One law for us, one law for them
Nu, i efterdyningarna av FRA-debatten, är det hög tid att ställa frågan. Arbetarklassen då?
Jag berättade för min väninnas irländske pojkvän om FRA-lagen, datalagringsdirektivet och planerna på att öppna PKU-registret. Precis som väntat blev han stum av häpnad över den totalitära utveckligen. Själv hade jag velat bli betydligt gladare över att folk äntligen ställt sig upp och sagt nej. Nej till åtminstone ett inslag i den utveckling som påbörjades på 90-talet och i dag blivit förhärskande. Politiker från höger till vänster har försvarat och drivit på en allt omfattande övervakning, och polisiära lösningar istället för sociala, i snart sagt varje fråga. Oemotsagda tills nu. Så man borde kanske fira nu då?
Men med veklighetskontakt, till exempel den verklighetskontakt det innebär att bo i förorten och arbeta med markservice, kan man inte låta bli att känna en lätt bismak av ironi. Jaha, nu var det läge att bli upprörd. Liberala bloggare och journalister riskerar för första gången att även dom få känna några av konsekvenserna av den politik så många av dom drivit, backat upp eller tigande samtyckt till.
Detta är outtalat men underförstått i idén om nattväktarstaten. Det är inte dessa entreprenörer, fria företagare och härliga fria individer som behöver övervakas. Det är den stora, arbetande och arbetslösa, massan. Yttrandefriheten är okränkbar för en välavlönad journalistkår. När det gäller en arbetande människas obefintliga yttrandefrihet i sin vardag är det däremot ingen proffstyckare som slår på trumman. So what om hon inte vågar ha åsikter om sin arbetsmiljö eller någon annan del av den vardag hon hyr ut till arbetsköparen. Hon har ju skrivit på ett kontrakt och kontrakt är fri vilja.
Pophögern får något religiöst i blicken när dom börjar dra på om frihet. Man undrar om det verkligen är gränslös enfald, eller snarare en gränslös cynism, som gör att de tycker sig få ihop sitt resonemang. Förutsättningen för deras frihet är tydligen att vi ska leva med osäkra arbetsvillkor, med hotet om arbetslöshet eller utvisning som piska. Sen kan de gå och stödäta för ökad utsugning av slavarbetare, och dumpning av lönerna under den nivå där det går runt för den enskilda arbetaren.
Ute på arbetsplatserna blir loggböcker över varenda arbetsmoment allt vanligare. Övervakningstekniken är utbredd i dom små och stora diktaturer där vi arbetar. Kameror sitter överallt för att hindra arbetarna att ta en bensträckare, snatta toapapper när pengarna tryter eller gå en halvtimme tidigare när solen skiner. Alla vars jobb innefattar bilkörning riskerar att utsättas för gps:ens stasi-metoder, när den hänsynslöst rapporterar att vi stannat till för att köpa frimärken åt oss själva eller dragit ut en kvart på lunchen. De som jobbar på callcenter tvingas acceptera att chefer när som helst kan lyssna på deras samtal. Sjukkassestatistik, drogtest, hälsoundersökning eller personlighetstest är ofta ett villkor för att alls komma ifråga för arbete. Kort sagt, gränsen mellan en tillvaro som löneslav och tillvaron som fängelseintern är inte knivskarp.
Redan barnen ska idag skolas in i sin roll på ett betydligt öppnare och brutalare sätt än när jag gick i skolan på 80-talet. Då fick man lämna fingeravtryck hos Farbror Blå om man misstänktes för något olaga. Nu får man lämna fingeravtryck till skolbespisningen om man vill ha någon lunch. Vaktbolag patrullerar korridorerna. Drogtest är frivilligt obligatoriska. Vaktmobbar, ofta rasistiska och med obefintlig lämplighet att hantera människor, trakasserar förortsungdomarna på fritiden. Så till den grad att till och med föräldrar, en annars pålitligt reaktionär grupp, har organiserat sig mot problemet. Vem tror på allvar att den här utvecklingen skapar lugna och trygga människor?
Om du inte har råd att få dina rörelser övervakade via biltullsystemet så misströsta inte. Rfid-kretsar kommer stort. Med dessa små sändare i periodkorten, som kan användas över stads- och landsgränser, har makthavarna snart en omvänd variant av Harry Potters marodörkarta. Redan idag kan vi känna oss trygga mot oss själva. Vaktmobbarna i kollektivtrafiken har med sig kontrollanter, så att den fattiglapp som protesterar mot böterna kan slås sönder och samman. Och för att ostört kunna kolla legg på folk på jakt efter utvisningshotade att rapportera till polisen. Så fort tågen lämnat innerstadsstationerna kliver väktargängen på. Deras närvaro markerar. Det här är inte medelklasskvarter. Ni har inte friheter. Ni har aldrig rätt.
Fången i frihet med sin elektroniska fotboja. Arbetaren i frihet med sitt kontrakt och sin fritt prioriterade levnadsstandard. Liberalen som viftar med sin arbetslinje. Själv skulle han bli förolämpad om någon ens tänkte tanken att han skulle ta ett jobb han varken valt eller passade för.
De tvingar sjuka att arbeta med sina trasiga kroppar. De ser alla som tvingas till den öppna förnedringen i så kallade åtgärder som misstänkta snyltare. De sätter in fängelsets godtycke, våld och övervakning i förorterna. Sen pratar de om att folk har det för bra och att det inte är hållbart.
På arbetarklassen ställs kraven om en orimlig redlighet. Arbetare som vill ha ett privatliv, tar en liten paus när de är trötta, inte ler mot överordnade, yttrar sig kritiskt, blir sjuka, inte vill ha ett jobb de är olämpliga för, eller strejkar för att få ut innehållen lön av en slavdrivare, får skylla sig själva.
Så missförstå mig rätt. Jag tycker inte att myndigheter ska få smygläsa våra brev. Jag tycker att meddelarfriheten i förhållande till media ska lämnas orörd. Jag känner mig bara en smula alienerad inför en debatt där arbetarklassen som vanligt är helt osynlig. För om FRA-lagen dras tillbaka, är det bra igen då? Gör övervakningen på arbetsplatser och skolor ingenting? Är det okej att så många människor helt saknar kontroll över sin egen vardag? Får vi skylla oss själva, medan ni känner er kränkta?
augusti 4th, 2008 at 12:17
Sedan har dom mage och prat om slaveri ,rättigheter mm,dessutom.
Direkt demokrati efterlyses.
Riv Eu.
Riv Fra.
Riv Rfid.
augusti 4th, 2008 at 13:14
Vad härligt Salka!
Jag har väldigt medvetet avstått från att skriva om FRA beslutet den 18 juni och i stället pekat på beslutet den 4 juni om de nya sjukförsäkringsreglerna. Gång på gång har jag påpekat att detta är ett viktigare steg än FRA-beslutet i hopp om att få någon respons från nyliberala/borgerliga bloggare.
Den uteblir helt. Jag tror att man kan säga att den upprördhet som visats på dessa nyliberala/borgerliga bloggar har hjälpt till att dölja det utanförskap som håller på att skapas.
Jag är naturligtvis inte för FRA-lagen i dess nuvarande form, men den ensidiga fokuseringen på den ser jag som en intellektuell katastrof, en medhjälp till fördumning.
augusti 4th, 2008 at 15:42
Jag läste i någon undersökning att arbetare var mycket mer emot FRA-lagen än tjänstemän, det tyckte jag var intressant.
augusti 4th, 2008 at 16:21
underbart Salka! jag tror du har lyckats formulera vad många tänker kring fra eländet.
augusti 4th, 2008 at 16:43
Erik: jag tycker också det är intressant. Men inte förvånande, om det stämmer. Som jag försöker ge en bild av i min text är arbetarklassen utsatt för allsköns övervakning, kontroll och tvångsåtgärder. Eftersom arbetarklassen upplevt de senast tjugo årens repressiva utveckling på ett så konkret sätt, vore det snarast underligt om det inte fanns starka åsikter om dessa frågor.
augusti 4th, 2008 at 17:03
Det bästa som har skrivits på denna skitblogg. Äntligen lite radikalt arbetarklassperspektiv! Leve Salka!
augusti 4th, 2008 at 17:17
”Nu får man lämna fingeravtryck till skolbespisningen om man vill ha någon lunch. Vaktbolag patrullerar korridorerna.”
Stämmer det?
Annars; tröttsamt indignerad artikel full av plattityder.
augusti 4th, 2008 at 17:38
Det som är ”indignation” och ”plattityder” för liberala borgarkräk som dig, är verklighet för oss i arbetarklassen.
augusti 4th, 2008 at 18:00
Bra artikel Salka.
Sätter, precis som Vidar säger, verkligen ord på tankar som många har.
Jonas >>> Du kan kalla det vad du vill men så länge du inte kan komma med kritik mot något spec. i artikeln så bevisar de ju bara hur mycket det stämmer.
Sen har jag aldrig hört talas om just fingeravtryck, dock kort som är bundna till dig personligen som man måste använda för att komma in igenom vändkorsen i matsalen vilket typ är samma sak.
augusti 4th, 2008 at 18:14
Jonas: Är du efterbliven? På min gymnasieskola införde de fingeravtrycksskyddade tallriksapparater -99. Då skyllde man på att Dom kom och åt gratismat!
Djävla Dom…
Idag är det fullt rationellt att kräva nyckel till soprummet, passerkort till arbetsplatsen/skolan eller 365/7/24-övervakning av det offentliga rummet. Allt för att trygga borgarens efemära tillvaro.
Samtidigt som arbetarklassen skiter blod av stress och knappt har råd att betala ungarnas lunchpeng (för inte ger övervakning av deras mat att den blir gratis)… någonting är luktar djävligt illa.
Men jag är ju väl oxå full av plattityder och indignation. Vad fan det nu betyder.
augusti 4th, 2008 at 18:15
…. mitt är ^ skulle vara ett här
augusti 4th, 2008 at 20:29
Bra artikel. Det är dock värt att tänka på att FRA-lagen är väsenskild från all tidigare övervakning. All kommunikation kopieras till en hemlig statlig superdator – där sedan vad som helst kan ske i tysthet.
Vad innebär det för gömda flyktingar, aktivister, etc. Inte bara kan de kolla vilka mobiler som varit på en viss plats nyligen (Det går ju även nu men inte av staten själv utan kräver samarbete av operatör), utan överallt dessa mobiler varit år bakåt, alla de ringt, alla de smsat, allt som gjorts över en internetförbindelse via dom mobilerna. Alla mobiler som de ‘träffat’ och rört sig tillsammans med. Identifierar de en person – även en ‘ny’ kan de kolla alla de chattat med, ringt, epostat år bakåt, alla websidor de besökt…. De kan spara även innehållet i kommunikation framåt, både deras egen och alla som på något sätt haft eller har kontakt med dom. Det är bara så mycket värre än någonsin tidigare.
Den är värd att särbehandlas. Det är däremot också värt att fundera på hur man breddar motståndet nu när det väl startat. Det finns en del spontana tendenser till breddning (PKU, Datalagringsdirektivet, även övervakning på arbetsplattser har poppat upp där man kanske inte anat).
augusti 4th, 2008 at 20:37
Salka: Här är undersökningen som visar att arbetare är mer negativa än tjänstemän och mycket mer negativa än egenföretagare. Mest negativa av alla är arbetslösa, detta är i allra högsta grad en klassfråga.
augusti 4th, 2008 at 20:38
http://gfx.aftonbladet.se/multimedia/archive//00671/grafik_671819w.gif
augusti 4th, 2008 at 22:31
Erik: tack för artikeln. Det blir intressant att läsa.
augusti 5th, 2008 at 13:15
Extremt bra artikel och genomgång det här. Härligt att se riktig radikalism.
augusti 5th, 2008 at 18:33
Bra skrivit.
Första klockrena inlägget på DK.
augusti 6th, 2008 at 11:05
Det ligger en hel del i det du säger. Men ändå ska man inte dra slutsatsen att FRA-kampen är oviktig. Tvärtom vore det mycket illa för arbetare och egendomslösa och vänsteraktivister om lagen går igenom. Och ilskan mot lagen från många liberalers sida är nu så stark att de av bara farten börjar genomskåda det mesta i de borgerliga partiernas retorik. Så för tillfället ser jag bara fördelar i att fortsätta en massiv kamp mot lagen tvärsöver vänster-högerskalan. Om denna kamp blir framgångsrik blir det också svårare för nästa regering, sannolikt under Sahin, att åter smyga in en massavlyssningslag.
augusti 7th, 2008 at 22:36
http://www.sr.se/cgi-bin/goteborg/nyheter/artikel.asp?artikel=1523595
augusti 11th, 2008 at 22:29
Välformulerat och insiktsfullt. Får kväljningar när Birgitta Olsson-liberaler drar ut i fält för abstrakta koncept som ”yttrandefrihet” – när exploateringen och alienationen pågår för fullt i ”demokratins” namn.
augusti 13th, 2008 at 21:04
mer av salka, mycket intressantare än det mesta på dk!