Det daltas med liberaler i onödan
Samma dag som jag föddes skrev mina föräldrar ett brev till vår hemkommuns kyrkoherde och begärde mitt utträde ur Svenska kyrkan. Det är idag snart 30 år sedan och fortfarande finns det människor som propagerar utträde till Svenska kyrkans passiva medlemsbas.
Jag kom senare att växa upp med Ebba Gröns Häng Gud i högtalarna och Gott ist tot på skyltningsplats i bokhyllan. Mina föräldrar lärde mig tidigt att en präst var en gubbe som fick betalt för att stå och ljuga hela dagarna och att påven bara var en sämre klädd Hitler. Detta förakt mot kyrkan, har min far sedan lärt mig, var ett arv från den arbetarrörelse min familj växte upp tillsammans med.
De senaste 10 åren har en ny tradition av hets mot religionen växt fram. I Sverige representeras den främst av förbundet Humanisterna med den före detta Folkpartisten och IT-entreprenören Christer Sturmark i spetsen. Men deras borgerliga och fundamentalistiska Ateism skiljer sig markant från den trotsighet mot kyrkan som växt fram inom arbetarrörelsen.
Samtidigt som jag lärde mig att ständigt misstänkliggöra religionens apologeter har jag och mina närmaste spenderat många utav våra svåraste stunder på vigd mark. Ibland för att under kyrkans välvande tak söka tröst hos varandra och ibland för att få en stunds andrum, stillhet och tid att tänka på någon av Stockholms judiska, islamska eller kristan begravningsplatser. Och trots avskyn mot religionens politik så jag tvingats till förståelse för människors efterfrågan av den.
En person som ofta parafraseras av denna liberala religionskritik är Karl Marx med uttrycket ”religion är folkets opium”. Men för att förstå vad han verkligen säger bör man läsa citatet i sin helhet, samt ett utdrag om kritiken mot religion som sådant.
Religiöst lidande är på samma gång uttryckandet av verkligt lidande och en protest mot verkligt lidande. Religion är den förtryckta varelsens suck, hjärtat i en hjärtlös värld, och själen hos själlösa villkor. Den är folkets opium.
- A Contribution to the Critique of Hegel’s Philosophy of Right
Att avskaffa religion som människors inbillade lycka är att kräva deras verkliga lycka. Att försöka förmå dem att överge sin vanföreställning om sina villkor är att försöka förmå dem att överge de villkor som kräver vanföreställningar. Religionskritik är därför i grund och botten kritik av den dal av tårar där religionen utgör glorian.
Citaten av Marx avslöjar skillnaden mellan den socialistiska och liberala religionskritiken. Den socialistiska kritiken riktas mot de mänskliga samhällen som skapar ett behov av religiösa världstolkningar – till skillnad från den platta religionskritik som brukar presenteras av de som parafraserar citatet ovan. Medan den liberala religionskritiken endast är en strävan efter ett postpolitiskt klimat.
Liberalerna bland Humanisterna vill att individen skall vara det yttersta politiska subjektet. Samtidigt som man vill förhindra att ”vad konstituerar individen?” skall få bli en politisk fråga. Det handlar helt enkelt om makten över det politiska. Samma kamp som annars riktar sina vapen mot andra radikala politiska traditioner, till exempel socialismen.
När jag blev äldre så förstod jag att Nietzsche hade fel; Gud dog inte alls tillsammans med moderniteten. Vi lever kvar i en värld som skapar ett begär och behov av metafysik. Och om liberalerna är ärliga i sin religionskritik måste de lära sig att läsa Marx i sin helhet. För religionens frammarsch idag är det liberala marknadssamhällets djupa misslyckande. Ingenting annat!
juni 26th, 2009 at 13:58
”Den socialistiska kritiken riktas mot de mänskliga samhällen som skapar ett behov av religiösa världstolkningar – till skillnad från den platta religionskritik som brukar presenteras av de som parafraserar citatet ovan. Medan den liberala religionskritiken endast är en strävan efter ett postpolitiskt klimat.”
Visst, men den invändningen kan ju riktas mot varje kritik av politiska rörelser man inte gillar. Naturligtvis är det ytterst materiella betingelser som får annars intelligenta människor att tro på andar, precis som det ytterst är materiella betingelser som orsakar exempelvis uppsvinget för radikala rasistiska rörelser i Europa.
Men när du skriver blaj som:
”Samtidigt som jag lärde mig att ständigt misstänkliggöra religionens apologeter har jag och mina närmaste spenderat många utav våra svåraste stunder på vigd mark. Ibland för att under kyrkans välvande tak söka tröst hos varandra och ibland för att få en stunds andrum, stillhet och tid att tänka på någon av Stockholms judiska, islamska eller kristan begravningsplatser.”
så blandar du ihop personliga känslor med rationella argument. Dina upplevelser i kyrkor och på begravningsplatser är dina privata. Har du behov av metafysik för att få livet att gå ihop är det bara att beklaga, men det har inte ett skit att göra med det jag eller Humanisterna vänder oss mot: Att andra människors tro på andeväsen och gamla skrifter om andeväsen ska inverka på våra liv.
Naturligtvis kan religionens frammarsch ses som det liberala marknadssamhällets misslyckande. Men den är det på samma vis som rasismen är ett mått på det liberala marknadssamhällets misslyckande – ett symtom som måste bekämpas.
juni 26th, 2009 at 14:28
Jag förstår inte varför du eller humanisterna skall få inverka på våra liv genom hindra oss från låta den kristna mystiken få göra detsamma. Eller rättare sagt jag ser lika gärna att dina och humanisternas villfarelser och idealism får vara ett politiskt projekt som att religionen får vara det.
juni 26th, 2009 at 15:19
Ursäkta, men vem försöker hindra någon att låta den kristna mystiken inverka på sitt liv? Det är privat andlighet som det står vem som helst fritt att ägna sig åt.
Men när det formeras rörelser med politiska ambitioner och en konservativ agenda baserad på bibelns värderingar är det dags att säga ifrån. De ska inte ha inflytande över lagstiftningen, det är inte det minsta idealistiskt att försöka motverka en sådan utveckling.
juni 26th, 2009 at 15:28
”fritt att ägna sig åt”
Nu tror inte jag att individen (”sig själv”) börjar och slutar med våra fysiska kroppar. Att kräva tillgången till att påverka ”sig själv” måste självklart också vara ett krav att få påverka de sociala sammanhang man är en del i (där lagstiftning självklart är en del). Jag köper helt enkelt inte den där vulgärliberala synen på individen som du bygger din resonemang kring. Vilket gör att jag tror att det kommer bli svårt att diskutera t.ex. detta ämne på en konstruktiv nivå.
juni 26th, 2009 at 20:04
jag tror att det dessutom är viktigt att försöka anstränga sig för att se religionen i sin samhälleliga kontext, samt att betrakta formerna för dess organiserade utövning. den hårda klasskamp som drog fram längst de norrländska sågverken under 1800-talets senare halva (och som ju var avgörande för framväxten av en arbetarrörelse i sverige) var i hög grad organiserade av djupt religiösa frikyrkliga människor. de strejkande samlades varje morgon för en gemensam bön, vilket är ett mönster som återupprepar sig under många proletära resningar på många platser i världen (bara så sent som denna vecka har vi kunnat se det i samband med första autonoma fackföreningarnas konflikter i egypten). att kyrkan i sverige var konservativ är något annat. humanister och sekulära idealister försöker inbilla oss att en religiös världsbild per automatik kommer att leda in i kulturkonservatism och reaktion. det är att dra förhastade slutsatser. latinamerika är ett annat bra exempel. i många latinamerikanska länder var det bara inom ramen för olika kyrkor som vänstern kunde överleva diktaturerna, och den befrielseteologi som växte fram under denna period har ju haft ett avgörande inflytande på många av kontinentens viktigaste sociala rörelser. mst i brasilien är ju ett sådant exempel. kanske är det världens starkaste socialistiska rörelse. så religionen är (som det mesta andra) beroende av sin politiska och historiska, sin samhälleliga, kontext.
juni 26th, 2009 at 21:18
Humanisterna har verkligen obehagliga drag, under rondellhundsdebatten var Benny Andersson (som är medlem där) intervjuad i radio och menade att den fria debatten/konsten osv inte ska få hotas av ”skränande folkmassor i Mellanöstern”. Jag tycker det är en rätt bra bild av problemet med Humanisterna: det är inte gud de har problem med, utan de människor som är religiösa.
De vill att gud inte ska få påverka våra liv, men vad är det de vill ta bort egentligen? Julafton? Att butiker säljer halalkött? Statliga pengar till att bevara kyrkor? Nä, det är det förstås inte, utan omskärelse, homofobi och andra dåliga saker. Problemet är att det inte går att skilja på vilka företeelser som är religiösa och vilka som är allmänt harmlösa traditioner. Om någon vill t ex förbjuda homosexuella handlingar, så är jag emot det oavsett om skälet till förslaget är att personen är kristen, nazist, muslim, freudian eller bara nån slags odefinierad homofob. Om en grupp jordlösa ockuperar mark som inte brukas (som MST som peanut skriver om), så är jag för det oavsett om det görs med hänvisning till gud eller Marx eller vad det nu kan vara.
Men när man sätter upp en annonskampanj där svenska flaggan omvandlas till religiösa symboler, med tanken att detta ska väcka negativa associationer, dvs att det vore en mardröm med en flagga med en religiös symbol på, då är det inte de dåliga åsikter eller handlingar som utförs i religioners namn man visar att man är emot, utan alla som har en känslomässig relation till dessa symboler. Och att smälla upp en gul davidsstjärna (associationer någon?) som tecken för religionens övertagande av samhället är riktigt ruggigt.
Namnet Humanisterna för tanken till typ förståelse för mänskliga beteenden, kulturers framväxt, förändring och påverkan på människor och såna saker, men deras fanatiska ateism är verkligen motsatsen till allt sånt, och deras budskap blir, i det islamofoba och kulturrasistiska samhälle de finns i, rasistiskt. Vad har progressiva krafter vunnit på att 6 juni blivit helgdag istället för annandag pingst? Vi har fått fler arbetstimmar och nazisterna har fått ett utmärkt tillfälle att samlas, nationalism och rojalism frodas.. Bättre då att andra religioners högtidsdagar blir lediga dagar också!
juni 27th, 2009 at 1:01
Är just nu i Guatemala och känner igen de ovannämnda –materialistiska– analyserna. Det vore otroligt dumt att försöka inskränka kampen till en liberal idealistisk strategi där ”dåliga värderingar” (vid rasism eller religiös tro) skulle försöka elimineras utan materialistisk grund. Typiskt liberal självgod idealism.
För övrigt säger detta citat allting:
Att avskaffa religion som människors inbillade lycka är att kräva deras verkliga lycka.
Varför är det så många fler religiösa här i Guatemala än i Sverige?
juni 27th, 2009 at 1:13
Jag tror att en anledning till att så många pratar förbi varandra i de här frågorna är att det sker så mycket betydelseglidning och begreppsförvirring. Både troende och ateister tenderar att definiera både tro och religion efter vad det betyder för just dem och vara ointresserade av att förstå andras synsätt.
Tro och religion är inte samma sak. Religion och religiöst motiverade åsikter i politiska eller moralfrågor är inte samma sak. Är frågan ”bör vi ha fri abort” är svaret varken ”Gud finns” eller ”Gud finns inte”.
juni 27th, 2009 at 1:15
Och att, som humanisterna gör i kampanjen, sätta en massa implicita likhetstecken mellan olika politiska/moraliska frågor och ”att Gud finns” eller ”att Gud inte finns” är inte bara att vara ateist. Det är att vara ateist och samtidigt nästan skryta med sin oförmåga/ovilja att förstå att alla inte delar denna ateism.
juni 27th, 2009 at 1:46
Jag håller med det sistnämnda. Det är en statisk, ohistorisk och konstant syn på religion som på ett utmärkt sätt utkristalliserar den liberala ateismens idealism, och dennas tillkortakommanden vid analyser.
Religionen (de största religionerna), som peanut skrev, har historiskt sätt fyllt olika funktioner, dock oftast under de härskande klassernas historiska överlägsenhet.
juni 27th, 2009 at 10:43
Utmärkt skrivet, Jesper. Detta från någon uppfattar sig själv som kristen, progressiv och en smula intellektuell.
juni 27th, 2009 at 12:31
Relativt ofta möter jag människor som verkar tycka att om man har en tro är man rädd och har inte orkat/vågat tänka sin tanke till slutet. Vad skulle hända om man prövade att se det motsatta? Att hitta ett sätt att infoga andligheten på ett sätt som fungerar i den moderna världen?
Att inte kapitulera inför villfarelsen att människosläktet idag har övergått i en ny form, den ”civiliserade” människan som inte hemfaller åt så primitiva saker som känslor och behov. Där absolut rationalitet råder. Detta är skrämmande. Om människor på allvar tror och siktar på ett sådant ideal är risken stor att de känslor och behov (som aldrig kommer att försvinna efter som vi är just människor) kommer att verka i det omedvetna och sedan bubbla upp i de mest förvrängda och stinkande former. Det bästa vore att se hur det är. Förstå hur vi fungerar och brottas med de frågor (ofta existentiella) som är oundvikliga för en reflekterande människa.
Detta är en individualpsykologisk aspekt.
För övrigt håller jag med om skillnaden mellan religion och tro. Och givetvis är det viktigt och helt nödvändigt att inte basera lagstiftning et c på specifika trossatser. Men vi kan aldrig undkomma det faktum att religionen redan styr vårt samhälle och våra tankar eftersom den är så tätt sammanvävd med vår kultur och vår historia. Frågan är var religionerna kan mötas? Dialog. Diskussion. Ej förbud och stängda portar. Det kommer att bubbla upp. Människor kommer att uppleva sig förtryckta och kränkta. Återigen handlar det om att vara modig och stark. Att orka ta in andras världsbild. Klättra upp i den andres utkikstorn. Det verkar inte humanisterna speciellt intresserade av.
juni 27th, 2009 at 18:33
Det är Björn Ulveaus som är med i Humanisterna, tror jag? Det är iaf han som är deras ABBA-ansikte utåt.
Förbundet Humanisterna är ute efter samma sak som de fundamentalister de gör alla oss troende människor till. Samma sak som Svenskt Näringsliv och sittande regering är ute efter. Avförtrollning, kontroll, och kapitalistiska syften för allting som görs och tänks i samhället.
Till exempel nattvarden är en totalt onyttig aktivitet; man blir inte mätt, man blir inte frisk, det är bara en mänsklig urgammal rit. Dopet likaså. Just DÄRFÖR gör kyrkan det. Just DÄRFÖR retar det skiten ur såna som Christer Sturmark och Fredrik Reinfeldt: var är cashen, var är det objektiva syftet, vad är det vi inte förstår?!
juni 28th, 2009 at 12:22
”Till exempel nattvarden är en totalt onyttig aktivitet; man blir inte mätt, man blir inte frisk, det är bara en mänsklig urgammal rit. Dopet likaså. Just DÄRFÖR gör kyrkan det.”
Det objektiva syftet med kyrkans verksamhet har åtminstone sedan kristendomen blev statsreligion i Rom varit hegemonisk makt. Det är inte orsaken till att DU är kristen i dag, men du borde kunna inse att ritualerna är en historisk del i det hegemonibygget.
Jag är helt med på motviljan mot entsauberung och avskyn mot kapitalister som förstår ”the price of everything and the value of nothing”, men jag tror verkligen inte på någon bred allians mot dem. De känslomässiga reaktionerna kan nämligen ta individen åt alla möjliga håll – primitivism, traditionalism, mystisk katolicism, buddhism, konservatism lika väl som progressiv socialism.
juni 29th, 2009 at 21:48
Kritiken av religionen blir också lätt en kritik av värderingar som sådana; tron på några högre syften/värden än de krasst världsliga nytto-maximerande. Och det känns ibland som att det är detta som är själva syftet med ”Humanisterna”.
Det passar ju nyliberalismen, tron på enbart ”det objektiva” legitimerar i slutändan att man i forskning, politik etc ser det som värre än värst och mycket provocerande att inkludera värden, tro på rättvisa etc. Det som sann humanism ändå omfattar och i slutändan (förr) har byggt på. Och även vänstern.
Man kan framförallt tycka att det inte direkt är människors tro som framstår som det största problemet i världen idag; att islam får nya anhängare etc. Det största problemet är hur de starkaste intressena mer och mer ostört får styra. (Men det kanske i och för sig leder till ett ökat behov av religion).
Kyrkans hegemoni-bygge och pyramid-karaktär har med samma intressen att göra, inte med själva TRON, enligt mig.
juni 30th, 2009 at 15:23
Sådan far, nästan sådan son. Kan man bli annat än stolt, och fundera över om man trots allt inte gjort en del rätt som pappa. Lysande skrivet. Privat andlighet ägnar sig all åt, sedan kan den ta olika uttryck.
Men när den skapar avtryck som handlar om att motivera andra att styras av bibelns och den dogmatiska svenska kyrkliga historien måste man resa en protesterande hand.
Min privata andlighet handlar om att tro på mig själv, mina medmänniskor och förmågan att leda sig själv till respekt, ödmjukhet och tillit. Inte förtryck, hot och underkastelse av överhöghet.
Jespers pappa
juli 1st, 2009 at 10:14
Någon form av ideologisering – skapande av mönster i tillvaron – ägnar sig alla tänkande människor åt. En del mönster är förtillverkade, och man kan använda dem om man vill. Eller rättare sagt kommer vi att använda dem oavsett om vi vill eller inte, eftersom det är tids- och energiödande att fundera ut allting själv, och det är osannolikt att man gör det bättre ensam än de kollektiv som satt samman befintliga ideologier.
De flesta sådana förtillverkade mönster bygger ytterst på rationalitet. Föreställningar om högre makter är t.ex. otroligt rationell i ett universum som styrs av eviga naturlagar. Det är åtminstone mer rationellt än föreställningar om att allting är fritt och allting är öppet för den fria viljan.
De flesta sådana förtillverkade mönster har också skapats av människor som har stått i strid mot sin tids dominerande övermakter. Kristendomen uppstod i konflikt med det romerska imperiet. Liberalismen uppstod i konflikt med det absoluta kungadömet. Etc etc. Det var helt enkelt nödvändigt att tänka stort för att besegra dessa övermakter.
Men ideologier har en tendens att stelna. Säg så här: ideologier är språk, terminologier som man tar till för att förstå sånt som inte är direkt iakttagbart, sånt som vetenskapsmän brukar kalla teoretiska sanningar. Och det är lätt att, när sådana språk en gång har populariserats, använda dem för att legitimera nya övermakter. De nya övermakterna använder helt enkelt det som är brukbart i de ideologiska språken och peststämplar resten. Ett färskt exempel på det såg vi i Sovjet – ett språk som hade uppfunnits av arbetarrörelsen för att slå mot 1800-talets övermakter användes av en uppstickarstats statsbyråkrati för att legitimera sin ställning och trycka ner eventuell opposition. Det var inte det minsta svårt, trots att språket/ideologin ifråga hade konstruerats för att krossa all överhöghet. Det är likadant med alla andra språk/ideologier.
Jag tror att den här grupperingen som kallar sig humanister är livrädda för teoretiska sanningar. Eller rättare sagt alla teoretiska sanningar som utmanar den idag hegemoniska lagen om tillgång och efterfrågan. Kristendom, islam, socialism etc kan användas för att hävda att det finns ett människovärde som står över penningvärdet, och det är dynamit. MST är en av världens idag mest dynamiska folkrörelser – och tänk om vi skulle få något liknande i Sverige!
juli 1st, 2009 at 12:16
Det är bara lite intressant hur det plötsligt skapas så många nya betydelser av gamla ord/företeelser i denna nyliberala era. Hur man kidnappar allt som på något sätt skulle kunna utmana ordningen. Denna nya humanism framstår ju som skrattretande om man jämför med ordets/rörelsens sanna betydelse – som är sann ammunition mot moderatpolitik och nyliberalism. (Det är väl i och för sig allting som inte är någon slags acceptans av naturlagar och en mycket naturlig marknadsdjungel – särskilt allt som har med värderingar att göra. Så, även religion.)
Men den hegemoniska makten tar väl som sagt det den behöver för att legitimera det ekonomiska system som tar kål på människor och natur.. Men det är roligt allt detta snack om ‘nytta’ för det är ju långt ifrån nytto-maximerande.
För faktum är att det man kan tro ligger längst bort från den eftersträvade världsliga nyttan, ofta visar sig vara det mest nytto-maximerande i längden. Tro på, och integrerande av, de värden som moderaterna i sin politik förnekar, har ju visat sig leda till positiva utfall, även ekonomiskt. Så på det sättet är Humanisterna nog rädda för den teoretiska sanningen.
juli 3rd, 2009 at 13:25
En lång, men intressant artikel om relationen mellan religion och politik i USA, från amerikanska kommunistpartiets hemsida: http://www.cpusa.org/article/view/637/
juli 3rd, 2009 at 16:51
Marx hade så jävla rätt, skadar inte heller att han var a fucking poet. Att tänka sig att man i t.ex. Pakistan kan ”avskaffa” religionen utan att avskaffa de fruktansvärda villkor folk lever under är utopiskt.
Är det inte väldigt förståeligt att drömma om ett vackert liv efter detta, när man lever i en brutal kapitalistisk värld, där man dessutom försökt att utrota varje tanke på en grundläggande förändring av samhället?
Jag såg en gång en venezolansk dokumentär, där en ursprungsfolksledare sa att ”Ta ifrån människorna rätten att drömma om en förändring av världen, det är det grövsta brott man kan begå mot mänskligheten.” Tycker nu som då att det är både överdrivet och sant.
Att förvänta sig att människor inte skulle ersätta de ”utrotade utopierna” (well de lever i allra högsta grad i Latinamerika) socialism/kommunism med några andra visioner, är djupt naivt.
Kort sammanfattat: bara en socialistisk världsrevolution kan föra mänskligheten ur töcknet. Vi har en stor uppgift framför oss. :-)
juli 4th, 2009 at 12:08
Hej!
Tack för debattinlägget och citatet från Marx, det var ett belysande bidrag till frågan om religion och politik. Ofta kommer man ju inte längre än till det lösryckta citatet. Det är otroligt intressant hur väl Marx analyserat sitt samhälle och den aktualitet hans tankar fortfarande besitter när man går tillbaka källan. Inte undra på att efterfrågan på hans texter stigit igen, hoppas bara att vi slipper apolgetiken och kan föra fram en ny kritisk diskussion som sätter avtryck i den breda samhällsfåran.