och Nigeria för att upprätta en dialog inför G8-mötet, för att involvera dem i bekämpandet av illegal migration och droghandel. Italien och G8 har förbundit sig att hjälpa dessa länder att bygga upp nya passsystem, stå för polisutbildning i upprorsbekämpning och stärka deras förmåga att vakta sina egna gränser och hindra utvandring. Framgångsrikast har Italiens samarbete med Libyen blivit, om gemensam gränspatrullering och utvisningsförvar förlagda i Libyen – utanför EUs rättssystem.

Men denna flyktinghantering, som sätter asylrätten helt ur spel och strider mot FNs mänskliga rättigheter, är inte ett isolerat italienskt fenomen. Det är just Franco Frattini som utformat den sjupunktsplan för EU om hur ”illegal” migration ska bekämpas, för att skapa enhetliga mekanismer. Den planen förs nu in i Stockholmsprogrammet, EUs femårsplan för rätt-, inre säkerhet och migration, som beslutades under svenska ordförandeskapet. Den italienska modellen blir under Beatrice Asks ledning till europeisk norm i Stockholmsprogrammet. EU går mot en ökad integrering av polisorganisationer och dataregister, överflyttning av militära uppgifter på paramilitäriserade poliskårer, en restriktivare flyktingpolitik med utvisningsförvar placerade i länder utanför EUs gränser.

Europeiska kommissionens president José Manuel Barroso förklarade att ”vanliga medborgare” skulle vara i hjärtat för Stockholmsprogrammet, att syftet är att göra medborgarnas liv enklare och ge dem skydd. Stockholmsprogrammet ska innebära att ”en närmare matchning ska utvecklas mellan immigration och den europeiska arbetsmarknadens behov”. För att föregå ett nytt FRA-motståndet, skrämd av Piratpartiets framgångar i EU-parlamentsvalet, har Beatrice Ask varit noga att även hon påpeka att den nya övervaknings- och säkerhetsåtgärderna är för att skydda medborgarna. Panoptikon-effekten hotar att slå tillbaka. Thomas Mathiesen beskriver i Socialistisk debatt de nya europeiska datalagringsdirektiven:

”Krimnologen Lucia Zedner har påpekat att denna process har gått igenom tre faser. Först var det de farliga människorna som skulle övervakas, men det visade sig vara så pass komplicerat att finna de farliga att man var tvungen att börja tänka i risktermer istället. Det var dock mycket svårt att även finna vilka människor som man borde övervaka när man laborerade med sannolikhetstal, så man fick till sist övervaka alla. Processen har alltså gått från att övervaka farliga människor, till potentiellt farliga människor, till samtliga medborgare.”

Texten är baserad på  de tre antirasistiska forum som Tankesmedjan Konflikt höll i Stockholm under 2009 och är tidigare publicerad i Direkt Aktion. Del två och tre i denna serie publiceras under veckan.

Den pågående Arena-debatten, som nu spridit sig långt utanför både Arena, Tvärdrag och Aftonbladet Kultur, har ibland varit mer än lovligt luddig. Kanske främst eftersom det som de båda parterna kritiserar varandra för främst återfinns hos dem själva. En sak är klar, kravet från vänster är att vi måste snacka mer ”klass”. Men räcker verkligen [...]

Det pågår ett debattkrig inom vänstern. Och den ena sidan vet exakt vad de ska ta till för knep för att stampa på den andra sidans ömmaste tår. Postmodernism, identitetspolitik, för mycket fokus på sexualitet, är den ena sidans ordvapen. Den andra sidan pratar om sekterism, endimensionell klassanalys, samma gamla visa.
Kanske hade kritiken varit konstruktiv [...]

I veckan lanserades ett mycket spännande projekt i USA av International Association of Machinists and Aerospace Workers (IAM). UCubed är en community där arbetslösa kan organisera sig lokalt i så kallade kuber för att dels stötta varandra, men också organisera sig som politisk och ekonomisk maktfaktor.
I valet 2010 kommer jobben att stå högt upp på dagordningen. [...]

Jag var inte den enda som igår fick idén att smita in på Söderbokhandeln för att på små obekväma pallar, omgiven av höga bokhyllor, sitta av ett par timmars samhällsdebatt. Eller kulturdebatt. Var nu skillnaden ligger?
Apropå de senaste dagarnas tidningsdebatt om tidskriften Arena hade bokhandeln bjudit in tidningens avgående chefredaktör Per Wirtén till debatt mot [...]

Det är inte särskilt förvånande att Annie Johansson (C) tar in bemanningsbranschen under sitt ideologiska beskydd, hennes parti under åren har muterat till att bli Svenskt Näringslivs politiska vakthund, som tillåts säga det andra bara tänker – nu när Moderaterna med epitetet ”Nya” i sin tur tonat ner det sagda till förmån för det gjorda.
Men [...]

Vänstern går mot valet med avsikten att byta regering – och politik. Men kan denna verkligen förändras i grunden under rådande omständigheter? Eller leder en kursändring också till en kollisionskurs med kapitalet, som vi är allt annat än rustade för? I alla händelser kan tiotalet bli en spännande tid, om bara vänstern klarar av att [...]

Sedan Bildtregeringen avskaffade förbudet mot privat arbetsförmedling har bemanningsföretagen sakta men säkert tagit en ökad andel av den svenska arbetsmarknaden. I dag omfattar anställningsformen 60 000 arbetare. Det är en framgångsrik strategi för arbetsgivaren att sänka sina kostnader för arbete, genom total flexibilisering och genom att sänka lönekraven hos arbetarna. Men leasingsystemet har också en [...]