Problemet med att inte ”ta” hus
Såhär några dagar efter Ockupationsfestivalen i Lund är det intressant att följa den efterföljande debatten. För det finns nämligen inte någon debatt. Snarare ser vi ett gemensamt projekt som spänner från högerpartier via polisen till vänsterpartierna. Ett projekt som främst handlar om att hålla legaliteten utanför det politiska.
Vad som anses vara tillåtet i ett samhälle utgörs inte främst av lagboken, även om den är ett viktigt opinionsbildande medel. Det finns många exempel på fullt lagliga saker som ingen skulle drömma om att utsätta andra för och tusentals lagövertramp som varje dag sanktioneras utav den allmänna opinionen.
Att ockupera ett hus, eller vad som rent juridiskt kallas för besittningsrubbning, är ett typexempel på hur gränserna för vad som är tillåtet är en gråzon som hela tiden kan förändras. Främst har vi exempel på hur illegala ockupationer sanktioneras utav samhället, som till exempel Christiania och Ungdomshuset i Danmark eller Kulturmejeriet i Lund. Sådana ockupationer slutar ofta med att politiker tvingas till juridiska uppoffringar – ägande och nyttjanderätt överförs till ockupanterna – när det ställs inför det faktum att regler och lagar inte sanktioneras utav varken ockupanterna eller den allmänna opinionen.
Ett annat exempel är områden där en aktiv och väl mobiliserad ockupationsrörelse med brett folkligt stöd tvingat fram lagändringar. I länder som till exempel Tyskland och Holland legaliserades husockupationerna kring 1970-talet. Även i England finns tydliga rättigheter för ockupanterna gentemot fastighetsägare och polis.
Men i den svenska debatten förblindas alla av oviljan att diskutera legalitetens förändringspotential. Jag skall här försöka mig på en snabb redogörelse för hur spelplanen ser ut.
Först ut kommer borgliga intressen som hela tiden påpekar att det alarmerande i besittningsrubbning är att äganderätten ifrågasätts. Vilket hotar hela vår marknadsliberala samhällsystem. Moderaten och Lund kommunstyrelses ordförande Mats Helmfrid formulerar det kortfattat med ”att ockupera är inte okej i en demokrati. Olagliga metoder kan inte accepteras”.
Socialdemokraterna intar den ansvarstagande rollen som man så länge övat på. Man är ”bekymrad” över att det inte finns någonstans att bo. Men man är också ”bekymrad” över att unga människor tar saken i egna händer. Lösningen på det första bekymret stavas tjänstemannastyrd bostadspolitik och lösningen på det senare stavas polisbrutalitet.
Vänster om är det tydligt att man ser ockupanternas uppgift som försäljare och reklam för partiets mer radikala bostadspolitik. Vänsterpartisten Hanna Gunnarsson tackar ockupanterna av smultronstället för ha lyft ”bostadsfrågan på den politiska dagordningen på ett mycket bra sätt”. Medan ockupanterna kastades ut och grät till scenerna av hur polis rev deras hem så skattade sig Hanna Gunnarsson lycklig över att bostadsfrågan blivit en het potatis för partiet i kommunfullmäktige.
Men Hanna avslöjar också i all hast sin egen svaghet. ”Att ockupera hus är inte en lösning. Det är bara tramsigt, barnsligt och riskerar lätt att vända de vi vill ha med oss, mot oss istället”. Vi som någonsin deltagit i ockupationsrörelsen vet att det inte är vår egen legitimitet vi utmanar med ockupationerna, det är Hannas och kommunpolitikens.
Det är alltså tydligt att det enda som ryms inom det politiska är just bostadspolitik i den specifika form Hanna själv sitter på beslutsmonopol för. Med hjälp av polis och Alliansen-trogen media målar man gång på gång upp bilden av att det handlar om två vitt skilda saker. Seriös bostadspolitik på den ena sida och polisiära ordningsproblem på den andra.
Men Hanna kunde inte ha mer fel. Det som står i centrum är det som binder samman dessa två sidor, ett ifrågasättande av det legala. Vad vi behöver är just vad man lyckats med i andra europeiska städer. Rätten att med ockupationen som redskap försäkra sig om att tomma hus inte står och förfaller samtidigt som bostadslösheten ökar och kommunpolitiker stänger ned ungdomsgårdar.
Låt oss ta minst ett hus i år!
maj 20th, 2009 at 10:14
Mycket bra! Tycker också att det är bisarrt hur regeringspressen – när den inte serveras våld – börjar försöka blåsa upp halvätna pastarätter och smutsig disk i de ockuperade husen till hot mot demokratin. Men ockupationerna lär väl fortsätta – att döma av SVT:s program Reflex så är det bara att ringa Marika Lagercrantz och Claes Borgström om det behövs back-up.
maj 20th, 2009 at 10:22
Claes Borgström var redan inblandad. Sossar när de är som bäst!
maj 20th, 2009 at 10:50
Tummarna upp.
maj 20th, 2009 at 11:32
Jättebra artikel! Roligt att se att just Hanna Gunnarsson som annars utmärker sig av att skriva en artikel som heter, ironiskt nog, ”Ya basta!” om att det är nog med att vara snälla mot de autonoma nu, gnälla över husockupationerna. Men men, så är det väl om man är mellanskiktare från HBG… Hur som helst så är det intressanta också massillegaliteten som inte uppfattas som något moraliskt fel i husockupationer. Att alla kan vara med och göra olaga intrång och på något sätt konfrontera statsmakten och äganderätten.
maj 20th, 2009 at 12:47
Överordnar du inte formen över resultaten? Var finns föregångsexemplet där husockupationer på allvar påverkar den faktiska bostadsbristen i ett land? Sossarnas miljonprogram löste bostadsbrist på riktigt. Därför har Hanna rätt: ockupationernas eventuella värde skulle ha bestått i att de ger stöd åt ett reformprojekt, och de gör de inte. Jmf med jordockupationer i Brasilien, som både når direkta resultat och sätter press på politiska reformer.
Återstår då att ockupation som form skulle ge någon slags särskilt värdefull rörelseerfarenhet, och där beror väl slutsatsen på det större politiska perspektivet. Vi som inte tror att vare sig bråk med polisen eller ”jag-gör-minsann-som-jag-vill”-attityd gör folk mer redo att ta den verkliga makten över sitt samhälle är förstås skeptiska.
maj 20th, 2009 at 13:03
Fast de kan ju inte lösa problemen med för få bostäder. Det är ju inte riktigt det det handlar om. Men att lokaler, som kan vara bostäder eller fritidsgårdar, står tomma och kostar pengar för vanligt folk samtidigt som samhällets resurser inte utnyttjas är ju riktigt illa. Att ta de ställen och skapa bostäder eller sociala center eller vad nu som behövs är ju bra.
Sen gå det ju inte att argumentera mot att rörelsen i Lund har satt problemet i fokus (kommunen ordnade t ex en konferens om just det för att försöka visa att de gör något iallafall).
Jag tror också det ger värdefull rörelseerfarenhet och lär människor att kämpa tillsammans, organisera sig och arbeta enligt ickevåldsprinciper. Nog så viktigt för en rörelse som ofta fokuserar för mycket på våld.
Sen kanske du ska läsa inlägget en gång till, det handlar ju om att försöka förflytta legaliteten, som hänt i Tyskland och Holland till exempel. Det är alldeles för tidigt för att avfärda den ockupantrörelse som börjat växa fram i Sverige.
maj 20th, 2009 at 13:19
Micke von Knorring : Jag är självklart ödmjukt inställd mot modernistiska projekt som t.ex. miljonprogrammen (där jag själv bor). Men vi har ingen sådan samhällsplanering idag inom svensk politik. Skall ödmjukheten inför 50-60-talets socialdemokratiska politik skugga över dagens sociala rörelser menar du?
Sedan hoppas jag att du är ironisk när du jämför med jordreformerna i Brasilien. Vår kamp är inte en historisk allmän sådan och kan inte vägas rättvist mot hur kamper ser ut i helt skilda sammanhang och tidsrum.
När det gäller ockupationer så finns det flera andra värden än de jag tar upp i texten ovan. I många länder har ockuperade hus blivit rum för radikala sociala rörelser och kvarterskommittéer just pga. att de inte kan bli hotade med vräkning och indragna statsbidrag (se Italien som ett exempel).
Att besvara en sådan stor europeisk rörelse med att det skulle handla om ”jag-gör-minsann-som-jag-vill”-attityd är otroligt respektlöst (och ointellektuellt). Och jag tror att den typen av mentalitet är en av orsakerna till att vänsterpartier runt om i Europa nu mera lever i periferin eller helt utanför den parlamentariska makten.
maj 20th, 2009 at 14:37
Fin sammanfattning! Men notera detta
maj 20th, 2009 at 14:52
Fast det roliga i situationen är ju att Vänsterpartiet INTE agerar som en parlamentarisk påtryckare från en gräsrotsorganisation utan snarare att Hanna m.fl. sätter käppar i hjulet. Hade man velat hade man ju kunnat casha in en massa cred till sin rörelse, en massa röstare som sympatiserar med ockupationerna och driva konflikten i kommunfullmäktige.
Tack och lov klarar vi oss dock utan parlamentariker och reformister.
maj 20th, 2009 at 15:55
Om vi pratar om en ”stor europeisk rörelse”, var är då resultaten? Vad av 30 års erfarenheter visar att ockupationer är en verktyg som ger resultat i bostadsfrågan? Poängen med att jämföra med jordockupationerna är ju just att tydliggöra det: så långt jag kan se verkar erfarenheterna från Tyskland och Holland inte kunna visa några resultat.
Är målet att skaffa en egen aktivistlokal kanske vi pratar något mer realistiskt, men jag har svårt att tro att lokalbristen i Lund är akut :)
”Jag-gör-minsann-som-jag-vill”-linjen var högst konkret på torget i Lund, där jag råkade vara på lördagseftermiddagen. Ta det som en intellektuell uppgift för vänstern: att nåla fast mer exakt vad det där problemet ligger i, vad det uttrycker, om och i så fall hur samma behov skulle kunna kanaliseras i folkrörelsearbete. Det skulle vara ett steg framåt för att bryta med den högst självvalda marginalisering folk dras till i anarkistsvängen.
maj 20th, 2009 at 16:47
Micke vK:
”Självvalda marginalisering”?
Husockupantrörelsen fick ut uppemot 1000 personer på lördagen som var beredda att antingen ockupera hus eller i olika hög grad aktivt stödja aktionen som var extremt välplanerad och utförd med stor diciplin. Om du inte kan förstå att det är är detta som är utåtriktat folkrörelsearbete så tycker jag mest synd om dig…
maj 20th, 2009 at 17:04
von Knorring : Att du aktivt marginaliserar ockupantscenen till att handla om ”anarkistsvängen” gör dig också mindre förmögen att förstå eventuell potential att kanalisera dess frågor i folkrörelsearbetet. Det finns element inom den autonoma miljön som jag tycker är tveksamma (om inte rent omöjliga). Men det gör inte att jag blundar för eventuell potential.
Det är givetvis en omöjlig uppgift att redogöra för effekterna av 60 år ockupationsrörelse i Europa. Men Konfliktbloggaren Guldfiske öppnar dörren söder ut på glänt lite på sin blog:
http://guldfiske.motkraftblogg.net/2008/07/26/roda-fasten-–-kvarteret-som-upprorsbas-for-det-bevapnade-partiet/
maj 20th, 2009 at 17:43
Pelle: Att springa omkring med duk runt ansiktet kallar jag självvald marginalisering. Ett visst cred får man väl iofs ge åt årets Teenage Mutant Ninja Turtles-trend… Utåtriktat, disciplinerat folkrörelsearbete? Visa mig en undersökning som visar att svart maskering är en sympatisk identifikationsmarkör hos någon del av Sveriges befolkning så är vi på banan.
Jesper: Statens roll och legitimitet skiljer sig med en avgrund mellan Sverige 2009 och Italien 1969. Det är Gramsci ABC – du kan inte ägna dig åt att storma borgen i ett skyttegravskrig, och det var knappast läge för det ens där och då. Italiens politiska utveckling sedan dess visar väl f ö inte att de hittade något framgångskoncept ens för sin situation. Om det är på grund av eller trots de vänsterautonoma kan vi ju låta vara osagt.
Mer konkret – vad är egentligen den där ”potentialen”? Inte bostadspolitiska resultat, inte erfarenhet av fungerande politiskt arbete – det enda jag kan se är förberedelser inför slutscenen i V för Vendetta. Det tycker jag är trams.
maj 20th, 2009 at 17:53
Bra artikel!
“Jag-gör-minsann-som-jag-vill”-linjen är väl snarare ”vi-sätter-själva-ramarna-för-vårt-agerande”?. Jag tror att man lätt kan överdriva de medvetandegörande effekterna av direkt aktion, men när poliser slår sig trötta för att försvara tomma hus tänds nog ett ljus hos många. För det handlar ju inte om bara ett hus, precis lika lite som de angripna SAC-blockderna i Malmö de senaste åren har handlat om en enskild konflikt. Det handlar om att slå ner alla utmaningar mot det rådande ordningen.
Även om det kanske inte är så i realiteten så ser jag den konfrontativa ickevåldsstrategin under Ockupationsfestivalen som ett direkt svar på Stoppa matchen-fiaskot. Att för första (?) gången tillämpa en konfrontativ ickevåldsmassaktion i Sverige ger massiva rörelseerfarenheter om vi nu ska prata i de termerna. Nästa gång är det kanske det malmöitiska vapenföretaget Aimpoint som ska skicka kikarsikten till den israeliska ockupationsmakten.
I övrigt håller jag med Dacke. (v) hade kunnat bli den parlamentariska spetsen av rörelsen, speciellt eftersom det finns ett stort stöd inom den unga delen av parti och ungdomsförbund.
Sultligen: Hanna G skulle inte känna igen en folkrörelse om den så kom till hennes hemstad och ockuperade ett hus (oj, det har den visst redan gjort…).
maj 20th, 2009 at 18:25
MickevK:
Flera månader av förarbete där det delas tusentals flygblad, sätts upp hundratals affischer, tiotusentals stickers. Väldigt många är på något sätt involverade i förarbetet och dessa talar i sin tur med ännu fler människor. Planerna är fullständigt öppna: Det ska ockuperas hus. Vi ska använda offensivt icke-våld.
På lördagen deltar tusen människor, varav den allra största delen är från Lund och Skåne. Tusen människor i väldigt blandad ålder. Allt från spädbarn i barnvagnar till tonåringar och pensionärer. Alla är beredda att antingen själva ockupera hus eller att med sin blotta närvaro aktivt stödja dom som ska ockupera.
Hundratals helt vanliga människor från Norra Fäladen, Väster, Linero osv. var med och snackar om detta just nu med sina kompisar, grannar och arbetskamrater. De vet vad som hände. Vad Sydsvenskan och polisen säger spelar ingen roll…
Det är detta som är folkrörelse. Folk i rörelse.
Att du inte kan förstå det är mest tråkigt för dig.
maj 20th, 2009 at 19:49
von Knorring : Jag tror att du missar poängen här. Det finns petential att mobilisera kring, radikalisera kring och påverka utifrån inom ockupationsrörelsen i Europa. Italien är fullt av sociala center och kvarterskommitéer än idag, jag förstår inte hur du kan vara blind för detta faktum (eller jag tror jag förstår det).
Att Vänsterpartister som du och Hanna ser en fara i att ockupationsrörelsen minskar er bostadspolitiks legitimitet säger oss mer om er bostadspolitik (eller åtminstone ert självförtroende) än om ockupationsrörelsen. Att era systerpartier runt om i Europa tappat allt stöd i sin iver att hålla sig kvar vid den parlamentariska makten kan man knappast beskylla den utomparlamentariska rörelsen för.
Men framför allt så tycker jag åter igen att det är fruktansvärt respektlöst att förminska en rörelse full med ung politisk vilja till ”förberedelser inför slutscenen i V för Vendetta”. För mig som arbetar med både parlamentarisk vänsterpolitik och utomparlamentariska sociala rörelser är det tydligt att det är just denna attityd som ständigt hjälper bl.a. Vänsterpartiet att röra sig allt närmare 4%-gränsen.
maj 20th, 2009 at 21:27
Att det råder bostadsbrist i i princip alla större svenska städer tyder väl på att även V:s taktik att arbeta strikt parlamentariskt tillsammans med sossarna har misslyckats?
maj 20th, 2009 at 21:46
Jag tycker attityden att allting vänstern gör ska vara till för att vinna poäng hos nån abstrakt allmänhet är helt fel, vi kommer aldrig att vinna för att vi till sist, genom att vara så genomvanliga och helylle som möjligt har lyckats få en majoritet av befolkningen att gilla oss. De som har makten idag kommer inte att släppa den bara för att vi har fått en majoritet att gilla vänstern. Det krävs liksom lite kamp för det.
Att vara vänster är inget som de flesta gillar idag, oavsett vad vi gör eller säger. Inte ens att dela flygblad, om det nu är det mest folkrörelseaktiga man kan göra, är något som de flesta människor kan relatera till. Eller ordna öppna möten med nån skittrist politiker eller bjuda in publik till ännu tristare kommunfullmäktigemöten, eller vad det nu kan vara. Men vi vill väl förändra ändå! Politiskt arbete är väl inte bara att övertyga, utan att göra nånting?
Sen förstår jag heller inte varför vissa företrädare för vänsterpartiet måste sitta och säga att det inte var tillräckligt folkligt eller disciplinerat eller nåt. Varje rörelse jobbar på med sina metoder, och de arbetssätt som jag sympatiserar med, vågar och vill göra, försöker jag vara med i. Sen kan såklart varje enskild grej vara mer eller mindre lyckad, så man får utvärdera och ompröva.
Det kanske mest obegripliga är argumentet att husockupationer, eller försök till, skulle förstöra möjligheten att bedriva parlamentariskt arbete för fler bostäder. Det är väl ingen som blir motståndare till att bygga nya bostäder för att människor har försökt ockupera hus? Och jag tror alla som bor i Lund redan har fattat att det råder bostadsbrist, ockupationerna är inte ett sätt att ”sätta frågan på dagordningen” – det är ju ett sätt att försöka handla i frågan!
Någonstans så tror jag organisering måste vara lite som att ordna fest: om man ordnar en fest för att man känner att man måste, eller en fest man själv inte skulle vilja gå på, så kommer inte andra vilja komma heller. Men om man ordnar en fest som fyller ens eget festbehov, så kommer den att bli lyckad. Att bara organisera aktiviteter som man ”borde” göra för att bli populär eller nåt, och inte det man själv känner i hjärtat är akut och angeläget kommer varken locka mer folk eller förändra det faktiska läget.
maj 21st, 2009 at 12:01
Jesper: Lyssna på Olle, som förklarar det pedagogiskt – poängen är att folks ögon ska öppnas av att se polisens agerande. Lyssna på Caroline av samma skäl – aktivisterna ska göra vad deras hjärta säger, inte tjafsa med folklig förankring. Det är den politiska strategi som får sitt konkreta uttryck i att det står maskerade människors på Lunds torg.
Jag tror inte att ockupationsfestivalen ”minskar vår bostadspolitiks legitimitet”. Folk som Hanna gör det rätta och håller armlängds avstånd från dem som jobbar på att marginalisera sig. Det handlar inte om ett problem för v, utan det jag har svårt för är att folk som borde veta bättre låtsas som ingenting när anarkisterna leker låtsasfolkrörelse.
Jag säger inte heller att marginaliseringsviljan gäller hela husockupationsrörelsen. Däremot är det uppenbart att det inte är en rörelse som har problem med sin marginalisering, utan låter masknissarna gotta sig vidare i det träsket.
Patrik: Alla gånger. Min poäng är att när vi försöker hitta sätt att ta oss ur dagens skitsituation, ska vi leta efter framgångskoncept med en empirisk metod. Och när folk som tycker sig vara vänster väljer kackerlackor som symbol för vilka de är och hur de förhåller sig till samhället, ska vi diskutera det som det intellektuella haveri det är.
maj 21st, 2009 at 12:38
Carolina : Mycket väl skrivet. Ohlys epitet som ”kommunist” är ett tydligt exempel på att det inte spelar någon roll vad han kallar sig eller hur väl han bemöter kravet på folklighet. Hans politik kommer alltid vara odemokratisk, terrorism och kommunism i borgerlig media.
von Knorrig : Jag behöver inte lyssna på folk för att få en insikt i ockupationsrörelsen. För till skillnad från dig så är jag delaktig i den. Jag tror likt Carolina att vänstern (i bred bemärkelse) måste göra upp med rädslan för att avslöjas som för radikala.
Ockupantscenen försöker inte låtsas vara något som de inte är. Det är en liten rörelse med växande stöd och aktivitet. Men samtidigt en rörelse som kan samla 1 000 människor i södra Sverige för en väldigt stor civil olydnands-aktion. Man lyckas också samla kulturredaktörer, kända marxister, författare, etablerade politiker och artister som vill visa sitt stöd genom att delta på gatufesten innan aktionen. Vilket jag tycker är imponerande för en vänster i en liten stad som Lund.
Att den ser sig som en uppstart till en folkrörelse kan man kanske ifrågasätta. Men det är inte Vänsterpartiet och en handfull avlönade politiker som sitter på tolkningsföreträdet. Det är inte upp till dig att peka ut vilka som har rätt att se sig själva som en folkrörelse och vilka som inte har det. Att du ändå gör så är mer beskrivande av din karaktär än rörelsens.
maj 21st, 2009 at 13:33
Men gå och lägg dig i igen din tröttsamma betongsocialist. Ey micke, 1950-talet ringde – dom ville ha tillbaka sin politik!
maj 21st, 2009 at 15:32
Långt ifrån alla vänsterpartister är kritiska till husockupantrörelsen, för många är det tvärtom självklart att delta i och stödja den. Vänstern behöver självförtroende och det var precis vad man visade i Lund i helgen!
maj 22nd, 2009 at 2:29
Jesper: Pröva att svara i sak istället. Du skrev om ”områden där en aktiv och väl mobiliserad ockupationsrörelse med brett folkligt stöd tvingat fram lagändringar”. Tror du att kackerlackssymbolik och maskering är en fungerande politisk form för att nå det målet? Tror du att de som kör det spåret överhuvudtaget har som målsättning att vinna brett folkligt stöd? Tror du att det gynnar möjligheten att faktiskt vinna ens en ny möteslokal?
Det handlar inte om en ”rädsla att avslöjas för att vara radikala” – det handlar om vikten av att hålla var och en som har ett terapeutiskt behov av att markera mot Svensson på armlängds avstånd från folkrörelsearbetet. Inte för att tidningarna skriver dumheter, utan för att vem som helst av dem som stod bredvid mig på torget såg precis vilka masknissarna var och vad de gjorde där.
William: Jo, nu ska jag gå och lägga mig. Men kom ihåg – i slutändan är det betongen som kan lösa bostadsbristen ;-) För övrigt har nog båda sidor i den här debatten betydligt äldre anor än så.
maj 22nd, 2009 at 15:22
Hela den här myten om vad som är folkligt slås ju sönder av att se på andra mobiliseringar, framförallt antirasistiska. 1000 personer kravallar i Lund på 30:e november med svarta blocket. 60-70 personer går Kristallnatten någon vecka senare under ”folkliga” paroller som ”Låt det aldrig hända igen.”
Så var det med den folkligheten.
maj 22nd, 2009 at 16:24
Micke vK och den dominerande falangen inom Vänsterpartiet är politiska virrpannor. Man har med ljus och lykta jagat ”folkligheten” sedan mitten på 90-talet. Vilket resulterat i den ena galenskapen efter den andra. Det bästa är nog när de tar parti för LO-ledningen mot LOs gräsrötter. All radikalitet är bannlyst, vare sig det handlar om husockupanter eller radikala arbetare.
Själv tar jag mig för pannan när jag ser typer som Micke. Är han en provokatör eller är det här på riktigt? Jag nyper mig i armen och inser sedan att vi kan räkna ut kamrat 4% som stendöd.
maj 22nd, 2009 at 22:20
Dacke & Torgny: Ni hittar friskt på egna teorier om vad jag tycker. Det är inte jag som drivit teorier om folklighet i den här debatten – det enda jag skrivit är att det inte går att leka kackerlackor och folkrörelse på samma gång.
Verkligheten går att undersöka empiriskt: det går att veta att maskering är en symbol som stora delar av befolkningen tycker är rejält osympatisk.
maj 23rd, 2009 at 1:31
Kackerlacksgrejen är väl hämtad från motkraft.nets estetik som handlar om svärmen, och som i sin tur relaterar till autonomistisk estetik från 70-talet. Typ lika sektigt och internt som Vänsterpartiets interna referenser på diverse banderoller dvs. Kanske inte meningsfullt, men kanske inte heller betydelsefullt.
Och visst, när ska du presentera en studie som visar vad folk tycker om maskering som dessutom tar till vara statistisk signifikans och är skiktad efter klass och situation? Lycka till med miljonprojektet Micke, och med att övertyga mig varför jag ska rösta på ditt tradiga sosseparti i valet till EU-parlamentet!
maj 23rd, 2009 at 4:56
Micke: Ditt älskade parti har ju tyvärr(mycket pga av självutnämnda folklighetsexperter som dig själv) inte lyckats med nånting sen…. ja nu kan jag faktiskt inte komma på nånting…
Och så länge UV bara värvar medlemmar för att värva fler medlemmar och V, oavsett vad man säger, i princip bara jobbar parlamentariskt lär man inte skapa någon folkrörelse heller.
Tror du verkligen att några små kackerlackor på ett plakat skulle skrämma bort nån större del av befolkningen från nån rörelse öht? Snacka om att gripa efter halmstrån i jakten på att fördömma de som faktiskt gör nåt annat än att fiska röster.
maj 23rd, 2009 at 13:22
Patrik: Well, jag vet inte om man blir ”självutnämnd folklighetsexperrt” av att konstatera att den autonoma sektimagen är avsedd för självmarginalisering, och lyckas med det syftet. Min enkla poäng här har varit att det inte går att både låta den imagen prägla ens aktion och samtidigt säga att man söker ett ”brett folkligt stöd”.
Dacke: Jag är helt ointresserad av att övertyga dig om att rösta. En hint om att den autonoma imagen inte är någon hit i något skikt alls är att 9 av 10 göteborgare tyckte att straffen i farsdomarna efter Götebrorg var _för låga_. Kackerlackorna må vara harmlöst tramsiga – jag drar mest upp dem för att de är kul – men svart maskering är ju helt uppenbart bland de mest betydelsebärande politiska symboler som finns idag.
Vad jag är lite fascinerad över är att ingen vill kännas vid att en del av de som var på torget _medvetet_ sabbade möjligheten att smala ett bredare stöd för ockupationerna. Det låter på er som att maskering är nåt slags naturfenomen, som inte är meningsfullt att diskutera eftersom det inte skulle gå att påverka ändå?
maj 23rd, 2009 at 18:12
Micke: Men du måste ju förstå dynamiken; 165 var ett steg BORT från den traditionella blackblock-estetiken. Jämför med Stoppa matchendemon. Att man är maskerad på vanliga demos har jag mycket svårt att se nyttan i, men när man gör det i en kollektiv olydnadsaktion – ofta väldigt kreativt i turtles-stil – ser jag inget problem med det. Det lutar lite år martyrhållet att låta polisen sätta dit folk på höga böter och fängelsestraff.
Frågan om folklighet är ständigt en fråga som förvirrar inom vänsterpartiet. Människor som tycker att GBG-domarna var för korta är samma människor som vräser ”kommunistsvin” när man delar flygblad, som vill återinföra dödsstraffet och som vill ”skicka hem packet” när det blir kravall i en förort. Det verkar finnas en bild av att det finns en folkmoral där ute i landet lagom som är den rätta och riktiga. Om man ska rätta sig efter folkmoralen är man en sosse. Att vara radikal är att INTE acceptera denna moral utan tvärtom arbeta för att flytta hegemonin. Och det säger jag som partimedlem.
maj 23rd, 2009 at 19:01
Fast nu har vi väl halkat in på den här delen av diskussionen som handlar om att Vänsterpartister inte har någon praktisk erfarenhet av konkret konflikt på gatan. Man maskerar sig för att inte kunna bli identifierad och få repression riktad mot sig. Fler än bara aktivister maskerar sig, man delar faktiskt ut maskeringar och färgkodade blockmarkörer vilket skapar en inkluderande illegalitet – alltså att folk får göra något olagligt i konflikt med ordningsmakten i ett kollektiv. Och det är sjukt viktigt för att skapa klassmedvetande.
Men förutom det är det ju som sagt nödvändigt för att inte bli haffad.
maj 24th, 2009 at 11:24
Olle: Uppenbarligen gav Gbg borgerligheten en möjlighet att samla i princip hela folket bakom farsrättegångarna. Om du vill arbeta för att ”flytta hegemonin” måste du ju till att börja med notera var den ligger och hitta en strategi som handlar om att tala till åtminstone en del av de som blir fly förbannade av att se maskerade typer på torget.
Att tvärtom tro att det går att skapa en martyrsymbolik så länge en del springer omkring i svarta luvor är att helt ignorera var dagens hegemoni ligger.
Dacke: Genom att låta folk ha maskering ökar naturligtvis möjligheterna till repression mot demonstrationen avsevärt, både i form av direkt polisvåld och hårda straff i efterhand. Dessutom minskar sannolikheten att man faktiskt vinner huset permenent som aktivistlokal.
Bakom ditt resonemang finns en tanke om att det är viktig rörelseerfarenhet att ”göra något olagligt i konflikt med ordningsmakten”. Det är det jag kallar förberedelser för slutscenen i V för Vendetta, och jag tror du skulle ha svårt att konkret visa på när folkrörelsearbetet skulle kunna bli starkare av bråk med polisen i Sverige idag. Den där föreställningen lever på sin vaghet.
De skilda målsättningar med husockupationer ni lyft fram står i konflikt med varandra, och de flesta av dem blir svårare att uppnå med maskerade typer närvarande. Så länge det inte finns en klar målsättning går det inte heller att utvärdera resultaten – ledde förra helgen framåt eller inte?
maj 26th, 2009 at 20:54
Men bygger inte Mickes resonemang på två grundläggande antaganden, nämligen att politik är något i första hand symboliskt och ett kontrafaktiskt tänkande kring 165 där en /annan/ – mer symbolisk och mindre konfrontativ – strategi hade gett /andra/ – och bättre resultat. Och det är klart, sådana antaganden kan man ju göra och de handlar mycket om vilken politisk grund man står på (och uppenbarligen byggde arrangörernas strategi på andra antaganden). Men de förtjänar att testas empiriskt.
Uppenbarligen har all mellanmänsklig handling ett stort inslag av symbolik – så även en husockupation eller en maskering. Men det är ett misstag att tro att social handling enbart skulle vara symbolisk – att politik enbart handlar om att sända ut ett budskap, om att väcka en opinion. (Fast det är kanske inte så överraskande att politiker resonerar på det sättet). Att ockupera ett hus är ju även ett rent faktiskt ingrepp i det sociala rummet, en slags kollektiv handling som både förändrar nuet och ställer krav på framtiden. Det kan alltså inte förstås som enbart – eller ens huvudsakligen – ett inlägg i en abstrakt bostadspolitisk debatt. En husockupantrörelse kan inte reduceras till en hejarklack till vänsterpartister och socialdemokrater som vill bygga mer hyreshus.
Det rent kontrafaktiska är till sin natur svårt att veta något om. Om 165 inte hade varit maskerade, om de inte sökt att rent fysiskt ockupera hus – hade då en folkopinion (som inte sällan tycks skrivas i rent hegelianska termer) materialiserats (eller i varje fall stått starkare) och avkrävt politikerna billiga hyresrätter och kanske någon form av aktivitetshus? Det kan vi inte veta. Däremot är det ju uppenbart att människorna bakom 165 sneglat hårt på ungdomshusrörelsen i Köpenhamn. Lund är visserligen inte Köpenhamn och Smultronstället var inte Ungeren men Kbh kan vara ett empiriskt exempel på hur det kan gå till när en social rörelse går från gata till hus. Det behöver såklart inte betyda att det måste gå exakt likadant i Lund, exempelvis har Lundaockupanterna inte alls utövat fysiskt våld i form av kravaller och sabotage i den utsträckning som skedde i Kbh, men det är onekligen en fingervisning om att den form av konfrontativt icke-våld som utövades kan vara ett effektivt sätt att tillskansa sig ett hus. Men den goda empirikern väntar nog trots allt in att vänsterpartiet anordnar en laglig, helt pacifistisk och symbolisk aktion för byggandet av fler hyresrätter för att få något att jämföra med…
maj 27th, 2009 at 15:40
Jo, det är väl det vi får vänta på :)
För mig känns det uppenbart att en demo med maskerade deltagare kommer leda till mer backlash än framsteg i ”symbolpolitiken”, så mitt första inlägg utgick ifrån det. Därför gick jag direkt på frågan om ockupationerna gav konkreta resultat eller åtminstone rörelseerfarenhet, och ifrågasatte om de gav det heller.
Jag tror inte att husockupationer ens med en genomtänkt symbolik är ett effektivt sätt att flytta hegemoni eller nå resultat i Sverige idag. Jag tror också att om deltagarnas målsättningen vore det, så skulle maskering och kackerlackor överhuvudtaget inte ha funnits på dagordningen.
Jag ser inte heller att konfrontativt icke-våld skulle ha någon stark potential till hegemoniförskjutning eller faktiska resultat i andra frågor heller, i Sverige idag. Klimax tycker jag känns som ett bra exempel på folk som försökt använda det verktyget på ett ordentligt, genomtänkt sätt, men trots det får jag ingen känsla av att det funkat. Där kan jag mycket väl ha fel – vad funkar egentligen? – men av det skälet värderar jag inte den rörelseerfarenheten särskilt högt.
maj 31st, 2009 at 21:42
Jag skulle direkt mena att 165 gav både rörelseerfarenhet, förflyttade positionerna för den unga ockupationsrörelsen och skapa en medvetandeförändring i de som deltog. Sen så kommer väl resten ner till att vi inte håller med varandra. Skönt att veta det iaf.